Skriva av sig-tråden

Min energi sjönk likt Per-Arne, 84 när hans höftben sprack. Lördagkväll och jag ligger helt mörbultad i sängen när sällskapet vill ha ut mig.

Citat från mottos:

Jag brukar alltid vara livrädd för den här sortens känslor och de förstör mig oftast mer än de får mig att må bra, men den här gången är allt så himla... Annorlunda. Jag går inte runt och oroar mig över allting, har inte samma ständiga rädsla för att bli lämnad och bortglömd (trots att det, logiskt sett, borde vara VÄRRE än någonsin när vi liksom befinner oss på varsin sida av jorden) och jag vet inte ens, jag känner mig bara så lugn och trygg med alltihop. Har aldrig träffat någon annan som kan göra mig så lugn, att inte ens känslor skrämmer mig längre.

Haha alltså jag förstör alla mina relationer med min frånvaro och sen gråter jag över att jag är ensam?? )): Så dumt

Vill inte vänta ett halvår till, vill flytta hit nu.

Insåg nyss att det är lördag och att läppstiftet jag velat ha i flera månader äntligen restockat så klickade hem det nyss innan det sålde slut igen aoiefjas glad brud
Welcome to the family Scorpio <3

Somnar och har de konstigaste drömmarna ever för att sedan vakna en stund och må illa. Skapade nyss en skräckfilm då tvn bara verkade bjuda på sånt men denna vände jag till att jag blev nerkärad i en tjej som egentligen var jätteond och skulle hålla ordning på mig.
Hon räddade mig från att gå runt i drömmen och vara rädd för att somna.

söt men nöt

Var ute och hängde på festival i tre dagar. Träffade ingen jag kände och ingen random tjej/kille som sade något till mig. Kommer dö ensam.

Citat från Haloboy:

Tog mig 7 timmar från det att jag vaknade första gången och ville ha kvällsmat tills att illamåendet hade dämpats nog för att jag skulle kunna resa mig och fixa det allra enklaste. Nu hoppas jag bara på att jag får behålla maten, för känns inte riktigt som att det är garanterat

Har sån ångest. Kan den bara sluta.

Idag har det gått ett år och det gör så ont.

dör sakta
hjälp

ångesten och visdomstanden värker. tanken på att en av mina två favorittallrikar har gått sönder och att jag ständigt är i vägen för alla värker den också. jag orkar liksom inte mer. snälla förstå. snälla skriv någonting ärligt. skriv något genuint