Psykisk ohälsa
Citat från braincage:
sist jag skrev i den här tråden var jag förbannat jävla less på psykiatrin. kan äntligen säga att det har vänt, heh. har fått en psykolog som faktiskt vet hur hon ska göra för att hjälpa mig, jobbar långsiktigt och faktiskt har bra saker att säga. dessutom har hon drivit igång en DBT-behandling, så ska börja med gruppterapi från och med imorgon. och så ska jag starta en utredning om ungefär en månad. har väntat så många år på detta.
Härligt! Vad roligt att höra! Var riktigt stolt över dig själv att du kommit så här långt, grattis!
Är det någon här som har varit, alternativt är "inskriven" på någon mandometerklinik? För jag pratade med de idag och har blivit inskriven (kommer ha dag-behandlingsgrej), och undrar lite om någon har erfarenheter som de vill dela med mig. Bc är väldigt nervös!
Var hos psykologen idag igen. Hon misstänker att jag kan ha en mild grad av Aspergers. Ska tillbaka och göra personlighetstest i morgon och sedan nästa vecka ett begåvningstest. Hon ska prata med mina föräldrar med någon gång nästa vecka så får se hur det blir. Måste säga att jag är lite orolig. Blir jag diagnostiserad så måste hon lämna över mig till vuxen psyk.... Jag gillade faktiskt henne som psykolog...
Citat från warkideflexiy:
Var hos psykologen idag igen. Hon misstänker att jag kan ha en mild grad av Aspergers. Ska tillbaka och göra personlighetstest i morgon och sedan nästa vecka ett begåvningstest. Hon ska prata med mina föräldrar med någon gång nästa vecka så får se hur det blir. Måste säga att jag är lite orolig. Blir jag diagnostiserad så måste hon lämna över mig till vuxen psyk.... Jag gillade faktiskt henne som psykolog...
Är det verkligen ett måste? För om du skulle nämna att det gör dig orolig att byta och att du känner att du börjat öppna upp för henne kan de ibland göra undantag. Jag hade en jättebra psykolog på BUP en gång i tiden och fick stanna ett extra år hos dem eftersom det flöt på bra.
Skrev öppet på Facebook om hur jag mår och har mått den senaste tiden. Responsen var otroligt fin och alla var så stöttande. Lite jobbigt med all den responsen, men även så otroligt jävla skönt. Att skriva så pass öppet om det inför alla på Facebook är förmodligen det bästa jag gjort för att hjälpa mig själv. Även om det inte tar bort min ovilja att leva, så får jag ändå stöd.
Blev iallafall en jävla fart på familjen. Nu tänker vi inte sluta jaga sjukvården innan jag får hjälp. Ska bli uppringd av en psykiatriker imorgon.
Hörde att insomnia leder till adrenalinuppbyggnad
Citat från itsthemusic:
Skrev öppet på Facebook om hur jag mår och har mått den senaste tiden. Responsen var otroligt fin och alla var så stöttande. Lite jobbigt med all den responsen, men även så otroligt jävla skönt. Att skriva så pass öppet om det inför alla på Facebook är förmodligen det bästa jag gjort för att hjälpa mig själv. Även om det inte tar bort min ovilja att leva, så får jag ändå stöd.
Blev iallafall en jävla fart på familjen. Nu tänker vi inte sluta jaga sjukvården innan jag får hjälp. Ska bli uppringd av en psykiatriker imorgon.
Jag har funderat på det många gånger. I alla fall då jag var som värst velade jag över hur vidare jag skulle vara öppen med det på Facebook men jag vågade aldrig riktigt. Stor eloge till dig! Jag tror att de flesta skulle få bättre förståelse och hjälp om vi skulle våga krypa ur garderoben och erkänna att det inte alltid står rätt till. Du har just bidragit till en avdramatisering kring psykisk ohälsa, så det du gjort är otroligt viktigt inte bara för dig utan för oss alla. Tack!
Jag önskar dig all lycka <3
Aeri vad fint du skriver! Blir lite rörd, hehe...
Jag tycker det är så himla viktigt att faktiskt berätta hur man mår, särskilt när man vet att man mår rent åt helvete. Jag är extremt introvert av mig och jag har aldrig riktigt haft behovet att prata med folk om hur jag mår. Inte ens mina närmaste, jag har alltid tyckt det är obehagligt. Kanske lite därför också som jag valde att skriva det öppet inför alla, istället för att prata med någon personligen. Jag önskar fler kunde inse att det är okej att räcka ut en hand efter hjälp. Även om man blivit avskräckt från det tidigare. Det finns folk som bryr sig, man är aldrig ensam.
Tack fina, fina du! <3
någon som vart på gruppmöten av något slag inom psykiatrin? Ska på info angående det imorgon, vet inte riktigt vad det ska handla om men något diffust om att lära sig tolka känslor.. Tycker det låte hur töntigt som helst haha. Ska höra vad det är för åldrar med, tänker fan inte gå ifall det bara är jag och massa 40+are -.-...
Citat från blacnwhite:
någon som vart på gruppmöten av något slag inom psykiatrin? Ska på info angående det imorgon, vet inte riktigt vad det ska handla om men något diffust om att lära sig tolka känslor.. Tycker det låte hur töntigt som helst haha. Ska höra vad det är för åldrar med, tänker fan inte gå ifall det bara är jag och massa 40+are -.-...
Jag har både hållt i grupper och deltagit i dem som vem som helst och varje grupp är väldigt olika. Man får ge dem en chans om man vågar och se hur det känns. Just nu är jag i en bara för tjejer där vi pysslar samtidigt som vi pratar. Ibland pratar vi om jobbiga saker och andra dagar skrattar vi mest och lättar på trycket. Att kunna erkänna att man mår riktigt kasst ibland känner jag har hjälpt mig. Varje gång jag går därifrån går jag med lättare steg än innan så det fungerar som min terapi. Den varar i 2 timmar men tiden flyger alltid iväg. Jag har dock väldigt lätt att prata inför grupper i allmänhet och har aldrig känt att det varit jobbigt med nya människor mer än att jag är lite nervös. För mig är det ultimat att slippa vara ensam, för jag avksyr det.
Gud vad jag pinnar på och iväg... Ge det en ärlig chans tycker jag. Det kanske är just i den gruppen någon säger något som förändrar allt för dig. Man kan alltid ångra sig sen och inte gå dit mer om man inte trivs!
Lycka till
Är så jävla rädd över tillfället när jag kommer att behöva berätta om min sjukdom för min nya chef. :)))))
Hatar praktik så jävla mycket utav just denna anledning. De kan kicka mig utan anledning.
Behöver ha kontroll i åtminstone två månader, och jag får psykoser varje dag.
Blir så jävla less på livet.
Citat från Upprorsmakare:
Är så jävla rädd över tillfället när jag kommer att behöva berätta om min sjukdom för min nya chef. :)))))
Hatar praktik så jävla mycket utav just denna anledning. De kan kicka mig utan anledning.
Behöver ha kontroll i åtminstone två månader, och jag får psykoser varje dag.
Blir så jävla less på livet.
Enligt lag får man inte sparka någon från arbete på grund av handikapp/ Sjukdom så länge dom klara av arbetet.
Citat från warkideflexiy:
Citat från Upprorsmakare:
Är så jävla rädd över tillfället när jag kommer att behöva berätta om min sjukdom för min nya chef. :)))))
Hatar praktik så jävla mycket utav just denna anledning. De kan kicka mig utan anledning.
Behöver ha kontroll i åtminstone två månader, och jag får psykoser varje dag.
Blir så jävla less på livet.
Enligt lag får man inte sparka någon från arbete på grund av handikapp/ Sjukdom så länge dom klara av arbetet.
Jag blir ju inte sparkad då jag inte har jobbet.
Citat från Upprorsmakare:
Citat från warkideflexiy:
Citat från Upprorsmakare:
Är så jävla rädd över tillfället när jag kommer att behöva berätta om min sjukdom för min nya chef. :)))))
Hatar praktik så jävla mycket utav just denna anledning. De kan kicka mig utan anledning.
Behöver ha kontroll i åtminstone två månader, och jag får psykoser varje dag.
Blir så jävla less på livet.
Enligt lag får man inte sparka någon från arbete på grund av handikapp/ Sjukdom så länge dom klara av arbetet.
Jag blir ju inte sparkad då jag inte har jobbet.
Jag tror att samma gäller för praktik. Är inte helt säker dock.
Citat från warkideflexiy:
Jag tror att samma gäller för praktik. Är inte helt säker dock.
It does not.
Har varit i denna situationen förut.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet