Psykisk ohälsa
Citat från Kondom:
Har börjat göra tester på min neuropsykologiska (tror jag det är, idk, lyssnar inte så mkt på dem) utredning nu. Gjorde tester i två och en halv timme för fem dagar sedan, och den 29 drar jag dit igen för ytterligare tester. Detta är faktiskt väldigt roligt!
Men måste träffa min läkare den 28 och hatar honom extremt mycket, så det kan bli lite problematiskt.
är det testet där man får typ bygga med klossar och komma ihåg siffror??
Citat från hangthedj:
Citat från Kondom:
Har börjat göra tester på min neuropsykologiska (tror jag det är, idk, lyssnar inte så mkt på dem) utredning nu. Gjorde tester i två och en halv timme för fem dagar sedan, och den 29 drar jag dit igen för ytterligare tester. Detta är faktiskt väldigt roligt!
Men måste träffa min läkare den 28 och hatar honom extremt mycket, så det kan bli lite problematiskt.
är det testet där man får typ bygga med klossar och komma ihåg siffror??
Indeed!
Och typ, svara på frågor som "varför säger vi förlåt", mattetal och förklara vad vissa ord betyder osv.
haha den är fantatisk, en känner sig som en femåring
Det låter som testet för ADHD/ADD och Asperger haha, tyckte det var hemskt... Satt o somnade hela tiden under dator-testet som man kan få göra...
Hej, jag skulle behöva lite råd eller kanske bara uppmuntran kring att påbörja processen när det gäller att få hjälp osv.
Jag har haft diverse problem som inte märkts speciellt mycket från utsidan förutom för de pojkvänner jag haft och kunnat komma nära, (antagligen anledningen till att jag inte tagit hjälp förrän nu) detta har pågått i vad jag skulle bedöma som ca 4 år om inte mer. Lyckades berätta för mamma att jag inte orkar mer osv för kanske tre veckor sedan, gick på mitt första möte men en psykolog som mamma har gått till tidigare och jag tyckte att det gick jättedåligt, jag stängde in mig i mig själv som jag gör på begravning för att inte börja gråta och av någon anledning började jag nästan försöka motbevisa allt och att allt faktiskt var okej osv.
Hon sa att jag kanske hade lite förhöjd oro så gick jag därifrån och mådde sämre än någonsin vilket varat ett tag nu. Det kändes och känns helt hopplöst.
- hur ska jag lyckas öppna upp för någon på det sättet? + har jättesvårt att förklara och sätta ord på allt osv
- vad är det bästa sättet att liksom "gå vidare"? eller hur ska man tänka kring allt?
ps. min största rädsla kring att ta hjälp är i väl att jag skulle vara helt "fine" och ba behöver leva med det för att jag är tonåring eller något sånt, blir så arg på allt.
det kanske inte går att svara på mina frågor men jag skulle ändå uppskatta råd eller liknande
Citat från pj_chic:
Hej, jag skulle behöva lite råd eller kanske bara uppmuntran kring att påbörja processen när det gäller att få hjälp osv.
Jag har haft diverse problem som inte märkts speciellt mycket från utsidan förutom för de pojkvänner jag haft och kunnat komma nära, (antagligen anledningen till att jag inte tagit hjälp förrän nu) detta har pågått i vad jag skulle bedöma som ca 4 år om inte mer. Lyckades berätta för mamma att jag inte orkar mer osv för kanske tre veckor sedan, gick på mitt första möte men en psykolog som mamma har gått till tidigare och jag tyckte att det gick jättedåligt, jag stängde in mig i mig själv som jag gör på begravning för att inte börja gråta och av någon anledning började jag nästan försöka motbevisa allt och att allt faktiskt var okej osv.
Hon sa att jag kanske hade lite förhöjd oro så gick jag därifrån och mådde sämre än någonsin vilket varat ett tag nu. Det kändes och känns helt hopplöst.
- hur ska jag lyckas öppna upp för någon på det sättet? + har jättesvårt att förklara och sätta ord på allt osv
- vad är det bästa sättet att liksom "gå vidare"? eller hur ska man tänka kring allt?
ps. min största rädsla kring att ta hjälp är i väl att jag skulle vara helt "fine" och ba behöver leva med det för att jag är tonåring eller något sånt, blir så arg på allt.
det kanske inte går att svara på mina frågor men jag skulle ändå uppskatta råd eller liknande
Jag har varit i exakt samma position som dig tidigare och det är svinjobbigt.
Har alltid varit att jag sitter där och anstränger mig som ett as för att inte bara bryta ihop vilket det ju egentligen typ är meningen att man ska göra om det behövs...
Till slut vågade jag säga till min psykolog att jag verkligen behövde hjälp men jag kan inte prata. Hon förstod och ställde istället enkla snabba frågor som man bara kan svara ja och nej typ. Det hjälper iallafall mig något enormt!
Och om du inte ens klarar av att säga att du har väldigt svårt att prata kan du alltid skriva en lapp eller be någon följa med dig precis i början som säger det åt dig. Och om människan du träffar inte verkar förstå eller inte anpassar sig kan du alltid försöka träffa någon annan som kanske förstår bättre.
BubblegumBitch
åh tack, jag får nog prova några gånger till och om det inte släpper så får jag väl säga till på nåt smidigt sätt. Kändes så konstigt då jag känner mig ganska socialt kapabel i nästan alla situationer och när det kom till känslor osv så tog det stopp, är säkert rätt vanligt att det är så ändå
Jag sökte vård för depression för första gången idag. Har mått dåligt så länge jag kan minnas men det var för fyra år sedan ca som jag började märka att jag faktiskt inte mådde bra. Blev diagnostiserad med chrons-sjukdom och dyslexi i samma veva så det var väll det som triggade att jag började må sämre.
I alla fall så ska jag tillbaka dit på onsdag och tydligen få medicin och sådant då. Brukar det gå såhär snabbt och finns det några tips eller något som ni har för någon som nyligen sökt vård?
Citat från warkideflexiy:
Brukar det gå såhär snabbt och finns det några tips eller något som ni har för någon som nyligen sökt vård?
Naee skulle nog säga att du får gå hos en psykolog ett tag innan dom vill att du ska äta piller. Så har det varit för mig iallafall..
Citat från blacnwhite:
Citat från warkideflexiy:
Brukar det gå såhär snabbt och finns det några tips eller något som ni har för någon som nyligen sökt vård?
Naee skulle nog säga att du får gå hos en psykolog ett tag innan dom vill att du ska äta piller. Så har det varit för mig iallafall..
När jag var där idag så sa dom att jag skulle dit på onsdag för att ta reda på vilken medicin jag skulle få :S
kanske är olika beroende på vad man gör för intryck under första besöket eller vad man ska kalla det.
Jag va på BUP idag o träffade läkaren där, besöket tog totalt 2 timmar. Det slutade med att hon höjde dosen på mina antidepressiva till 40mg o hon tycker att jag borde gå till en till psykolog o få special terapi mot socialfobi.. :S
Citat från warkideflexiy:
Citat från blacnwhite:
Citat från warkideflexiy:
Brukar det gå såhär snabbt och finns det några tips eller något som ni har för någon som nyligen sökt vård?
Naee skulle nog säga att du får gå hos en psykolog ett tag innan dom vill att du ska äta piller. Så har det varit för mig iallafall..
När jag var där idag så sa dom att jag skulle dit på onsdag för att ta reda på vilken medicin jag skulle få :S
kanske är olika beroende på vad man gör för intryck under första besöket eller vad man ska kalla det.
Kan bero på var i landet man bor och vart man söker vård. Pratade du med en doktor eller psykolog? Att få medicin utskrivet är betydligt billigare för landstinget än att skicka någon till en psykolog.
Jag ska på mitt första möte av en Neuropsykologisk utredning nästa måndag, tydligen ska man inte vara under påverkan av medicin eller alkohol vid mötet. Räcker det att sluta med Seroquelen på fredag för att inte vara påverkad på måndag?
Alltså, jag ger upp. Har jagat vårdcentralens psykolog sedan november nu. Hon ringer aldrig tillbaka, trots att hon lovat, och hon svarar ALDRIG när man ringer henne. Mitt förtroende är helt bortblåst för henne nu, vet bara inte vart jag ska vända mig nu...
Ska träffa psykologen hos Arbetsförmedlingen nästa vecka igen. Synd att hon inte kan ge mig vård, hon verkade bra.
Citat från itsthemusic:
Alltså, jag ger upp. Har jagat vårdcentralens psykolog sedan november nu. Hon ringer aldrig tillbaka, trots att hon lovat, och hon svarar ALDRIG när man ringer henne. Mitt förtroende är helt bortblåst för henne nu, vet bara inte vart jag ska vända mig nu...
Ska träffa psykologen hos Arbetsförmedlingen nästa vecka igen. Synd att hon inte kan ge mig vård, hon verkade bra.
^^ Din psykolog heter möjligtvis inte Linda :D? Min förra psy hette så och hon försvann och var som bortblåst i 3 månader.. Kan du inte bara vända dig till samma vårdcentral och berätta om läget? Annars finns det oftast en "riktig" psykologi-motagning i de flesta städer speciellt riktat mot "unga vuxna".
Att hon inte hört av sig på 3 månader är inte okej däremot är det nog omöjligt att få en psykolog som svarar när man ringer, de har ju andra patienter som dem pratar med under dagarna..
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet