Psykisk ohälsa
Någon som har erfarenhet av sömnmedicin? Vill ha något som får mig att slappna av så jag kan somna för trött är jag redan och min läkare vill bara att jag ska testa propavan igen som inte funkar alls
Citat från Bairyhalls
ja vad vill du veta
Biverkningar, fungerar den, blir man en zombie?
Citat från UnluckyMinority
Någon som har erfarenhet av sömnmedicin? Vill ha något som får mig att slappna av så jag kan somna för trött är jag redan och min läkare vill bara att jag ska testa propavan igen som inte funkar alls
tja Theralen. annars finns det naturpreparat receptfritt som man kan prova också, det ska man inte räkna bort innan man provat.
Citat från hollandroad
jag hade inga större biverkningar annat än att jag inte kunde dricka alkohol över huvud taget
en starköl så behövde jag i princip åka in till sjukan, vilket var lite läskigt i sig. dock åt jag 250 mg/dag vilket är en hel del när man är så ung (15-17)
den fungerar, men det tog ett tag för mig, 4-5 månader ungefär. dessutom är det en ganska seg upptrappningsprocess, det kanske går fortare när man är över 18 dock
och nej man blir inte en zombie, snarare tvärtom
jag har dock slutat med lamotrigin nu sedan i april förra året för att jag ville se efter om jag "klarade av att vara utan" (vilket jag gör) samt för att jag skulle börja med litium istället, vilket jag inte gjorde.
men jag märker definitivt skillnad på hur mycket saker jag fick gjorda då när jag åt lamotrigin jämfört med nu
f.ö. - även om mediciner fungerar olika på alla så är det väl skönt att höra om andras erfarenheter? jesus
Citat från Soldier
[i]Citat från PadWan
Det känns som att många felmedicineras när man läser i tidigare inlägg. Jag fick 10 mg escitalopram och jag mår toppen av dem förutom att jag kan sova som en klubbad säl, men tar dem på kvällen nu så då funkar det bättre.
Det jag ville säga med detta är att det är förjävligt hur man kan få gå på en jävla massa piller för att må piss på nått sätt innan man får rätt grejer.
jag har ingen egen erfarenhet men kan bara tänka mig hur jävla jobbigt det är!
Ska väl tillägga att de inte vet vad som är "fel" på mig med tabletter får jag ^^
Det finns inget som heter felmedicinering inom psykiatrin, det finns bättre eller sämre rävgift. Det går inte att mäta "kemisk obalans i hjärnan" eller att se psykisk sjukdom, dom medicinerar efter det du säger, dom utgår ifrån dina symtom och "medicinerar" därefter.... osv
Ja du, jag vet inte om jag är en kommoditet eller i faktiskt behov, men jag vet att jag har en hormonrubbning som gör min deprimerad.
Men ja som du säger, det ges ut till höger och vänster som godis, och jag menar ju inte att det är nått fel på dig eller nån annan, (jag tolkar det som att du uppfattade det med "Jag har inga som helst problem med någonting, jag sover gott och jag mår bra, men enligt DSM-V så har jag en handfull med psykiska störningar. Varför är det så?")
Men ja om du frågade så... Ingen är 100% "normal" Enligt DSM-V så har jag typ borderline och AS. Det är liksom du säger, de uppdaterar hela tiden och det blir allt fler lättrelaterade symtom som kommer upp på listan och längre från det normala. Jag menar när 12 åringar säger att de är förkrossade över en pojkvän och deprimerade.. Jag ä osäker på om de vet.. Det var en stor sidenote.
Jag har bara sätt de effekter som min syster får/fick och mina egna erfarenheter. Mina är bra jag kan inte klaga, inte min syster heller, skulle jag vilja vara utan? Ja usch ja, men de hjälper mig.
Kommer väl bli riot nu men men :)
Citat från Tour
Citat från UnluckyMinority
Någon som har erfarenhet av sömnmedicin? Vill ha något som får mig att slappna av så jag kan somna för trött är jag redan och min läkare vill bara att jag ska testa propavan igen som inte funkar alls
tja Theralen. annars finns det naturpreparat receptfritt som man kan prova också, det ska man inte räkna bort innan man provat.
Tack, får fråga henne om jag kan få det då
theralen kan du lätt få om du fått propavan, jag fick båda i samma veva!!!
Citat från Bairyhalls
theralen kan du lätt få om du fått propavan, jag fick båda i samma veva!!!
ja theralen är inte ett särskilt tungt preparat om vi säger som så, haha. det brukar man ge till missbrukare med mera så.
Citat från Bairyhalls
Citat från hollandroad
jag hade inga större biverkningar annat än att jag inte kunde dricka alkohol över huvud taget
en starköl så behövde jag i princip åka in till sjukan, vilket var lite läskigt i sig. dock åt jag 250 mg/dag vilket är en hel del när man är så ung (15-17)
den fungerar, men det tog ett tag för mig, 4-5 månader ungefär. dessutom är det en ganska seg upptrappningsprocess, det kanske går fortare när man är över 18 dock
och nej man blir inte en zombie, snarare tvärtom
jag har dock slutat med lamotrigin nu sedan i april förra året för att jag ville se efter om jag "klarade av att vara utan" (vilket jag gör) samt för att jag skulle börja med litium istället, vilket jag inte gjorde.
men jag märker definitivt skillnad på hur mycket saker jag fick gjorda då när jag åt lamotrigin jämfört med nu
f.ö. - även om mediciner fungerar olika på alla så är det väl skönt att höra om andras erfarenheter? jesus
ahhh thank! jo jag ska upp på ca 250mg jag med, börjar på 25 och tar det 2v i taget, så det kommer nog ta ett tag. hoppas den fungerar bra på mig med.
och ja precis! att läsa på fass är liksom objektiv kunskap om ens medicin men det kan vara skönt att höra om subjektiva också då det egentligen inte ger något att läsa alla 100+ biverkningar. stillar en oro på något sätt haha. alla som hatar på de som frågar om erfarenheter - don't read?
Fick ju två nya mediciner idag också.
- abilify (psykoshämmande)
- paroxetin (antidepressiv)
Någon som har några erfarenheter av dessa?
Citat från spaceman
Fick ju två nya mediciner idag också.
- abilify (psykoshämmande)
- paroxetin (antidepressiv)
Någon som har några erfarenheter av dessa?
Abilify fungerade jättebra för mig. Men efter kanske 7 månader så kloggade hjärnan ihop (visserligen var det i kombo med Seroquel, så lite extra blev det) & en del andra pinsamma biverkningar. Inte tagit den på 4-5 månader, men huvudet är fortfarande kloggat & de andra biverkningarna är kvar. Men sålänge det inte är i kombo med ett annat neuroleptika så tror jag inte att man får samma problem.
Citat från PadWan
Ja du, jag vet inte om jag är en kommoditet eller i faktiskt behov, men jag vet att jag har en hormonrubbning som gör min deprimerad.
Men ja som du säger, det ges ut till höger och vänster som godis, och jag menar ju inte att det är nått fel på dig eller nån annan, (jag tolkar det som att du uppfattade det med "Jag har inga som helst problem med någonting, jag sover gott och jag mår bra, men enligt DSM-V så har jag en handfull med psykiska störningar. Varför är det så?")
Men ja om du frågade så... Ingen är 100% "normal" Enligt DSM-V så har jag typ borderline och AS. Det är liksom du säger, de uppdaterar hela tiden och det blir allt fler lättrelaterade symtom som kommer upp på listan och längre från det normala. Jag menar när 12 åringar säger att de är förkrossade över en pojkvän och deprimerade.. Jag ä osäker på om de vet.. Det var en stor sidenote.
Jag har bara sätt de effekter som min syster får/fick och mina egna erfarenheter. Mina är bra jag kan inte klaga, inte min syster heller, skulle jag vilja vara utan? Ja usch ja, men de hjälper mig.
Kommer väl bli riot nu men men :)[/i]
Det finns ingenting som säger att detta är ett psykiskt problem. Har du pratat med en riktiga läkare som faktiskt kan hjälpa människor?
Det finns två ställen i hjärnan som hanterar hormon (Hypofys & Tallkottkörteln), medans det finns 7 på andra ställen i kroppen som påverkar hormonbalansen (Sköldkörtel/Bisköldkörtel, njurar/binjurar, bukspottkörtel, tarmar & äggstockar. Mest logiskt så är det ett problem i kroppen och inte i psyket, kanske är det sköldkörteln eller äggstockarna som spökar?
Stimulerar du ditt belöningssystem? Då man stimulerar sitt belöningssystem så släpper man ut signalsubstansen Dopamin som bland annat kontrollerar humör. Man stimulerar sitt belöningssystem då man gör någonting som man blir lycklig av, alltså utövar sport, tränar, dricker alkohol eller tar sig en bit god mat. Då man skämmer bort sig själv helt enkelt.
När barn på dagis till och med får ADHD medicin för att dom har spring i benen och svårt att koncentrera sig så har det gått för långt. Hade denna ADHD-hype varit lika stor när jag var liten så hade jag lätt fått diagnosen, jag hade spring i benen och var helt galen. Jag kanske har missat något, men jag trodde att alla ungar hade spring i benen, det är ju för helvete naturligt.
Ditt intag av tabletter kommer att kosta dig din hälsa i det långa loppet, det finns väldigt få studier utförda på psyk-medicin, en hel del mörkläggs till och med för att läkemedelsföretagen ska komma undan lättare. Det handlar inte om hurvida någon blir frisk eller mår bra på dessa mediciner, det handlar om kapitalism. Desto mer pengar man tjänar, desto bättre. Läkemedelsföretagen har väldigt stor makt eftersom dom har så mycket pengar, skulle ett läkemedel vara obeprövat och några stackars satar blir försökskaniner och blir helt jävla förstörd så mörkläggs hela projektet, det går inte ens att få tag på dokumentation för att dom slingrar sig med juridik.
Läkemedelspatent är ett bra exempel på just detta, andra parter får inte tillverka eller utföra tester med den aktiva substansen i läkemedlet, eftersom det är skyddat bakom lag. Man får vänta år innan patentskyddet släpper och först då kan andra parter än läkemedelsföretagen studera dess egenskaper och biverkningar och göra egna sorter av läkemedlet, man får helt enkelt lita på vad läkemedelsföretagen säger med sina studier som nästan aldrig kommer fram till ytan.
Jag ska ta ett exempel, detta är ifrån Läkemedelsverket: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Lakemedel/Nya-lakemedel/Cymbalta-duloxetin/
"Not: Av de studier som har gjorts på läkemedlet, har endast de som gav positivt resultat publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Värderingar av läkemedlets effekt, som enbart baseras på dessa resultat, kan därför ge en alltför positiv bild av duloxetin."
Haha alltså, hade ett möte med min psykolog samt läkare idag, och fick atarax utskrivet (eh, nej) samt att jag får sluta med medicinen, äter (åt) ju somsagt 100mg sertralin om dagen, min läkare sa att hon stöttade mitt val att sluta och medicinfri
men sa även
''Du kan ju testa cymbalta sen! :)''
Och då folkskygghet är en biverkning tycker jag att det är fruktansvärt ironiskt hur hon ens skulle tänka sig att sätta ut mig på det då jag har social fobi, och sen hon även och sa att bup inte skriver ut beroendeframkallande mediciner, varpå jag påpekade benzo samt ritalin och fick svaret att ''man inte använder det för att behandla depression'' samt att det inte är beroendeframkallane om man inte använder det fel
.....ok
nej inga droger är beroendeframkallande om man inte använder dom fel :D
Några andra som lever i ensamhet och mörker för det mesta? Jag går ut för att gå till gymmet 3 gånger i veckan, och för att handla. Och ibland reser jag hem till mina föräldrar. Men utöver det sitter jag inne i min lägenhet i mörkret bakom låsta dörrar. Grannarna där jag bor (som är studenter allihopa) undviker mig och har pekat ut mig som "that guy". Så jag håller alltid huvudet lågt och tittar aldrig direkt på dem när de råkar vara utanför lägenhetskomplexet eller i trapporna. Har fått ett klagomål från vaktmästaren efter att jag rageade då jag kom hem full en gång och förde massa oväsen. Så grannarna är ganska rädda för mig tror jag. Deras problem om jag ska vara ärlig. Har varit tyst som en mus efter den där fylleincidenten. Det är inte många som skulle klara av att vara så isolerad och ensam som jag är. Skulle ge den medelmåttiga sociala muppen 3 dagar i mina skor levandes min livsstil innan den personen hade brutit ner helt mentalt. Eftersom så många människor är beroende av sina sociala kontakter och social media idag. Att inte gå utanför dörren på hela dagen hade nog drivit de flesta till vansinne bara efter några dagar. Prova flera månader nu, och till och med ett år kanske. Jag har två kontakter i min mobil. Mor och far. Jag vet alltid vem som ringer med andra ord hahaha.
Sorry för den här lilla storyn. Men om ni vill se någon med ordentliga psykiska problem och som är utstängd ur samhället på riktigt så är jag ett prima exempel. Finns det några andra där ute som verkligen inte har vänner alls?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet