Varför dör subkulturer och varför suddas gränser mellan dem ut?

För 10 år sedan så var det väldigt lätt att definiera vilka som var pandor, punkare, emos, kickers, rastafaris och casuals. Idag har subkulturer bleknat och det finns väldigt få "riktiga" punkare, emos eller hiphopare som de coola gangstakillarna på högstadiet kallade sig. Gränserna mellan subkulturer och mainstreamkulturen har suddats ut. Vad beror detta på?

Har folk blivit mer öppna?
Vill folk vara special snowflakes och vara något mer än en "vanlig poppare"?
Finns det inte samma press inom den hela kulturen att vara allt eller inget längre?
Träffar folk på fler typer av människor numera?
Kan det vara som så att ett mycket bredare och mer tillgängligt utbud av musik på internet gör att folk öppnar upp sig för fler influenser?

För tio år sedan var det populära flugor. Men visst har säkert internet haft ihjäl stora delar av vissa subkulturer. Samtidigt ger internet folk tillgång till 1000+ fler subkulturer, så det finns egentligen bara jäkligt många fler att välja mellan. Sen tror jag att folk som vill sticka ut gör det fortfarande, även om man inte kan stoppa dem i något fack.

Hiphopare och indierockarna har väl helt och hållet slukats av mainstreamkulturen nu dock.

Jag tror att dagens subkulturer, låt oss säga hipsters på söder, är alldeles för status quo för att kunna överleva, de är inte tillräckligt distanserade från mainstreamkulturen. Dess byggstenar eller fundamentala samhällskritik är mer eller mindre obefintlig och följer snarare trender i stället för att motstrida dem. Dagens subkulturer saknar den attraktion och romantiserade berättelse som exempelvis punken eller modsen hade. Det är som du säger, gränserna mellan annorlunda och mainstream är totalt utsuddade nu för tiden. Samtidigt så har t.ex. hipsterfenomentet en del av den klassiska subkulturens attribut, eller åtminstone en känsla av att vara annorlunda. Men det räcker inte för att den ska kunna fortleva.

Tror det är delvis för att folk har blivit mer öppna. Subkulturer dör ju inte ut helt, utan de blir bara mindre prominenta. Rude Boys är ju typ helt försvunnet vid detta laget, samma gäller den klassiska skinnskallen.

För att subkultur börjar i motkultur, en kulturell revolt mot pågående paradigm.
Vid sidan av detta är nya subkulturer ofta revolt mot existerande subkulturer också.

Fan vad intressant tråd, following!!

För att alla blivit cyniska och fler inser att vi existerar av en ren slump, att det det fattas högre mening med livet och att ingenting spelar någon roll. Kolla ba alla tusentals memesidor som blommat ut på Facebook med teman som depression, nihilism, ironi och fan och hans moster

Vem fan orkar bry sig att tillhöra subkulturer och fack när man kan bli överkörd av en buss i morgon och det finns så mycket att se och uppleva?

Tbh så känns det bara som att de flesta subkulturer har moderniserats.

Det är också viktigt att förstå att all sorts kultur är en pågående process och under ständig utveckling, oberoende på om det anses som bra eller inte. Stilar som förr var mer "in the spotlight" har förmodligen inte ebbat ut helt och hållet, utan blivit mer underground med färre deltagande individer.

Detta går åt båda hållen, se till black metal för att ta ett exempel. BM började som en extremt underground scen, som numera etablerat sig till den nivå där Dark Funeral vinner P3's guldgala. I den här processen har mycket inom BM förändrats, t.ex förlorat sin autencitet som underground för att nämna ett. Till black metal-veteranernas fasa fanns det under 90 och tidigt 00-tal en uppsving för BM. Helt plötsligt var det trendigt att klä sig svart och hävda att en dyrkade satan, eller var satanist. Många av dessa förstod inte innebörden självfallet, vilka blev utpekade som posers.

Med detta sagt, en subkultur oavsett vilken är en ständig kulturprocess och har sina storhetstider. Det kommer och går, och i få fall ebbar det ut helt. Att en inte "ser" människor med tillhörande visuella identitetsmarkörer lika regelbundet kan bero på delkulturens uppsving, vart en befinner sig, umgänge och åldersgrupp för att nämna ett par få.

"Dess byggstenar eller fundamentala samhällskritik är mer eller mindre obefintlig och följer snarare trender i stället för att motstrida dem. Dagens subkulturer saknar den attraktion och romantiserade berättelse som exempelvis punken eller modsen hade." ? Som territory skriver, tror jag detta är en viktig del i det hela.

Stilar och subkulturer bestäms mycket enligt popularitet kan jag tänka mig (mode), vad som är inne just då. För att en grupp ska lyckas hålla kvar sin auktoritet gäller det att antal anhängare består (som en del redan har belyst). Säg att H&M och Carlings fylls av sorti med "nya moderna 'alternativa' hippa" svarta kläder och vilken modeintresserad/H&M-shoppare som helst börjar fylla sin garderob med svarta kläder, då sticker inte en subkulturs stil ut lika mycket där grunden har varit att bära mycket svart.

Sedan kan klubbar, temakvällar, kroger och annat spela in då det blir mötesplatser för människor som tillhör subkulturen. Tror att ett bevarat kontaktnät subbare emellan är viktigt för att kulturen ska bestå och inte bara rinna ut i sanden tillsammans med vuxenlivet och samhällsetablissemang i form av utbildning och karriär. Blir ett gemensamt intresse som kan falla bort med tid.

Detta har också snuddats vid men en fristående betraktelse är att i och med Internet-boomen och den "oändliga åtkomsten" till information och bilder så har också "kraven för att lyckas sticka ut" ökat. Människors sinnen blir matade och mättade av allt de ser på Internet så WOW-faktorn sänks i samband med detta. Det kanske inte längre är lika iögonfallande eller häftigt att se ett emo på stan som det var för några år sedan. Det som gör det fristående är att detta gäller för så mycket mer, underhållning, likväl försäljning, även "attraktiva intressen". Känns som att vi börjar leva i en värld där vem som helst snart kan vad som helst.

Har inget direkt underlag för detta att länka till, utan det är snarare egna funderingar.

Min generella känsla är just att det blev extremt tabú att säga att man klär sig i en specifik klädstil. Man skulle vara 'sig själv' även fast det var extremt tydligt att personen i fråga ville klä sig i emo stilen.

Och det är lite som postaren säger, folk vill inte associera sig till en särskild grupp eller subkultur då det är så viktigt att vara 'självständig'

Det finns olika typer av analys man kan tillämpa här

Dr. David Kantor menar på att det går att sätta i fyra kategorier
Utveckla, Följa, Motsätta och Beskåda

Hegels teser om ideologi säger att man först etablerar en Tes, som får en Antites för att sedan kongregera till en Syntes

Inom politiken kan Konsensus ses som ett mellanting båda parter skakar händer på.

Det finns några förenklade förklaringar man kan se, subkulturer har traditionellt setts som en kongregation av likatänkande.. folk försöker se sig själv i nonkonformism, vilket är otroligt ironiskt för att konformism är just att följa vad andra gör. Man gör sin egen sak av det, men känner sig bekväm i kulturrörelsens övergripande företeelser.

Hippie-eran kom till då experimenterande med droger, medvetande och ifrågasättande av kulturella normer tillsatta av Kristen etik i Väst dök upp.. så det var mycket new age.. många saker faller på plats här, nån upptäcker att ljudet från spruckna gitarrstärkare låter underbart and the rest is history.. man börjar leka med tidiga synthesizers.

I DIREKT motreaktion kom Punken, som ville bli mer konkret, mer hardline, men även mer tydligt norm-nihilistisk..saker kvittar nu, fast man ska bry sig om politik..och fuck etablissemanget. Och vi är jävligt trötta på alla grabbiga skönsångarband som regerar radion mot mitten av 70-talet, att skala ner punken gjorde att alla kunde ta del av kulturen, lär dig tre ackord och haka på. Do it yourself.

Sen kom glammen, som ansåg sig förstå vittsen med punken, men den var inte tillräckligt dekadent, här florerar också mycket mer pengar i nya industrier och aktieutbyten på ett internationellt plan ej tidigare mött, mobiltelefonen kommer m.m
Ackorden är fortfarande simpla, men en bra mix ger fitta och alla vet ju att det enda som spelar roll här i världen är sex, droger och rock'n'roll

än en gång kommer en motreaktion ifrån en liten scen i Seattle som fått nog, arbetarklassmusiker som navelskådat och hittat gamla sabbath och beatlesskivor och insett att vi rört oss perverst långt ifrån den typen av musicerande som gjordes på 60 och 70talet. Nihilismen här är genuin, och ironin är som störst.

Utvecklingen av postmodernismen har kraftigt stärkt våran historiska blick på subkulturer men också permanent handikappat oss från att någonsin vilja hamna i samma typ av kulturella stöpning.. vi blev för självmedvetna på 2000-talet .. så än kan vi inte blicka tillbaka på postmilleniala epoker och verkligen tydligt se vad som händer och vart vi är på väg.

Avslutningsvis tror jag att punkens sterila blick mot könsroller, i synnerhet manlig sårbarhet gjorde att emovågen slog så stort som det gjorde.

Det lånar lite från 80-talet med att estetik spelar stor roll men nu med en slags självmedveten blick mot estetiska element, det är inte lika dekadent.. det är viktigt att vara seriös igen, världen är hemsk och mycket händer i världens som är hemskt, att vi ser såhär på världen har vi internet att tacka för samt människans inneboende negativitetsbias.

Emovågen var en attack mot machokulturen, som trots grunge fortfarande florerade stort i USA som onekligen är Västs kulturvagga.
Det är okej att gråta, det är okej att må dåligt.. Hegelskt skulle man nog till och med kunna säga att det ofta gick för långt och firades och gjordes fritt spelrum för självskadebeteende och moraliskt relativistiska inställningar mot livet. Depressionselementet från grunge ligger helt klart kvar och med radiomusiken gjorde allt de kunde för att försöka vattna ur och krama skiten ur grunge rent ljudmässigt ( form av Post-grunge som Nickelback ) så tog Emovågen över depressionen och gjorde den till sin egen kulturindikator.. att vara emo och må genuint bra eller vara genuint problemfri sågs ner på.. vissa vill till och med särskilja Emo och Scene tack vare faktorer som dessa.

Hipsterkulturen kommer från internet ånyo, ett perverst firande av individualistisk kultur.. som än en gång ironiskt nog leder till det motsatta, alla vill äta lokalfarmad getost från en druid i Skottland och gurgla japansk dyrwhiskey från renässansmustascher.. Gentrifiering på massiv skala sker i Väst i respons till den globala ekonomin vilket gör att Hipstern stortrivs med att vara pseudo-intellektuellt inställd till kultur.. alla whiteys käkas hummus med glädje ( som om vi inte redan gjort det i snart 50 år i Väst? )

det kommer bli fortsatt intressant vad nästa våg kommer att bli, jag gissar på att allt eftersom att unga blir trötta på postmodernismen och dess kulturrevolt så kommer traditionalismen komma igen, och en solid blick mot ideal vi hade på 20-talet kommer att komma tillbaka. Preppy kommer bli mer hett än någonsin, kvinnor kommer prata mycket om att vara kvinnor istället för att skälla på allt dumt män gör and so on and so forth.

För dom dör.

Förmodligen flera anledningar
- Musik idag är tillgängligare så folk får en mer blandad stil eftersom idag kan du lyssna på vad som helst på spotify, innan var det mer skivor å då varierade man int lika mkt.

- Stilarna börjar dö ut och det har helt enkelt så att färre personer klarar sig själva och int följer grupptrycket.

- Det e rätt vanligt att en person har flera olika stilar (Jag är oxå såkallad "blandras")

- Respekten mot dom som är annorlunda i samhället har minskat ännumer & det är int längre "populärt" att ha en annorlunda stil.