Skriv en dikt.
jag är era
drömmars
landskap
jag är
född utan
att nånsin
ha fått levat
jag är
zigenarnas
hjul
jag är i behov av att
känna
när jag lever
jag är gator
med flourerande ljus
jag är fången
i ett land
där dagarna
dör
jag är överhettad
med saker
jag inte vill veta
jag är sommarens
kortaste dag
jag är en rak linje
jag är kemi
jag är ett stilla behov
jag är högsta mode
jag är en farkost
bort från jorden
in i tiden
snart bortom
räckhåll
hör min
tröst nu
2010
jag är en vuxen man
i buissnessclas
min högsta önskan
är bacon och äggröra
min önskan
är lobbyn, lounge
och en starköl
min önskan är lag
jag har en svart kostym
en blå kostym
en grå kostym
en vit kostym
allt är så sterilt inne i mig
bara massa siffror
och tabeller
min portfölj
min laptop
det är bara samvetet
som lever upp
när jag tittar på porr
och tänker på mamma
det här är inte en dikt
det här är inte sant
det är en orsak av min sjukdom
det är någon som bor i mitt huvud
en man som är stark
som behöver mig
för att jag är så svag
skulle han finnas på riktigt
skulle han få alla tjejer och jag inga
Citat från SocNoxk
[center]
Form
Jag gillade den här, men det var ett par ställen där den blev lite väl repetitiv. Det kan hända att jag läste den i fel takt och att den låter bättre när man hör den. En rad som var lite störande var "tyvärr är dock inte du den mitt hjärta söker"; det blev lite för många subjekt och objekt, och generellt lite för många ord. Grammatiken kändes skum.
Överlag gillade jag dikten, fin rytm om än som sagt var lite för repetitiv. Ett parti var extra bra:
Sanningen gör ont.
Därför låter jag dig gå.
Därför låter jag dig må som ett spån.
Låt mig vara. Låt mig få leva.
Läste den med en paus innan sista "leva" och ökande takt utan mycket mellanrum till nästa stycke, vet inte om det var tänkt så men måste säga att du oavsett fick till en djävligt snygg "å"-rimdel och att dikten fick ett djävligt skönt tempo liksom.
Man blev lite exalterad när man läste den, måste jag säga. Lite sådär upprymd på något sätt.
Citat från erikism
jag är era
drömmars
landskap
Snacka om som dag och natt! Den här kändes riktigt, riktigt bra. Förutom ett par godtyckliga radbrytningar var den så bra som någon dikt jag sett i den här tråden. Gillade inte sista raden, men förstår varför den har sin plats. Ger ett lite pojkigt intryck åt en i övrigt ganska "hård" dikt.
Mina knän har börjat värka
de växer med min vilja att springa
men smärtan håller mig fast i min grop.
Så vad gör man?
Oljar lederna, smörjer kråset med misär
Fyller båset med sin hydda vart fjärde år
Och är nöjd med det.
Folk i rullstol reser också
men jag vill känna asfalt och stål mot sulorna.
Det är väl det okändas spänning
det är därför den vita medelklassmannen
blir som förryckt av "det vackra i misär"
Alla ord är svåra ord för den stumme.
Alla steg är svåra steg för den lame.
Men tänk om de kunde få byta en dag
få gå och prata som du och jag
För visst går vi till köket trots växtvärk
Och visst talar vi sisådär vart fjärde år
Men lusten att skrika, att springa växer dag för dag
måste klättra ur gropen, ur fotöljen
ur båset och förkasta våra höljen
för en bättre atmosfär
Vi kan inte stanna kvar här.
Citat från Stringburka
Citat från SocNoxk
[center]
Form
Jag gillade den här, men det var ett par ställen där den blev lite väl repetitiv. Det kan hända att jag läste den i fel takt och att den låter bättre när man hör den. En rad som var lite störande var "tyvärr är dock inte du den mitt hjärta söker"; det blev lite för många subjekt och objekt, och generellt lite för många ord. Grammatiken kändes skum.
Överlag gillade jag dikten, fin rytm om än som sagt var lite för repetitiv. Ett parti var extra bra:
Sanningen gör ont.
Därför låter jag dig gå.
Därför låter jag dig må som ett spån.
Låt mig vara. Låt mig få leva.
Läste den med en paus innan sista "leva" och ökande takt utan mycket mellanrum till nästa stycke, vet inte om det var tänkt så men måste säga att du oavsett fick till en djävligt snygg "å"-rimdel och att dikten fick ett djävligt skönt tempo liksom.
Man blev lite exalterad när man läste den, måste jag säga. Lite sådär upprymd på något sätt.
Tack så mycket för din kritik. Det som många inte vågar göra är att säga vad dom tycker.
Man blir ju bättre och bättre efter varje kritik man får.
Jag vet också att jag är väldigt dålig på grammatik men det är något man blir bättre på efterhand.
För tillfället skriver jag bara det som kommer upp i mitt huvud och försöker få till det på ett så smidigt vis som möjligt.
Citat från SocNoxk
Citat från Stringburka
Citat från SocNoxk
[center]
Form
Jag gillade den här, men det var ett par ställen där den blev lite väl repetitiv. Det kan hända att jag läste den i fel takt och att den låter bättre när man hör den. En rad som var lite störande var "tyvärr är dock inte du den mitt hjärta söker"; det blev lite för många subjekt och objekt, och generellt lite för många ord. Grammatiken kändes skum.
Överlag gillade jag dikten, fin rytm om än som sagt var lite för repetitiv. Ett parti var extra bra:
Sanningen gör ont.
Därför låter jag dig gå.
Därför låter jag dig må som ett spån.
Låt mig vara. Låt mig få leva.
Läste den med en paus innan sista "leva" och ökande takt utan mycket mellanrum till nästa stycke, vet inte om det var tänkt så men måste säga att du oavsett fick till en djävligt snygg "å"-rimdel och att dikten fick ett djävligt skönt tempo liksom.
Man blev lite exalterad när man läste den, måste jag säga. Lite sådär upprymd på något sätt.
Tack så mycket för din kritik. Det som många inte vågar göra är att säga vad dom tycker.
Man blir ju bättre och bättre efter varje kritik man får.
Jag vet också att jag är väldigt dålig på grammatik men det är något man blir bättre på efterhand.
För tillfället skriver jag bara det som kommer upp i mitt huvud och försöker få till det på ett så smidigt vis som möjligt.
Missförstå inte, grammatiken var bra i stort. Då och då blev det bara lite "julklappsrim" över det, men det är sånt som ofta kommer i en första "draft".
Man måste ju vara ärlig när man ger kritik, annars leder det ingenvart. Därför jag aldrig kontrolläser vänners dikter, är så rädd att behöva stordissa dem [blush]
Blandande känslor
upprymd och glad, Ångest och hat.
Jag är demonen, Jag är ängeln.
skiftande humör, Skiftande beteende.
Jag är ingen gud, Jag är ingen lemur,
Jag är en människa
och min sjukdom är mitt humör.
Varje dag föds jag.
varje dag dör jag.
Mitt humör kommer bli min död.
Människan i mig har gett upp.
Min själ finns inte mer.
Jag är en zombie som letar efter sin själ.
Var är Noel. Var är den mänskliga jag...
Citat från Stringburka
Citat från SocNoxk
Citat från Stringburka
Citat från SocNoxk
[center]
Form
Jag gillade den här, men det var ett par ställen där den blev lite väl repetitiv. Det kan hända att jag läste den i fel takt och att den låter bättre när man hör den. En rad som var lite störande var "tyvärr är dock inte du den mitt hjärta söker"; det blev lite för många subjekt och objekt, och generellt lite för många ord. Grammatiken kändes skum.
Överlag gillade jag dikten, fin rytm om än som sagt var lite för repetitiv. Ett parti var extra bra:
Sanningen gör ont.
Därför låter jag dig gå.
Därför låter jag dig må som ett spån.
Låt mig vara. Låt mig få leva.
Läste den med en paus innan sista "leva" och ökande takt utan mycket mellanrum till nästa stycke, vet inte om det var tänkt så men måste säga att du oavsett fick till en djävligt snygg "å"-rimdel och att dikten fick ett djävligt skönt tempo liksom.
Man blev lite exalterad när man läste den, måste jag säga. Lite sådär upprymd på något sätt.
Tack så mycket för din kritik. Det som många inte vågar göra är att säga vad dom tycker.
Man blir ju bättre och bättre efter varje kritik man får.
Jag vet också att jag är väldigt dålig på grammatik men det är något man blir bättre på efterhand.
För tillfället skriver jag bara det som kommer upp i mitt huvud och försöker få till det på ett så smidigt vis som möjligt.
Missförstå inte, grammatiken var bra i stort. Då och då blev det bara lite "julklappsrim" över det, men det är sånt som ofta kommer i en första "draft".
Man måste ju vara ärlig när man ger kritik, annars leder det ingenvart. Därför jag aldrig kontrolläser vänners dikter, är så rädd att behöva stordissa dem [blush]
Kan du definiera julklappsrim? jag är en sån person som inte tar illa upp av kritik. Jag tar åt mig och försöker bli bättre.
Citat från SocNoxk
Kan du definiera julklappsrim? jag är en sån person som inte tar illa upp av kritik. Jag tar åt mig och försöker bli bättre.[/i]
Julklappsrim är väl från början när man lägger orden i en konstig mening för att kunna få till ett rim; "varm blir du med denna på, allting mysigt blir ju då!" om man ska ge bort en mössa (okej, dåligt exempel eftersom det är lätt att omstrukturera det till att bli bra rim, men du förstår poängen). Du hade inte just sådana, men på ett par ställen såg grammatiken "omvänd" ut, där orden hade kastats om varandra. "respekten min har du förlorat" ser lite mer udda ut än "min respekt har du förlorat". Det är en smaksak, vissa gillar det och vissa gillar det inte, jag har jättesvårt för det men YMMV :)
Läste lite på din press också. Du har mycket motpoler och "jämförelser" i dina dikter (varje dag föds jag, varje dag dör jag; galenskap i mitt klassrum/galenskap i min hjärna). De kan vara svåra att sätta, men du gör det snyggt och blir en distinkt stil.
Citat från Stringburka
Citat från SocNoxk
Kan du definiera julklappsrim? jag är en sån person som inte tar illa upp av kritik. Jag tar åt mig och försöker bli bättre.
Julklappsrim är väl från början när man lägger orden i en konstig mening för att kunna få till ett rim; "varm blir du med denna på, allting mysigt blir ju då!" om man ska ge bort en mössa (okej, dåligt exempel eftersom det är lätt att omstrukturera det till att bli bra rim, men du förstår poängen). Du hade inte just sådana, men på ett par ställen såg grammatiken "omvänd" ut, där orden hade kastats om varandra. "respekten min har du förlorat" ser lite mer udda ut än "min respekt har du förlorat". Det är en smaksak, vissa gillar det och vissa gillar det inte, jag har jättesvårt för det men YMMV :)
Läste lite på din press också. Du har mycket motpoler och "jämförelser" i dina dikter (varje dag föds jag, varje dag dör jag; galenskap i mitt klassrum/galenskap i min hjärna). De kan vara svåra att sätta, men du gör det snyggt och blir en distinkt stil.
Tack så mycket!
Citat från Stringburka
Problemet med versmått är att de ofta låter jävligt tardiga när man löser dem högt. Skriver dikter mer för att läsas högt än på papper, och då kommer versmått ofta ivägen. Dessutom tycker jag att det är svårt att skriva bra på versmått av det enkla skälet att det lätt ser för tillgjort ut. Jag har väl fastnat lite i spoken word-träsket :$
Hade gärna sett mer du skrivit, det är sällan man ser bra dikter på internetforum, särskilt inte på något versmått.
Om det är spoken word du sysslar med förstår jag att du ogillar hela idéen med versmått.
Jag ska försöka leta upp några bra dikter från mitt lilla lager.
Citat från SnigelPsykos
Om det är spoken word du sysslar med förstår jag att du ogillar hela idéen med versmått.
Jag ska försöka leta upp några bra dikter från mitt lilla lager.[/i]
Mjo, är väl mer spoken word än klassiska "dikter" om man säger så, men ogillar inte versmått. Gillar att läsa dikter på versmått, Nils Ferlin är väl min absoluta favoritpoet, har bara svårt att skriva och framförallt läsa upp dikter på det.
Citat från Stringburka
Citat från erikism
jag är era
drömmars
landskap
Snacka om som dag och natt! Den här kändes riktigt, riktigt bra. Förutom ett par godtyckliga radbrytningar var den så bra som någon dikt jag sett i den här tråden. Gillade inte sista raden, men förstår varför den har sin plats. Ger ett lite pojkigt intryck åt en i övrigt ganska "hård" dikt.
tack du
Här är en dikt som jag försökte rimma så mycket som möjligt.
vi svävar högt upp i det blå där endast kärleken kan nå.
Håll om mig och mitt hjärta ska du få.
Min kärlek till dig vill få mig att spå
om ett underbart liv som vi kommer få.
Här uppe i det blå där inget ont kan oss nå,
här finns endast kärleken mellan oss två...
Citat från SocNoxk
Här är en dikt som jag försökte rimma så mycket som möjligt.
vi svävar högt upp i det blå där endast kärleken kan nå.
Håll om mig och mitt hjärta ska du få.
Min kärlek till dig vill få mig att spå
om ett underbart liv som vi kommer få.
Här uppe i det blå där inget ont kan oss nå,
här finns endast kärleken mellan oss två...
Rimlekar är kul, men försök få in mer än en stavelse i rimmet... Alla kan liksom rimma på "få", det är att göra ett femstavigt rim på "ambivalent gnu" som är det häftiga ;) Då är det inte lika viktigt om det faktiskt är fullt ut rim, så länge det har ungefär samma ljud liksom. (ambivalent gnu ~ hannibal var väl sur ~ en antikartell, ju ~ osv). Låter generellt coolare och mindre tillgjort också.
Om du gillar rim och så rekommenderar jag Henry Bowers och en del grejer med Oskar Hanska. Har även fastnat för en mindre känd poet vid namn Ulf Hässelbäck. Han finns på poeter.se under nicket shininkagemusha och gör jävligt sköna rim. Vet inte hur mycket du kollar på sånt, vet att det jag själv inte började kolla spoken word förrän för kanske tre år sen, men måste säga att jag växt mycket i mitt skrivande av att se hur andra gör. Sen kan man tröttna på den likriktning som finns ibland, och då är det ju skönt att gå tillbaka till de gamla godingarna Ferlin och Boye och så, men för det mesta har man nog nytta av att lyssna och kolla mycket poesi.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet