Skriv en dikt.

What to write I do not know.
Why am I writing I have no clue.
I need to know what I feel, I demand to.
So I find my path in the pen.
But I am clueless.
Lost, wandering in a tornado of undefined emotions.
But there is one that demands attention

Something vicious, something red.
Something thundering, something that demands to be fed.


An emotion that overwhelms all other parts of this storm
Anger born out of misantrophy.
Anger wishing for chaos and death.
Anger roaring out to the howling night, baring it's fangs.
Anger drooling at the though of blood.

Anger as an entity, a creature.
Chained down for it's lust for bloodshed.
Screaming out, demanding to crush, maul, sunder..

Anger which would be looked upon as a monster.
Yet, I do not fear this monster.
I wish to see it free, spreading havoc across the world.

More so...I want to embrace it, become part of it.
I want it to controll me, rid me of all other tedious emotions.
We are in need of eachother, to dance in a unison of hate.

And the chain is getting weaker.
I can feel it coming over me, coursing through my veins, burning.
Becoming anger personified, eternally shall We reign in our kingdom of crushed hopes and dreams.

Soon, we will be free.
What a glorious bloodbath it shall be.



Av mig :@

Love is like sleep
Sometimes it's deep, sometimes it's not
You will go crazy if you don't have it
Everyone needs it
And no matter what, people fall back into it

Citat från Unbeaten

Citat från A_Rebel

hör på ekot
detta är ett eko

ett liv på repeat
impulsivt
vi skryter för att vardagen inte räcker till
vi imploderar
när vi försöker imponera
vi romantiserar
det vi egentligen inte vill diskutera

och sakta inser vi fakta
detta har hänt förut

mat mat mera mat mera mat det ska det va

Im walking home alone at night
The moon is such a thrilling sight
My eyes are pulled into the light

The haunting shine gets hold of me
That big bright eye is all I see
Im walking straight into a tree

Ouch!




Sann historia faktiskt;)

Citat från Berenice

Varför inte..
Skrev idag när jag hade tråkigt. Dikter gillas oftast bara av personen som skriver dem ...


vilseledda änglar från en bortglömd tid
Och nu byter jag dimension
Vingarna blev till stoft
Jag går inbillad bredvid
och dina hårstrån reser sig av
fantasiskapad friktion

Citat från Hon_duvetjag

Jag går i dina fotsteg.
Dag efter dag.
Kommer aldrig vara det du var.
Men jag är det du aldrig blev.

gay.

Jag håller på att delas
Jag har alltid dessa problem
Dessa små saker som aldrig kan sägas

Jag älskar två personer
Men jag hatar mig själv
Och med det hatar jag mina känslor

Den enda som finns där ute för mig
Vem är det
Finns det någon
Undrar om mitt hjärta vill döda mig

Kanske även du är en av dom som jag kan ta närmre mig
Så nära att jag vill älska dig, förföra dig, döda dig...

Ge mig ditt liv och även det förgörs
Jag är ändå redan dömd
Dömd att förgöras, försvinna, förtvina

Jag glömde vem jag var
Jag glömde hur världen var
Nu kanske någon kan få mig att se

Felet var mig själv
En enklare lösning fanns inte
Liket som finns kvar förundrar mig
Ingen vandrar som mig i denna värld
Calypse startade för mig
Inget räddar denna värld
Allt är över, för evigt

Jag sover om dagen, och vaken om natten.
Jag söker efter offer jag kan ta.
Jag hugger i halsen med mina vassa tänder.
Jag känner hur jag får krafter igen.
Jag suger blodet ur offret tills den sista droppen
är slut.
När solen börjar komma upp, är det dags för mig att
försvinna in i mörkret igen.
Jag lägger mig och sover i min kista, tills natten föds
på nytt.

Ful, fulare, fulast.
Fan vad ful du är!