Skriva av sig-tråden
Fyfan. Trodde jag kunde laga det. Limma ihop dom små skärvorna jag lämnade efter mig. Släcka broarna jag tänt på. Omfamna den människan jag en gång kallade "min", be om förlåtelse och förlåta.
Få förklara och reda ut alla trådar vi trasslade ihop.
Men nej. Allt jag gjorde var att förvärra.
Jag rev upp gamla sår. Jag tror jag fick henne att hoppas.
Jag ville göra rätt. Men det blir fan alltid fel.
En del av mig saknar våra fina stunder..
Våra skratt när vi lagade mat och värmen från varandra den där extremt kalla vintern.
Men större delen av mig är överens om att om jag aldrig någonsin varit hennes, så hade hennes hjärta varit helt.
Sömnlös återigen. Har sådana fruktansvärda skuldkänslor för att jag är sjukskriven för stress och depression. De människor som verkligen behöver förstå saknar både förståelse och acceptans. Kaos. Jag orkar inte med denna skuld, räcker gott och väl med att vara sjuk igen...
Verkar som att det blir att åka in på behandlingshem nästa vecka. Ett ställe jag har varit på 2 gånger tidigare, så vet att jag trivs där. Känns helt okej, är utan både hem och inkomst, dessutom trivs jag bättre med psykiskt störda missbrukare omkring mig än ute i "verkligheten" bland vanligt folk. En del av mig vill fan bo där resten av mitt liv.
Inatt saknar jag dig extra mycket och förstår ännu mindre att det har gått åtta plågsamma månader utan dig. Älskade vän, du ska ju vara här.
Helvete, de som säger att det blir enklare med tiden vet inte vad fan de pratar om!
Kändes som livet höll på att äntligen falla på plats. Istället blev det tvärtom, jag orkar inte känna såhär. Varför är jag så jävla körd?
Citat från Flic:
Inatt saknar jag dig extra mycket och förstår ännu mindre att det har gått åtta plågsamma månader utan dig. Älskade vän, du ska ju vara här.
Helvete, de som säger att det blir enklare med tiden vet inte vad fan de pratar om!
Enklare, kanske, men man släpper aldrig, man lär sig leva med det.
Varje försök hon gör att bli av med mig eller såra mig gör mig bara mer motiverad att smälta det där is-hjärtat.
Knappt två timmars sömn inatt.
Somna med destruktiva tankar, vakna med destruktiva tankar -.-
kanske lite för ärlig men äh
Det går inte över
Allt bara faller sönder, och jag vill bara skrika tills du hör mig. Jag vill skrika tills NÅGON hör mig. Istället sitter jag här fylld med preparat och oro för framtiden. Ångest inför nästa dag, varje dag.
Försök att provocera mig nu av alla tillfällen och du ska få ångra det. Back. Off.
Hade en nästan-sexdröm om en massa ec-medlemmar inatt.
Vi skulle spela in en porrfilm men en av tjejerna cepade hela tiden och när vi väl löst hennes problem så vaknade jag och ba "aha"
Alltså jag orkar inte, så himla mycket hyckleri
oki använd mig som syndabock för allt som går fel i ditt liv if it makes u feel better, i'll take the hit
Citat från Yuno:
Hade en nästan-sexdröm om en massa ec-medlemmar inatt.
Vi skulle spela in en porrfilm men en av tjejerna cepade hela tiden och när vi väl löst hennes problem så vaknade jag och ba "aha"
vilken party pooper
edit: I övrigt, för resten av tråden och dess syfte, kan jag meddela att jag fick en påminnelse idag om mitt besök hos psykologen imorgon.
Jag vet att jag verkligen verkligen måste träffa henne, men om hon ska kunna ge mig bästa hjälp behöver jag förbereda vad jag ska prata om och just nu, eller sedan en tid tillbaka har det inte riktigt fungerat. Jag har slutat med medicinen också. Varför vet jag inte direkt...
Om jag hamnar i panikångest hos henne vet jag att hon kan lugna mig, men pengarna går också till spillo då jag inte kommer kunna berätta om mina problem och tankar. De tankar som jag nu inte ens kan förmå mig själv att tänka, utan att få panik dvs.
Fan.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet