Vår gemensamma relationsdagbok 2.0

Har funderat väldigt mycket på hur och varför folk påverkas så mycket av vad andra gör eller tycker om saker och ting.
Folk flyger in i argument överallt över de mest patetiska sakerna. Det är som en tävling för vissa personer och det är så jävla konstigt.
Jag har själv aldrig påverkats av att någon tycker illa om något jag gillar, eller att personer har en speciell livsstil som inte liknar min egen.
Ingen person kan vara sig själv i samhället längre, det är som att man tittar på kopior av samma personer överallt.
Kommer aldrig förstå mig på detta.

Var för länge sedan jag gjorde en låt. Har säkert tappat mitt flow.

Den här arcadesticken får min hand att bli cp

Så otroligt mycket känslor, har grinat som ett barn nu börjar det lugna ner sig. Men jag är så fruktansvärt trött på att bli trakasserad av honom, det är slut och det har det varit ett tag nu, låt mig vara. Det känns helt sjukt att jag inte kan se dig på stan utan att du följer efter mig och sen snor mina saker? Du måste ju känna själv att det är helt idiotiskt? Att du enkelt ljuger för mig i telefonen, efter allt vi haft, så har du inga som helst problem med att bara ställa till det för mig och låtsas som ingenting.
Jag behöver inte fråga dig när jag vill ligga med någon, du har ingenting med o göra vilka jag ligger med eller varför. Och det ger dig absolut inte rätten till att ta mina saker bara för att du är arg. Du själv har ju också varit med andra sen vi gjorde slut, inte ser du mig tracka dig för det?
Undrar verkligen vart det slog fel, för ditt beteende blir bara värre och värre. Hoppas verkligen att jag tar mig härifrån så jag slipper undra om du står utanför mitt hus eller liknande. Jag gjorde slut av en anledning, jag var så trött på att gråta och få så jävla mycket skit hela tiden. Trots att det är slut, får jag stå ut med små doser av din idioti, jag orkar inte mer. Du förstörde dina chanser för längesen, du hade mig i två år, det ska du vara glad över, för jag skulle lämnat dig bra mycket tidigare om jag inte var så korkat jävla kär i dig.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, lämna mig ifred nu och för alltid.

kan ingen snapchata mig ?

Citat från Eldfluga:
------------------------------------------------------------------------
Kramis <3

Är glad nu men kan inte sluta fisa pga laktos hatar mig själv hatar mat

Måste laga min väska med en ikonbild av Maria.

Jag har pratat om dig hela dagen.
Jag har hjälpt mamma så mycket jag kan.
Jag har kontaktat dina kollegor och vänner om vad som har hänt.
Jag hoppas att du hade varit stolt över mig.
Jag hoppas att du vet att jag älskar dig, att jag tänker på dig.

Kan inte förlåta mig själv för vad jag förlorat.
Varför insåg jag inte bara då att jag verkligen var den enda? Hon är så jävla fin och jag förtjänade aldrig henne.
Helvetes med.

Happ, har inte ens haft en liten crush på lite över ett år, saknar fan allt den känslan. Rätt trökigt kärleksliv atm.

Ahkey så det var aldrig personligt och jag var aldrig speciell för dig. Förstår. Jag var bara någon att fylla ut tomrummet med och det var aldrig tänkt det skulle bli seriöst, inte sant? Varför? Varför lät du det gå så jävla långt för. Precis allt...

Edit: jag kan lika gärna bara ge upp på livet. Känner att jag inte har något kvar att njuta av och kunna uppskatta här. Vill genuint dö och det är jobbigt att berätta det var dag till min mor. Orkar inte heller att jag bölat i 6dagar nu.

VARFÖR HAR MITT LIV SÅNT OFLYT

trött ångest kåt bakis, allt e som vanligt

tänk, vad jag är lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv.