Psykisk ohälsa
Citat från IsItMedicine
Citat från SnigelPsykos
Jag stör mig på att så många säger att de är deprimerade när de egentligen "bara" är nedstämda.
Agree. Depression är en sjukdom, inget man bara känner sig en dag. Man måste bli diagnostiserad.
Precis.
http://www.ne.se/depression/1133981
Citat från IsItMedicine
Citat från SnigelPsykos
Jag stör mig på att så många säger att de är deprimerade när de egentligen "bara" är nedstämda.
Agree. Depression är en sjukdom, inget man bara känner sig en dag. Man måste bli diagnostiserad.
Depression KAN vara en sjukdom men det kan också vara en bieffekt från medicin eller annat som enkelt kan behandlas.
Citat från Xellion
Citat från SnigelPsykos
Jag stör mig på att så många säger att de är deprimerade när de egentligen "bara" är nedstämda.
Depression och nedstämdhet är båda påföljder/effekter av något så det är i princip samma sak men kan ha olika anledningar och kan påverkas olika beroende på psykisk uppbyggnad. Rent vetenskapligt är det inte mycket skillnad heller, jag tror du nog menar mest på självömkan vilket är en uppfattning av psykisk ohälsa, och inte en psykisk ohälsa i sig, har jag rätt?
Den viktigaste skillnaden är hur länge man mår dåligt.
Nedstämdhet är kortvarigt. Depression är långvarigt.
Citat från Nezumidoll
Citat från Xellion
Citat från Nezumidoll
Citat från Xellion
Jag har tyvärr inte privilegierna att diskutera konfidentiella fall med ickerelevanta personer. Så om du ursäktar tänker jag fortsätta med ontopic inom tråden.
Ditt yrke är inte konfidentiellt.
Vad för fakta kan du presentera till att stärka detta argument?
Om inte föreslår jag att du återgår till ämnet som blivit tilldelat i tråden.
Så länge du inte arbetar inom underrättelsetjänsten eller liknande är ditt yrke inte konfidentiellt.
Om du arbetar inom psykvården så är det inte konfidentiellt - att diskutera fall är konfidentiellt å andra sidan.
Jag påpekar detta då det ÄR olagligt att på något vis behandla eller diagnosticera underåriga utan licens, så har du ingen licens så har vi rätt att också få veta detta.
Ni har ingen rätt till något.
Det är av egen princip jag endast kan diskutera få saker om enstaka fall OCH mitt "yrke" överhuvudtaget som i viss mån inte är ett yrke då jag inte får betalt eller tar betalt heller, och man kan väl säga att åtgärderna inte heller faller inom kategorin "behandling" så mycket som det är en faktiskt vetenskaplig lösning istället för en annan.
Jag arbetar inte inom psykvården. Som sagt jag har inte privilegierna att diskutera detta med dig så om du ursäktar har jag annat att ta itu med.
Dagligen har jag hand om flera olika fall och mina metoder är enkla men effektiva.
Citat från SnigelPsykos
Citat från Xellion
Citat från SnigelPsykos
Jag stör mig på att så många säger att de är deprimerade när de egentligen "bara" är nedstämda.
Depression och nedstämdhet är båda påföljder/effekter av något så det är i princip samma sak men kan ha olika anledningar och kan påverkas olika beroende på psykisk uppbyggnad. Rent vetenskapligt är det inte mycket skillnad heller, jag tror du nog menar mest på självömkan vilket är en uppfattning av psykisk ohälsa, och inte en psykisk ohälsa i sig, har jag rätt?
Den viktigaste skillnaden är hur länge man mår dåligt.
Nedstämdhet är kortvarigt. Depression är långvarigt.
Depression har visats att uppfattas långvarigt i enstaka fall men kan inte bevisas rent vetenskapligt.
Samma med nedstämdhet.
Det finns dock mer forskning inom depression då det är en erkännd diagnos och eller effekt som kan ges medicin till.
Xellion, Jag är nästan 100% säker på att det är trauma som är orsaken till min ångest. Jag har varit med om mycket under min uppväxt som ingen borde behöva vara med om. Jag har jobbat med det och lärt mig att inget av det som hände var mitt fel, det var då jag började komma in på rätt väg och kände att jag kunde komma ur min onda cirkel.
Nej förut ångrade jag mig aldrig när jag hade straffat mig själv. På något sätt tyckte jag att det kändes mycket bättre efteråt och det lugnade ner mig.
Citat från Xellion
Citat från Nezumidoll
Citat från Xellion
Citat från Nezumidoll
Citat från Xellion
Jag har tyvärr inte privilegierna att diskutera konfidentiella fall med ickerelevanta personer. Så om du ursäktar tänker jag fortsätta med ontopic inom tråden.
Ditt yrke är inte konfidentiellt.
Vad för fakta kan du presentera till att stärka detta argument?
Om inte föreslår jag att du återgår till ämnet som blivit tilldelat i tråden.
Så länge du inte arbetar inom underrättelsetjänsten eller liknande är ditt yrke inte konfidentiellt.
Om du arbetar inom psykvården så är det inte konfidentiellt - att diskutera fall är konfidentiellt å andra sidan.
Jag påpekar detta då det ÄR olagligt att på något vis behandla eller diagnosticera underåriga utan licens, så har du ingen licens så har vi rätt att också få veta detta.
Ni har ingen rätt till något.
Det är av egen princip jag endast kan diskutera få saker om enstaka fall OCH mitt "yrke" överhuvudtaget som i viss mån inte är ett yrke då jag inte får betalt eller tar betalt heller, och man kan väl säga att åtgärderna inte heller faller inom kategorin "behandling" så mycket som det är en faktiskt vetenskaplig lösning istället för en annan.
Jag arbetar inte inom psykvården. Som sagt jag har inte privilegierna att diskutera detta med dig så om du ursäktar har jag annat att ta itu med.
Dagligen har jag hand om flera olika fall och mina metoder är enkla men effektiva.
Okey, så du är helt enkelt en person som känner sig manad att leka hobbypsykolog och säger sig vara professionell men inte har befogenhet att bevisa detta.
I grund och botten är mitt "arbete" rent idéellt och har väldigt lite att göra med era såkallade psykologer eftersom jag helst inte vill kategoriseras med de dårarna.
För drastiska fall behövs drastiska åtgärder, och jag är beredd att använda andra metoder för att stärka min forskning och resultat i form av vetenskapliga bevis.
@Caroline:
Det kan jag nog hålla med om, men har tyvärr inte tillräckligt med information för att klargöra ett resultat, den informationen delar du med dig i PM/GB eller här om du så väljer, eller inte.
Att vara medveten om verkligheten och komma ur den illusion du har satts eller valt att sätta dig själv i innan, kan vara en positiv faktor för att bygga upp en psykisk hälsa igen.
Hmm, jag förstår.
Även det kan vetenskapligt analyseras som vid tillfället, självdestruktiva handlingar fast med en psykisk bakgrund som tillät dig att må bättre av att veta att någonstans fanns det en scapegoat så att säga, för dina problem. Kruxet med det blir att lösningen till problemet, är problemet själv i sin egen uppfattning och det blir svårt att försöka behandla något sådant. Så i min professionella "åsikt" kan jag säga att du kommit på en positiv väg till att själv ta tag i ett problem.
Citat från Nezumidoll
Citat från Xellion
Citat från Nezumidoll
Citat från Xellion
Citat från Nezumidoll
Citat från Xellion
Jag har tyvärr inte privilegierna att diskutera konfidentiella fall med ickerelevanta personer. Så om du ursäktar tänker jag fortsätta med ontopic inom tråden.
Ditt yrke är inte konfidentiellt.
Vad för fakta kan du presentera till att stärka detta argument?
Om inte föreslår jag att du återgår till ämnet som blivit tilldelat i tråden.
Så länge du inte arbetar inom underrättelsetjänsten eller liknande är ditt yrke inte konfidentiellt.
Om du arbetar inom psykvården så är det inte konfidentiellt - att diskutera fall är konfidentiellt å andra sidan.
Jag påpekar detta då det ÄR olagligt att på något vis behandla eller diagnosticera underåriga utan licens, så har du ingen licens så har vi rätt att också få veta detta.
Ni har ingen rätt till något.
Det är av egen princip jag endast kan diskutera få saker om enstaka fall OCH mitt "yrke" överhuvudtaget som i viss mån inte är ett yrke då jag inte får betalt eller tar betalt heller, och man kan väl säga att åtgärderna inte heller faller inom kategorin "behandling" så mycket som det är en faktiskt vetenskaplig lösning istället för en annan.
Jag arbetar inte inom psykvården. Som sagt jag har inte privilegierna att diskutera detta med dig så om du ursäktar har jag annat att ta itu med.
Dagligen har jag hand om flera olika fall och mina metoder är enkla men effektiva.
Okey, så du är helt enkelt en person som känner sig manad att leka hobbypsykolog och säger sig vara professionell men inte har befogenhet att bevisa detta.
Jag har tyvärr inte kapaciteten att känna längre och jag har inget intresse i lekar heller. Psykolog kan jag heller inte kategoriseras som eftersom jag knappast tar betalt för sympati och knappast tillåter mig utföra behandlingar grundat på majoritetsteorier och böcker.
Jag kan bevisa det, men jag har som sagt inte privilegierna till det.
Fortsatt offtopic kommer bli anmält till admin, så jag uppmanar dig starkt till att hålla dig till ämnet.
Citat från Nezumidoll
Citat från quk
Kommer låta som en knasboll, men exakt vad är borderline? Har fått typ 5 olika sorter förklarade för mig, och vet inte vilken jag ska tro. Jag vet att det är en psykisk sjukdom, men vad innebär det?
Borderline Personlighetsstörning heter numer också emotionellt instabil personlighetsstörning.
Det innebär att ens personlighet är förändrad på så sätt att man har ett extremt svart/vitt-tänkande, och hela tiden går mellan extremiteter - antingen älskar man någon eller så avfärdar man dem helt o.s.v - inga gråzoner helt enkelt. På grund av detta finns det heller ingen stabil självbild, man kan känna att man är absolut världsbäst ena dagen för att nästa verkligen hata allt som är "jag".
På grund av detta ständiga skiftande får man också problem med relationer till andra och till sig själv.
Många känner en konstant tomhet och känner sig "uttråkade" väldigt ofta. VI har också svårt att kontrollera impulser och hamnar därför rätt ofta i trubbel så som med lagen och självskadebeteende och drogmissbruk.
Tillsammans med Borderline är man väldigt sårbar för ätstörningar, depressioner, ADD/ADHD, och det kan finnas en koppling till bipolär sjukdom.
låter som manodepression?
Citat från G2
Citat från Nezumidoll
Citat från quk
Kommer låta som en knasboll, men exakt vad är borderline? Har fått typ 5 olika sorter förklarade för mig, och vet inte vilken jag ska tro. Jag vet att det är en psykisk sjukdom, men vad innebär det?
Borderline Personlighetsstörning heter numer också emotionellt instabil personlighetsstörning.
Det innebär att ens personlighet är förändrad på så sätt att man har ett extremt svart/vitt-tänkande, och hela tiden går mellan extremiteter - antingen älskar man någon eller så avfärdar man dem helt o.s.v - inga gråzoner helt enkelt. På grund av detta finns det heller ingen stabil självbild, man kan känna att man är absolut världsbäst ena dagen för att nästa verkligen hata allt som är "jag".
På grund av detta ständiga skiftande får man också problem med relationer till andra och till sig själv.
Många känner en konstant tomhet och känner sig "uttråkade" väldigt ofta. VI har också svårt att kontrollera impulser och hamnar därför rätt ofta i trubbel så som med lagen och självskadebeteende och drogmissbruk.
Tillsammans med Borderline är man väldigt sårbar för ätstörningar, depressioner, ADD/ADHD, och det kan finnas en koppling till bipolär sjukdom.
låter som manodepression?
Nä, att man är bipolär, eller manodepressiv är inte samma sak. Då är det humöret som pendlar och det är oftast så att du skiftar från att vara helt speedad till att bli jättedeppad.
finns för många attentionwhores, skaffa ett liv istället.
Citat från Xellion
Depression har visats att uppfattas långvarigt i enstaka fall men kan inte bevisas rent vetenskapligt.
Samma med nedstämdhet.
Det finns dock mer forskning inom depression då det är en erkännd diagnos och eller effekt som kan ges medicin till.
I och för sig. Men medicinforskningen känns väldigt föråldrad.
Jag tror mig kunna se skillnad mellan en person som verkligen har nått botten, och en person som attentionwhore:ar och tror sig ha nått botten, då jag har varit med olika personer som legat på olika platser i "depressionsstegen".
Jag vill helst inte prata om min vän som låg längst ned, verkligen på gränsen till självmord, men jag kan säga att h*n mår mycket bättre.
Psykisk ohälsa går alltid att bota. Tycker och har alltid tyckt att självmord är den "fega utvägen", så att säga, men jag själv har ju aldrig suttit i den situationen där jag varit så tom på känslor att jag faktiskt övervägt och tänkt ut hur mitt självmord ska genomföras. Tycker också att hela gejen med att skära sig är lite löjlig, men jag har ju aldrig suttit där, helt tom och känslolös, och velat sätta ett rakblad mot armen.
Det finns alltid personer som kan hjälpa den som mår dåligt. Kuratorn pratar alltid med den som inte mår bra, oavsett hur allvarligt det är.
Jag har pratat med kuratorn på min skola, en väldigt duktig sådan, och då har det varit enkla saker, som ett bråk, eller en känsla som jag inte kan göra någonting åt. Med henne har jag även diskuterat självmord och depression med, men detta gör ju självklart inte mig till en expert inom det området.
Men det finns alltid ett till alternativ.
Citat från cynism
Citat från SmilesForSale
Psykisk ohälsa går alltid att bota. .
Där håller jag inte med mig. Om vi tar bipolär sjukdom (eftersom att jag har bäst koll på den) så går den inte att bota. Det är en kronisk sjukdom, men du kan lindra symptomen och vissa kan bli i princip helt symptomfria, men du kommer alltid att ha kvar sjukdomen. Depression går att komma ur, ätstörningar går att komma ur osv, men de tyngre (känns som fel ord, men, ja) psykiska sjukdomarna är tyvärr oftast kroniska.
Nå, det kan jag förstå. Men jag tänkte mera på en lättare form, den depression som är vanligast bland ungdomar.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet