Psykisk ohälsa
Halabaluza
Kille, 30 år
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
välkommen till klubben. "/
Vill verkligen ta mig ur detta, men vet som sagt inte hur. Sitter typ o väntar på att nån ska hitta min profil o skriva för ja vågar inte skriva till andra först haha :(
Samma här. Har sökt skydd i diverse grupper på ec och fb där jag ibland svara när folk skriver. Ingen självsäkerhet så att skriva först till någon är bara att glömma.
Exakt så. Känner mig så sjukt jävla löjlig men vet inte hur jag ska ta mig ur det som sagt, är väldigt osäker på mig själv.
Warkite
Kille, 29 år
Citat från itsthemusic:
Citat från warkideflexiy:
Nej vår relation är bra det är bara det att jag altid förbereder mig på det värsta och sedan så vågar jag aldrig genomföra det.
Då förstår jag! Om ni har en bra relation ser jag ingen anledning till varför hon skulle slänga ut dig pga psykisk ohälsa? Din mamma älskar dig och vill ju göra allt för att sitt barn ska må bra!
Jo jag vet men det är självklart för mig i alla anda situationer förutom då jag börjar fundera på att berätta. Då finns bara de värsta känslorna kvar.
Warkite
Kille, 29 år
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
välkommen till klubben. "/
Vill verkligen ta mig ur detta, men vet som sagt inte hur. Sitter typ o väntar på att nån ska hitta min profil o skriva för ja vågar inte skriva till andra först haha :(
Samma här. Har sökt skydd i diverse grupper på ec och fb där jag ibland svara när folk skriver. Ingen självsäkerhet så att skriva först till någon är bara att glömma.
Exakt så. Känner mig så sjukt jävla löjlig men vet inte hur jag ska ta mig ur det som sagt, är väldigt osäker på mig själv.
Jag kan tyvärr inte ge något förslag till hur man ska göra det bättre. Hade jag vetat så hade jag förmodligen själv inte känt så "/
Halabaluza
Kille, 30 år
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
välkommen till klubben. "/
Vill verkligen ta mig ur detta, men vet som sagt inte hur. Sitter typ o väntar på att nån ska hitta min profil o skriva för ja vågar inte skriva till andra först haha :(
Samma här. Har sökt skydd i diverse grupper på ec och fb där jag ibland svara när folk skriver. Ingen självsäkerhet så att skriva först till någon är bara att glömma.
Exakt så. Känner mig så sjukt jävla löjlig men vet inte hur jag ska ta mig ur det som sagt, är väldigt osäker på mig själv.
Jag kan tyvärr inte ge något förslag till hur man ska göra det bättre. Hade jag vetat så hade jag förmodligen själv inte känt så "/
Förhoppningsvis ser någon detta och kan ge tips/förslag haha, väldigt skönt att kunna skriva om detta någonstans känner jag!
Warkite
Kille, 29 år
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
välkommen till klubben. "/
Vill verkligen ta mig ur detta, men vet som sagt inte hur. Sitter typ o väntar på att nån ska hitta min profil o skriva för ja vågar inte skriva till andra först haha :(
Samma här. Har sökt skydd i diverse grupper på ec och fb där jag ibland svara när folk skriver. Ingen självsäkerhet så att skriva först till någon är bara att glömma.
Exakt så. Känner mig så sjukt jävla löjlig men vet inte hur jag ska ta mig ur det som sagt, är väldigt osäker på mig själv.
Jag kan tyvärr inte ge något förslag till hur man ska göra det bättre. Hade jag vetat så hade jag förmodligen själv inte känt så "/
Förhoppningsvis ser någon detta och kan ge tips/förslag haha, väldigt skönt att kunna skriva om detta någonstans känner jag!
Ja det blir lättare om man delar med sig ibland.
itsthemusic
Tjej, 29 år
Citat från warkideflexiy:
Jo jag vet men det är självklart för mig i alla anda situationer förutom då jag börjar fundera på att berätta. Då finns bara de värsta känslorna kvar.[/i]
Tips: När du sitter där och mår som sämst och känner att du vill berätta; skicka snabbt som fan iväg ett sms och skriv något i stil med ''jag mår inte bra och du måste få veta'' innan du hinner börja fundera. Jag vet att det krävs en jävla massa mod, men det går. Liksom, just do it. För då har du satt dig själv i en situation där du mer eller mindre måste berätta. Funkade för mig! Jag fick ett anfall tidigare i veckan under natten, kände att jag inte klarade av att hålla allt inom mig. Började skriva en lång jävla text om mitt mående osv och ju mer jag skrev desto lugnare blev jag. När jag sedan kände mig klar och läste igenom allt kände jag ''varför la jag ut detta öppet på Facebook?''. Redigerade texten och skrev ''kommer förmodligen ta bort texten innan allt för många hinner se. Vet inte ens varför jag lägger ut detta från början'' men jag fick respons rätt så fort och det gav mig mod att låta det ligga uppe. Det är förmodligen det bästa valet jag har gjort i mitt liv.
Warkite
Kille, 29 år
Citat från itsthemusic:
Citat från warkideflexiy:
Jo jag vet men det är självklart för mig i alla anda situationer förutom då jag börjar fundera på att berätta. Då finns bara de värsta känslorna kvar.
Tips: När du sitter där och mår som sämst och känner att du vill berätta; skicka snabbt som fan iväg ett sms och skriv något i stil med ''jag mår inte bra och du måste få veta'' innan du hinner börja fundera. Jag vet att det krävs en jävla massa mod, men det går. Liksom, just do it. För då har du satt dig själv i en situation där du mer eller mindre måste berätta. Funkade för mig! Jag fick ett anfall tidigare i veckan under natten, kände att jag inte klarade av att hålla allt inom mig. Började skriva en lång jävla text om mitt mående osv och ju mer jag skrev desto lugnare blev jag. När jag sedan kände mig klar och läste igenom allt kände jag ''varför la jag ut detta öppet på Facebook?''. Redigerade texten och skrev ''kommer förmodligen ta bort texten innan allt för många hinner se. Vet inte ens varför jag lägger ut detta från början'' men jag fick respons rätt så fort och det gav mig mod att låta det ligga uppe. Det är förmodligen det bästa valet jag har gjort i mitt liv.
önskar att jag hade något mod över huvud taget. har i alla fall sagt åt min psykolog att berätta för min mamma så kommer ju bli tvingad till att berätta alltihopa förr eller senare. Ibland är det lättare att slutföra något än att påbörja det. Just att påbörja hela samtalet med att säga"jag mår dåligt" är lite för mycket så tog hjälp av min psykolog
Vet att det blev osammanhängande och att det inte precis finns någon struktur i det jag nyss skrev men jag tror at du förstår vad jag försöker säga)
Warkite
Kille, 29 år
Vet inte precis om det här är en plats att ta upp det men jag vet inte vart jag ska göra det annars och många här i tråden brukar vara förstående.
I alla fall så har det blivigt så att jag har blivigt rätt så kännsloneutral men när jag väl känner känslor så är dom extrema. När jag blir glad så blir jag så glad att jag måste dela med mig om det. När jag blir på sämre humör så tar det över mig och jag känner mig helt förlorad som om det inte finns något att leva för.
Det jag undrar är om detta är vanligt vid påbörjat av behandling utav depression med medicin eller om det beror på något annat
besitos
Tjej, 27 år
^Det kan verkligen bero på påbörjad behandling med medicin, då ens känslor blir mycket mer extrema under de första veckorna! Det kommer nog bli bättre, fast det kommer ta tid. (Hade också så under en period när jag precis hade börjat med min medicin)
Aeri
Tjej, 34 år
Citat från warkideflexiy:
Vet inte precis om det här är en plats att ta upp det men jag vet inte vart jag ska göra det annars och många här i tråden brukar vara förstående.
I alla fall så har det blivigt så att jag har blivigt rätt så kännsloneutral men när jag väl känner känslor så är dom extrema. När jag blir glad så blir jag så glad att jag måste dela med mig om det. När jag blir på sämre humör så tar det över mig och jag känner mig helt förlorad som om det inte finns något att leva för.
Det jag undrar är om detta är vanligt vid påbörjat av behandling utav depression med medicin eller om det beror på något annat
Som Besitos sa så upplevde jag samma sak då jag startade min medicinering. Det tog mig 2-3 veckor innan jag började känna att det lättade. Allting blir extremt, det känns lite som att man är i puberteten. Glöm inte att det ska finnas en gräns för hur dåligt du kan låta dig må. Är det för illa måste du ta kontakt med din läkare eller samtalskontakt. När jag åt sertralin kände jag mig som att jag hade grindarna uppe då man spelar bowling. Att jag slog i kanterna då och då men föll aldrig ned. Till sist kom jag ändå i mål oavsett hur mycket jag slagit i kanten. Om du till sist kan nå en sådan nivå tycker jag att det kan vara värt de första veckorna. Man får en ärlig chans att skapa ett liv man trivs i.
DECEMBERNATT
Tjej, 29 år
Bra tips mot att sova för mycket? Saknar motivation att gå upp, idag sov jag 16 timmar helt utan problem, hah.
Warkite
Kille, 29 år
Fast jag har gått på min medicin i två månader snart (tror jag har ingen tidsupfattning) fast jag höjde dosen för två veckor sedan så kan vara det.
besitos
Tjej, 27 år
^Det kan vara pågrund av den höjda dosen, men känner du dig orolig borde du, som Aeri sa, ta kontakt med personen som skriver ut din medicin, och se vad hen tycker! För det är inte meningen att du ska mycket värre så lång tid efter påbörjad behandling.
itsthemusic
Tjej, 29 år
Citat från DECEMBERNATT:
Bra tips mot att sova för mycket? Saknar motivation att gå upp, idag sov jag 16 timmar helt utan problem, hah.
Samma här, skulle också behöva tips!
misandry
Tjej, 29 år
Ni som är bipolära - hur lång tid tog det för er att få en diagnos efter att utredningen börjat?
Väntar på kallelsen nu för en utredning och både jag och min psykolog är rätt så säkra på att jag är bipolär.
Jag vet att det tar några månader att bara få träffa en specialist, men vad är den hen egentligen ska undersöka?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet