Skriv en dikt.
Du och Jag
Promenerandes längs horisonten
Kontrollerandes varje steg vi tar
Jag vill känna "Amerika!" skrikandes genom vår kärlek
Liggandes på gräset framför en väns trädgård,
Där det var fest igår
Alla har däckat
Röda plastmuggar halvfulla med alkohol rullar på gräsmattan
Jag vill vara här varje morgon
När dig i Detroit
Alltid samma smärta
Alltid samma våld
Kommer du med mig till horisonten?
Där kan inget hav separera oss.
Ganska svårt att förstå den på samma sätt som jag förstår den.
and I am done
with your lies
- I don't wanna listen anymore
'cause I learned the hard way
, about letting someone go.
min fantastiska cp-engelska,
ni får ursäkta.
På toppen av världens berg.
På toppen är allting i en annan färg.
Lyckan som jag har uppnått.
Lyckan som jag nu har tappat.
Gör att jag faller från denna topp.
Tillbaka ner i mörkret.
Där jag ser på folk
med hatiska blickar
och tårar är min vardag.
Jag vill inte ner.
Jag vill tillbaka till
himmel riket.
Saknar mitt gamla liv.
Saknar min storebror.
Saknar förlorad kärlek.
Saknar det förflutna.
Meningslösheten är tillbaka.
Lika så är soffpotatisen nyvaken.
Håller på att tappa fattningen om mitt liv.
Drömmarna är för bra för mitt psyke.
Vaknar varje dag med tårar.
Vill leva i mina vackra drömmar.
Saknar min käre bror.
Som ett löv i vinden.
Så känner jag mig nu.
Obetydlig och ensam.
Min första 'dikt' dårå.
Allt, så simpelt.
Men när svikelse kommer knackande på din dörr, förakta ej.
Det är en smärta att förstå vad som väntar, vem står på tur?
En hjärtskärande fras, en så fasansfull ideologi. Mättad.
Din existens, jämnlikt en bit eufori.
Jag släpper det inte ur sikte.
Den där känslan, oförklarbar.
Ditt leende av glädje inpräntat i mina ögon.
Varför denna törst?
Mitt sinne tickar sakta bort från samvetet.
Alla skärande skrik ifrån dessa späda stämmor.
Om endast för en sekund, låt mig slippa!
Jag kan ej hålla det inom mig, tårsprängda ögon, min röst ger vika.
I protest och besvikelse låter jag tårarna förenas med den kalla marken.
Snälla, låt mig slippa det.
Tankarnas hävdelse tar snart över.
Känslor välskapade av betryggande förälskelse,
finner ej tvång i denna tids lagar.
Hör tornets dystra klocka ringa!
Vi vandrar bortom graven.
När den oändliga cirkeln faller samman går ingen utan lidande,
jag sträcker mina armar mot himmelen i vädjan.
En lång färd. Fysiskt frusen, mentalt i högvarv.
Vi faller snart i dvala.
Vart skulle du vara?
Skulle jag bli lämnad ensam i naturens onekligen kalla händer?
Mina ögon sträcker sin syn skarpt mot himmelen i ett tillstånd nära kollaps.
Skall jag falla i gråt eller ge ett leende av ren falskhet?
Mina tänder är trots allt vita.
Rim är skitkul när man väl sätter igång. Här är min oerhört romantiska dikt om typ. Kärlek och kuk.
Min ståtlige man som jag älskar så,
dina läppar är mjuka, dina ögon är blå.
Kanske inte riktigt, finns ju både grått och grönt,
och din stora kuk i min fitta är ju så skönt.
Men vad spelar sex för roll, när allt kommer omkring,
jag ligger hellre där och gör ingenting,
än att stirra in i dig och se precis allt,
värma mig i din famn när det är lite kallt,
och andas i din halsgrop, smeka ditt bröst,
och rysa av välbehag när jag hör din röst:
Sug min kuk nu, din lilla slyna,
med en diamantröst som får mig att tina.
Och jag är absolut inte sen med att lyda,
ty din kuk gärna mitt svalg får pryda.
Sen blir det sperma för hela slanten,
och jag sväljer som ett djur, är inte fin i kanten.
Där ligger du då, matt och tillfredsställd,
jag lyssnar till ditt hjärta, som har fattat eld
och jag älskar, jag verkligen älskar det här,
tillfället då vi är en och det finns inga besvär,
hela verkligheten den har spolats bort,
och med min fitta finns det inget torrt.
Jag önskar bara att klockan kunde stanna,
och jag skulle dra till köket, sätta på en kanna,
koka lite te, städa och fixa lite överallt,
baka massa scones som inte smakar salt.
Sen skulle vi sitta, äta och diskutera,
och ihop skulle våra åsikter aldrig fungera,
men för oss skulle det faktiskt gärna kvitta,
din kuk passar ändå helt perfekt i min fitta.
Nu blev det lite mycket sex här och där,
men min nådige herre, du vet hur jag är,
jag älskar när dina slag bränner över min kind,
och när jag inte kan sitta på rumpan min,
eftersom du gått lös på den med en linjal
och därefter slickat sönder min sexiga anal,
trängt sedan in i mig, snabbt och hårt,
fan nu blev det här med rim riktigt svårt!
Men du vet ju att jag alltid kommer att älska dig,
vare sig du vill eller inte tillhör ditt hjärta för evigt mig.
Jag fick ju dig, varenda centimeter
och jag hade gått genom eld i flera kilometer,
om det blev nu, som det var då,
att om jag vill ligga i din famn så ska det också gå,
och att jag kan ha någonting att längta till,
i en värld där jag inte finnas vill.
Du är mitt allt och hela min glöd,
du är mitt liv och du blir också min död.
/ridå
Jag är trasig. Sönder.
Som ett sår.
Ett sår som blöder.
Ett blödande sår.
En blödning inget plåster i världen kan stoppa.
Det enda som återstår är att förblöda.
Förblöda och förgöras.
Vad annars finns det att göra?
Nej, det finns ingenting att göra.
Ingen väg ut. Bort.
Det vet du.
Det vet jag.
Det vet vi alla.
Jag är fast.
I ett fängelse.
Med galler.
Jag sitter bakom lås och bom.
I mitt egna fängelse.
Jag har själv låst in mig och svalt nyckeln.
Varför? Varför? Varför?
Jag är säker här.
Vad kan hända?
Jag kan inte komma ut.
Ingen kan komma in.
Jag kan inte såra. Jag kan inte bli sårad.
Det är så vi vill ha det.
Ett perfekt liv utan hjärtesorg.
Bakom lås och bom är vi säkra.
I vårt egna fängelse är vi trygga.
Det är så vi vill ha det.
Ett liv utan missöden.
Ett liv utan smärta.
Ett liv utan sorg.
Ett liv som inte kan gå snett.
Eller hur?
Jag klämde mig i din ytterdörr
På väg in
Eller ut
I alkoholens berusande
Våld
Eller kärlekens
Självbesudling i tomrummet
Du lämnade kvar
En tröja med tryck
Över bröstet
Som ångest
Att klä sig i
Kanske inte direkt dikter, men iaf :P
"Där din vänskap brukade va
Finns ingenting kvar
Ett stort tomt hål i mitt hjärta
Hur kan jag bära på så mycket smärta?"
"Jag älskar dig på riktigt, och det här är ganska viktigt.
Även om du inte känner samma som jag,
Så vill jag ändå vara en del av din dag.
Vi kan vara vänner som förut,
För snälla, vår vänskap får inte ta slut.
Vi måste komma på hur vi ska göra,
Även om det gör ont att höra,
Att du vill ge upp alla våra minnen,
För att något ändrades i mina sinnen."
"Utan dig vid min sida
Kommer jag att lida,
Natt som dag,
För du inte känner som jag."
Jag skulle vilja skrika
Högt
Så alla kan höra
Men de går inte
Något stoppar mig
En knappt hörbar viskning
Du klarar dig bättre själv
Jag litar på den
Tänker
Den har nog rätt
jag tänker, tänker att jag gömmer mig.
de säger, säger 'vi kommer att hitta dig'.
Rosor är röda, violer är blå.
Jag går på stranden med min käraste vän.
/ Sanna Carlsson.
rosor är röda,
violer är blå,
sex är roligt,
men inte att stå på tå.
om jag skriver
så här
så
ser det inte ut som skit
även om
dikten
suger kuk
Åh, du hjärtevän, låt vattnet - så lättmottagligt - strila över din - ty, så blottade, kala - torso! Varpå du, min skatt, koketterar dig för den pulserande vätska som förlåtande fängslar din bara kropp. En annan önskar er ett dejligt strålbad.
fghhhahaahahahah åh
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet