Psykisk ohälsa
Soldier, Jag vet inte vad ni snackar om men jag kände att det fanns alldeles för mycket negativitet och ovetenskapliga punkter: 1. Det finns många fler skillnader mellan oss och andra arter, än att vi intalar oss själva att vi är bättre. 2. Människan är faktiskt den arten med mest dokumenterat altruistiskt beteende. Altruistiska handlingar är väldigt sällsynta i djurvärlden, medans människan är altruistiska på så många sätt att vi har fått definiera fram flera olika typer av altruism. 3. Hämnd, våldtäkter, krig, mord, förräderi, det finns i dem flesta arter som har hjärna nog. Det är inget unikt mänskligt ;> Skillnaden är bara att vi har teknologi.
Legat inne på OBS sedan natten mellan fredag och lördag.
Idag ska jag prata med läkaren här för att se om jag ska åka hem eller flyttas.
Citat från kuwapenda
Alltså, nu räknas detta nog inte som tunga mediciner då det är en väldigt svag benzo-dos i dem, men min läkare skrev för ett tag sedan ut Oxascand men efter några veckor drog en annan läkare in dessa direkt efter att jag tagit 10-20mg om dagen och i 3-4 dagar efter mådde jag verkligen inte bra. Fick bl.a. yrsel, illamående, andfåddhet (vilket jag har svårt med då jag kopplar det till ångest) och ofta satt jag still och stirrade in i en vägg för att undvika detta.
Jag har inte fått så starka symptom av några av mina lättare mediciner och att därför inte pröva vad som finns innan man går till tyngre mediciner känns väldigt, väldigt dumt. Finns ju många lättare mediciner som fungerar också, även de som är illa däran, så varför inte pröva dem först?
Både läkarna och jag har inte tid för det. Läkarna har för många patienter på kö hela tiden så det kan ta månader innan man får en bra medicin med det här systemet. Har man ett liv utanför så vill man ju själv kunna få allting att fungera ordentligt. Medicinen som jag fick var Cipralex vilket känns mest som aptitsökande och sömnstörningstabletter och alls var vad jag ska ha för sorts medicin, men jag förstår vad du menar och du kanske har rätt i det här fallet faktiskt.
^Ptja, då kan en bättre lösning vara att göra lite reklam för studerande om läkar- och psykologyrken tror jag. Fick själv vänta i ett halvår på en psykolog, då det sedan blev akut. Det suger.
Men det är ju inte för att det saknas kompetens utan för att de inte vill betala för fler psykologer.
Åh.. har rätt dålig koll tbh.
Ska till läkare efter en SCID-utredning, ingen aning om vad som ska hända mer än att jag vet att jag inte vill dit :(
Så jävla mentalt ostabil
Och så jävla less på läkarna som aldrig ger mig mediciner som fungerar
Så less på att lida, så less på smärta
Jag vill bara vara frisk. Allt jag vill, är att bli frisk.
Men det börjar kännas lite onödigt att kämpa för något sådant, för det är så mycket
det är så mycket att önska.
Men helt enkelt så får jag lägga in mig själv om det inte blir bättre
men vad gäller där?
På barnpsykiatrin?
Vad är det man gör där?
Om vi tar 68 som exempel. Är det någon som har någon som helst erfarenhet av avdelning 68?
Så motvilligt traskar jag in i mitt sista levnadsår. Har väl förlorat i princip allting som anses vara normala egenskaper och attributer hos en människa idag. Väldigt få människor förstår vad total ensamhet innebär. Visserligen har jag mina föräldrar som givetvis vill se mig lyckas och skapa ett liv för mig själv. Det är tråkigt att resten av världen inte delar deras entusiasm. Jag vet inte hur mycket längre till det kommer att ta innan min fasad rämnar helt och hållet. Men ett till misslyckande kommer inte tolereras och den här gången blir jag inte förlåten. Döden knackar på dörren hör jag. Förhoppningsvis blir mitt slut i alla fall lite av en motsats till hur mitt liv har spelats ut de senaste åren. Istället för smärtsamt och utdraget hoppas jag på ett slut precis tvärtom det. Plötsligt och smärtfritt. Ner i graven ska vi väl alla ändå.
Citat från DoubleTapSuicide
Så motvilligt traskar jag in i mitt sista levnadsår. Har väl förlorat i princip allting som anses vara normala egenskaper och attributer hos en människa idag. Väldigt få människor förstår vad total ensamhet innebär. Visserligen har jag mina föräldrar som givetvis vill se mig lyckas och skapa ett liv för mig själv. Det är tråkigt att resten av världen inte delar deras entusiasm. Jag vet inte hur mycket längre till det kommer att ta innan min fasad rämnar helt och hållet. Men ett till misslyckande kommer inte tolereras och den här gången blir jag inte förlåten. Döden knackar på dörren hör jag. Förhoppningsvis blir mitt slut i alla fall lite av en motsats till hur mitt liv har spelats ut de senaste åren. Istället för smärtsamt och utdraget hoppas jag på ett slut precis tvärtom det. Plötsligt och smärtfritt. Ner i graven ska vi väl alla ändå.
Åh, i denna tråd har vi nog inga normala egenskaper eller attributer någon av oss. Har du kontakt med psyk, för det kan hjälpa. Iallafall att bara snacka med någon, hjälper mot ensamheten. Livet är ett fantastiskt påhitt, och det gäller att hitta något som gör det värt, det finns för alla människor, man glömmer det bara ibland. Har du några mediciner?
[i]Citat frånTovetuss
-------------------------------------------------------------
Jag har ingen kontakt med professionella psykologer. Det är en onödig kostnad jag inte vill se mina föräldrar betala då jag vet hur överdrivet mycket de skulle behöva betala för det. Sist jag provade psykolog så var det inte till mycket hjälp. Visserligen hittade "vi" bakgrunden till vad min dåliga självkänsla och fobier härstammar från. Men det fanns ingen lösning till problemen. Även om jag ska medge att jag inte heller ville öppna upp mig helt och hållet under de två träffarna vi hade. Det finns saker och tankar som försiggår i mitt huvud som gör bäst i att stanna där dem är. Man vill ju inte hamna i tvångströja och bortlåst för gott aka lobotomiserad om man vet att man kan ha det annorlunda. Eller?
Jag vet inte om jag delar dina tankar om att livet är fantastiskt tyvärr. Jag har ett mer negativt perspektiv angående livet och vad det inneburit för mig. Jag använder inga mediciner, visserligen kan man väl se alkoholen som dämpande under helgerna. Det där ruset kan vara väldigt skönt och befriande ska jag medge. Men utöver det så "tar" jag inget.
Citat från DoubleTapSuicide
Citat frånTovetuss
-------------------------------------------------------------
Jag har ingen kontakt med professionella psykologer. Det är en onödig kostnad jag inte vill se mina föräldrar betala då jag vet hur överdrivet mycket de skulle behöva betala för det. Sist jag provade psykolog så var det inte till mycket hjälp. Visserligen hittade "vi" vad bakgrunden till min dåliga självkänsla och fobier härstammar från. Men det fanns ingen lösning till problemen. Även om jag ska medge att jag inte heller ville öppna upp mig helt och hållet under de två träffarna vi hade. Det finns saker och tankar som försiggår i mitt huvud som gör bäst i att stanna där dem är. Man vill ju inte hamna i tvångströja och bortlåst för gott aka lobotomiserad om man vet att man kan ha det annorlunda. Eller?
Jag vet inte om jag delar dina tankar om att livet är fantastiskt tyvärr. Jag har ett mer negativt perspektiv angående livet och vad det inneburit för mig. Jag använder inga mediciner, visserligen kan man väl se alkoholen som dämpande under helgerna. Det där ruset kan vara väldigt skönt och befriande ska jag medge. Men utöver det så "tar" jag inget.
du kanske borde ge antidepp och psykolog en chans ändå. Och alla människor har hemska tankar, det hamnar man inte i tvångströja av.
Blev nerknarkad av staten i 4 år. Dom ansåg att jag var för vild i skolan (ADHD och koncentrations störningar) och att jag behövde Concerta. Visst blev jag lugnare men jag åt mindre och var uppe mer på nätterna vilket är samma effekt som på vilken pillerpundare som helst! Inte heller hade jag något att säga om. Jag var bara 10 år när BUP skrev ut skiten till mig, och mina föräldrar tvingade mig att ta skiten. När man såg resultatet blev man nöjd men ingen undrade om hur jag mådde mentalt. Jag slutade att prata med folk såvida jag inte behövde sen började jag utveckla självmords tankar och såg mänskligheten som ett hot. Så jag satt inne mest och spelade dator och glömde bort omvärlden. Nu märker jag hur mycket av mitt sociala liv som har gott till spillo tack vare den där skitmedicineringen. Än idag så har jag svårt att prata med folk men det är mest för att jag uppfattar alla som att dom är dryga och inte vill prata. Kanske det bara är jag. Vetefan... Jag slutade iallafall med medicinen när jag var 14 och det var ett av mina bästa val i livet.
Citat från DoubleTapSuicide
Jag har ingen kontakt med professionella psykologer. Det är en onödig kostnad jag inte vill se mina föräldrar betala då jag vet hur överdrivet mycket de skulle behöva betala för det. Sist jag provade psykolog så var det inte till mycket hjälp. Visserligen hittade "vi" bakgrunden till vad min dåliga självkänsla och fobier härstammar från. Men det fanns ingen lösning till problemen. Även om jag ska medge att jag inte heller ville öppna upp mig helt och hållet under de två träffarna vi hade. Det finns saker och tankar som försiggår i mitt huvud som gör bäst i att stanna där dem är. Man vill ju inte hamna i tvångströja och bortlåst för gott aka lobotomiserad om man vet att man kan ha det annorlunda. Eller?
Vadå psykologer kan du få ett sjukvårdskort som du även kan ha rätt till att träffa normala läkare på för en kostnad på 2500 om året ungefär. Hur är det en överdriven kostnad av ditt välmående?
Jag har en policy: Inga pengar du spenderar på din egna hälsa är slöseri med pengar. Allt annat inkl. alkohol, datorspel, mat, osv. är faktiskt slöseri med pengar.
Och även om psykologerna inte kan hjälpa dig på det viset du tänker dig så finns de där för dig som oftast sympatiska människor.
Citat från Wikileaks
Typiskt, eller hur? Att spara hjälper ingen enligt mig.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet