Psykisk ohälsa
Mwlsd
Tjej, 32 år
Citat från Lanjeliin:
Låter ju helt absurt :S
Hur avgör dom förresten när en ska skickas hem igen? Är det tydliga riktlinjer liksom kände du, eller kör dom bara helt godtycklig beroende på om de behöver platsen till någon annan?[/i]
Just på den avdelningen (35 på löwenströmska) så ska dom stänga igen den helt den 9 mars och då var det så att antingen blev man utskriven, eller så fick man följa med på flytten till st.görans.. jag bad om att bli utskriven och då fick dom typ göra en bedömning och då fick jag åka hem. :o men jag trodde verkligen inte det var så dålig koll på grejer därinne..man har ju hört en del innan men ja :/
blacnwhite
Kille, 31 år
Så morsan messar och skriver att hon är ledsen att jag inte svarar henne.. Jag orkar liksom inte ljuga mer och säga att "allt är bra" som jag alltid gjort, men av någon anledning så kan jag inte säga hur jag mår på riktigt till henne heller, att jag iallafall en gång i veckan funderar på att hoppa framför ett tåg. Det är så jävla löjligt, liksom ifall jag hade barn, eller ifall min bror hade problem så skulle ju jag vilja att han sa det till mig. Men när det är jag själv som har problem så ja vet inte.. går bara inte för mig att berätta. ._.
Warkite
Kille, 29 år
Citat från blacnwhite:
Så morsan messar och skriver att hon är ledsen att jag inte svarar henne.. Jag orkar liksom inte ljuga mer och säga att "allt är bra" som jag alltid gjort, men av någon anledning så kan jag inte säga hur jag mår på riktigt till henne heller, att jag iallafall en gång i veckan funderar på att hoppa framför ett tåg. Det är så jävla löjligt, liksom ifall jag hade barn, eller ifall min bror hade problem så skulle ju jag vilja att han sa det till mig. Men när det är jag själv som har problem så ja vet inte.. går bara inte för mig att berätta. ._.
Har samma problem. Lyckades säga till min pappa att jag var deprimerad men har inte lyckats säga till min mamma. Jag bad min psykolog ringa henne och berätta då jag själv inte klarar av det.
Jamie_
27 år
Citat från warkideflexiy:
Citat från blacnwhite:
Så morsan messar och skriver att hon är ledsen att jag inte svarar henne.. Jag orkar liksom inte ljuga mer och säga att "allt är bra" som jag alltid gjort, men av någon anledning så kan jag inte säga hur jag mår på riktigt till henne heller, att jag iallafall en gång i veckan funderar på att hoppa framför ett tåg. Det är så jävla löjligt, liksom ifall jag hade barn, eller ifall min bror hade problem så skulle ju jag vilja att han sa det till mig. Men när det är jag själv som har problem så ja vet inte.. går bara inte för mig att berätta. ._.
Har samma problem. Lyckades säga till min pappa att jag var deprimerad men har inte lyckats säga till min mamma. Jag bad min psykolog ringa henne och berätta då jag själv inte klarar av det.
Vet preciiiiis vad ni menar. Cyberstyrkepepp-kram till er om ni vill ha.
Halabaluza
Kille, 30 år
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
Warkite
Kille, 29 år
Citat från Halabaluza:
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
välkommen till klubben. "/
itsthemusic
Tjej, 29 år
Citat från warkideflexiy:
Citat från blacnwhite:
Så morsan messar och skriver att hon är ledsen att jag inte svarar henne.. Jag orkar liksom inte ljuga mer och säga att "allt är bra" som jag alltid gjort, men av någon anledning så kan jag inte säga hur jag mår på riktigt till henne heller, att jag iallafall en gång i veckan funderar på att hoppa framför ett tåg. Det är så jävla löjligt, liksom ifall jag hade barn, eller ifall min bror hade problem så skulle ju jag vilja att han sa det till mig. Men när det är jag själv som har problem så ja vet inte.. går bara inte för mig att berätta. ._.
Har samma problem. Lyckades säga till min pappa att jag var deprimerad men har inte lyckats säga till min mamma. Jag bad min psykolog ringa henne och berätta då jag själv inte klarar av det.
Förstår er precis. Min mamma visste länge att jag mådde dåligt men hon visste inte hur allvarligt det var. Nu vet hon, och resten av släkten och mina vänner. Jag skämdes så mycket för att berätta, jag skämdes över mig själv. Skämde för mina föräldrars skull.
Men vet ni vad? Även om det är supersvårt nu så är det såååå skönt när de vet och kan stötta en och försöka hjälpa en att få bättre hjälp. Stöd är det bästa man kan få av sina nära och kära. Om du inte orkar säga det in person, så skriv det. I ett sms, eller skriv ett brev eller vad som helst.
Styrkekramar! Jag rekommenderar verkligen att ni tar er modet och kraften att berätta. Jag vet, det är inte lätt, men när det väl är gjort... Helvete vad skönt det är!
Warkite
Kille, 29 år
Citat från itsthemusic:
Citat från warkideflexiy:
Citat från blacnwhite:
Så morsan messar och skriver att hon är ledsen att jag inte svarar henne.. Jag orkar liksom inte ljuga mer och säga att "allt är bra" som jag alltid gjort, men av någon anledning så kan jag inte säga hur jag mår på riktigt till henne heller, att jag iallafall en gång i veckan funderar på att hoppa framför ett tåg. Det är så jävla löjligt, liksom ifall jag hade barn, eller ifall min bror hade problem så skulle ju jag vilja att han sa det till mig. Men när det är jag själv som har problem så ja vet inte.. går bara inte för mig att berätta. ._.
Har samma problem. Lyckades säga till min pappa att jag var deprimerad men har inte lyckats säga till min mamma. Jag bad min psykolog ringa henne och berätta då jag själv inte klarar av det.
Förstår er precis. Min mamma visste länge att jag mådde dåligt men hon visste inte hur allvarligt det var. Nu vet hon, och resten av släkten och mina vänner. Jag skämdes så mycket för att berätta, jag skämdes över mig själv. Skämde för mina föräldrars skull.
Men vet ni vad? Även om det är supersvårt nu så är det såååå skönt när de vet och kan stötta en och försöka hjälpa en att få bättre hjälp. Stöd är det bästa man kan få av sina nära och kära. Om du inte orkar säga det in person, så skriv det. I ett sms, eller skriv ett brev eller vad som helst.
Styrkekramar! Jag rekommenderar verkligen att ni tar er modet och kraften att berätta. Jag vet, det är inte lätt, men när det väl är gjort... Helvete vad skönt det är!
Det svåra är tyvärr att just komma till att göra det. Tyckte det var skönt att berätta för min pappa men går inte att berätta för mamma typ. tänker bara massa worst case senarios där jag blir utslängd eller vad som.
Halabaluza
Kille, 30 år
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
välkommen till klubben. "/
Vill verkligen ta mig ur detta, men vet som sagt inte hur. Sitter typ o väntar på att nån ska hitta min profil o skriva för ja vågar inte skriva till andra först haha :(
itsthemusic
Tjej, 29 år
Citat från warkideflexiy:
Det svåra är tyvärr att just komma till att göra det. Tyckte det var skönt att berätta för min pappa men går inte att berätta för mamma typ. tänker bara massa worst case senarios där jag blir utslängd eller vad som.[/i]
Varför skulle du bli utslängd? Har du en dålig relation med din mamma?
Har du en dålig relation med henne förstår jag att det blir mycket svårare att berätta. Då kanske det bästa är att bara din pappa vet?
Jo, det svåra är ju att komma till den punkten där man faktiskt berättar. Det är en jobbig väg att ta men det är oftast väldigt, väldigt värt det.
blacnwhite
Kille, 31 år
När hela ens liv är byggt på att vara det "bra barnet", det duktiga blir det svårt att erkänna nederlag. Jag skämdes över mina utgångsbetyg att jag tillochmed fajkade dom för mina föräldrar, helt jävla sjukt men så är det. Var alltid bäst i sport, skola osv när jag var yngre.. Liksom skulle JAG nu ha psykiska problem?? Det får ju bara svaga personer:: Men jag kanske är en svag person då??? Men att berätta det skulle splittra min familjs illusion av mig.
Yes my text makes no sense, just like my thoughts makes none.
Warkite
Kille, 29 år
Citat från Halabaluza:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Halabaluza:
Är så jävla ensam och har ingen att umgås med, alla bara lever sina liv medans jag står i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar jag kunde träffa någon, vet inte hur? Att jag är blyg gör inte saken lättare..
välkommen till klubben. "/
Vill verkligen ta mig ur detta, men vet som sagt inte hur. Sitter typ o väntar på att nån ska hitta min profil o skriva för ja vågar inte skriva till andra först haha :(
Samma här. Har sökt skydd i diverse grupper på ec och fb där jag ibland svara när folk skriver. Ingen självsäkerhet så att skriva först till någon är bara att glömma.
Warkite
Kille, 29 år
Citat från itsthemusic:
Citat från warkideflexiy:
Det svåra är tyvärr att just komma till att göra det. Tyckte det var skönt att berätta för min pappa men går inte att berätta för mamma typ. tänker bara massa worst case senarios där jag blir utslängd eller vad som.
Varför skulle du bli utslängd? Har du en dålig relation med din mamma?
Har du en dålig relation med henne förstår jag att det blir mycket svårare att berätta. Då kanske det bästa är att bara din pappa vet?
Jo, det svåra är ju att komma till den punkten där man faktiskt berättar. Det är en jobbig väg att ta men det är oftast väldigt, väldigt värt det.
Nej vår relation är bra det är bara det att jag altid förbereder mig på det värsta och sedan så vågar jag aldrig genomföra det.
itsthemusic
Tjej, 29 år
Citat från blacnwhite:
När hela ens liv är byggt på att vara det "bra barnet", det duktiga blir det svårt att erkänna nederlag. Jag skämdes över mina utgångsbetyg att jag tillochmed fajkade dom för mina föräldrar, helt jävla sjukt men så är det. Var alltid bäst i sport, skola osv när jag var yngre.. Liksom skulle JAG nu ha psykiska problem?? Det får ju bara svaga personer:: Men jag kanske är en svag person då??? Men att berätta det skulle splittra min familjs illusion av mig.
Yes my text makes no sense, just like my thoughts makes none.
Jag förstår att du tänker såhär. Jag tänkte precis likadant fram till förra veckan, och tankarna dyker fortfarande upp i mitt huvud. Jag bara orkade inte hålla allt inom mig längre. Jag har flera syskon, och av alla mina syskon är jag den som aldrig bråkar, jag ber aldrig om saker och jag ber aldrig om pengar. Jag är aldrig olydig, har aldrig haft utegångsförbud osv. Jag är pappas lilla flicka, mammas lilla pärla. Jag ses som en väldigt vis människa och klok, det säger många i min släkt.
Jag skämdes också över mina psykiska problem, jag gör det fortfarande. Jag ser mig också som en jävligt svag människa pga det. Men vet du vad? Bara för att man tror att det är så betyder inte det att det faktiskt är så. Din familj kommer absolut inte tycka du är svag. De kommer förmodligen tycka det är jättemodigt av dig att ens berätta detta för dom, med tanke på att du skäms så mycket. Du splittrar ingen illusion som de har av dig. Och skulle du mot förmodan splittra någon illusion så är det en illusion du själv gett din familj. Det är inget fel i det.
Det kommer bli så mycket enklare för dom att förstå dig, ta dig mer seriöst och du kommer känna dig förstådd. De kan hjälpa dig att få den hjälpen du behöver, men allra viktigast kan de finnas där för att stötta dig. Ge dig den kärlek du behöver.
itsthemusic
Tjej, 29 år
Citat från warkideflexiy:
Nej vår relation är bra det är bara det att jag altid förbereder mig på det värsta och sedan så vågar jag aldrig genomföra det.[/i]
Då förstår jag! Om ni har en bra relation ser jag ingen anledning till varför hon skulle slänga ut dig pga psykisk ohälsa? Din mamma älskar dig och vill ju göra allt för att sitt barn ska må bra!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet