Skriv en dikt.
Vissa tar det här på allvar, ser jag >_>
Unique, special
Falling from heaven
Born beautiful, but fading on the earth
Sidewalk brown
A disgraceful death
But I am that snowflake caught by the wind
Destined to continue to flu in the untainted sky
And when I finally fade my beauty will live on
And I will become a star
Because I am the prettiest snowflake of them all
- Tox, december 2010
edit: skrev jag allvarligt "wink" istället för "wind"? Tox din slaver >___<
Citat från Tox
Vissa tar det här på allvar, ser jag >_>
Unique, special
Falling from heaven
Born beautiful, but fading on the earth
Sidewalk brown
A disgraceful death
But I am that snowflake caught by the wink
Destined to continue to flu in the untainted sky
And when I finally fade my beauty will live on
And I will become a star
Because I am the prettiest snowflake of them all
- Tox, december 2010
Gillar din liknelse mellan människor och snöflingor. Jävligt bra faktiskt.
Blood's flowing from her
Delightfully tasty head
Breakfast is served
Zombiehaiku's is mah thingxD
Citat från ToMegaTherion
Blood's flowing from her
Delightfully tasty head
Breakfast is served
Zombiehaiku's is mah thingxD
SIsta raden blir la fel?
Kan bara vara jag som är trött, men blir det inte
"Bräk-fust-is-survd"?
Citat från BraiNStormer
Bang bang the gun whent of
Bang bang and you live no long
Safe en sound you sleep your dreams
Out side you life is creates some screams
No more smiles
No more Flowers
I'm going to torture you for houers
Fnys till hela konceptet.
För övrigt förstår jag inte hur man kan tortera någon som är död.
hörs igenom korridoren.
Ekande fotsteg hörs
från den ensamma pojken.
Hans farliga liv har nu gett igen.
Hans lycka som ingick i en spruta är nu borta.
Varför han springer ifrån
sitt liv är en frågan som man kan ställa sig.
Familjen han svek.
Kompisarna han undvek.
Kärleken till sin
flickvän försvann och ersattes
av drottningen som ingår med en sked.
Livet han förstörde.
Livet han undvek.
Stackars pojk som försöker
att återvända till sitt hem.
Korridoren har nått sitt slut.
Pojken har nått till en mörk flod.
På andra sidan syns det gröna gräset.
Men den stora floden Styx är i vägen.
Den övergivne pojken drunknade på väg till den gröna sidan.
Efter allt slit.
Efter allt han fick genomlida.
Så lyckades han tillslut att fly i från verkligheten.
Sanningen är det man fruktar mest.
Sanningen är det vissa dör för att dölja.
Sanningen är något okänt för mig.
Sanning är något jag längtar efter och vill ha.
Sanningen är något som jag aldrig kan få uppleva.
Sanning är något jag inte klarar av att berätta.
en annan
Du är den bästa, den jag aldrig kan vara utan. Älskar dig alltid och lite mer.
Hela mitt hjärta är stulet av dig, med ditt löjliga skratt och ditt snälla leende.
Vårt band sträcker sig och töjer sig för varje minut som går. Min kärlek till dig är likså.
En tår fälls när jag bara tänker på ett liv utan dig. Vi ska altid vara tillsammans.
Jag ska skydda dig från sårande ord och skrämmande slag, jag ska stå vid din sida när du vill ha mig där och ibland även när du inte ens vill.
Gråter du så gråter jag. Om du måste hoppa så hoppar jag åt dig.
Osäker på om ni kan se den som en dikt, men jag lägger upp den ändå - trots osäkerheten om jag vill lägga upp den. Som ni ser är det tre verser, är enbart nöjd med första egentligen men har inte pallat skriva om den på typ två månader. Tack på förhand hoppas ni inte tycker att jag är pretto.
Nä, jag ångrade mig. Men ni andra gör ett bra jobb.
rosor är röda
violer är blå
jag är scitzho
jag också :D
Du och Jag, är som korv och bröd
Vi har våra likheter, vi har våra behov, precis som brödet behöver korven, för att bli perfekt <3
och Du är min korv...
Utan dig, känner jag mig som Osama Binladen utan bomber, som en banan utan sitt skal, som ett tomt hav...
Men i dina armar blir jag komplett!
Du är mitt frö och jag din jord, vi hjälper varan att växa...
Du är min evigt varande katalysator...<3
du är ännu ej en fullvuxen blomma, men du är redan den vackraste jag sett!
Din oskyldiga blick, och din charmiga doft
Fängsla mig i din famn!
Utan dig, möglar jag
Utan dig, åldras jag i förtid
jag vissnar
jag dör
Låt oss läka varandra!
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor, och genomskinligt grå blir jag utan dina andetag
Dig vill jag bli fastkedjad med, för jag vet att jag aldrig kommer kunna andas utan din existens och närhet <3
utan dig, är jag ihålig...
finns i galleriet också, men haha den är inte så bra tog bara 1h ):
Citat från CitronsmaK
En dikt behöver inte ta tid för att vara bra.
-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-
Isen som höll mig under en yta.
Jag bryter den sönder!
Lycklig igen, inte för att skryta.
Lämnar bakom ett tomt skal.
Jag skrattar åt dem nu!
Min hämnd var brutal.
Klaga inte på mig hela tiden.
Jag skrek: "Försvinn!"
Min vänskap med er.. Är avliden.
.. Måttliga stunder.
Det var inte det första slaget
utan det tusende
som bröt tystnaden.
Isen krossades som kristall
och medan jag skalv av kallduschen
släppte handen greppet om den tunga boken
Jag såg den glida längs din bleka arm
stöta i din beniga armbåge
sväva genom luften och träffa dina nakna tår
Det borde gjort djävulskt ont
men du tycktes inte ens märka det;
det var iallafall så det verkade
Jag kände blodet rinna längs tinningen
bara en tjock droppe
men den droppen var vårt liv
vår tro, vår kärlek
Vårt hopp om en bättre atmosfär
som lämnade ett tunt spår mot huden
Det var inte första gången
utan tusende
som du bad om förlåtelse och jag förlät
tusende gången som du grät mot min axel
Och jag, jag kände skuld över dina brister.
Och våra tvister var en daglig rutin
ett kallocain för min existens
en naken påminnelse om verkligheten
bortom kärleken och dina kyssar
Hellre öm än utan ömhet
hellre brinna än frysa sig blå
hellre död än ensam
"För mycket möda", säger du skämtsamt
men vi vet båda allvaret
Droppen har fastnat i ditt hår
Det var inte första slaget
utan tusende
som bröt huden
Den som myntade blod som kärlekssymbol
måste varit en morbid jävel.
Citat från Stringburka
Det var inte det första slaget
utan det tusende
som bröt tystnaden.
Isen krossades som kristall
och medan jag skalv av kallduschen
släppte handen greppet om den tunga boken
Jag såg den glida längs din bleka arm
stöta i din beniga armbåge
sväva genom luften och träffa dina nakna tår
Det borde gjort djävulskt ont
men du tycktes inte ens märka det;
det var iallafall så det verkade
Jag kände blodet rinna längs tinningen
bara en tjock droppe
men den droppen var vårt liv
vår tro, vår kärlek
Vårt hopp om en bättre atmosfär
som lämnade ett tunt spår mot huden
Det var inte första gången
utan tusende
som du bad om förlåtelse och jag förlät
tusende gången som du grät mot min axel
Och jag, jag kände skuld över dina brister.
Och våra tvister var en daglig rutin
ett kallocain för min existens
en naken påminnelse om verkligheten
bortom kärleken och dina kyssar
Hellre öm än utan ömhet
hellre brinna än frysa sig blå
hellre död än ensam
"För mycket möda", säger du skämtsamt
men vi vet båda allvaret
Droppen har fastnat i ditt hår
Det var inte första slaget
utan tusende
som bröt huden
Den som myntade blod som kärlekssymbol
måste varit en morbid jävel.
Älskar dina texter!
Dom knull, som aldrig blev knullade förbli oknullade föralltid.
imorron kommer kanske andra knull,
och nya knull,
men det ärinte samma knull,
det är inte dagens knull,
så knulla inte imorron,
det du kan knulla idag.
det går aldrig att ge knull igen,
till oknullade gossar,
som stelnat till män.
jag säger som ainbusk's sångare:
Knulla mig, för den jag är
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet