Trichotillomani
Jag har lagt märke till att få känner till "Trichotillomani" och ville därför skapa ett forum där man kan diskutera om saken.
Trichotillomani är en impulsivkontrollstörning som innebär att en person medvetet eller omedvetet av olika orsaker rycker ut enstaka eller flera hårstrån från huvudet, ögonbrynen, ögonfransarna eller andra områden.
Sjukdomen påminner om självskadebeteenden. Smärtan frisätter signalsubstanser som stimulerar belöningscentrum i hjärnan och är därför ångestdämpande och/eller lugnande.
Man tror att cirka 3-5 procent av jordens befolkning lider av sjukdomen.
Tycker som sagt att det är svårt att få information om denna sjukdom då jag själv burit på den i ca. 4 år utan att ha känt till Trichotillomani förrän igår. Har trott jag har haft en "dålig vana" sedan jag började och alltid trott jag varit ensam om detta vilket har visat sig helt fel.
Om du själv lider av Trichotillomani (Trich eller TTM i förkortning) eller bara är nyfiken spelar naturligtvis ingen roll. Alla är välkomna att diskutera.
Jag lyckades få svar på mina frågor just genom att läsa liknande forum på olika hemsidor och på så sätt hitta folk i närheten av min ålder att prata ut med.
Du är inte ensam
Denna tråd är precis flyttad hit ifrån Hjälp med emocore.se-forumet. MVH BukkakeTsunami
SillyJokes: Förstår precis hur du menar/känner.
Jag vill att du ska veta att Nej jag tycker inte att du är i närheten av ordet ''äcklig'' då jag själv vet hur det känns att inte kunna "sluta" med något hur mycket jag än försöker.
Även mitt nyårslöfte i år blev att inte röra mina ögonfransar, mina ögonbryn eller mitt hår för tyvärr rycker jag på alla 3 av de vanligaste ställena.
Jag bröt mitt löfte dagen efter så jag antar att jag misslyckades extremt där.
Det var nog sisådär nästan 3 år sen sist som jag hade alla ögonfransar kvar. Det har funnits perioder då jag inte haft några alls. Varken över eller under. Därför har jag också känt av den där paniken inombords som du beskrev. "Titta inte på mig. Jag vill inte att ni ser mina ögon. Min lugg är för lång av en anledning. Sluta. Nej. Titta inte på mig." Den där känslan av att bara vilja gräva ner sig dyker upp hela tiden. För om jag kan se in i någons ögon så vet jag att de kan se rakt in i mina. Och då vet jag att de ser att det inte finns något där. Det ser hemskt ut. För jävligt.
Om det inte fanns några ögonfransar att dra i började jag genast dra i ögonbrynen vilket gjorde att det knappt fanns några kvar.
När jag tillslut klippte håret och skaffade lugg blev det både bättre och värre.
Jag mådde bättra av att ögonbrynen inte syntes. Men eftersom de inte syntes drog jag bara mer i dom. "Ingen kommer ju ändå se dem"
Jag fick spara ut luggen för att täcka ögonen med. Kände mig mer säker, men fortsatte att dra eftersom ingen kan se.
Jag biter inte på mitt hår, jag tuggar det inte, jag äter det inte. Men jag drar och kan inte sluta. Jag vet hur det känns att göra något man hatar men inte kan sluta hur mycket man än försöker.
Det fanns en period under högstadiet, kan ha varit i 9an, då jag hade en kal fläck bak i huvudet där benan slutar. Att upptäcka det var en mardröm särskild då man kände sig utanför och ganska mobbad nog som det var. (så kallad ensidig mobbing, tror inte mobbaren visste att han mobbade mig utan bara skämtade) Jag hatade regeln om inga mössor på lektionerna. På den tiden kände jag inte till Trichotillomani så jag trodde bara att det var en dålig vana och att jag bara hade mig själv att klandra. Jag täckte för fläcken med hjälp av hårspännen. Jag minns en särskild morgon då jag satt på bussen och insåg att jag hade glömt hårspännerna hemma. Under rasterna bar jag keps, under lektionerna satt jag och borstade över hår hela tiden med fingrarna. Det var fruktansvärt.
Jag har även lyckats dra bort hår vid sidan av benan och därför skapad nya fläckar som resulterade att mittenbenan fick flyttas åt sidan.
Jag vill inte. Sluta. Sluta dra loss håret. Sluta dra i ögonfransarna. Ser du inte hur hemskt det ser ut. Sluta. Rör inte ögonbrynen.
Min hjärna intalar mig själv det varje dag, varje gång. Men ändå fortsätter jag dra. Jag kan helt enkelt inte sluta.
Jag kan inte se folk i ögonen längre. Då jag fortfarande hade en pojkvän var jag 15 år, det gjorde ont att inte klara av att se in i hans ögon utan att känna mig osäker. Jag kunde ju inte direkt säga "Ja vill se in i dina ögon. Men du får inte se in i mina." Hur sjukt låter inte det för någon som inte har TTM eller TTF i ditt fall.
Det gör ont när folk säger åt mig "Sluta dra i dina ögonfransar, hur svårt kan det vara? Det är ju bara att lägga ner handen och sluta!"
Det är inte så lätt. Om det vorre det skulle ingen av oss göra som vi gör.
Vi lider av en impulskontrollstörning. Det sitter i huvudet. Våra händer styr vår hjärna. Vår mun styr vår hjärna. Vår hjärna har ingen kontroll över vad vi gör med vårt hår, våra ögonbryn, våra ögonfransar, vårt hår över huvudtaget .
Vi kan helt enkelt inte sluta.
Nu har jag dock bestämt mig för att prova på olika tekniker. För tillfället använder jag tekniken av att alltid ha någon sak i närheten som jag håller i varje gång behovet sätter igång.
Känner jag att jag vill dra tar jag upp något och "leker" med den i handen, mellan fingrarna. Det funkar just nu men om det håller vet man aldrig. Får väl hoppas.
Jag tror att de som lider av TTM TTF eller någon form av tvångssyndrom förstår bättre varför vi gör som vi gör. Det är lättare att förstå om man upplevt det själv. Därför är det svårare för de omkring oss att förstå varför. Men samtidigt har vi det lika svårt att förstå oss på dom.
"Hur kan du inte dra loss håret?"
"Herregud vilka ögonfransar, hur kan hon låta dom vara?"
Vi har lika svårt att förstå som dom har. Vi lider av något de inte har.
Det är som att försöka föreställa sig att vara färgblind samtidigt som en färgblind försöker föreställa sig hur det är att inte vara det. Det går bara inte.
Det som stör mig var att jag gått omkring i ungefär 4 år i tron om att jag var konstig, att det var något allvarligt fel på mig. Helt i onödan. Hade folk varit mer informerande om själva sjukdomen hade jag fått veta tidigare och sluppit känna mig underlig.
Enligt mig är just de sjukdomar med få drabbade de viktigaste att lära ut. Det kan vara betydligt fler som har men eftersom ingen informeras så är det ingen som undersöker sig. Därför tror man att det är så få som har den.
Det finns så många därute som tror att de är konstiga, tror att det är något fel på dem, tror att de är ensamma.
Helt i onödan.
Jag vill återigen att du ska veta att du inte är äcklig. Jag vet hur det är. Jag förstår. Du ska inte behöva känna dig äcklig, det ska ingen av oss.
...Jag antar att jag har TTM? Men det har aldrig gått överstyr så att jag blivit tunnhårig eller något - förutom en gång när jag gick i fyran eller något tror jag och drog bort alla ögonfransar... eh. Har haft perioder där jag dragit från armar och ben istället för huvudet och tvärtom.. dragit bort tussar från huvudet då och då. Har slutat dra från armar och ben nu, och nästan slutat dra från huvudet med, uh. Jag har märkt att jag drar mer när jag är stressad/nervös, vilket jag varit de senaste dagarna inför presentationen i skolan -___- Stör mig som fan på detta beteende och det är verkligen skitsvårt att sluta, även om jag inte verkar ha lika stora problem som ni andra har D: Det har blivit bättre, men som sagt... stress gör så att jag failar.
Fanns det inte något liknande där man drog bort sårskorpor och andra utbuktningar/sår på huden?
^ Ska kolla upp det genast, antar att jag har det också isåfall.
Jag är ganska säker på att jag läst någonting om det (har kollat upp allt för många manier och störningar... xD) för det låter väldigt bekant, men vad det heter vet jag inte :x
Citat från Kalashnikov
Fanns det inte något liknande där man drog bort sårskorpor och andra utbuktningar/sår på huden?
Låter som en form av OCD bara
En till tråd om störningar, som kommer att bli bombarderad av tvångshypokondriker.
Hypokondriker är det bästa som finns.
icke
Citat från panama
Citat från Kalashnikov
Fanns det inte något liknande där man drog bort sårskorpor och andra utbuktningar/sår på huden?
Låter som en form av OCD bara
Nejmen läste om det på ec faktiskt, för ett tag sedan. Och då stod det om denna också, har jag för mig. Så då tänkte jag att någon kanske känner till det.
Jag misstänker att jag har det, men har inte pratat med någon om det.
Brukar oftast pillar bort hår på armarna eller fingrarna. Jag vet att det knappt syns på fingrarna och att alla har det. Men ändå, jag gillar det inte.
Men det kan hända att jag pillar bort hår ifrån andra delar av kroppen.
Citat från Kalashnikov
Fanns det inte något liknande där man drog bort sårskorpor och andra utbuktningar/sår på huden?
http://www.emocore.se/sida/t/Dermatillomani_38596/8
^ That?
Jag har det, eller hade. Jag är bättre nu, men när det var som värst hade jag inga ögonfransar under typ ett år ''/
Jävlar anamma vad alla ska leta diagnoser på sitt knepiga beteende hela tiden.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet