Självskadebeteende
^Det beror på hur djupt man har skurit eller hur länge man bränt sig. (tex)
Det första ärren jag fick pga självskadebeteende är nästan borta nu men en del är rosa och sticker upp typ, och jag tror inte att dem kommer försvinna.
Jag har gjort det för att överhuvudtaget kunna somna. Det har även varit ett sätt att hantera en mycket stor förlust i mitt liv. Man måste fokusera så hårt på att ta hand om allt blod, smärta, så man glömmer alla tankar,minnen.
Jag har sökt hjälp, fått hjälp. Men vissa kvällar är värre än andra. Och då orkar jag inte.
Sedan tycker jag att det är fint med ärr. Ju trasigare desto bättre.
Jag tycker det är idiotiskt. Men de som gör det verkar må bättre av det så.. De får väl hålla på om de vill.
Kasta mina saker i vägen eller marken... orka skada sig själv :u
Okej, nu hoppas jag inte att någon skojar om det här eller någon annans inlägg för självskadebeteende är aldrig roligt. Jag har snart hållt på med självskadebeteende i fem år i form av att skära mig. Jag tycker det är sånt slöseri, och ni som säger att man mår bättre av det... Visst, det gör man, men sen blir det tusen gånger värre enligt mig. Men det är det där tillfälliga lugnet man är ute efter, antar jag. Jag tänkte höra om någon här förstår vad jag menar och även hur man kommer ifrån beroendet och abstinensen som uppstår när man skär sig eller inte har skurit sig på ett tag.
Citat från broderkent
Okej, nu hoppas jag inte att någon skojar om det här eller någon annans inlägg för självskadebeteende är aldrig roligt. Jag har snart hållt på med självskadebeteende i fem år i form av att skära mig. Jag tycker det är sånt slöseri, och ni som säger att man mår bättre av det... Visst, det gör man, men sen blir det tusen gånger värre enligt mig. Men det är det där tillfälliga lugnet man är ute efter, antar jag. Jag tänkte höra om någon här förstår vad jag menar och även hur man kommer ifrån beroendet och abstinensen som uppstår när man skär sig eller inte har skurit sig på ett tag.
Att tänka efter en extra gång är väldigt underskattat. Det kanske inte fungerar varje gång, men många gånger kan faktiskt det där "är det verkligen värt det?" få en att avstå - även om man helst av allt bara vill skada sig själv. Sedan är det alltid bra att hitta ett substitut också, till exempel ta promenader istället.
Det är svårare än vad det låter, jag vet... egentligen handlar det väl mest om att själv BESTÄMMA sig för att sluta, hur tufft det än är i vissa lägen.
^
Jag förstår precis vad du menar. Jag har aldrig ångrat att jag gjort det. Och nu är jag ändå så trasig att jag likaväl kan fortsätta. Har typ gett upp ändå.
Citat från Pekfinger
Att tänka efter en extra gång är väldigt underskattat. Det kanske inte fungerar varje gång, men många gånger kan faktiskt det där "är det verkligen värt det?" få en att avstå - även om man helst av allt bara vill skada sig själv. Sedan är det alltid bra att hitta ett substitut också, till exempel ta promenader istället.
Det är svårare än vad det låter, jag vet... egentligen handlar det väl mest om att själv BESTÄMMA sig för att sluta, hur tufft det än är i vissa lägen.
Alltså, hela tanken om att skaffa substitut är bra - fick det som råd av min kurator - men finner att det inte riktigt är tillämpbart i praktiken. Får en "anfall" - som jag - så går det inte riktigt att tänka klart. Samma som att det är svårt att vara superrationell att dra på en kondom när man är superkåt och bara vill knulla nu nu nu.
beroende har många skepnader, från droger, spel, internet, sex, etc. till självskador. Då ett beroende är aktualiseras handlar det om att "bli normal", känna sej (som alias broderkent uttycker) "lugn" men fortfarande med vetskapen att det inte är hållbart. Då detta stadie har uppnåtts är skam/skuld en stor det av beroendet. Man känner skam för att man skar sej och skuld för att man är en "dålig människa" som skär sej, detta är bara nedåtgående sprial. Till slut måste man skära djupare och oftare för att känna sej "normal". Finns mycket hjälp att få och alla tecken på att en nära och kära far illa SKALL tas på allvar som prevention att inte eskalera!
Citat från ninna
Alltså, hela tanken om att skaffa substitut är bra - fick det som råd av min kurator - men finner att det inte riktigt är tillämpbart i praktiken. Får en "anfall" - som jag - så går det inte riktigt att tänka klart. Samma som att det är svårt att vara superrationell att dra på en kondom när man är superkåt och bara vill knulla nu nu nu.[/i]
Som sagt, det ÄR jävligt svårt att sluta. Det ÄR jävligt svårt att tänka långsiktigt när man får ett anfall. Egentligen handlar det väl mest om viljestyrka. Att vilja bryta mönstret. Vill man så kan man, men när man väl är nere i det där hålet är det svårt att hitta den där viljan. Har tyvärr inga lätta tips eller genvägar, det enda man kan göra är att bestämma sig och försöka hålla det.
Citat från broderkent
Okej, nu hoppas jag inte att någon skojar om det här eller någon annans inlägg för självskadebeteende är aldrig roligt. Jag har snart hållt på med självskadebeteende i fem år i form av att skära mig. Jag tycker det är sånt slöseri, och ni som säger att man mår bättre av det... Visst, det gör man, men sen blir det tusen gånger värre enligt mig. Men det är det där tillfälliga lugnet man är ute efter, antar jag. Jag tänkte höra om någon här förstår vad jag menar och även hur man kommer ifrån beroendet och abstinensen som uppstår när man skär sig eller inte har skurit sig på ett tag.
Först och främst bör du göra dig av med alla de diverse vassa tillhyggen du använder dig av. Det spelar ingen roll om man byter ut beroendet mot något annat, får man panik och man vet att man gömt ett rakblad i badrummet så kommer man gå dit och skära sig. Har man inget att skära sig med blir man tvungen till att hantera situationen annorlunda. (Dessutom kan en destruktiv person göra om det mesta till ett beroende)
Simpelt råd är simpelt osv.
Citat från broderkent
Okej, nu hoppas jag inte att någon skojar om det här eller någon annans inlägg för självskadebeteende är aldrig roligt. Jag har snart hållt på med självskadebeteende i fem år i form av att skära mig. Jag tycker det är sånt slöseri, och ni som säger att man mår bättre av det... Visst, det gör man, men sen blir det tusen gånger värre enligt mig. Men det är det där tillfälliga lugnet man är ute efter, antar jag. Jag tänkte höra om någon här förstår vad jag menar och även hur man kommer ifrån beroendet och abstinensen som uppstår när man skär sig eller inte har skurit sig på ett tag.
Jag har aldrig fattat vad folk menar med att få abstinens av att inte skada sig. Vadå för abstinens?
Citat från DaDooRonRon
Jag har aldrig fattat vad folk menar med att få abstinens av att inte skada sig. Vadå för abstinens?
Inget sätt att avreagera sig på kanske.
^För mig är det att jag känner ett sånt jävla sug efter det lugnet, då har jag abstinens, typ..
Citat från DaDooRonRon
Jag har aldrig fattat vad folk menar med att få abstinens av att inte skada sig. Vadå för abstinens?[/i]
Man vet inte hur man ska hantera situationen. Man vet att man kan göra sig av med all ångest,oro,rädsla,ensamhet. Med bara några enkla snitt. Dessutom så frigörs både adrenalin och endorfiner när man skadar sig själv. Och det är mycket beroendeframkallande.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet