Rädslan för medmänniskorna!
Rädsla, ett ord som kommit att styra vårat samhälle något så fruktansvärt mycket sedan millenniumskiftet.
Vi lever i en värld där vi knappt vågar se andra människor i ögonen på stan främmande eller kompisar. Rädslan för att de ska känna att man invaderar i deras privatliv bara för att man ger dem en blick. Var kom denna rädsla ifrån? Har mänskligheten blivit så vilseled att vi inte ens kan se på våra medmänniskor.
En person sitter på bussen med en luva över huvudet och hörlurar i öronen, han är även en av de få som folk inte vågar sitta bredvid i rädslan för att han ska vara en psykopat.
Har samhället skrämt oss så mycket om och om igen att vi till och med har fördomar mot människor vi aldrig hört ett ord om, varken gott eller ont. Hur ska vi då kunna bygga upp ett jämställt, hederligt och kärleksfullt samhälle om vi bara går omkring och gömmer oss hela tiden.
Vi läser i tidningar varje dag om våldtäkt, rån och mord men låt inte ert hopp försvinna och låt inte den hemska rädslan lägga sig i ert sinne för det. Nyheter är trots allt saker som nästan aldrig inträffar. Jag säger inte att det aldrig kommer hända er någonting någon gång i livet men vi ska inte frukta! Vi ska inte huka oss och smyga i hopp om att ingen ska få syn på oss och få skumma tankar. Hur tänker du? Tänker du att du ska våldta varje människa du ser?
Nej, varför skulle då någon annan omkring dig tänka så bara för att det kan inträffa.
Det kan regna eld från himmelen också men det betyder inte att jag slutar gå utomhus för det.
Det finns alldeles för mycket hat i våran värld för att vi ska börja hata varandra så mycket att vi inte ens kan ta kontakt med främlingar eller ens kolla på dem. Vi måste göra mer rum åt kärlek i våra liv. Inte bara för de som vi speciellt älskar i livet och de vi ägnar oss åt, utan även till hela mänskligheten.
Endast då kan vi bli av med hatet, hungern och fattigdomen.
Jag vet inte med er men jag anser att det är ett viktigt jävla ämne. Vad går att gör åt saken har ni några förslag eller tankar kring ämnet av något slag. Något måste dyka upp i huvudet när ni läser detta. Säg era åsikter, gör er hörda i ett samhälle som förtrycker tankar och åsikter.
"En person sitter på bussen med en luva över huvudet och hörlurar i öronen, han är även en av de få som folk inte vågar sitta bredvid i rädslan för att han ska vara en psykopat."
Driver du..?
"Vi måste göra mer rum åt kärlek i våra liv. Inte bara för de som vi speciellt älskar i livet och de vi ägnar oss åt, utan även till hela mänskligheten.
Endast då kan vi bli av med hatet, hungern och fattigdomen."
Jag gillar att hata.
för övrigt; allt jag ser är "random 19-åring som tror sig kommit på något nytt.
NO OFFENCE THOUGH, BRO
Citat från panama
"En person sitter på bussen med en luva över huvudet och hörlurar i öronen, han är även en av de få som folk inte vågar sitta bredvid i rädslan för att han ska vara en psykopat."
Driver du..?
Det är true dock.
Har frågat en människa varför denne inte ville sitta ner när det fanns en plats bredvid mig.
Denne trodde jag var aggressiv, psykopatisk eller bara rent utav farlig.
Citat från HerrPinsam
Isånnafall är det bara en rolig generalisering att tro att alla i världen är såna. (rädda för folk som de tror är psyko av någon anledning)
Har aldrig fått ett sådant intryck av att folk verkar såna dock. Kanske för att jag bor i fjollträsk, vem vet.
Jag gillar inte att sätta mig bredvid folk i bussen. Inte för att jag är rädd för dem, utan för att jag inte kan slappna av lika bra då, eller känna att jag har mitt personliga utrymme.
Folk hatar, osv.
ett kärleksfullt samhälle är inte precis nånting vi bara kan vända oss till.
Ska tacka dig den dag jag försöker visa kärlek till ett par hudingar som frågar om jag kaxar och vill börja svinga
Citat från Mecha
jag är fullt medveten om att det inte är något nytt. Men nu är det så att den mänskliga hjärnan fungerar så att ju mer man ser av något ju mer kommer man ihåg. Med andra ord jag försöker inte komma med något nytt jag försöker bara påminna människor. Det är ju trots allt på det viset man lär sig saker.... genom att repetera det.
Citat från panama
okej, du har aldrig varit med om att man överdriver när man skriver tydligen. Psykopat var ett starkt ord att använda men jag använde det för att ge mer kraft i texten. Något som man kan göra när man skriver en text. plus att hela situationen med bussen var bara ett exempel. Tänk dig att du går i en mörk park sent på natten och en mörkt klädd man går förbi dig eller vad som helst använd fantasin så kommer du nog på flera olika saker som kan uppfattas skrämmande som egentligen inte är något alls....
Citat från LUDER
Nej, förändring är långsamt (oftast) och jag tror inte heller hela världen kommer få fred och slut på hungern på en dag heller men är det fel att ha det som mål och försöka ge det budskapet till folk så man tillsammans kan sträva (långsamt) efter att få ett sådant samhälle i slutändan ?
Citat från Viruset
Ska tacka dig den dag jag försöker visa kärlek till ett par hudingar som frågar om jag kaxar och vill börja svinga
Det jag tänkte också.
I och med att brottsligheten ökat sen mitten av förra seklet (oavsett vad Guillou ljuger om) ungefär samtidigt som invandringen satte igång på allvar (under Palme) så är risken för att bli kulturberikad i en mörk gränd en ännu mörkare natt mer påtaglig. Det du kallar rädsla är snarare nykter försiktighet.
Men människor är ju läskiga.
Folk brukar inte vilja sätta sig jämte mig på bussen, för att jag brukar dregla och leka mongoloid.
Citat från Bray
Rädsla, ett ord som kommit att styra vårat samhälle något så fruktansvärt mycket sedan millenniumskiftet.
Vi lever i en värld där vi knappt vågar se andra människor i ögonen på stan främmande eller kompisar. Rädslan för att de ska känna att man invaderar i deras privatliv bara för att man ger dem en blick. Var kom denna rädsla ifrån? Har mänskligheten blivit så vilseled att vi inte ens kan se på våra medmänniskor.
En person sitter på bussen med en luva över huvudet och hörlurar i öronen, han är även en av de få som folk inte vågar sitta bredvid i rädslan för att han ska vara en psykopat.
Har samhället skrämt oss så mycket om och om igen att vi till och med har fördomar mot människor vi aldrig hört ett ord om, varken gott eller ont. Hur ska vi då kunna bygga upp ett jämställt, hederligt och kärleksfullt samhälle om vi bara går omkring och gömmer oss hela tiden.
Vi läser i tidningar varje dag om våldtäkt, rån och mord men låt inte ert hopp försvinna och låt inte den hemska rädslan lägga sig i ert sinne för det. Nyheter är trots allt saker som nästan aldrig inträffar. Jag säger inte att det aldrig kommer hända er någonting någon gång i livet men vi ska inte frukta! Vi ska inte huka oss och smyga i hopp om att ingen ska få syn på oss och få skumma tankar. Hur tänker du? Tänker du att du ska våldta varje människa du ser?
Nej, varför skulle då någon annan omkring dig tänka så bara för att det kan inträffa.
Det kan regna eld från himmelen också men det betyder inte att jag slutar gå utomhus för det.
Det finns alldeles för mycket hat i våran värld för att vi ska börja hata varandra så mycket att vi inte ens kan ta kontakt med främlingar eller ens kolla på dem. Vi måste göra mer rum åt kärlek i våra liv. Inte bara för de som vi speciellt älskar i livet och de vi ägnar oss åt, utan även till hela mänskligheten.
Endast då kan vi bli av med hatet, hungern och fattigdomen.
Jag vet inte med er men jag anser att det är ett viktigt jävla ämne. Vad går att gör åt saken har ni några förslag eller tankar kring ämnet av något slag. Något måste dyka upp i huvudet när ni läser detta. Säg era åsikter, gör er hörda i ett samhälle som förtrycker tankar och åsikter.
Börja med omfördelning av resurser, sen kan vi tala om kärlek på rättvisa villkor.
Sen umgås vi ju nästan alltid via nätet, ingen vill ses öga mot öga. Det är sms, Skype, facebook, Msn, som är det enda kommunikationsmedlet vi känner till.
Citat från Gravedigger
kter, gör er hörda i ett samhälle som förtrycker tankar och åsikter.
Börja med omfördelning av resurser, sen kan vi tala om kärlek på rättvisa villkor.[/i]
och vem som inte hade kärlek skulle dela upp resurserna. Kärleken behövs där för att folk skulle ta steget att göra en sådan uppdelning av resurserna. eller ja det tror jag.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet