vad är det värsta en kille du varit/är tillsamans med gjort?
Han fanns inte......?
Citat från warg
Han fanns inte......?
"ja det är nästan bara att läsa men, här kan man berätta vad det värsta en kille/tjej man varit/är tillsamans med gjort."
En klassiker: Hon ljög om sin sexualitet.
Vi var aldrig tillsammans, men vi var riktigt nära på att börja något, men tillslut sa hon att hon bara ville kolla om hon kunde förföra en brud.
Pissråtta.
Hon våldtog min hjärna, totalt.
Han dog i the Second Wizarding War.
Citat från Deadly_Delusion
Det värsta är nog mitt förra ex, som dumpade mig men påstod att hon fortfarande hade känslor för mig, men ignorerade mig och behandlade mig som skit, men visade lite uppskattning så fort jag började försöka glömma henne. Men när hon fick sin uppmärksamhet igen så slutade hon bry sig återigen. Sen efter två månader så började jag flörta med andra, och då var jag visst aktuell igen.
Fast jag var ju inte tillsammans med henne då, så det kanske inte räknas.
Fast det där kan faktist vara lite undermedvetet också, typ. Jag vet själv att jag kan bli förvirrad och tro att jag gillar en kille när jag egentligen bara blir "svartsjuk" för att han visar intresse för någon annan än mig. Men jag försöker bättra mig, även fast det är väldigt svårt då jag inte ens märker när jag flirtar med killar. o.O
Citat från BoboTJ
Fast det där kan faktist vara lite undermedvetet också, typ. Jag vet själv att jag kan bli förvirrad och tro att jag gillar en kille när jag egentligen bara blir "svartsjuk" för att han visar intresse för någon annan än mig. Men jag försöker bättra mig, även fast det är väldigt svårt då jag inte ens märker när jag flirtar med killar. o.O
Jo, det förstår ju jag också. Tror inte precis att hon VILLE få mig att lida, men jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv. Sjönk in i en riktigt djup depression. Jag kunde inte äta för jag blev illamående. Jag kunde inte sova för jag låg bara och tänkte hela tiden och fick panikkänslor. Ett antal gånger när jag låg och tänkte på allt så kändes det helt plötsligt som att jag var på väg att dö, vilket jag fick reda på var ett symptom av panikångest. Så fort jag fick minsta lilla pressen på mig så kändes det som att jag skulle spy, vilket gjorde grupparbeten i skolan väldigt svårt, då jag förväntades av andra att få saker gjorda, ibland medans de tittade på, vilket gjorde att jag kände en enorm press på grund av depressionen.
Jag började hata alla människor som var lyckliga... eller, snarare, alla som inte var lika sorgnsa som jag. Jag önskade död på alla jag såg, och efter ett tag började jag till och med inbilla mig saker och blev väldigt lättpåverkad av media som till exempel musik och trodde på allt jag hörde, blev extremt paranoid. Jag började bokstavligt talat bli galen, började tro att jag hade begått självmord och hamnat i helvetet och dömts till att leva i misär i all evighet, viljan att begå självmord igen borttagen från mig för att jag ska behöva leva igenom helvetet och aldrig kunna känna kärlek igen, allt detta bara för en rad text ur en låt jag lyssande på.
Det låter säkert jättedramatiskt, men jag överdriver inte ett enda ord av vad jag säger. Det är faktiskt lite pinsamt att prata om det här på ett forum, för jag måste låta helt sjuk i huvudet för någon som inte har gått igenom en allvarlig depression själv, men ja...
Det hon gjorde mot mig är oförlåtligt i mina ögon oavsett om det var med avsikt eller inte, och så kommer det förbli.
Citat från Deadly_Delusion
Jo, det förstår ju jag också. Tror inte precis att hon VILLE få mig att lida, men jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv. Sjönk in i en riktigt djup depression. Jag kunde inte äta för jag blev illamående. Jag kunde inte sova för jag låg bara och tänkte hela tiden och fick panikkänslor. Ett antal gånger när jag låg och tänkte på allt så kändes det helt plötsligt som att jag var på väg att dö, vilket jag fick reda på var ett symptom av panikångest. Så fort jag fick minsta lilla pressen på mig så kändes det som att jag skulle spy, vilket gjorde grupparbeten i skolan väldigt svårt, då jag förväntades av andra att få saker gjorda, ibland medans de tittade på, vilket gjorde att jag kände en enorm press på grund av depressionen.
Jag började hata alla människor som var lyckliga... eller, snarare, alla som inte var lika sorgnsa som jag. Jag önskade död på alla jag såg, och efter ett tag började jag till och med inbilla mig saker och blev väldigt lättpåverkad av media som till exempel musik och trodde på allt jag hörde, blev extremt paranoid. Jag började bokstavligt talat bli galen, började tro att jag hade begått självmord och hamnat i helvetet och dömts till att leva i misär i all evighet, viljan att begå självmord igen borttagen från mig för att jag ska behöva leva igenom helvetet och aldrig kunna känna kärlek igen, allt detta bara för en rad text ur en låt jag lyssande på.
Det låter säkert jättedramatiskt, men jag överdriver inte ett enda ord av vad jag säger. Det är faktiskt lite pinsamt att prata om det här på ett forum, för jag måste låta helt sjuk i huvudet för någon som inte har gått igenom en allvarlig depression själv, men ja...
Det hon gjorde mot mig är oförlåtligt i mina ögon oavsett om det var med avsikt eller inte, och så kommer det förbli.[/i]
Okej, ville bara poängtera att det troligen inte var "med flit" så att säga.
Lite off men jag har också panik ångest. En gång resulterade det i att jag hamnade på ett sjukhus 4 timmar resväg hemifrån tillsammans med en tjejkompis som verkligen avskyr sjukhus, vi satt där i typ två timmar.
Citat från Spruffen
Han dog i the Second Wizarding War.
Let me guess.. Lupin? :(
Citat från MelodyMarvelous
Citat från Spruffen
Han dog i the Second Wizarding War.
Let me guess.. Lupin? :(
Lupin = win.
Han våldtog mig.
sa att han skulle våldta mig om jag inte ställde upp på sex.
Hum, följde med en killkompis hem, var typ.. andra gången vi träffats så jag var ganska blyg och lite osäker sådär.
Vi låg i hans säng och tittade på film, och helt random så sträcker han på sig, bräsar med benen och kör en Al bundy och sticker in handen innanför kalsongen,
jag försökte koncentrera mig på filmen MEN blyg som jag är så börjar jag givetvis att rodna och småfnissar lite,vilket han märkte - så han drar upp handen ur kalsongen, sa något som jag var för nervös för att lägga på minnet - OCH TAR SIN JÄVLA PUNGSVETTSHAND OCH SMEKER MIG PÅ KINDEN AAAHAH dog lite. Annars har jag inte varit med om något som är värt att ta upp. här.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet