Psykisk ohälsa
Citat från IsItMedicine
MEN FÖR FAN. Kan ni ta erat jävla tjafs någon annan stans.
Nej, det är intressant :D
FAP!
"Jag är less på hur många idag ska anses på dåligt och skär sig utan att dom egentligen inte har en god anledning."
Inte alla kan sätta en direkt anledning på varför de mår psykiskt dåligt såpass att de väljer självdestruktivitet som en metod att dämpa sin psykiska smärta med. Jag har själv en i min familj som mår så pass dåligt att hon får ta antidepressiva mediciner vilket funkar till en viss del, inte kan hon sätta ett kryss på vad det är som gör henne att må såpass psykiskt dåligt. Det behöver inte finnas någon anledning.
"Med detta klagar jag ju inte på folk som verkligen mår dåligt. Men jag orkar bara inte med tjejer och killar som skär sig för att deras tjej/kille gjort slut eller liknande."
För vissa personer kan det verkligen vara the end of the world, så att säga. En del klarar inte av sånt psykiskt.
Edit: Och då menar jag klarar verkligen inte av.
Jag stör mig på de som skär sig bara för att det ska synas. Eller de som gör det bara för att deras partner gör det.
Eller för att ens kompis gör det.
Det är bland det mest patetiska som man göra när det kommer till självskadebeteende.
Att man skär sig är ju inte något man är stolt över. Men bara för det behöver man inte skämmas då det är ett sätt att hantera saker som händer i ens liv och ett sätt att få utlopp för smärta/raseri w/e.
Det är dessutom som så att kroppen släpper ut endorfiner vilket gör att man mår bättre FYSISKT.
De som skär sig på regelbunden basis är ju de som har problem och som behöver hjälp, men samtidigt kan de som behöver hjälp inte få hjälp förrän de inser själva att de behöver den.
Att skära sig är ett rop på hjälp men ibland förstår man inte själv att man skriker på hjälp. Man måste förstå det för att bli bättre.
Edit: De sista två meningarna blev konstiga men hinner inte fixa dem. MEN NI FÖRSTÅR VAD JAG MENAR RIGHT?
Stör mig på dem som anser sig själva ha det jättejobbigt fast än de ofta har det jävligt bra. Tar för givet att de flesta gör det för att de vill sticka ut och få uppmärksamhet. Iallafall de som skriver tretusen emotexter på bdb och en bild på deras uppskurna handled.
Om man ska skära sig är det väl mest sannolikt att ångesten, eller liknande, på något sett gått för långt och man inte kan hantera det bättre. Men de skär ju inte bara sig, utan bryter ner sig själva på många andra sett också.
Det är liksom inte "hej, jag är en tonåring, min nagel gick sönder och jag har ångest. Jag skär mig för det känns bättre då."
eller? :(
Läste också en blogg som heter DetFinnsAndra.blogg.se där ungdomar skriver om traumatiska upplevelser i sin uppväxt osv. När jag läste den för nåt år sen förstod jag vilken jävla tur jag har i världen.
OFFTOPIC:
skumma biverkningar av Fluoxetin?
Citat från misscutie
OFFTOPIC:
skumma biverkningar av Fluoxetin?
http://www.google.se/search?hl=sv&client=firefox-a&hs=pUQ&rls=org.mozilla%3Asv-SE%3Aofficial&q=fluoxetin+biverkningar&aq=0&aqi=g3&aql=&oq=Fluoxetin+biv&gs_rfai=
Okej, kanske en smått skum fråga, men here goes...
Är det någon här som har haft/är diagnostiserad med Social Fobi? Eftersom jag själv lider utav det vore det ändå rätt så skönt om man kunde kanske lära känna någon som har det, eller kanske få höra någons historia om hur man blev fri ifrån det? Inspiration kan ju ändå vara rätt så bra, så man själv blir peppad till att göra något åt sin situation :/
Lawbreaker92: hade det för två år sen. Träna, träna, träna är allt man kan göra.
Citat från KillbotWhore
Jag stör mig på de som skär sig bara för att det ska synas. Eller de som gör det bara för att deras partner gör det.
Eller för att ens kompis gör det.
Det är bland det mest patetiska som man göra när det kommer till självskadebeteende.
Att man skär sig är ju inte något man är stolt över. Men bara för det behöver man inte skämmas då det är ett sätt att hantera saker som händer i ens liv och ett sätt att få utlopp för smärta/raseri w/e.
Det är dessutom som så att kroppen släpper ut endorfiner vilket gör att man mår bättre FYSISKT.
De som skär sig på regelbunden basis är ju de som har problem och som behöver hjälp, men samtidigt kan de som behöver hjälp inte få hjälp förrän de inser själva att de behöver den.
Att skära sig är ett rop på hjälp men ibland förstår man inte själv att man skriker på hjälp. Man måste förstå det för att bli bättre.
Edit: De sista två meningarna blev konstiga men hinner inte fixa dem. MEN NI FÖRSTÅR VAD JAG MENAR RIGHT?
Håller med dig, sånt är så sjukt irriterande.
Fanns en tjej på min fd skola.
Gick i shorts nu innan vi slutade och då såg hon ett gammalt ärr på mitt ben och skrev: "Om du skär dig igen så gör jag också det!!11"
Denna tjejen är ju inte riktigt normal då men ah, kändes så fult eftersom jag inte skärt mig på evigheter och för att hon faktiskt hotade med det...
Citat från Lawbreaker92
Okej, kanske en smått skum fråga, men here goes...
Är det någon här som har haft/är diagnostiserad med Social Fobi? Eftersom jag själv lider utav det vore det ändå rätt så skönt om man kunde kanske lära känna någon som har det, eller kanske få höra någons historia om hur man blev fri ifrån det? Inspiration kan ju ändå vara rätt så bra, så man själv blir peppad till att göra något åt sin situation :/
Jag diagnositerades med Social Fobi för tre år sedan. Det enda man kan göra är ju att träna, men i små steg.
Citat från Shoreline
Jag diagnositerades med Social Fobi för tre år sedan. Det enda man kan göra är ju att träna, men i små steg. [/i]
Guess so, bara de att smällarna man får ta innan dess gör så ont inom en liksom :/
Men, måste man så måste man, och då får man väl kämpa vidare
Citat från Shoreline
Citat från Lawbreaker92
Okej, kanske en smått skum fråga, men here goes...
Är det någon här som har haft/är diagnostiserad med Social Fobi? Eftersom jag själv lider utav det vore det ändå rätt så skönt om man kunde kanske lära känna någon som har det, eller kanske få höra någons historia om hur man blev fri ifrån det? Inspiration kan ju ändå vara rätt så bra, så man själv blir peppad till att göra något åt sin situation :/
Jag diagnositerades med Social Fobi för tre år sedan. Det enda man kan göra är ju att träna, men i små steg.
Jag har också diagnoserats för social fobi för tre år sedan, dessvärre blir det värre när jag försöker "träna" mig framåt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet