Skriva av sig-tråden

I'm making friends n am being kind 2 myself yay me xD Så himlans flummigt kul hur jag blir glad, över att jag e glad, så spårar d men e ändå lugn i själen o sentimental

Fyfan vad söta nänniskor är. Sitter i 4:a grupp på tbanan, osåååå ser vi alla som sitter (främlingar) att utanför på perrongen så går en man m den mest enorma o långa paketet ever, typ 2m långt, o vi alla brister ut i skratt över absurdheten o diskuterar o förundras sen över vad som kan ha varit backstoryn t att han bär runt den mitt på natten o vad dess innehåll är??

GY, MÄNNISKOR, UNDERBARA <333

bryt

Förstår inte hur dom där två fungerar som människor, hur deras föräldrar uppfostrat dom. Om deras föräldrar vet att deras två söner på riktigt är s v i n.

Jag är inte sån som tar speciellt illa upp vid mig av ord eller kommentarer, men nyss satt jag i min kollegas pojkväns bil och grät. Jag ska jobba med dom två svinen i minst en månad till innan jag är fri att gå därifrån.

Fan.

it only matters if it's worth it

Min sambo spelade inatt(DJ) och fick hotellnatt på köpet då vi bor lite utanför stan. 04:30 ringde det och han bad mig komma till hotellet. Bästa sängen, bästa sambon, bästa hotellfrullen!!! Såååå värt!

Jag blir så fruktansvärt stolt över min pojkvän varje gång jag ser honom jobba i baren. Han är så jävla duktig, gör godaste drinkarna, är så genuint jävla trevlig mot alla gäster, även dom som inte riktigt bryr sig om atmosfären på stället eller kan vara lite smådryga.
Och så är han ju så fruktansvärt jävla attraktiv också. Så jävla snygg. Ibland bara sitter jag där och tittar på honom med min drink i handen och tänker ''fyfan, tänk att han är BARA min???'' och ser hur vissa tjejer blir lite avundsjuka när han kommer fram och pussar på mig hihihi...

Frågan är ifall man någonsin kommer vara okej igen

orkar inte detta jävla tumjävel

boom

Imorgon åker jag. Typ halva jordklotet bort och ska vara där i ett halvår! Är glad men samtidigt nervös. Han kommer ner två veckor efter mig och idag när vi skildes åt så gjorde det så ont. Två veckor är ingenting, vet ju det, men ändå känns det som en evighet.

Dock kan jag inte fatta att jag ska få jobba med fotografi som jag älskar. Dokumentärt dessutom! Visst, jag ska även jobba administrativt vilket jag aldrig gjort förut men det känns inte så farligt ändå.

Känner mig så himla ensam

That^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Bara några dagar kvar, hjälp