Självskadebeteende
Brukar slå mig själv i ansiktet, dunka huvudet i väggen/golvet och riva mig över hela kroppen typ, och ibland skära mig
lololololol emo
alla dessa särskrivningar, förkortningar och felstavningar
Citat från PiggelinHoran
Såklart det går att göra något åt det... Men det är svårt, som fan. Det var pga självskadebeteende som jag börja röka och sånt, men till exempel, jag går till min skolkurator... och det enda hon gör är att gräva upp fler problem och försöker få mej att prata om minnen jag förträngt så det slutar med att jag kommer tillbaka till klassrummet helt svart runt ögonen för har gråtit så mycket. Jag orkar inte gråta varje dag så därför förtränger jag det och skadar mej själv för att "komma ihåg" det...
Man måste gräva djupt, för det ligger oftast inte bara i nuvarande problem, utan väldigt mycket vad som har hänt i ens yngre dagar.
Och jag anser att detta är något inte en kurator kan hjälpa med, du måste få en egen behandling av en "specialist" om detta.
Hur har er släkt reagerat? Eller döljer ni ärren när ni träffar dem?
Mina föräldrar vet om. Men dom såg det senast för typ 1½ månad. En del har ju hänt på 1½ månad. Fast som sagt, jag tycker inte det är så illa.
Citat från cthu1hu
Hur har er släkt reagerat? Eller döljer ni ärren när ni träffar dem?
Mina föräldrar vet om. Men dom såg det senast för typ 1½ månad. En del har ju hänt på 1½ månad. Fast som sagt, jag tycker inte det är så illa.
Min släkt vill inte ha något med mig att göra, så inga problem att dölja dom ^^
Citat från cthu1hu
Hur har er släkt reagerat? Eller döljer ni ärren när ni träffar dem?
Mina föräldrar vet om. Men dom såg det senast för typ 1½ månad. En del har ju hänt på 1½ månad. Fast som sagt, jag tycker inte det är så illa.
Jag döljer ärren när jag kan, det vill säga vintertid eller när jag helt enkelt tycker att det är för kallt för att gå runt med linne eller t-shirt inomhus. Släkt och släkt har jag väl inte, bor bara med min mamma och resten av släkten bor i ett annat land.
Dock så har min pojkvän en massa släkt, och ja, är det varmt utomhus och inomhus och jag inte kan ha långärmat för att det är varmt så döljer jag det inte speciellt mycket. Är dock obehagligt när dom stirrar eller säger saker som "kan du inte ta på dig något långärmat så att du ser lite anständig ut?". Min mamma kan ibland slänga ur sig nån kommentar om att jag borde tatuera hela högerarmen för att dölja allting men annars så säger hon inget vilket bara är skönt :)
Mmm jag funderar på hur dom kommer reagera. Jag menar de flesta vet att jag mått dåligt. Kommer bli sur om någon säger något dock. Bättre om dom bara ignorerar det.
Citat från cthu1hu
Hur har er släkt reagerat? Eller döljer ni ärren när ni träffar dem?
Mina föräldrar vet om. Men dom såg det senast för typ 1½ månad. En del har ju hänt på 1½ månad. Fast som sagt, jag tycker inte det är så illa.
Jag döljer inte för mina föräldrar och min bror.
Jag döljer för farmor för jag vill inte att hon ska bli ledsen. Resten av släkten träffar jag nästan aldrig, om jag skulle dölja eller inte är jag inte helt säker på.
Jag hade ett enormt stort självskadebeteende förr. Jag gjorde verkligen ALLT för att skada mig själv, lekte lite med döden så att säga. När man är destruktiv så är det nuet man vill känna inte framtiden.
Och när jag ser på mina ärr ser jag det som ett tecken på att jag överlevde, jag skäms ABSOLUT inte för dom. Dom är ett minne, ett tecken på att man kan om man vill.
Det var oerhört svårt att sluta skära mig, och självskada.
Du kan få hjälp av psykologer etc etc, men du måste intala dig själv att du Inte vill skära dig, skada dig själv för att kunna uppnå målet.
Jag försökte sluta i flera år, men undermedvetet så ville jag INTE sluta. Jag kände att det spelade inte så stor roll.
Men den dagen jag bestämde mig och sa till mig själv, att det är fan nog nu. Då började jag gå mot det bättre.
Långärtmat. Lätt. :)
Citat från cthu1hu
Hur har er släkt reagerat? Eller döljer ni ärren när ni träffar dem?
Mina föräldrar vet om. Men dom såg det senast för typ 1½ månad. En del har ju hänt på 1½ månad. Fast som sagt, jag tycker inte det är så illa.
Min mamma visste om det men hon tror jag slutat.Just nu gömmer jag det.
När hon fick reda på det så tror jag mest att hon blev besviken på sig själv för det betyder att hon inte har ett enda barn som är psykiskt stabil.
Jag har använt sex för att skada mig själv. Gör det fortfarande men ändå inte på samma sätt som förr.
Förut knullade jag mest för att komma bort från nuet, få någon form av bekräftelse och sedan för att känna mig mer ovärd och äcklig.
Nu knullar jag ju mest för njutningen men det finns självklart de dagar jag vill känna det som jag kunde känna förut.
Dessa dagar kom ganska ofta i slutet på mitt och mitt ex förhållande men jag tänkte inte riktigt på det då. Vilket känns sjukt elakt mot honom nu i efterhand just för att jag inte ville ligga för kärlekens skull utan för att jag behövdes tryckas ner.
imparishilton: Hur är det egentligen? Känner man sig äcklig då eller skada som i att det ska göra ont?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet