Tigga av pappsen

Får 1500 i månaden och klarar mig finfint på de

Pappa brukar bara övertala mig att ta emot pengar, och betalar saker som jag bett honom köpa, fast jag står med pengar i handen och vill ge honom för det, han är snäll!
Mamma brukar jag däremot muta för att hon ska köpa pizza eller så, typ städa badrummet, så betalar hon, annars gör jag det själv.

Jag får en del av min pappa varje månad, men det är inte för att jag ber om det utan det är för att han är en generös människa. Jag har sagt flera gånger att han ska sänka summan och han gör det med en femhundring eller så, det är inte en större skillnad precis. Jag tror faktiskt att jag aldrig någonsin har tiggt utav min pappa, han förväntar sig att jag ska klara mig på den summan han ger mig varje månad och det gör jag. Tacksam osv.

nä. jag får ofta när jag behöver :3

Är smart med mina pengar så aldrig behövt tigga efter pengar, samt att jag jobbat heltid nu.

Min pappa betalade min hyra i ett år när jag inte fick något studiebidrag alls, plus lade ut 6 månaders hyra till min nya lägenhet när jag inte hade jobb = inte klarade kreditkollen. Har dock betalat tillbaks det mesta nu, men när det kniper så ser jag inget fel med att låna/be om lite extrapengar av sina föräldrar. De hjälper mig och skulle de av någon anledning hamna i ekonomisk knipa så skulle jag självklart hjälpa till så gott jag kan.

Däremot så har de alltid gett mig en bestämt summa pengar i månaden (ett par hundralappar extra än studiebidraget på gymnasiet) och sagt att det är de pengarna jag ska klara mig med så jag har aldrig behövt springa till pappa och tigga så fort jag behöver något. Funkade skitbra, lärde mig att hushålla med mina pengar. De sponsrade matpengar lite då och då och lite extra på dyra grejer som vinterjackor osv men annars bad jag aldrig om pengar.

Suger på att spara och är konstant pank.
Får runt 300 i månaden. Pappa kan dock vara givmild och betala en hel del :')

Får faktiskt lov att ringa om pengar till mat lite då och då
men det är ju för att jag pluggar i en annan stad osv

Jag förstår inte vad självaste diskuttionsämnet kommer fram någonstans?

Jag tycker det är okej med att människor får pengar för att kunna köpa det de vill ha. Sedan skall man inte ljuga. Men de som har pengar har tur och borde få spendera dem. Jag tror detta ämne är en stor avundsjuka för att man själv inte har dessa eller får dessa pengar.

Får 2500-ish kr i månaden (dvs både studiebidrag och inackorderingsbidrag) som ska räcka till mat, busskort, kontantkort, mobilt internet och kläder. Funkar bra hittills.

Jag frågar inte om pengar, men jag får det iallafall.

Aldrig "tiggt" om pengar, men om jag var i någon ekonomisk knipa så fick jag alltid hjälp på traven. Annars har jag klarat mig på mitt studiebidrag, senare A-kassa och nu under senaste året en fast inkomst. Där jag dessutom betalade farsan 1500 i månaden i hyra när jag bodde hos honom.

Men har aldrig fått summa X varje månad, utan fått klara mig på det jag har.

Samtidigt kan man förstå vissa föräldrar som hellre bistår med en summa i månaden till sina ungar; då har man kontroll som förälder över vad ungen kommer göra för pengarna, och vad ungen kan och inte kan göra för pengarna. Det ser också till att ungen får tillräckligt med pengar för att klara sig, samt inte för mycket för onödigt dyra saker.

Ber om pengar då jag behöver det, men det är oftast inga stora summor det handlar om.

Tigger aldrig pengar.
Om jag inte har pengar vid ett visst tillfälle för en viss sak så får jag det oftast ändå utan att tigga, samt att jag får pengar när jag behöver.
Tiggerier som detta är patetiskt, imo.
Lär er hantera era egna pengar.
Pappa kommer inte alltid finnas där.

Jag får månadspeng och mitt studiebidrag, nöjer mig med det.