Skriva av sig-tråden

allt e bra

Jag markerar min kaffekopp med läppstiftsfläckar

hurra hurra hurraaa

Jag vet inte vad jag ska svara när du frågar hur jag mår.
Delar av mig vill pour my heart out, för du stod mig nära.
Delar av mig vill låta dig veta hur jag inte tycker det är din ensak alls.
Andra delar av mig är så pass besviken och förbannad över de senaste månaderna och hur du behandlat mig.
Totalt utbytt. Resor vi planerat, "officiellt" förhållande. Allt känns som att jag bara vara duglig för stunden.
Som att jag värmde upp dig för någon bättre, någon som inte hittat sin egen mamma död och behövt hantera den skiten.
Du förtjänar inte att få veta hur jag mår. Som att du helt plötsligt skulle bry dig nu, när mina problem och panikångestattacker innan inte var något du orkade hjälpa mig med.
Jag förlitade mig absolut för mycket på dig, men du vet inte hur det känns, att förlora sin absoluta förebild och trygghet i livet, till en död jag hade som mardröm i många månader.

Kunda äntligen gå ut och gå med pållen, såå uppskattat av oss båda.

Uppkäftig busschaufför som står och ska börja hålla en föreläsning i automatik för att jag inte gick igenom någon jäkla dörr inom 2 sekunder från att han "parkerat".
Anledningen att jag stod och väntade var för att du inte ens verkar kunna köra buss, och rammade stolpen som "automatik-knappen" du använder befinner sig på.

*knyter näven i fickan i ren svensk anda*

Är ledsen, trött, matt, varm, gråtfärdig och trött.

Ska 2019 bli året jag slutar ta mig själv så jävla seriöst? Fortsättning följer...

Min syster frågade varför jag hade träningsvärk och när jag svarade att det nog var från gårdagens sex blev hon arg på mig. Tydligen så får man inte säga sånt i ett omklädningsrum.

För 13 år sedan satt jag och polaren och spelade Kingdom Hearts 2 för första gången och bondade.
Idag är vi rumskamrater och fick uppleva Kingdom Hearts 3 tillsammans efter 13 års väntan.

Hej, jag sabbar för mig själv genom att vara uppe för sent och inte orka ta mig till skolan i rimlig tid. Jag har typ två veckor kvar på mitt projekt, och jag kommer antagligen inte hinna klart.
Tekniskt sätt gör det inte så mycket om jag inte blir färdig, så länge jag känner att jag har lärt mig saker, men när jag hade hela sex veckor på mig så känns det jävligt fail ändå.
Har slösat bort så mycket tid på att göra andra saker. Och sammanlagt flera dagar har försvunnit för att jag inte har kommit i tid. Det är så svårt att hålla sig motiverad.
Jag har inte gett upp, men det är tungt nu.

Fett deppigt att komma hem också. Visst, det är skönt att slippa folk ett tag, men det blir fan bra ensamt.

Den här veckan suger fan röv.
Katten löper, igår börja motorlampan på bilen lysa o sen körde jag rätt fram i en T-korsning ner i diket för att alla volvoraggare sladdar där så de blir snorhalt o de va omöjligt att stanna. Idag drogs bilen upp med traktor o istället började ASL-lampan lysa. Kofångarn måste bytas för en del av grillen sprack.
ORKAR INTE. Vill lägga mig i koma tills livet e bra igen

Vilken drog behöver jag leva på för att kunna förtränga sakerna jag drömmer om så som jag förtränger dem i vaket tillstånd?

Guva jag tycker om honom, men han kan la ge fan i att väcka mig kl 6 på morgonen genom att snarka ashögt så att jag inte kan somna om...

e trött och vill kura ihop mig till en boll 4-ever