Psykisk ohälsa
Sharon
Tjej, 34 år
Citat från HimmelskaFader
Jag är trött på min dissociativa identitetsstörning.
Jag med.
EmoFjortizz
Tjej, 32 år
Citat från Stringburka
Citat från EmoFjortizz
Ja, har haft så periodvis. Känslan liknar lite den man får vid deja vús tycker jag, men håller i sig längre.
Sömnbrist är väl en av de uppenbara orsakerna, tillsammans med bruk av droger (inkl alkohol). Hur är dina levnadsvanor? Äter du ordentligt, brukar du droger (hur mycket, vilka?) osv?
Sen kan jag tänka mig att vissa näringsbrister kan påverka sådant. Brist på vitamin B12 kan ge depressioner och dylika psykiska symptom; skulle inte bli förvånad om det även kunde kopplas till det, särskilt då jag som sagt haft samma symptom som dig och jag har ett enzymfel som ger mig mer eller mindre konstant B12-brist.
Sen kan jag tänka mig att vissa mediciner gör det, tar du några mediciner?
Jag har perioder av "ätstörningar" svälter mig ibland osv, men oftast äter jag normalt.
Droger tar jag inga, men jag vet att ibland när jag dricker alkohol så kan "overklighetskänslorna" bli starkare och leda till psykoser.
Jag har blivit diagnostiserad med depression för ca.3 år sedan, tog en tid medicin mot det men inte längre. Sen äter jag levaxin mot sköldkörteln och propavan för sömnen.
Migrän har jag inte, har sällan ont i huvudet.
Yuume
Tjej, 31 år
Citat från EmoFjortizz
Ibland får jag "overklighetskänslor" (som jag valt att kalla det).
Det är väldigt obehagligt och känns typ som en dröm, som att jag skulle kunna göra vadsom eftersom att det inte är "på riktigt" :s
Jag har hört att det kan bero på brist på sömn, att men får skev verklighetsuppfattning och jag sover inte bra men i vissa perioder är det i stort sett konstant, så kan det bero på något annat?
Någon annan som har det så?
Jag har haft det periodvis i flera år, det var värre när jag var mindre. Fick åka in till akuten en gång för jag fick synbortfall och så. Läkarna kunde inte ge mig en bättre diagnos än eventuell panikångest, vilket jag är väldigt säker på att det inte är. Nu för tiden blir det bara i några få sekunder, och det är inte värre än att jag kan hantera det. Skulle dock verkligen vilja veta vad det beror på.
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från EmoFjortizz
Citat från Stringburka
Citat från EmoFjortizz
Ja, har haft så periodvis. Känslan liknar lite den man får vid deja vús tycker jag, men håller i sig längre.
Sömnbrist är väl en av de uppenbara orsakerna, tillsammans med bruk av droger (inkl alkohol). Hur är dina levnadsvanor? Äter du ordentligt, brukar du droger (hur mycket, vilka?) osv?
Sen kan jag tänka mig att vissa näringsbrister kan påverka sådant. Brist på vitamin B12 kan ge depressioner och dylika psykiska symptom; skulle inte bli förvånad om det även kunde kopplas till det, särskilt då jag som sagt haft samma symptom som dig och jag har ett enzymfel som ger mig mer eller mindre konstant B12-brist.
Sen kan jag tänka mig att vissa mediciner gör det, tar du några mediciner?
Jag har perioder av "ätstörningar" svälter mig ibland osv, men oftast äter jag normalt.
Droger tar jag inga, men jag vet att ibland när jag dricker alkohol så kan "overklighetskänslorna" bli starkare och leda till psykoser.
Jag har blivit diagnostiserad med depression för ca.3 år sedan, tog en tid medicin mot det men inte längre. Sen äter jag levaxin mot sköldkörteln och propavan för sömnen.
Migrän har jag inte, har sällan ont i huvudet.
Alkohol är en drog! Men men. Varken levaxin eller propavan ska ge sådana biverkningar så det är det nog inte. Låter som att det skulle kunna vara rent psykiskt eller neurologiskt snarare än på grund av något du själv gör. Snacka med psyk om det nästa gång.
EmoFjortizz
Tjej, 32 år
Citat från Yuume
Citat från EmoFjortizz
Jag har haft det periodvis i flera år, det var värre när jag var mindre. Fick åka in till akuten en gång för jag fick synbortfall och så. Läkarna kunde inte ge mig en bättre diagnos än eventuell panikångest, vilket jag är väldigt säker på att det inte är. Nu för tiden blir det bara i några få sekunder, och det är inte värre än att jag kan hantera det. Skulle dock verkligen vilja veta vad det beror på.
Samma här, fast ibland kan jag inte hantera det.
EmoFjortizz
Tjej, 32 år
Citat från Stringburka
Citat från EmoFjortizz
Citat från Stringburka
Citat från EmoFjortizz
Ja, har haft så periodvis. Känslan liknar lite den man får vid deja vús tycker jag, men håller i sig längre.
Sömnbrist är väl en av de uppenbara orsakerna, tillsammans med bruk av droger (inkl alkohol). Hur är dina levnadsvanor? Äter du ordentligt, brukar du droger (hur mycket, vilka?) osv?
Sen kan jag tänka mig att vissa näringsbrister kan påverka sådant. Brist på vitamin B12 kan ge depressioner och dylika psykiska symptom; skulle inte bli förvånad om det även kunde kopplas till det, särskilt då jag som sagt haft samma symptom som dig och jag har ett enzymfel som ger mig mer eller mindre konstant B12-brist.
Sen kan jag tänka mig att vissa mediciner gör det, tar du några mediciner?
Jag har perioder av "ätstörningar" svälter mig ibland osv, men oftast äter jag normalt.
Droger tar jag inga, men jag vet att ibland när jag dricker alkohol så kan "overklighetskänslorna" bli starkare och leda till psykoser.
Jag har blivit diagnostiserad med depression för ca.3 år sedan, tog en tid medicin mot det men inte längre. Sen äter jag levaxin mot sköldkörteln och propavan för sömnen.
Migrän har jag inte, har sällan ont i huvudet.
Alkohol är en drog! Men men. Varken levaxin eller propavan ska ge sådana biverkningar så det är det nog inte. Låter som att det skulle kunna vara rent psykiskt eller neurologiskt snarare än på grund av något du själv gör. Snacka med psyk om det nästa gång.
My bad.
Will do!
Elite
Tjej, 32 år
Jag är så trött på att vara nedstämd! Jag orkar inte längre hålla på med att hela tiden kämpa för att hålla mitt sinne uppe. Jag tröttar ut alla omkring mig jag vet inte vem jag ska prata med längre, för ingen kan säga något. Jag kämpar ofta mot tårar, jag har en klump i mitt bröst hela tiden, det gnager och biter min i bröstet hela tiden, oron ligger som ett blytäcke, tungt och otympligt över mig.
Jag orkar inte längre...
ChiliKrydda
Tjej, 30 år
jag hatar alla, hatar mitt liv och allt annat, men försöker intala mig själv att det är bra. funkar rätt okey.
lillHurricane
Tjej, 34 år
Citat från SAQWERTY
Jag är så trött på att vara nedstämd! Jag orkar inte längre hålla på med att hela tiden kämpa för att hålla mitt sinne uppe. Jag tröttar ut alla omkring mig jag vet inte vem jag ska prata med längre, för ingen kan säga något. Jag kämpar ofta mot tårar, jag har en klump i mitt bröst hela tiden, det gnager och biter min i bröstet hela tiden, oron ligger som ett blytäcke, tungt och otympligt över mig.
Jag orkar inte längre...
Sök professionell hjälp?
Det finns liksom en gräns för vad ens nära och kära ska behöva ta, det är tungt att hela tiden behöva vara ett bra stöd till någon som inte mår okej också.
Elite
Tjej, 32 år
Citat från lillHurricane
Citat från SAQWERTY
Jag är så trött på att vara nedstämd! Jag orkar inte längre hålla på med att hela tiden kämpa för att hålla mitt sinne uppe. Jag tröttar ut alla omkring mig jag vet inte vem jag ska prata med längre, för ingen kan säga något. Jag kämpar ofta mot tårar, jag har en klump i mitt bröst hela tiden, det gnager och biter min i bröstet hela tiden, oron ligger som ett blytäcke, tungt och otympligt över mig.
Jag orkar inte längre...
Sök professionell hjälp?
Det finns liksom en gräns för vad ens nära och kära ska behöva ta, det är tungt att hela tiden behöva vara ett bra stöd till någon som inte mår okej också.
Jag går hos en kurator men asså det känns inte rätt, ska snart flytta så kanske finns nån bättre där, hoppas det
jkahsfagfvi
Tjej, 35 år
Jag är en kliniskt deprimerad bitterfitta med narcisstistisk personlighetsstörning, kvarklingande borderline och psykopatiska tendenser. Sen kommer jag inte ihåg vad de sa. Alldeles fantastiskt att leva. Och jag vet inte ens om jag är sarkastisk längre.
Egentligen är jag inget av dessa. Folk måste bara benämna en som "störd" när man inte är "normal". Normal. Pfft.
Om något så är jag en realist. Knappt.
lillHurricane
Tjej, 34 år
Citat från SAQWERTY
Jag går hos en kurator men asså det känns inte rätt, ska snart flytta så kanske finns nån bättre där, hoppas det
Nej det är klart, gäller ju att hitta någon som det fungerar med, hoppas att det blir bättre då!
Cthulhu
Kille, 36 år
Jag har mått dåligt nästan varje höst. Iallafall sedan 5-6 år tillbaka. Men det brukade gå över i November/December.
Men detta året har varit det värsta året någonsin. Förlorat all trygghet jag hade i mitt liv. Sökte hjälp i oktober, blev tvingad av en vän. Fått mediciner,pratat med psykologer, kuratorer, etc. är på väg mot ett "normalt" mående. Min sömn har dock blivit sämre de senaste veckorna.
Men men. Jag har hållit ut jävligt länge. Så jag borde nog orka ta mig ut ur det.
Der_UnterMensch
Kille, 32 år
Dom som mår riktigt jävla uselt dom visar det inte. Å de är sant.
sQuiggle
27 år
Citat från EmoFjortizz
Ibland får jag "overklighetskänslor" (som jag valt att kalla det).
Det är väldigt obehagligt och känns typ som en dröm, som att jag skulle kunna göra vadsom eftersom att det inte är "på riktigt" :s
Jag har hört att det kan bero på brist på sömn, att men får skev verklighetsuppfattning och jag sover inte bra men i vissa perioder är det i stort sett konstant, så kan det bero på något annat?
Någon annan som har det så?
:O Jag är inte den enda! *O* Jag har försökt beskriva det till mina föräldrar men de bara tittar konstigt på mig. Det hände oftare när jag var mindre men det händer fortfarande någon gång ibland. Det skrämmer verkligen skiten ur mig. :s Det är som om jag drömmer fast jag vet att jag är vaken... Usch.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet