Psykisk ohälsa
Citat från uppmissfostrad:
Det är alltså för dig omöjligt att se att andra människor agerar olikt från dig själv, eller varför de skulle vilja göra så?
Du argumenterar ju helt och hållet från din egen uppfattning om saker och ting, vilket såklart inte är konstigt i och med att det är det enklaste perspektivet att använda sig utav, men alla människor är ju inte exakt likadana.
Man får ju utgå ifrån att, vare sig man själv ser det eller ej (jag ser inte heller mycket nytta i att tala ut om mina potentiella problem etc med andra människor på ett internetforum), det hjälper dem på något vis oavsett vilket.
Men andra vill inte hantera sina problem på samma sätt som du gör. Alla vill inte supa, alla vill inte slå sönder saker, alla vill inte skära sig.
Det handlar inte om att ''mår jag dåligt får inte ni må bra''. Vissa människor har den mentaliteten, men låååångt ifrån alla. Det är inte så att man alltid belastar andra människor med sina problem, utan man bara lättar på sitt eget tryck. Så att man själv orkar hantera det, och framför allt så att man slipper känna sig ensam och oälskad. Jag gick själv och höll inne allt så länge jag bara kunde, men sedan när det tippade över skrev jag om det öppet och reaktionerna jag fick var så himla överväldigande och jag hade aldrig förväntat mig att folk faktiskt brydde sig om mig på riktigt. När man har folk i sin omgivning blir det ibland lite lättare att prata med dom om sina problem. Och inte alltid heller för sin egen skull faktiskt, ibland vill dom veta för att dom genuint bryr sig.
Att skriva öppet på ett forum kan vara bra för att lätta på trycket, att få utlopp över sina känslor. Samtidigt, om man har tur, kanske man hittar någon som relaterar till det eller folk som bryr sig som man kan prata med. Förstår du inte det tänket kanske du inte borde gå in här och läsa i denna tråden om du nu blir så himla provocerad.
man kan belasta sin omgivning genom att inte ventilera om sitt mående ifall det ändå är påtagligt för omgivningen. många mår sämre av att bli utestängda än att behöva "belastas med någons problem". det är bara empatilösa idioter som inte vill hjälpa någon i ens direkta omgivning som uppenbarligen inte mår bra, alla andra mår dåligt av det :P kan du inte bara tänka hela vägen ut en enda gång uppmissfostrad, eller är det för svårt helt enkelt?
^
Han gör som lifestalker - det han ser och känner är fakta.
För det har han läst och det är så han gör.
Ifall en är i en nära relation med någon påverkas jag mer negativt av att inte "bli belastad"
Kan bekräfta att utfrysning från att hjälpa sårar hundra gånger mer än att faktiskt få veta vad det är som gör att personen mår dåligt.
om en inte är helt empatilös får det ju en att känna sig otillräcklig och dessutom väger ju tillit stort när någon annan väljer att berätta. Dessuto hsr väl de flesta människor ett bekräftelsebehov mer eller mindre, så inte så konstigt att det är positivt för båda parterna att lasta av sina psykiska problem.
Citat från uppmissfostrad:
Varför måste alla människor som mår dåligt lasta av sin inre negativitet på omgivningen för?
Kan ni inte bara hålla tyst och tycka synd om er själva?
smart inlägg :^)
Citat från uppmissfostrad:
Såklart, men varför måste man belasta andra människor med sina egna problem? Är det någon form av sadism? Eller en "ska inte jag må bra ska inte ni heller"-mentalitet?
Har aldrig förstått poängen bara. Är jag arg slår jag sönder saker, är jag ledsen så super jag, när självmordstankarna och ångesten kommer skär jag i min hud. Förstår inte vad andra människor har med saken att göra?[/i]
... och du är den sämsta lögnaren i tråden.
Nästa.
Citat från Hydrangea:
Känns som att jag är den enda människan som håller kvar allt inne och inte berättar om mina problem till någon. Har även svårt att förstå det positiva i att ha en diagnos förutom att man kanske kan få hjälp? Men jag vill inte synas eller bli bortträngd pga en diagnos, folk kollar redan snett på mig pga min bakgrund och mina gamla handlingar.
Blir smått irriterad på människor som säger sig ha en viss diagnos och säger sig må piss och buhu när dom egentligen bara är bortskämda och dumma. Folk som exempelvis säger att dom har social fobi men ändå sitter bland folk och fånar till sig uppmärksamhet, eller de som säger sig ha Schizofreni, skär sig och säger att dom upplever att dom har två olika personligheter. Dude, psykoser är något grovt som inte alla har. Jag har varit med om förvirringstillstånd och paranoia med hörselhallucinationer under två dagar och det enda jag ville göra var att uppsöka ett sjukhus och var livrädd för alla som försökte hjälpa mig. Det får mig att tänka på hur hårt det måste vara för dom som faktiskt lever i psykos under hela livet och det är helt förståeligt att man till slut begår självmord. Trodde att det bara var 14 åriga emosar som höll på whina över sitt godis dom tappat men på senaste tid så har jag mött på äldre också. Haha.
Så du vill inte själv bli bortträngd för en diagnos, som ställs för att någon uppenbarligen behövt strategier för den, men du tycker själv att det är vettigt att sitta och göra samma skit själv och överdramatisera några psykoser som lite vagt hänger ihop med något som hände dig i typ 2 dagar? Fuck, please. Lever du på 40-talet eller träffat typ 2 schizos någonsin?
Finns det någon här som har erfarenhet av Quetiapin (anti-psykotika)?
Citat från kaida:
Citat från Sirens:
Finns det någon här som har erfarenhet av Quetiapin (anti-psykotika)?
Tagit det i några månader nu
Okej. Upplevde du att dina psykiska problem kändes starkare de första dagarna/veckorna med de tabletterna? Jag vet att det kan hända när man tar anti-depressiva. Jag har haft Olanzapin tidigare, men har bytt till dessa nu, och jag minns knappt något från då jag använde Olanzapin. Jag gick i princip som levande död på dem.
Citat från Sirens:
Citat från kaida:
Citat från Sirens:
Finns det någon här som har erfarenhet av Quetiapin (anti-psykotika)?
Tagit det i några månader nu
Okej. Upplevde du att dina psykiska problem kändes starkare de första dagarna/veckorna med de tabletterna? Jag vet att det kan hända när man tar anti-depressiva. Jag har haft Olanzapin tidigare, men har bytt till dessa nu, och jag minns knappt något från då jag använde Olanzapin. Jag gick i princip som levande död på dem.
Det tog inte så lång tid innan Quetiapin/Seroquel började verka för mig och dämpa mina psykotiska symptom. Antipsykotiska påverkar inte samma del av hjärnan som antidepressiva så insättningstiden är inte den samma heller. Trots den positiva antipsykotiska effekten den har för mig så gör den som du nämnde mig väldigt seg/zombiefierad, men eftersom jag tar den på kvällen så är det bara bra egentligen. Det är inget du ska ta på morgonen precis. Hur är det ordinerat till dig? Alltså dos, tidpunkt osv.
kaida
1 till 2 tabletter två timmar innan kl. 22. Så ja, jag tar ju den till "läggdags". Det är dock väldigt tidigt för mig, med tanke på att jag vanligtvis har gått och lagt mig efter tolv. Så det har blivit lite slarvigt med det, men inte avsiktligt. Mina Quetiapin innehåller bara 25 mg, och ändå blir jag helt väck. Men det tar ju någon vecka eller två för att vänja sig vid nya tabletter (som man tar regelbundet). Dock så är dessa mycket bättre än Olanzapin. Jobbig medicin, men helt klart nödvändigt.
Citat från Christopher:
Citat från Hydrangea:
Jesu, du har inga känslor. :/
Nemen tycker bara att alla klagar på allra minsta lilla sak.
Jo men vem är du att avgöra vad som är litet, eller ej, för någon annan?
Precis som han ovan säger så bör du undvika jämförelser och att förringa någon annans smärta utifrån dina egna erfarenheter.
Jag skriver vad JAG tycker. Skiter väl i vad ni tycker haha.
Och sen till itsthemusic, jag skrev om människor jag mött, står det någonstans i mitt inlägg att det handlar om just dig eller någon annan här på ec? Sen så vet jag vad psykos och Schizofreni är för något.
Och till Thaimat, buuh ge mig mediciner buuh.
Citat från Huepow:
Så du vill inte själv bli bortträngd för en diagnos, som ställs för att någon uppenbarligen behövt strategier för den, men du tycker själv att det är vettigt att sitta och göra samma skit själv och överdramatisera några psykoser som lite vagt hänger ihop med något som hände dig i typ 2 dagar? Fuck, please. Lever du på 40-talet eller träffat typ 2 schizos någonsin?[/i]
Det vill jag inte och därför snackar jag inte om mina problem heller. Tycker att man kan tala ut till en läkare när man verkligen mår dåligt istället.
Jag kallar det inte för psykos. Men ja, det var något av det jobbigaste jag varit med om. Jag trodde att jag faktiskt skulle hamna och bli kvar i en psykos. Jag jämförde det som hände mig med andras psykoser som faktiskt håller sig kvar länge så som Schizofreni och jag tycker att mitt fall inte är lika grovt som de andras och ändå klagar inte dessa människor offentligt och tycker synd om sig själva utan försöker övervinna sin rädsla och problem själva istället. Vissa väljer att bli hjälpta av vården, andra är inte beroende av sjukvårdspersonal beroende på psykosen, medicinsk behandling används alltid osv, och det är bra oavsett vad man väljer. Men sen finns dom som fakear och tror att dom är sjuka eller vill att kompisarna ska tycka synd om en, det irriterar mig.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet