Psykisk ohälsa
har bytt medicin igen.
ska från och med idag börja gå på Fluoxetine, maxdos.
det blir spännande hur det här kommer fungera.
Citat från Robinmetal93
Har egentligen inte haft en speciellt jobbig uppväxt, men sedan en dag när jag plötsligt blev intresserad av tjejer gick allt utför. Det räckte med att faila med favvo tjejen i klassen för att jag skulle känna mig dålig och "ovärdig" ett förhållande. Sedan efter det har jag väl märkt hur få (nästan inga) tjejer verkar titta efter mig, ta kontakt etc. Fast några har det ju vart. Men de flesta tjejer gillar inte mig alls. Så måste det vara. Jag har vart för på och precis som alla andra är jag det ibland fortfarande, men har lärt mig lite mer om vad tjejer uppskattar. Men jag har inte kommit någon vart om man jämför med 90% av mina vänner som har partners och jobb och en hejdundrans massa vänner. Har alltid undrat hur man blir den där populäre som ALLA vill vara med JÄMT. Jag kanske itne vill bli sådan, men jag fattar inte hur jag inte kan ha fler vänner ibland, men jag har ju haft rätt svårt för sociala koder och normer typ. Ah.
Om du känner att du har mycket svårare för sociala koder/normer etc så kanske du ska göra en utredning för aspergers syndrom? Eller om det bara är en utveckling till överanalyserande pga att du känner dig ensam.
Nu är det andra dagen nykter efter ca 10 dagars berzerker. Började städa igår och ska fortsätta idag. Gjorde något helt random igår och bara gick ut och fiskade, har aldrig gjort det innan och det var ganska mysigt att bara existera med min vän. Bara gå en lång promenad mitt på natten och bara kolla upp i himlen och iaktta stjärnorna, samt diskutera lite filosofiskt. Kom med en och annan insikt, bla att om jag sätter pedalen på stopp nu så kommer jag (med stor sannolikhet) att få en psykos och dra allt överstyr. Fan, idag ska jag lägga undan alla hennes saker och ändra någonting i mitt rum. Bara någonting som gör att det ser lite annorlunda ut, ger en liten annan känsla när man kommer in.
Ska samt börja kolla ekonomin idag och lösa hyrorna, (brände 6-7k på min spree) men som tur är så försvann inte hela kontot. Ska samt gå till soc, stå på knä och be dom hjälpa mig att hitta en lägenhet. Jag vill inte ens bo här längre, vill bara flytta ihop med en kompis och existera utan massa jobbiga tankar.
Kanske fel forum att skriva såhär på, men vill bara skriva av mej lite. (inte så mkt vänner direkt längre) :p
Citat från Robinmetal93
Har egentligen inte haft en speciellt jobbig uppväxt, men sedan en dag när jag plötsligt blev intresserad av tjejer gick allt utför. Det räckte med att faila med favvo tjejen i klassen för att jag skulle känna mig dålig och "ovärdig" ett förhållande. Sedan efter det har jag väl märkt hur få (nästan inga) tjejer verkar titta efter mig, ta kontakt etc. Fast några har det ju vart. Men de flesta tjejer gillar inte mig alls. Så måste det vara. Jag har vart för på och precis som alla andra är jag det ibland fortfarande, men har lärt mig lite mer om vad tjejer uppskattar. Men jag har inte kommit någon vart om man jämför med 90% av mina vänner som har partners och jobb och en hejdundrans massa vänner. Har alltid undrat hur man blir den där populäre som ALLA vill vara med JÄMT. Jag kanske itne vill bli sådan, men jag fattar inte hur jag inte kan ha fler vänner ibland, men jag har ju haft rätt svårt för sociala koder och normer typ. Ah.
Är själv fullkomligt usel med tjejer och förstår mig inte på dem alls. Jag är ingen pushover men kan aldrig hitta rätt balans när det gäller att vara "sexuellt aggressiv". Jag vet vilken typ av kille de flesta tjejer dras till (alfahannen/ledartypen). Men jag är verkligen inte intresserad av att behöva spela en karaktär för att få tjejer. Då får det vara. Jag har redan gjort massiva ändringar på mig själv och gjort mer eller mindre allt jag kan utan att uppoffra min egen personlighet. Om detta inte duger för att väcka tjejers intresse så får det vara. Jag skrev ett blogginlägg om detta vid namn "att ha sexdrift men aldrig ha sex" som handlar om det här med saker som är utom ens kontroll.
Min filosofi är helt enkelt att man får hitta dem saker i livet som man kan bli lycklig av på egen hand utan vänner eller partners, och försöka ockupera sig och maximera nöjet med dessa aktiviteter. Du ska inte nödvändigtvis behöva ändra på dig själv för att hitta partner, såvida du inte tycker att det är någonting som gör dig lycklig (själva transformationen). Jag skulle avråda dig för att ändra på dig själv (så länge du inte skadar någon annan i din nuvarande livsstil), för att spela en karaktär för att få tillgång till intimhet kommer inte göra dig lycklig när skiten väl rämnar.
Citat från Sally
Citat från Robinmetal93
Har egentligen inte haft en speciellt jobbig uppväxt, men sedan en dag när jag plötsligt blev intresserad av tjejer gick allt utför. Det räckte med att faila med favvo tjejen i klassen för att jag skulle känna mig dålig och "ovärdig" ett förhållande. Sedan efter det har jag väl märkt hur få (nästan inga) tjejer verkar titta efter mig, ta kontakt etc. Fast några har det ju vart. Men de flesta tjejer gillar inte mig alls. Så måste det vara. Jag har vart för på och precis som alla andra är jag det ibland fortfarande, men har lärt mig lite mer om vad tjejer uppskattar. Men jag har inte kommit någon vart om man jämför med 90% av mina vänner som har partners och jobb och en hejdundrans massa vänner. Har alltid undrat hur man blir den där populäre som ALLA vill vara med JÄMT. Jag kanske itne vill bli sådan, men jag fattar inte hur jag inte kan ha fler vänner ibland, men jag har ju haft rätt svårt för sociala koder och normer typ. Ah.
Om du känner att du har mycket svårare för sociala koder/normer etc så kanske du ska göra en utredning för aspergers syndrom? Eller om det bara är en utveckling till överanalyserande pga att du känner dig ensam.
Tack ska börja mim utredning (då allmän men ändå) på måndag faktiskt. Jag är as social och har mpnga vänner och inte så svårt för att snacka med nya och så men ibland känns det inte som jag förstår vad folks gränser gäller eller hur och vad folk uppskattar och inte uppskattar. Det måste vara såhär eftersom jag har fått motsatt efekt av att jämt vara snäll. Jao.
Citat från Oxidizer
Citat från Robinmetal93
Har egentligen inte haft en speciellt jobbig uppväxt, men sedan en dag när jag plötsligt blev intresserad av tjejer gick allt utför. Det räckte med att faila med favvo tjejen i klassen för att jag skulle känna mig dålig och "ovärdig" ett förhållande. Sedan efter det har jag väl märkt hur få (nästan inga) tjejer verkar titta efter mig, ta kontakt etc. Fast några har det ju vart. Men de flesta tjejer gillar inte mig alls. Så måste det vara. Jag har vart för på och precis som alla andra är jag det ibland fortfarande, men har lärt mig lite mer om vad tjejer uppskattar. Men jag har inte kommit någon vart om man jämför med 90% av mina vänner som har partners och jobb och en hejdundrans massa vänner. Har alltid undrat hur man blir den där populäre som ALLA vill vara med JÄMT. Jag kanske itne vill bli sådan, men jag fattar inte hur jag inte kan ha fler vänner ibland, men jag har ju haft rätt svårt för sociala koder och normer typ. Ah.
Är själv fullkomligt usel med tjejer och förstår mig inte på dem alls. Jag är ingen pushover men kan aldrig hitta rätt balans när det gäller att vara "sexuellt aggressiv". Jag vet vilken typ av kille de flesta tjejer dras till (alfahannen/ledartypen). Men jag är verkligen inte intresserad av att behöva spela en karaktär för att få tjejer. Då får det vara. Jag har redan gjort massiva ändringar på mig själv och gjort mer eller mindre allt jag kan utan att uppoffra min egen personlighet. Om detta inte duger för att väcka tjejers intresse så får det vara. Jag skrev ett blogginlägg om detta vid namn "att ha sexdrift men aldrig ha sex" som handlar om det här med saker som är utom ens kontroll.
Min filosofi är helt enkelt att man får hitta dem saker i livet som man kan bli lycklig av på egen hand utan vänner eller partners, och försöka ockupera sig och maximera nöjet med dessa aktiviteter. Du ska inte nödvändigtvis behöva ändra på dig själv för att hitta partner, såvida du inte tycker att det är någonting som gör dig lycklig (själva transformationen). Jag skulle avråda dig för att ändra på dig själv (så länge du inte skadar någon annan i din nuvarande livsstil), för att spela en karaktär för att få tillgång till intimhet kommer inte göra dig lycklig när skiten väl rämnar.
I know the feeling. Nej jag tänker inte ändra på mig själv heller. Aldrig. Dr säger att man ska vara sig själv. Samtidigt är tjejer bara attraherade av de som är starka och självsäkra, vilket jag absolut inte är. Eller det känns så endel säger att jag ser säker ut men det tycker jag inte. Inte runt brudar. Är livrädd för att prata med främmande tjejer:(
Problemet med sexual drift är att det är en djupt evolutionär djurisk instinkt ocj därför vill vi killar ha sex jämt och därför dras tjejer till den starkaste mest högljudda (alfahannen på djuriska). Inte för att dra alla över en kant men så är det imo.
Något jag hatar är att folk som mår bra, vanliga människor som bara existerar och inte lever, de trycker ner de som redan mår dåligt så de mår ännu värre. Vad fan har hänt med samhället varför ger man dem inte en hjälpande hand istället för att hoppa på dem? Varför skrattar de åt de de tror är svaga när de själva inte skulle överleva en dag i deras skor. Jag fattar inte. Blir så ledsen och förbannad...
orkar inte ens rabbla alla mina problem, kan sitta och skriva hela natten och inte som att någon bryr sig så..
Försök och se vad du får för respons! :)
Om jag säger att jag mår dåligt så säger mina föräldrar att det bara är för att jag är tonåring
the truth is
jag mår inte bra alls
att gå upp om morgonarna är förfärligt
jag hatar skolan och nästan alla som är i den
men självklart, det är ju bara för att jag är tonåring
(det sista var ironi ok)
radioaktivkatt, precis. Alla tror att det är ett tonårsstadie som kommer gå över snart, men visst
klart att det bara är för att man är tonåring /sex år senare och äter tre olika sorters antidepressiva och lugnande varje dag för att överleva
Kan knappt behålla intressen, ibland känns det som att nattens drömmar tar mer plats än vanliga minnen.
Also: kan man verkligen må bra med mardrömmar varje natt? Undrar det jag, Mvh narkoleptiker
Citat från radioaktivkatt
Om jag säger att jag mår dåligt så säger mina föräldrar att det bara är för att jag är tonåring
the truth is
jag mår inte bra alls
att gå upp om morgonarna är förfärligt
jag hatar skolan och nästan alla som är i den
men självklart, det är ju bara för att jag är tonåring
(det sista var ironi ok)
Så sa mina föräldrar också när jag var mindre. Det var inte direkt förrns det fick för långt som dom kom in och faktiskt gjorde något.
Jag tycker att du borde skriva vad problemet faktiskt är, så kan vi ju ge dej våra åsikter utifrån det. Tänk igenom din livssituation och se vad det är som faktiskt inte fungerar, vad gör att du känner dej ledsen/nedstämd? Vi alla har perioder av nedstämdhet, livet kan inte alltid vara dans på rosor (uppenbarligen säger vi alla som sitter här)
Mitt tips till dig är att inte söka sig till andra som mår dåligt, det blir nästan alltid värre (särskilt som yngre)
Ni liksom får gemensamt att må dåligt, och skapar en relation utifrån det.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet