Psykisk ohälsa
Finns många antidepp som inte gör en zombie, vissa gör en piggare.
Neuroleptika däremot, där kan man snacka om zombie!
Citat från blueberrycrunch:
Finns många antidepp som inte gör en zombie, vissa gör en piggare.
Neuroleptika däremot, där kan man snacka om zombie!
Dock säger Abilify & Fluanxol emot! Framförallt Abilify har en uppiggande effekt, även Fluanxol har det med; dock inte för lika många.
(& nu tittar jag mest objektivt, från FASS & hur den marknadsförs; samt vad läkare säger. Alla reagerar självklart olika; men just dessa två har en tendens att bryta zombie mönstret.)
Citat från blacnwhite:
Hej. Fick fluoxetin utskrivet av läkarn så har ätit en halv dos (10 mg) i 4 dagar nu. Känner mig som en zombie, helt dum i huvudet och kan inte tänka klart.. Detta ger mig panik och jag funderar på ifall jag kommer bli mentalt handikapad resten av livet :(.. Har googlat runt och hittar inte någon med liknande biverkningar vilket skrämmer mig ännu mer.. Sedan är det något som är off med min syn också, kan inte riktigt se klart tycker jag. Någon som känner igen sig med dessa biverkningar?
Jag blev zombie i början också, likadant när jag ökade men det går över efter ungefär en vecka!
Edit: Om det håller i sig ännu längre så prata med din läkare
Citat från intresseklubben:
Dock säger Abilify & Fluanxol emot! Framförallt Abilify har en uppiggande effekt, även Fluanxol har det med; dock inte för lika många.
(& nu tittar jag mest objektivt, från FASS & hur den marknadsförs; samt vad läkare säger. Alla reagerar självklart olika; men just dessa två har en tendens att bryta zombie mönstret.)
Tredje generations neuroleptika är lite annorlunda ja. Tänkte mer på zyprexa, risperdal, seroquel och alla dom där. Personliga erfarenheter av abilify är att det triggade en flera månader lång mani följt av ångest och dödsskräck som tog mig lång tid att bearbeta så jag håller mig borta från alla dessa mediciner nu.
Knarktråden.
de flesta mediciner vi tar är ju dock inte narkotikaklassade så
Nä, det är sant. Men ärligt talat är en del av preparaten så starka att man kanske lika gärna skulle kunna ge "the real stuff" istället för den där syntetiska skiten som bara fortsätter pillerknaprarcirkeln. Från vad jag observerat i den här tråden under några år verkar de flesta människor aldrig riktigt komma ur just "medicinknaprandet". Man tar ett preparat för att kontra bieffekterna från ett annat preparat man intag tidigare. Detta blir till en ond cirkel.
Jag hade själv avstått från att medicinera mig om jag hade psykiska problem. Jag tror mer på att omvända sina psykiska problem med terapi (samtal) och att ändra livsrutiner och förändra sin filosofi och tankesätt om livet. Att göra någon drastisk fysisk förändring genom att resa bort från sin tillvaro. Tvinga hjärnan till att anpassa sig till nya miljöer. Utsätta kroppen för fysiska utmaningar som träning och vandring och liknande. Alla kan ju inte göra såna förändringar. Men jag tror att många blir lurade av läkare att bara blint förlita sig på att piller och preparat ska lösa ens besvär. Jag tror att många som får såna mediciner blir "slaves to the substance" så att säga och vänjer sig med att speeda/tynga ner sig med dessa syntetiska läkemedel och skapar nya endorfiner för det. Så när ett preparat inte ger rätt kick längre byter man till något nytt. Så man kommer aldrig riktigt ur det. Ärligt talat tycker jag inte att psykatrin vet vad fan de pysslar med till mångt och mycket och utsätter sina patienter för denna övermedicinering som om de vore försökskaniner.
Men men, jag är inte så insatt. Men varenda gång jag haft psykiska besvär har jag bara gått till vanlig psykolog och tagit mig ur det med ren förändring i rutiner och egen viljestyrka. Samt mycket stöd från anhöriga. Jag har undvikt dessa dåligt maskerade "syntetiska droger" som fuckar runt med ens centralnervsystem och kemikaliereceptorer.
Citat från Surfacing:
Nä, det är sant. Men ärligt talat är en del av preparaten så starka att man kanske lika gärna skulle kunna ge "the real stuff" istället för den där syntetiska skiten som bara fortsätter pillerknaprarcirkeln. Från vad jag observerat i den här tråden under några år verkar de flesta människor aldrig riktigt komma ur just "medicinknaprandet". Man tar ett preparat för att kontra bieffekterna från ett annat preparat man intag tidigare. Detta blir till en ond cirkel.
Jag hade själv avstått från att medicinera mig om jag hade psykiska problem. Jag tror mer på att omvända sina psykiska problem med terapi (samtal) och att ändra livsrutiner och förändra sin filosofi och tankesätt om livet. Att göra någon drastisk fysisk förändring genom att resa bort från sin tillvaro. Tvinga hjärnan till att anpassa sig till nya miljöer. Utsätta kroppen för fysiska utmaningar som träning och vandring och liknande. Alla kan ju inte göra såna förändringar. Men jag tror att många blir lurade av läkare att bara blint förlita sig på att piller och preparat ska lösa ens besvär. Jag tror att många som får såna mediciner blir "slaves to the substance" så att säga och vänjer sig med att speeda/tynga ner sig med dessa syntetiska läkemedel och skapar nya endorfiner för det. Så när ett preparat inte ger rätt kick längre byter man till något nytt. Så man kommer aldrig riktigt ur det. Ärligt talat tycker jag inte att psykatrin vet vad fan de pysslar med till mångt och mycket och utsätter sina patienter för denna övermedicinering som om de vore försökskaniner.
Men men, jag är inte så insatt. Men varenda gång jag haft psykiska besvär har jag bara gått till vanlig psykolog och tagit mig ur det med ren förändring i rutiner och egen viljestyrka. Samt mycket stöd från anhöriga. Jag har undvikt dessa dåligt maskerade "syntetiska droger" som fuckar runt med ens centralnervsystem och kemikaliereceptorer.
Jag tror du hade sätt det på ett annat vis om du hade haft svårt psykiska sjukdomar som påverkar hela ditt liv och dessutom som du hade behövt leva med resten av ditt liv.
Välkommen till min och många andras verklighet.
Men vissa blir inte bättre av något annat än medicin, och när det kommer till beroendeframkallande mediciner är det en sorts byte man får göra. Sitta fast i detta i antagligen flera år framöver eller fortsätta må skit.
Alla blir inte lyckligare av att ändra på rutiner, samt är det inte alltid så lätt att ändra på tankesätt kring livet. Men visst du har flera poänger i att mediciner kanske inte alltid är lösningen samt att det första psykiatrin gör är att just skriva ut mediciner om man inte säger emot vilket man får göra ifall man inte vill ha mediciner. För mig ger samtal med psykolog lika lite som att stå och prata med ett träd medan seroquel dämpar min ångest och där med gör mig trött istället.
Citat från Surfacing:
har du ens tänkt på att det finns olika typer av pyskiska sjukdomar? såna som kan göra det omöjligt för folk att ens ta sig utanför sitt hem? då funkar det inte riktigt att be dessa människor ta nån jävla promenad. om KBT-samtal var någon mirakelkur hade det inte behövts piller för att hjälpa människor ta sig ut ur sin ohälsa, klart man blir beroende när det är det enda som hjälper i vissa fall. tänk till ordentligt om du ska uttala dig innan att ha fått en inblick i ett sånt liv. viljestyrka my ass
Citat från Surfacing:
Ärligt talat tycker jag inte att psykatrin vet vad fan de pysslar med till mångt och mycket och utsätter sina patienter för denna övermedicinering som om de vore försökskaniner.
Håller med!!! Psykiska sjukdomar är bara läkemedelsindustrins sätt att tjäna pengar och statens sätt att forska och kontrollera oss!!
Har käkat fluoxetin i mer än 3 månader och har inte märkt någon skillnad alls i måendet. Jag är faktiskt mer deprimerad nu än då men det beror nog på andra orsaker. Just nu känner jag att tabletterna inte ger mig något annat än biverkningar, då vill jag veta era egna åsikter om medicinen och hur jag ska gå vidare? Ska jag kontakta min läkare och be om något annat?
Citat från S0meday:
Jag har inte käkat samma medicin men om den inte hjälper är det klart du ska kontakta läkare.
Menar mest att 99% av den här tråden består av snack om hur vissa droger påverkar och kontrar andra droger ni använder mot era psykiska åkommor. Bara för att en läkare skriver ut vad som egentligen är syntetisk narkotika betyder det inte att ni kommer bli friska av det. De flesta av er som skriver här verkar ju mestadels bara stå och trampa i samma fotspår jämt. Det är ju erat val och lagligt. Men jag är högst skeptisk till att de där medicinerna ska kunna ändra om era hjärnors tänkandes defekter. Medicin mot psykisk ohälsa är överskattat.
Visst handlar det väldigt mycket om medicinering, men du får det att låta som vi kränger i oss hur många olika piller som helst vilket inte är fallet. För att dra det till den absoluta gränsen är det väl bättre att äta medicin och klara att leva ett någorlunda liv än att inte finna någon ork till att utföra de vanligaste sysslorna i hemmet, isolera sig helt från omvärlden och ruttna i sin egen skit?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet