Psykisk ohälsa
Det känns lite som att de är rädda för att en patient kan må sämre efter att de har träffat dem.
Då vet de inte hur de ska bete sig.
"Jag har jobbat som psykolog i 18 år, så jag vet hur det går till." var typ vad hon sa när jag ifrågasatte.
Det är typ sådana här exempel som avskräcker mig från att ens överväga att söka någon form av hjälp. Har frågat runt kring en massa bekanta, och i princip alla har enbart negativa upplevelser, och upplever inte alls att de börjat må bättre sedan de sökte hjälp. Vet att det inte behöver bli så för mig om jag väl gör det, men det fungerar väldigt avskräckande.
Den enda anledningen till att jag ens fortsätter gå till läkare är för att jag har behov av mediciner. Mediciner som jag tyvärr inte får dock.
Det är liksom det jag har farhågor för också. Säger absolut inte att det är så i ditt fall nu, men den uppfattning jag fått av mina bekanta är att du går dit, pratar två-tre gånger, sedan får du medicin och så var det så bara. Tycker hela den proceduren känns skitskum och obehaglig, att liksom få medicin utskrivet på sådan dålig bas eller vad man ska säga.
mandis: Hade du bott i Malmö hade jag rekommenderat att gå till INM. Psykiatern jag har där är bäst.
Citat från mandis_
Det är liksom det jag har farhågor för också. Säger absolut inte att det är så i ditt fall nu, men den uppfattning jag fått av mina bekanta är att du går dit, pratar två-tre gånger, sedan får du medicin och så var det så bara. Tycker hela den proceduren känns skitskum och obehaglig, att liksom få medicin utskrivet på sådan dålig bas eller vad man ska säga.
Jo, det är egentligen jätteskumt. Samtalen är även väldigt ytliga, i alla fall enligt min erfarenhet. Så när de väl ger en människa en viss medicin så har de en väldigt dålig grund till det hela. Och när de är så ytliga så blir det lätt att de med "stora" problem får en väldigt lätt medicin, som i de flesta fallen aldrig skulle fungera på en sådan person.
Peppar: Vad är INM? Måste man vara folkbokförd i Malmö för att få gå dit?
Tate: Det är lite den uppfattningen jag har fått också. Samt att jag tycker att det är rätt skumt att ge ut mediciner till någon som man bara haft just ytliga samtal med. Hade man väntat med dessa och haft mer djupgående samtal först kanske man hade kunnat undvika en himla massa byten av mediciner osv eftersom man hade kunnat förstå redan tidigare att de med största sannolikhet inte kommer att fungera. Det är mest det jag är rädd för, att jag faktiskt skulle våga söka hjälp nu och bara går dit och blir avfärdad med mediciner, när dom knappast kommer att hjälpa mig med de problem jag har. För har mått dåligt sedan jag var tretton år och gått igenom diverse saker, och det känns som att skulle jag våga ge det ett försök bara för att bli avfärdad på det sättet skulle jag ju aldrig våga gå dit igen, och i slutändan antagligen må ännu sämre.
Precis. Det bästa vore i sådana fall att du även bad om att få träffa en kurator eller liknande person, som du kan ha fler möten med. Jag gick hos läkare och kurator förut och kuratorn var så otroligt mycket bättre, då hon inte hade ytliga samtal utan försökte hjälpa mig att komma fram till varför jag har de problem jag har.
Då ska jag ta mig en ordentlig funderare på det. Går man via sin vårdcentral?
mandis: Jag tror det. De har två olika kontor i Malmö och jag blev skickad till centrum för jag... ja, bor i centrum, haha! Men jag ska träffa min läkare i början av mars. Kan kola för säkerhets skull då.
Åh tack, vad snällt!
Nu när det ändå snackats lite om det... Jag har fått möte inbokat med kurator på BUP, vad är det egentligen tänkt att hen ska hjälpa till med? Speciellt med tanke på att mitt främsta problem är att jag inte får rätt medicinering för mina sömnproblem, och det kan väl hen verkligen inte göra något åt?
hen kommer lära dig andningsövningar
*:)*
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet