Psykisk ohälsa
Citat från neonljus:
började nyss ta sertralin och circadin, är det någon här som tar någon av dem? hur tyckte ni att det fungerade för er?
Prövat båda, hade ingen direkt effekt tycker jag... Av sertralinet blev jag arg och skakig, typ det jag kände. Circadinet hade effekt första två nätterna när jag varit vaken i 3 dygn, sen hade jag ingen effekt alls av det. Drog i mig en hel karta, blev lite yr...
Citat från neonljus:
började nyss ta sertralin och circadin, är det någon här som tar någon av dem? hur tyckte ni att det fungerade för er?
Jag tog sertralin för några år sedan. Det slog dock helt fel och jag blev psykotisk, vilket dock beror på att jag är bipolär och att "vanliga" SSRI-preparat kan slå fel då.
vet inte riktigt varför jag skriver men kanske behöver få det ur mig eller nått och detta va bästa tråden
Sedan ca ett år tillbaka har jag varit sjukt stressad. Jag pluggar mycket och var tillsammans med min flickvän. Jag hade inte lyckats få något sommarjobb och gick därför bara runt hela sommaren och snålade. Jag hade inga självmordstanker men ville samtidigt inte leva. Jag var sjukt stressad över jobb, plugg, pengar och flickvän. Jag är en person som sällan ser på mina egna behov utan vill tillfredsställa alla andra runt omkring mig. Jag vill göra mina föräldrar stolta, vara en förebild för mina syskon, hjälpa mina vänner och ta hand om min flickvän. Detta är nog en av orsakerna som ledde till denna stress.
Höstterminen började och allt travade på. I början gick det väldigt bra. Sen började jag söka jobb igen och stressen kom tillbaka. Sedan under vintern åkte min flickvän till kina en månad som utbytesstudent. Då fick jag ännu mer stress och en sorts ångest över att vi säkerligen kommer tappa kontakten.
Hon kom tillbaka och vi byggde upp vår relation igen. Till en början gick det bra. Men jag var fortfarande orolig både över jobb och vår relation. Stressen och ångesten förvärrades när hon ville umgås med sina kompisar från kina istället för med mig. Studierna började gå sämre, klarade inte av dem. Stressen påverkade min kropp, framför allt min mage...(jag tittade upp om jag bara inte var allergis mot något men min mage var helt fin enligt läkarna)
Nästa sommar kom och jag fick faktiskt ett jobb. Jag trivdes bra och det började kännas bättre igen. Men samtidigt blev min flickvän allt mer reservativ som i vanliga fall brukar va ganska extrovert. Hon svarade inte när jag sa att jag älskade henne. Hon tyckte inte om mitt utseende eller mina handlingar mot henne. Hon ville göra slut, men inte jag. grät varje natt och tillslut sa jag att jag också ville göra slut. Vi har i princip aldrig bråkat. Vi är fortfarande vänner och så men ångesten och stressen finns kvar nu när jag inte längre har jobb, flickvän eller ordning på mina studier.
Förlåt om detta är lite random men vad ska jag ta mig till?
Jag är typ.. rätt så mycket emot medicin. Är dessutom vegetarian så vill inte ha medicin innehållande typ gelatin..
Men alltså jag funderar ändå för att mina panikattacker osv. går över styr och jag har svårt att leva ett normalt liv.
Någon som kan rekommendera något som funkat för er mot ångest?
Citat från What:
Jag är typ.. rätt så mycket emot medicin. Är dessutom vegetarian så vill inte ha medicin innehållande typ gelatin..
Men alltså jag funderar ändå för att mina panikattacker osv. går över styr och jag har svårt att leva ett normalt liv.
Någon som kan rekommendera något som funkat för er mot ångest?
Självdisciplin.
Citat från Soldier:
Citat från What:
Jag är typ.. rätt så mycket emot medicin. Är dessutom vegetarian så vill inte ha medicin innehållande typ gelatin..
Men alltså jag funderar ändå för att mina panikattacker osv. går över styr och jag har svårt att leva ett normalt liv.
Någon som kan rekommendera något som funkat för er mot ångest?
Självdisciplin.
utveckla gärna
Citat från MUSTY:
Citat från Soldier:
Citat från What:
Jag är typ.. rätt så mycket emot medicin. Är dessutom vegetarian så vill inte ha medicin innehållande typ gelatin..
Men alltså jag funderar ändå för att mina panikattacker osv. går över styr och jag har svårt att leva ett normalt liv.
Någon som kan rekommendera något som funkat för er mot ångest?
Självdisciplin.
utveckla gärna
Vad finns det att utveckla med? Ändra ditt levnadssätt, sluta att bry dig om onödigt skit och se möjligheter istället för problem, finn dig själv o.s.v
Citat från What:
Jag är typ.. rätt så mycket emot medicin. Är dessutom vegetarian så vill inte ha medicin innehållande typ gelatin..
Men alltså jag funderar ändå för att mina panikattacker osv. går över styr och jag har svårt att leva ett normalt liv.
Någon som kan rekommendera något som funkat för er mot ångest?
jag är inte heller ett fan av medicin, och har inte haft så stor nytta av det heller. jag föreslår att du testar att ta den medicin som din läkare ev föreslår (om hen också anser att du skulle behöva det), samtidigt som du har samtalsterapi.
jag gillar inte kbt som terapiform men det hjälper många med ångest.
när jag får panikångestattacker brukar jag försöka tänka på hur många gånger jag överlevt detta tidigare (min panikångest började redan när jag var liten), och om jag är ensam pratar jag lugnande med mig själv. det tog ganska lång tid av övning för att komma till att kunna lugna mig själv, men nu när jag kan det så är det mitt absolut bästa redskap.
Tycker att varenda människa nu för tiden mår psykiskt dåligt.
Brukade hänga på ett ställe för ungdomar på gymnasiet här i motala och där finns det folk som bah "åhh jag mår så himla dåligt, det är hemsk hemma för jag måste hjälpa till, bla bla bla.."
Och jag är medveten om att det finns många som mår dåligt, med all rätt, av tex arbetslöshet eller att man kanske har blivit sexuellt uttnyttjad, men jag stör mig så enormt mycket på folk som "Vill må dåligt" för att man ska tycka synd om dom osv.
Att säga att man ska ta livet av sig för att man mår dåligt. Mår man dåligt på riktigt så håller man inte på och säger det i 7 månader. Mår man så dåligt så gör man det, inte hålla på och "hota" med det.
Diskuterade det med min psykolog och han höll med, även om andra kanske inte gör det.
Men så tycker jag iaf.
Citat från Belivix:
Tycker att varenda människa nu för tiden mår psykiskt dåligt.
Brukade hänga på ett ställe för ungdomar på gymnasiet här i motala och där finns det folk som bah "åhh jag mår så himla dåligt, det är hemsk hemma för jag måste hjälpa till, bla bla bla.."
Och jag är medveten om att det finns många som mår dåligt, med all rätt, av tex arbetslöshet eller att man kanske har blivit sexuellt uttnyttjad, men jag stör mig så enormt mycket på folk som "Vill må dåligt" för att man ska tycka synd om dom osv.
Att säga att man ska ta livet av sig för att man mår dåligt. Mår man dåligt på riktigt så håller man inte på och säger det i 7 månader. Mår man så dåligt så gör man det, inte hålla på och "hota" med det.
Diskuterade det med min psykolog och han höll med, även om andra kanske inte gör det.
Men så tycker jag iaf.
Tror man mår ganska dåligt och har seriösa psykiska problem om man håller på så.
Dock inte samma besvär som de personer du antagligen tänker på nu.
Jag kan iallafall tänka mig att en person som konstant söker efter uppmärksamhet genom att säga att denne mår dåligt och vill ta livet av sig gör detta för att den personen har dåligt självförtroende och en skev självbild. Uppmärksamhetsbehov och bekräftsningsbehov har en tendens att infinna sig hos människor som har varit med om t.ex. sexuellt utnyttjande, mobbning eller har haft problem hemma.
Citat från Belivix:
Tycker att varenda människa nu för tiden mår psykiskt dåligt.
Brukade hänga på ett ställe för ungdomar på gymnasiet här i motala och där finns det folk som bah "åhh jag mår så himla dåligt, det är hemsk hemma för jag måste hjälpa till, bla bla bla.."
Och jag är medveten om att det finns många som mår dåligt, med all rätt, av tex arbetslöshet eller att man kanske har blivit sexuellt uttnyttjad, men jag stör mig så enormt mycket på folk som "Vill må dåligt" för att man ska tycka synd om dom osv.
Att säga att man ska ta livet av sig för att man mår dåligt. Mår man dåligt på riktigt så håller man inte på och säger det i 7 månader. Mår man så dåligt så gör man det, inte hålla på och "hota" med det.
Diskuterade det med min psykolog och han höll med, även om andra kanske inte gör det.
Men så tycker jag iaf.
det är den sortens inställning som blir så jävla farlig, att "hen som säger att hen ska ta sitt liv inte gör det".
jag tror att alla människor mår dåligt ibland, inte alla som lider av psykisk ohälsa dock
Citat från Guss92:
Jag har rätt jobbiga tvångstankar och det kommer nya hela
tiden typ ja kan knappt göra något utan att ja ska behöva göra
något av mina tvångstankar. Mesta dels är det att ja upprepar ord
och siffror i huvudet. Och stänga dörrar flera gånger och, tända och
släcka lampan flera gånger, och om jag skriver något måste ja läsa
igenom det tre gånger innan ja skickar det.
Och på måndag börjar ja i Ljungskile folkhögskola och ja är lite smått
orolig att någon i klassen ska se när ja utför något utav mina tvång och
sedan tycka att jag är konstig. Men ja får väl försöka att låta bli även
om det känns jobbigt om ja inte gör mina tvång.
Har du kontakt med en psykolog eller läkare? Finns både terapi och medicin mot tvångstankar.
Citat från Shade:
vet inte riktigt varför jag skriver men kanske behöver få det ur mig eller nått och detta va bästa tråden
Sedan ca ett år tillbaka har jag varit sjukt stressad. Jag pluggar mycket och var tillsammans med min flickvän. Jag hade inte lyckats få något sommarjobb och gick därför bara runt hela sommaren och snålade. Jag hade inga självmordstanker men ville samtidigt inte leva. Jag var sjukt stressad över jobb, plugg, pengar och flickvän. Jag är en person som sällan ser på mina egna behov utan vill tillfredsställa alla andra runt omkring mig. Jag vill göra mina föräldrar stolta, vara en förebild för mina syskon, hjälpa mina vänner och ta hand om min flickvän. Detta är nog en av orsakerna som ledde till denna stress.
Höstterminen började och allt travade på. I början gick det väldigt bra. Sen började jag söka jobb igen och stressen kom tillbaka. Sedan under vintern åkte min flickvän till kina en månad som utbytesstudent. Då fick jag ännu mer stress och en sorts ångest över att vi säkerligen kommer tappa kontakten.
Hon kom tillbaka och vi byggde upp vår relation igen. Till en början gick det bra. Men jag var fortfarande orolig både över jobb och vår relation. Stressen och ångesten förvärrades när hon ville umgås med sina kompisar från kina istället för med mig. Studierna började gå sämre, klarade inte av dem. Stressen påverkade min kropp, framför allt min mage...(jag tittade upp om jag bara inte var allergis mot något men min mage var helt fin enligt läkarna)
Nästa sommar kom och jag fick faktiskt ett jobb. Jag trivdes bra och det började kännas bättre igen. Men samtidigt blev min flickvän allt mer reservativ som i vanliga fall brukar va ganska extrovert. Hon svarade inte när jag sa att jag älskade henne. Hon tyckte inte om mitt utseende eller mina handlingar mot henne. Hon ville göra slut, men inte jag. grät varje natt och tillslut sa jag att jag också ville göra slut. Vi har i princip aldrig bråkat. Vi är fortfarande vänner och så men ångesten och stressen finns kvar nu när jag inte längre har jobb, flickvän eller ordning på mina studier.
Förlåt om detta är lite random men vad ska jag ta mig till?
Det finns en bok som heter Sorgbearbetning av John W James och Russell Friedman. Den handlar om att bearbeta generella förluster. Det spelar ingen roll om en person dör eller om man tappar kontakten, sorgen är många gånger lika dan. Jag funderar på om stressen du beskriver kanske är ångest?
http://praktiskmedicin.se/sjukdomar/angest-oro-generell-angestsjukdom-generali/
Här hittar du en definition av ångest.
Hur fluffigt och skumt det än låter så är meditation och/eller mindfulness bra verktyg för att fokusera på studier eller uppgifter i livet. Det viktiga att göra är att låta hjärnan bli helt tom och blank. Vid meditation har jag funnit att jag får en underbar känsla då jag till sist lyckats stänga av alla ständiga tankar. Det är okej att känna att tankar kommer och går så länge du låter dem passera förbi istället för att ta kontroll.
Som jag skrev i ett tidigare meddelande till en annan medlem. Försök att hitta något som fungerar för att lätta känslan av hopplöshet då den kommer. För mig är det att skapa saker. Det är viktigt att fortsätta försöka.
Hoppas detta hjälpte en aning.
Kram :)
Citat från Aeri:
Tack för svaret! Jag skulle inte säga att jag känner så mycket sorg. Det är nog mer oro/ångest/stress.
Jag har tänkt att ta en sväng förbi student-hälsan när studierna drar igång och se om jag kan få prata med kurator eller psykolog om mitt problem.
Vilket bra tips :) Jag studerar religion med inriktning på östra Asien. Jag har provat på en del olika meditationer. Jag ska prova en meditation en Mahayansk munk lärde mig och se hur det känns.
Ja jag försöker hitta något att göra, något som får mig på andra tanker men just nu har jag ingen lust att göra något. Har ingen ork eller inspiration till att skapa även om jag säkert skulle tycka det va kul.
Kram tillbaka :)
Citat från BubblegumBitch:
Citat från Guss92:
Jag har rätt jobbiga tvångstankar och det kommer nya hela
tiden typ ja kan knappt göra något utan att ja ska behöva göra
något av mina tvångstankar. Mesta dels är det att ja upprepar ord
och siffror i huvudet. Och stänga dörrar flera gånger och, tända och
släcka lampan flera gånger, och om jag skriver något måste ja läsa
igenom det tre gånger innan ja skickar det.
Och på måndag börjar ja i Ljungskile folkhögskola och ja är lite smått
orolig att någon i klassen ska se när ja utför något utav mina tvång och
sedan tycka att jag är konstig. Men ja får väl försöka att låta bli även
om det känns jobbigt om ja inte gör mina tvång.
Har du kontakt med en psykolog eller läkare? Finns både terapi och medicin mot tvångstankar.
Nepp jag var bara hos psykologen och gjorde en utredning innan
ja fick hjälp med att söka jobb. Men ja har inte pratat med någon
om mina tvångstankar. Och tvångstankarna sitter ju i hjärnan så
ja vet inte hur medecin kan hjäpa emot det. Men det kan ju vara bra
att prata med någon om det:).
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet