Psykisk ohälsa
autistisk
Tjej, 30 år
Jsama: Varför blir det värre?
Sludgemannen
35 år
Jag har haft social fobi så långt jag kan minnas.
När man ´´tränar´´ bort social fobi ska man inte utsätta sig för det man inte vill göra, man ska göra det man vill men inte vågar göra.
Te.x:
Jag har svårt att skriva på forum, men vill göra det.
Så nu utsätter jag mig för det, känns lite skönt och lite ångest
Real
Kille, 32 år
Citat från Sludgemannen
Jag har haft social fobi så långt jag kan minnas.
När man ´´tränar´´ bort social fobi ska man inte utsätta sig för det man inte vill göra, man ska göra det man vill men inte vågar göra.
Te.x:
Jag har svårt att skriva på forum, men vill göra det.
Så nu utsätter jag mig för det, känns lite skönt och lite ångest
Jag måste sätta mig på en buss två gånger om dagen för att ta mig till skolan, då jag har gjort detta ett helt år. Klivit in i en buss, alltid samma passagerare. Det kan man tänka är något som kan bota sin sociala fobi till en grad, att utsätta sig för en buss med en massa passagerare i två gånger om dagen, 5 dagar i veckan. Efter ett år så känns det ingenting mer än värre då man kliver på bussen. Det ser ganska lame ut i text, men hur jag upplever det i sådana sociala situationer är hemskt. Det verkar som om jag aldrig skulle kunna bli av med det. Då jag har fått gå fram och prata inför klassen, hålla tal och redovisningar, så har jag känt mig svimfärdig, velat sjunka genom marken, rösten darrar och hakar upp sig enda till jag inte kan prata alls - detta då jag har känt varenda klasskompis hur länge som helst.
spiritinalaska
Kille, 34 år
bra du jobbar på det! :) u go
ToscaKaka
Kille, 33 år
Citat från Sludgemannen
Jag har haft social fobi så långt jag kan minnas.
När man ´´tränar´´ bort social fobi ska man inte utsätta sig för det man inte vill göra, man ska göra det man vill men inte vågar göra.
Te.x:
Jag har svårt att skriva på forum, men vill göra det.
Så nu utsätter jag mig för det, känns lite skönt och lite ångest
good job :D
och jag håller väl med i ditt resonumang, att man bör utsätta sig för det som man vill, istället för att "tvinga" sigsjälv till en massa grejer. För tvingar man sig så lär ju ens problem bara växa :/
Sludgemannen
35 år
Citat från Jsama
Jag måste sätta mig på en buss två gånger om dagen för att ta mig till skolan, då jag har gjort detta ett helt år. Klivit in i en buss, alltid samma passagerare. Det kan man tänka är något som kan bota sin sociala fobi till en grad, att utsätta sig för en buss med en massa passagerare i två gånger om dagen, 5 dagar i veckan. Efter ett år så känns det ingenting mer än värre då man kliver på bussen. Det ser ganska lame ut i text, men hur jag upplever det i sådana sociala situationer är hemskt. Det verkar som om jag aldrig skulle kunna bli av med det. Då jag har fått gå fram och prata inför klassen, hålla tal och redovisningar, så har jag känt mig svimfärdig, velat sjunka genom marken, rösten darrar och hakar upp sig enda till jag inte kan prata alls - detta då jag har känt varenda klasskompis hur länge som helst.
Jag vet exakt hur det är. Det ser ut som att du skrivit om mig i buss grejen, det blev bara värre och värre i två år innan den ångesten började dämpa sig. Man blir inte av med sin sociala fobi genom att bara utsätta sig för grejer, det finns saker man måste ändra på i huvudet. Jag har aldrig ståt inför folk och pratat ensam, det skulle jag aldrig få för mig att göra, ingen kan tvinga dig till att stå inför en klass att prata. det är bullshit när folk säger att man måste stå och prata inför en grupp för att få godkänt i ett ämmne (förutom kanske retorik ^^) när lärare säger att man måste det blir jag bara arg, man kan vissa på andra sätt att man lärt sig saker (redovisa för bara läraren och kanske en person eller två som du känner dig trygg med).
två sätt att bli av med sin ångest (båda är riktigt riktigt svåra)
1. att när du te.x går på bussen (eller vid det tillfället du får ångest) ska du tänka igenom hela situationen, och komma på det absolut värsta som kan hända, jag menar riktigt tänka igenom det, man kan få riktigt mycket ångest av att göra det, men man ska iaf försöka tänka på all skit som kan hända. om man har tur så försvinner ångesten. (gör det dock när du är ensam i början, inte direkt att få extrem ångest runt andra)
2. är att helt enkelt tänka på andra saker, onödiga saker typ den killen har en skitful jacka, golvet är smutsigt eller chauffören hade nice mustasch. tänk snabbt byt tankar nästa hela tiden så att du inte hinner få så stor ångest.
tvåan är generellt svårast men jag föredrar den, ettan har aldrig funkat för mig. man klarar det aldrig dom första gångerna, det är nåt man får öva på, ´´komma på en egen taktik´´.
(tips tre gå till en psykolog)
när man har social fobi så vet man att det aldrig kommer gå över, man bryr sig oftast inte ens om att försöka bli av med den eller att må bra, men det går om man provar, ibland kan man behöva piller dock.
jag pratar bara av egna erfarenheter.
jag kan svara på dom frågor jag kan, har tänkt mycket på hur det fungerar.
(allt ser lame ut i text)
Sludgemannen
35 år
jävlar det va ju nästan en hel bok jag skrev där
Real
Kille, 32 år
Citat från Sludgemannen
Jag vet exakt hur det är. Det ser ut som att du skrivit om mig i buss grejen, det blev bara värre och värre i två år innan den ångesten började dämpa sig. Man blir inte av med sin sociala fobi genom att bara utsätta sig för grejer, det finns saker man måste ändra på i huvudet. Jag har aldrig ståt inför folk och pratat ensam, det skulle jag aldrig få för mig att göra, ingen kan tvinga dig till att stå inför en klass att prata. det är bullshit när folk säger att man måste stå och prata inför en grupp för att få godkänt i ett ämmne (förutom kanske retorik ^^) när lärare säger att man måste det blir jag bara arg, man kan vissa på andra sätt att man lärt sig saker (redovisa för bara läraren och kanske en person eller två som du känner dig trygg med).
två sätt att bli av med sin ångest (båda är riktigt riktigt svåra)
1. att när du te.x går på bussen (eller vid det tillfället du får ångest) ska du tänka igenom hela situationen, och komma på det absolut värsta som kan hända, jag menar riktigt tänka igenom det, man kan få riktigt mycket ångest av att göra det, men man ska iaf försöka tänka på all skit som kan hända. om man har tur så försvinner ångesten. (gör det dock när du är ensam i början, inte direkt att få extrem ångest runt andra)
2. är att helt enkelt tänka på andra saker, onödiga saker typ den killen har en skitful jacka, golvet är smutsigt eller chauffören hade nice mustasch. tänk snabbt byt tankar nästa hela tiden så att du inte hinner få så stor ångest.
tvåan är generellt svårast men jag föredrar den, ettan har aldrig funkat för mig. man klarar det aldrig dom första gångerna, det är nåt man får öva på, ´´komma på en egen taktik´´.
(tips tre gå till en psykolog)
när man har social fobi så vet man att det aldrig kommer gå över, man bryr sig oftast inte ens om att försöka bli av med den eller att må bra, men det går om man provar, ibland kan man behöva piller dock.
jag pratar bara av egna erfarenheter.
jag kan svara på dom frågor jag kan, har tänkt mycket på hur det fungerar.
(allt ser lame ut i text)[/i]
Jag kommer ihåg den näst sista veckan i nian, vi skulle prata om ett ämne i aulan framför två klasser. Läraren sa att man var tvungen för att få godkänt i slutbetyget i svenska, dock fick de två som vägrade godkänt endå, och jag som bara fick fram ett par darrande ord och skämde ut mig. Efter en sådan situation är allt extremt mycket värre, det förstör ens humör helt. Jag gick runt med rundor av ångest, och när jag väl fått ut det ur tankarna, så är min fobi för att ställa mig framför en grupp av människor fortfarande värre än döden.
Att vara så hemskt rädd för något så enkelt att prata tre minuter framför tjugo personer. Det värsta är hur jag påverkas av rädslan, att darra i rösten något så fruktansvärt, bli svimfärdig och sedan inte kunna prata alls, efter bara ett par ord. Det är riktigt pinsamt och sänker en själv hur mycket som helst.
Tack för råden, jag skall prova de två första =)
Sludgemannen
35 år
fy fan, idiot lärare säger jag, visst kan man pusha lite men man ska inte tvinga någon. har fått många såna hot av lärare men har alltid fått godkänt, det står inte i kriterierna för nåt ämne så dom kan inte göra något ^^
dom få gånger jag har redovisat (var i mellanstadiet) har jag kunnat prata till punkt väldigt skakigt och nervöst, men inte så mycket ångest under tiden jag står där. fast sen är jag bra på att älta saker, många saker som hände för t.o.m. ca 10 år sen kan jag ha ångest av fortfarande (knappt alls längre men för ett år sen kunde jag ha det).
fast jag har kronisk ångest, får inte panikångest så lätt.
RaggeKan
Kille, 30 år
Citat från Jsama
Citat från Sludgemannen
[i]Jag vet exakt hur det är. Det ser ut som att du skrivit om mig i buss grejen, det blev bara värre och värre i två år innan den ångesten började dämpa sig. Man blir inte av med sin sociala fobi genom att bara utsätta sig för grejer, det finns saker man måste ändra på i huvudet. Jag har aldrig ståt inför folk och pratat ensam, det skulle jag aldrig få för mig att göra, ingen kan tvinga dig till att stå inför en klass att prata. det är bullshit när folk säger att man måste stå och prata inför en grupp för att få godkänt i ett ämmne (förutom kanske retorik ^^) när lärare säger att man måste det blir jag bara arg, man kan vissa på andra sätt att man lärt sig saker (redovisa för bara läraren och kanske en person eller två som du känner dig trygg med).
två sätt att bli av med sin ångest (båda är riktigt riktigt svåra)
1. att när du te.x går på bussen (eller vid det tillfället du får ångest) ska du tänka igenom hela situationen, och komma på det absolut värsta som kan hända, jag menar riktigt tänka igenom det, man kan få riktigt mycket ångest av att göra det, men man ska iaf försöka tänka på all skit som kan hända. om man har tur så försvinner ångesten. (gör det dock när du är ensam i början, inte direkt att få extrem ångest runt andra)
2. är att helt enkelt tänka på andra saker, onödiga saker typ den killen har en skitful jacka, golvet är smutsigt eller chauffören hade nice mustasch. tänk snabbt byt tankar nästa hela tiden så att du inte hinner få så stor ångest.
tvåan är generellt svårast men jag föredrar den, ettan har aldrig funkat för mig. man klarar det aldrig dom första gångerna, det är nåt man får öva på, ´´komma på en egen taktik´´.
(tips tre gå till en psykolog)
när man har social fobi så vet man att det aldrig kommer gå över, man bryr sig oftast inte ens om att försöka bli av med den eller att må bra, men det går om man provar, ibland kan man behöva piller dock.
jag pratar bara av egna erfarenheter.
jag kan svara på dom frågor jag kan, har tänkt mycket på hur det fungerar.
(allt ser lame ut i text)
Jag kommer ihåg den näst sista veckan i nian, vi skulle prata om ett ämne i aulan framför två klasser. Läraren sa att man var tvungen för att få godkänt i slutbetyget i svenska, dock fick de två som vägrade godkänt endå, och jag som bara fick fram ett par darrande ord och skämde ut mig. Efter en sådan situation är allt extremt mycket värre, det förstör ens humör helt. Jag gick runt med rundor av ångest, och när jag väl fått ut det ur tankarna, så är min fobi för att ställa mig framför en grupp av människor fortfarande värre än döden.
Att vara så hemskt rädd för något så enkelt att prata tre minuter framför tjugo personer. Det värsta är hur jag påverkas av rädslan, att darra i rösten något så fruktansvärt, bli svimfärdig och sedan inte kunna prata alls, efter bara ett par ord. Det är riktigt pinsamt och sänker en själv hur mycket som helst.
Tack för råden, jag skall prova de två första =)[/i]
Jag skulle aldrig ens komma på tanken att ställa mig framför en grupp med människor och prata :( Hade bara slängt papprena i skallen på lärarjäveln och bett honom att dra åt helvete.
RockQueen
Tjej, 31 år
Venne hur jag ska tolka på om jag har socialfobi eller inte. Jag menar att när jag ska tala muntligt inför exempel en redovisning inför klassen, så har jag väldigt sällan några problem. Enda att jag kan prata lite väl fort. Men däremot AVSKYR jag att träffa människor, speciellt folkmassor och till och med mina närmsta släktingar. Har alltid föredragit att hellre sitta inlåst på mitt rum och syssla med saker jag är intresserad av. Så jag vet inte om man kan tolka det till socialfobi heller?
Captain
Tjej, 30 år
Citat från RockQueen
Venne hur jag ska tolka på om jag har socialfobi eller inte. Jag menar att när jag ska tala muntligt inför exempel en redovisning inför klassen, så har jag väldigt sällan några problem. Enda att jag kan prata lite väl fort. Men däremot AVSKYR jag att träffa människor, speciellt folkmassor och till och med mina närmsta släktingar. Har alltid föredragit att hellre sitta inlåst på mitt rum och syssla med saker jag är intresserad av. Så jag vet inte om man kan tolka det till socialfobi heller?
det beror ju på varför du avskyr att träffa folk. om det är för att du får ångest av att träffa dem så har du nog lite social ångest, ja. men om det är för att de är dryga så är du nog bara ointresserad.
DinGud
Kille, 32 år
Russia, made of oil.
China, soon to boil.
Japan, made of cars.
The middle East, full of scars.
Netherlands, built on trade.
Africa, running late.
Switzerland, made of cheese.
Canada, full of trees.
Greenland, made of water.
UK, Harry Potter.
India, software.
Tibet, made of prayer.
Sweden, made of bands.
Australia, full of sand.
Caribbean, made of smoke.
South America, full of coke.
South Korea, exponential.
North Korea, confidential.
USA, made of corn.
All the rest, made of porn.
RockQueen
Tjej, 31 år
^Handlar snarare om att jag får panik och självklart ångest. Exempelvis så har jag åkt samma skolbuss i ca 9 år. Men jag har fortfarande panik över att åka buss eller tåg. Bara tanken på att det sitter människor där så blir jag panikslagen.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet