Zelda
Tycker det ska vara variation, Då de verkar hålla sig till en stil i ett antal spel och sen ändra eftersom.
Gillar att de höll sig till "Cel-shading" under endast ett spel om jag inte är ute och cyklar.
Skyward Sword är ju också cel-shadat! Även om det är lite av en blandning av Wind Waker + Twilight Princess
Citat från Pansartax
Skyward Sword är ju också cel-shadat! Även om det är lite av en blandning av Wind Waker + Twilight Princess
Spelet som ville vara allt.
Börjar det inte bli lite trist att varje nytt Zelda-spel ska bygga på en gimmick, som sjöfart, eller flykt? Det funkade bra i WW, då det alltjämt var relativt nytt, och knöt an till spelets centrala handling, men i senaste utgåvan, SS, kändes det ofulländat.
Dock är ju Skyward Sword mer åt det realistiska hållet, Även om det är Cel-shading så liknar de ju inte varandra på något större sätt i min åsikt.
jag tycker zelda två var bra, för då var det iallafall svårt
Citat från Orks
Det känns som att Wind Waker var det sista riktiga zelda-spelet vi fick, faktiskt.
Twilight Princess var otroligt roligt. Så unika egenskaper hos många av karaktärerna. Och miljön gav en så härlig spelkänsla! Storyn var riktigt härlig också! :D Och dubbla Clawshots var otroligt innovativt! Älskar det spelet! :D
Citat från SeiKun
Twilight Princess var otroligt roligt. Så unika egenskaper hos många av karaktärerna. Och miljön gav en så härlig spelkänsla! Storyn var riktigt härlig också! :D Och dubbla Clawshots var otroligt innovativt! Älskar det spelet! :D
Där håller jag med. Även om det var lite Zelda 101 så var det mycket underhållande. Snötemplet är och förblir en av mina favoritdungeons i hela spelet. Haha just det, dubbla clawshots, lite sådär antiklimatiskt "VAD ÄR I KISTAN?!?! ..... En till clawshot?" Åtminstone bättre i OoT där man endast fick en längre Hookshot!
Citat från Pansartax
Citat från SeiKun
Twilight Princess var otroligt roligt. Så unika egenskaper hos många av karaktärerna. Och miljön gav en så härlig spelkänsla! Storyn var riktigt härlig också! :D Och dubbla Clawshots var otroligt innovativt! Älskar det spelet! :D
Där håller jag med. Även om det var lite Zelda 101 så var det mycket underhållande. Snötemplet är och förblir en av mina favoritdungeons i hela spelet. Haha just det, dubbla clawshots, lite sådär antiklimatiskt "VAD ÄR I KISTAN?!?! ..... En till clawshot?" Åtminstone bättre i OoT där man endast fick en längre Hookshot!
Snow Peak Ruins... DO NOT TAKE MIRROR! Haha. Bakgrundsmusiken i det templet var så härligt! Så roligt när hon inte visste vart nyckeln till sovrummet var och istället så var det ost och pumpa i kistan. Det var ett stort derp moment x) Double Clawshots var riktigt episkt när man fick dem!
Citat från SeiKun
Citat från Orks
Det känns som att Wind Waker var det sista riktiga zelda-spelet vi fick, faktiskt.
Twilight Princess var otroligt roligt. Så unika egenskaper hos många av karaktärerna. Och miljön gav en så härlig spelkänsla! Storyn var riktigt härlig också! :D Och dubbla Clawshots var otroligt innovativt! Älskar det spelet! :D
Jag vet inte riktigt. Har svårt att sätta min upplevelse i perspektiv här, men jag känner nog att det var lite underväldigande med ett OoT 2 när vi tidigare serverats så innovativa och briljanta spel som Majoras Mask och Wind Waker. Man levde nog med förhoppningen om att Nintendo skulle fortsätta att leverera och överraska, och istället tog de en perfekt formula, och försökte förbättra den, och därför såg man bara bristerna.
Spelet var även för lätt.
Spelet var ganska lätt, ja. Det var en nackdel.
"Man levde nog med förhoppningen om att Nintendo skulle fortsätta att leverera och överraska, och istället tog de en perfekt formula, och försökte förbättra den, och därför såg man bara bristerna." Kan du definera det lite mer :)
Iofs är väl mer eller mindre åtminstone alla 3D-Zelda väldigt lätta. SS tog ett steg i rätt riktning iom Hero Mode, men tycker till exempel att bossarna fortfarande är för lätta! Jag vill dels ha bossar som inte anfaller för att stå still och blinka rött ANFALL HÄR, och dessutom vill jag inte att bossarna ska dö efter tre st svärdsalvor. Jag vill ha åtminstone 10-15 min bosstrider!
Optimala hade ju varit om bosstriderna i Zelda mer hade funkat som Shadow of the Colossus.. Sen tycker jag att Ghirahim-striderna i SS, speciellt den sista, faktiskt var riktigt bra! Där använde de kontrollen bra, även om de fortfarande var för lätta för min smak..
Citat från Pansartax
Iofs är väl mer eller mindre åtminstone alla 3D-Zelda väldigt lätta. SS tog ett steg i rätt riktning iom Hero Mode, men tycker till exempel att bossarna fortfarande är för lätta! Jag vill dels ha bossar som inte anfaller för att stå still och blinka rött ANFALL HÄR, och dessutom vill jag inte att bossarna ska dö efter tre st svärdsalvor. Jag vill ha åtminstone 10-15 min bosstrider!
Optimala hade ju varit om bosstriderna i Zelda mer hade funkat som Shadow of the Colossus.. Sen tycker jag att Ghirahim-striderna i SS, speciellt den sista, faktiskt var riktigt bra! Där använde de kontrollen bra, även om de fortfarande var för lätta för min smak..
Precis! Ta t.ex OoT som exempel. Queen Gohma tog mig 20.5 sekunder att ta med 5 svärdslag. De andra bossarna 1-3 minuter. Det blir ingen "Epic" känsla när man möter dem. Dock ganon i SS var ganska tuff på Hero Mode. Det ska inte vara uppenbart vart man ska slå dem för då kan man få intrycket att de tror att man är allmänt dum och inte fattar...
Citat från SeiKun
Spelet var ganska lätt, ja. Det var en nackdel.
"Man levde nog med förhoppningen om att Nintendo skulle fortsätta att leverera och överraska, och istället tog de en perfekt formula, och försökte förbättra den, och därför såg man bara bristerna." Kan du definera det lite mer :)
Ja. Som jag ser det hade Nintendo med en kombination av fräscha idéer och ny teknologi på några år hittat en väldigt bra riktning för sin zelda-franchise (som jag vill jämföra med Disneys lejonkungen-era). Med introduktionen av Nintendo Revolution (senare Wii), stod de inför ett nytt vägskäl i den utvecklingen, hur de fortsatt skulle förvalta ett av sina starkaste varumärken. Vi gavs förhandsvisningar med spektakulära ljuseffekter, högupplöst och knivskarp bild, och lovades dynamiska miljöer, guld och gröna ängar.
Som jag ser det stympades en del av den ambitionen av uppdagandet av ekonomiska förluster, och ett behov att ändra prioriteringar. Rodret gavs över från Shigeru Miyamoto, och man valde att förlita sig på en ny kreativ motor.
Det är lite av historien bakom. Orkar inte motivera exakt vad jag störde mig på i själva spelet, just nu. :P
Jaha du menar så. Trailern de släppte på E3 ser väldigt lovande ut och jag hoppas det skapar spelet i samma stil som på videon!
Citat från Pansartax
Iofs är väl mer eller mindre åtminstone alla 3D-Zelda väldigt lätta. SS tog ett steg i rätt riktning iom Hero Mode, men tycker till exempel att bossarna fortfarande är för lätta! Jag vill dels ha bossar som inte anfaller för att stå still och blinka rött ANFALL HÄR, och dessutom vill jag inte att bossarna ska dö efter tre st svärdsalvor. Jag vill ha åtminstone 10-15 min bosstrider!
Optimala hade ju varit om bosstriderna i Zelda mer hade funkat som Shadow of the Colossus.. Sen tycker jag att Ghirahim-striderna i SS, speciellt den sista, faktiskt var riktigt bra! Där använde de kontrollen bra, även om de fortfarande var för lätta för min smak..
Jag tycker att OoT och Majoras Mask hade betydligt bättre svårighetsgrad än TP och SS. Även om man kan tycka att spelen är för lätta i stort, är det ganska stor skillnad på svårighetsgraden i Majoras Mask och TP.
Vill även ha en bra balans av mekanisk och systemlogisk svårighetsgrad. En strid ska inte vara över för att du har hittat rätt metod, vilket har varit fallet med alla spel från WW. Den typen av stil som SotC introducerade, är något jag alltid velat se i zelda-spel. De skulle ha tagit över den facklan.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet