Psykisk ohälsa
Citat från unsterblich:
Citat från BubblegumBitch:
Jag har haft insomnia sen jag föddes men jag är ju inte vuxen än så det kanske går över? :DDD
mm de e ju bara att testa att dricka kamomillté och läsa en bok och göra lite yoga, namaste :''') mvh människor som aldrig upplevt sömnproblematik
So true...
PLOMP: Vad är det för skillnad på ångest och 'andra diagnoser' hade du tänkt då?
kronisk ångest? finns denna diagnos? menar man dystymi eller GAD när man säger kronisk eller vad?
hej, hur fungerar det när en blir inlagd? hur länge brukar en få stanna, vad krävs för att man ska få hjälp osv
Citat från braincage:
hej, hur fungerar det när en blir inlagd? hur länge brukar en få stanna, vad krävs för att man ska få hjälp osv
När man anländer till akuten så får man träffa en läkare som frågar hur du mår och hur vidare du har självmordstankar. Han/hon kommer att lyssna noga på vad du säger och om doktorn tycker att det verkar akut blir du inlagd på en gång. Som vuxen brukar man bli inlagd om man har självmordstankar. De tar in dig till avdelningen och ger dig ett rum. Rummet har inga gardiner, ingen utsmyckning men en säng i hörnet av rummet. Angränsande till rummet finns ditt badrum som saknar lås. Tyvärr får man sällan behandling under tiden man är inlagd. De kommer att hålla dig inlagd så länge de tror att du fortfarande kan ta livet av dig. Tror de att du har en stor risk för att skada dig själv kan de sätta vakt på dig som innebär att någon alltid är i samma rum som dig, även då du går på toaletten. Man kan få träffa en psykolog på vissa ställen men som du säkert vet är det lite en psykolog kan göra för att hjälpa dig på kort sikt. Det psyk kan hjälpa dig med är att ge dig antidepressiva och sömntabletter för att kunna sova. I och med att du blir utskriven så får du ofta en remiss till Vuxen Psykiatrin där du får en mer regelbunden kontakt för att jobba på ditt välmående.
Det är en varierad typ av människor man möter på avdelningen. Människor med psykisk ohälsa. Oftast försöker de hålla de med självskadebeteende ifrån människor som inte skadar sig själva. Förutom det finns det mängder med "dysfunktionella" människor som är i akut behov av hjälp.
En annan väg du kan gå är att gå via din vårdcentral och få en remiss från dem till att se en psykolog. Kom ihåg att lyssna på ditt inre. Alla kan vi må så pass dåligt att vi inte vill leva vissa dagar, men det är inte okej att planera utvägar. Märker du att du börjar samla på dig vad du behöver för att ta ditt eget liv så är det akut. Då måste du söka hjälp, redan ikväll om du kan.
Hoppas allt löser sig.
Kram
Citat från braincage:
hej, hur fungerar det när en blir inlagd? hur länge brukar en få stanna, vad krävs för att man ska få hjälp osv
Det finns även HVB-hem man kan få åka till via en kontakt med socialen. Jag vet inte exakt hur de fungerar men jag vet att du då blir inackorderad någonstans i Sverige under en fast period där du får jobba med dig själv tillsammans med andra människor. Jag kan tänka mig att det ska vara väldigt seriöst för att man ska få den hjälpen men det är alltid värt att söka. Känner du att en vanlig psykolog inte kan hjälpa dig på hemmaplan så kan det vara värt att ge hjälp via socialen ett försök.
Citat från Aeri:
Citat från braincage:
hej, hur fungerar det när en blir inlagd? hur länge brukar en få stanna, vad krävs för att man ska få hjälp osv
När man anländer till akuten så får man träffa en läkare som frågar hur du mår och hur vidare du har självmordstankar. Han/hon kommer att lyssna noga på vad du säger och om doktorn tycker att det verkar akut blir du inlagd på en gång. Som vuxen brukar man bli inlagd om man har självmordstankar. De tar in dig till avdelningen och ger dig ett rum. Rummet har inga gardiner, ingen utsmyckning men en säng i hörnet av rummet. Angränsande till rummet finns ditt badrum som saknar lås. Tyvärr får man sällan behandling under tiden man är inlagd. De kommer att hålla dig inlagd så länge de tror att du fortfarande kan ta livet av dig. Tror de att du har en stor risk för att skada dig själv kan de sätta vakt på dig som innebär att någon alltid är i samma rum som dig, även då du går på toaletten. Man kan få träffa en psykolog på vissa ställen men som du säkert vet är det lite en psykolog kan göra för att hjälpa dig på kort sikt. Det psyk kan hjälpa dig med är att ge dig antidepressiva och sömntabletter för att kunna sova. I och med att du blir utskriven så får du ofta en remiss till Vuxen Psykiatrin där du får en mer regelbunden kontakt för att jobba på ditt välmående.
Det är en varierad typ av människor man möter på avdelningen. Människor med psykisk ohälsa. Oftast försöker de hålla de med självskadebeteende ifrån människor som inte skadar sig själva. Förutom det finns det mängder med "dysfunktionella" människor som är i akut behov av hjälp.
En annan väg du kan gå är att gå via din vårdcentral och få en remiss från dem till att se en psykolog. Kom ihåg att lyssna på ditt inre. Alla kan vi må så pass dåligt att vi inte vill leva vissa dagar, men det är inte okej att planera utvägar. Märker du att du börjar samla på dig vad du behöver för att ta ditt eget liv så är det akut. Då måste du söka hjälp, redan ikväll om du kan.
Hoppas allt löser sig.
Kram
ett rum med bara en säng i lät ju otroligt kul
känns som man hade blivit mer självmordsbenägen i ett sådant rum
det var rätt så ok, fick iafl ha ritblock och pennor
Någon som har erfarenhet av Quetiapin (Seroquel) eller andra neuroleptikum?
Vad är det du undrar?
Diskmaskin: Ja, lite. Vad är det du vill veta?
Den här veckan har jag mått sämre än jag har gjort på gud vet hur länge.
Jag har en vän som gjorde slut med sin kille 4 månader sedan och sen dess har hon varit bara hur deppig som helt. Och då menar jag inte bara deppig utan "hennes liv rasa samman" som hon beskriver det själv. Jag är medveten om att hon tycket väldigt mycket om hennes ex och att det är tungt att göra slut. Men hon har nästan inte gjort något annat än att sitta och älta de senaste månaderna och när jag pratar med henne berättar hon enbart massa elände och anklagar sedan mig för att inte förstå.
Poängen är att jag har länge fått misstankar om att hon har drag av bipolär och det har jag känt redan innan de gjorde slut.
Är det någon som har erfarenhet av bipolär? Hur på bästa sätt når jag fram till henne i detta läge utan att göra henne mer deppig eller mer ensam i sig själv? vill så himla gärna hjälpa. <3
Jag är bipolär. Varför misstänker du att din vän är det? Tror överlag att det är dumt att diagnostisera sina vänner på det sättet.
Jag tycker det är bra att man är orolig för sina vänner, det brukar vara de närstående som ser problemen först. Det är kanske inte det snällaste för individen men man bryr sig bara.
Att vara orolig för sina vänner och inse att dem har problem är ju inte samma sak som att säga att man misstänker en diagnos dock. Hade någon sagt det till mig när jag var som sjukast (att denne misstänkte att jag hade det eller det) hade jag förmodligen tagit det som att jag verkligen hade den sjukdomen.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet