Vår gemensamma relationsdagbok 2.0

Kan inte förlåta mig själv för vad jag förlorat.
Varför insåg jag inte bara då att jag verkligen var den enda? Hon är så jävla fin och jag förtjänade aldrig henne.
Helvetes med.

Happ, har inte ens haft en liten crush på lite över ett år, saknar fan allt den känslan. Rätt trökigt kärleksliv atm.

Ahkey så det var aldrig personligt och jag var aldrig speciell för dig. Förstår. Jag var bara någon att fylla ut tomrummet med och det var aldrig tänkt det skulle bli seriöst, inte sant? Varför? Varför lät du det gå så jävla långt för. Precis allt...

Edit: jag kan lika gärna bara ge upp på livet. Känner att jag inte har något kvar att njuta av och kunna uppskatta här. Vill genuint dö och det är jobbigt att berätta det var dag till min mor. Orkar inte heller att jag bölat i 6dagar nu.

VARFÖR HAR MITT LIV SÅNT OFLYT

trött ångest kåt bakis, allt e som vanligt

tänk, vad jag är lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv.

skjut mig

man vet att man är stabil när man kollar sina recept för att se att man har nog med tabletter för att ta livet av sig om man skulle vilja

VAD I HELVETE ÄR DEN EFTERLÄNGTADE FUNKTIONEN? ????????

nyligen tagit slut med flickvännen som man hade ett jäkligt bra tag. saknar henne inte. men fan ta livet och fan vad gött det skulle vara att flytta.

Mår så jävla bra just nu.

Håller på att bli så jävla förkyld och jag har tappat rösten.

ångesten en dränks i när det är lördag och en är hemma ensam
igen

Varför tror jag ens att något kan hända mellan mig och någon jag finner intressant. Skitliv.