Psykisk ohälsa
Citat från nemoralia:
Citat från warkideflexiy:
I alla fall så ska jag tillbaka dit på onsdag och tydligen få medicin och sådant då. Brukar det gå såhär snabbt och finns det några tips eller något som ni har för någon som nyligen sökt vård?
Tror inte att det är ovanligt att de skriver ut medicin snabbt. Det beror ju på läkarens bedömning, men försök bara se till så att du får någon form av terapi också. Dessvärre är ju inte antidepp några mirakelpiller.
Jag vill egenkligen inte ha någon medicin alls men rekommenderar läkaren det så får jag väll ta det. Han jobbar ju ändå med det så han bör ju veta bäst. Någon form av terapi kommer jag att kräva. Finns ingen mening med att behandla något utan att ta bort orsaken.
Citat från Soldier:
Citat från King00:
Oj vad folk tog åt sig och det kan jag förstå det jag menar är att jag blir väldigt sur när det finns folk som fejkar diagnoser och vissa gör det faktiskt och jag tycker inte det är okej då det finns folk som har väldigt grova eller svåra diagnoser på riktigt och kan ta åt sig
Dom lider redan av en psykiskt sjukdom, hypokondri, en sjukdom som gör att personen i fråga är övertygad att den är sjuk, oftast brukar personen i fråga läsa om en massa sjukdomar, kolla av symtom och inbilla sig att lida av en sjukdom.
Individer med hypokondri fejkar inte en sjukdom. De är övertygade om att de har eller kan ha fått någonting, och kan kompulsivt inte släppa tankarna. Det är en typ av ångest, och är väldigt verkligt för dem. Jag tror att de enda människor som skulle fejka en sjukdom för uppmärksamhet är människor med narcissistisk personlighetsstörning av någon grad. Sedan finns det de som hittar identitet i sina sjukdomar, vilket jag anser är annorlunda. Jag har stött på otaliga människor och forum som behandlar anorexi som en livsstil snarare än en sjukdom. Människor som bilder gemenskap och samhörighet över depression på samma sätt som fotbollssupportrar eller Pokemon fans har en viss sammanknytning.
Väldigt många överdramatiserar depression. Vilket är ett symptom till sjukdomen själv. Att man kommer in i en attityd att professionell hjälp är ett misslyckande och att må bra är en omöjlighet. Man gräver sin egna neråtspiral och vägrar ändra sin inställning. Det är en ond cirkel av självförakt där personen i fråga har sitt omdöme påverkat av en kemisk obalans i hjärnan. Därför kan det krävas medicinering på samma sätt som en diabetiker behöver insulin.
Det man behöver ha i åtanke är att det finns både en fysiologisk aspekt såväl som en personlighetsfråga som spelar in. Helt ärligt så så finns det sjukdomar som är värre än andra. Schizofreni och bipolär är betydligt obehagligare än exempelvis dysthymia. Alla sjukdomar är förstås individuella precis som att personen i fråga är en unik individ. Man har du något som exempelvis bipolär så finns det inte en chans att du lyckas upprätthålla ett högt fungerande liv utan medicinering i dagens samhälle, något som kan vara möjligt med vissa typer av depression eller ångest.
Men du kan ha en grav sjukdom och ändå vara lycklig och optimistisk precis som att du kan ha en mildare åkomma men en negative och självkritisk attityd. Om målet är att vara lycklig så har den sjuke med en positiv attityd och stöttande vänner bättre förutsättningar än någon som är full till öronen med självförakt, även om denne har en värre sjukdom. Därför är medicinering och CBT ofta den bästa möjliga kombinationen eftersom den adresserar både den biologiska aspekten såväl som hur man emotionellt ska relatera till sina tankar och känslor.
Det finns människor som inte har någon sjukdom eller anledning men ändå är rövhål. Du kan vara ett fundamentalt svin utan diagnos men kanske ändå behöver CBT för att först varför du är en del av jordens avskum. Det gäller helt enkelt att hålla isär sjukdom och personlighet, men som läkare kan du behöva behandla båda två separat. Även om de har stor påverkan på varandra.
Jag tror jag förstår vad King00 menar och isåfall håller jag med henne.
En människa som har behov av att t.ex. lägga upp bilder på skärsår för uppmärksamhet mår så klart helt åt helvette men det kan fortfarande upplevas för andra som om denna människa inte har "verkliga problem" då denna person inte har samma problem.
Dock kan man (som jag själv) fortfarande uppleva att dessa människor är extremt jobbiga.
Känner en tjej som fejkade en ätstörning för uppmärksamhet vilket var extremt jobbigt för hennes klasskompis som faktiskt kämpade med anorexia, speciellt när hon kom och skulle prata om det med henne. Men ja hon mår såklart extremt dåligt trots att det inte rör sig om en ätstörning.
Den där man fejkar en sjukdom heter Munchausen. Där fejkar man alt. orsakar sig själv skada för att det ska vara verkligt.
Ännu värre är Munchausen by proxy där man utsätter någon annan (t.ex sitt barn eller sitt syskon) för sådant.
Hur många här på ec har någon typ av diagnos?
Och hur många får/väntar på behandling?
Öh, jag är diagnostiserad med depression och panikångest vad jag vet.
Finns senare undersökningar som pekar på att hormoner spelar väldigt stor roll i mental hälsa.
Tex. Kvinnors depressioner kan mycket väl bero på östrogenöverdosering från p-piller och mäns depressioner pga. Underskott av testosteron.
Någon som är intresserad av detta?
Framför allt är det ju känt att hormoner som serotonin och oxytocin är en huvudfaktor i humörsstörningar som depression. Har du influensa så kan du ju känna dig febrig och mentalt utmattat på samma sätt som vid depression, så det finns uppenbarligen fler än en biologisk faktor till varför man mår som man gör. För vissa så hjälper ju SSRI och för andra inte alls, så det finns mycket frågor kring det här. Väldigt spännande i alla fall.
Över lag finns det nästan för många faktorer som spelar roll. Tex. googla hypotyreos.
Tycker SSNRI´s borde uppmärksammas mer då jag hävdar att de är effektivare med noradrenalin.
Angående busbarns fråga
Jag har diagnostiserad emotionell instabil personlighetsstörning (borderline) och väntar svar från DBT-team.
Social fobi som jag har gått KBT för i 1 år utan framsteg
Medelmåttig och svår depression som jag gått KBT för + medicinering
Paniksyndrom
på basutredningen på psyk uppfyllde jag även alla kriterier för paranoid personlighetsstörning, fobisk personlighetsstörning, osjälvständig personlighetsstörning och ah, borderline. Min psykolog förklarade dock att det inte går att sätta fler personlighetsstörningar på någon som har borderline, då den diagnosen har problem med det mesta. Har man en personlighetsstörning så har man starkast på just en, inte mycket på andra. Men då jag hade starkt på alla dessa diagnoser så betydde det på min borderline och att man inte kan gå runt med 5 olika personlighetsstörnngar
Själv har jag bipolär sjukdom (typ 2) och generaliserat ångestsyndrom.
Får bra hjälp från psyk nu men misstänker att jag inte rätt mediciniering och är inte taggad på att mixtra mer med det..
Är iallafall glad att jag inte går hos Bup längre.. fy fan säger jag bara!
Citat från nemoralia:
Har väldigt svårt att tro att ni som hävdar saker hit och dit har någon som helst grund för detta (och ännu mindre en bra grund). Sluta leka läkare. Det gjorde man när man var liten.
Dom lär väl mest troligt ha blivit diagnostiserad av en Psykolog eller dylikt? Hur tänkte du där?
Vad hade det med någonting alls att göra, var kom det in att någon försökte leka läkare angående sina diagnoser?
Citat från busbarn:
Hur många här på ec har någon typ av diagnos?
Och hur många får/väntar på behandling?
Jag väntar på att få träffa en psykolog som kan ge mig vård, har bara träffat en via Arbetsförmedlingen som inte får ge mig vård.
Men på henne verkar det som att jag är deprimerad och jag har haft psykoser. Vågar inte säga mycket mer än så, väntar som sagt på att få vård osv och reda ut allt sådant.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet