Psykisk ohälsa
Jag är psykolog..
u wot m8
Sjukt less på att jag alltid ska bränna de jävla pannkakorna.
*your argument is 100% valid*
Citat från SUPREMEH
Citat från Zeradi
Någon som vet varför och hur man kan få bort tomhetskänslor? Det är inte sorg, inte ensamhet eller hopplöshet, och jag har känslor. Det känns bara som ett hål i hjärtat på mig. Behöver tips ASAP.
Same thing here.. Hittar knappt något som funkar.
gäller att hitta nåt att fylla det där med helt enkelt. kan vara en hobby i många fall, eller att jobba ideellt hos någon humanitär organisation. det kan var lite vadsomhelst. det gäller att leta efter vad det är som funkar hos en själv. i stort sett alla människor har ju nån form av hobby som de mår bra av.
hur ser ni på att psykisk ohälsa ökar bland alla samhällsgrupperna överlag? hur påverkar samhällsutvecklingen psykisk ohälsa? hur ser samhället på psykisk ohälsa och hur ser sjukvården ut?
EDIT: vilka övriga effekter får psykisk ohälsa på samhället och individerna i samhället, vilka blir följdeffekterna?
Jag är så patetiskt dålig på att leva normalt.
Försöker jag t.ex. gå en hel vecka i skolan utan att "ta en paus" i minst en dag slutar det med ångest varje kväll. Senast jag gick en full vecka skar jag sönder handlederna. Jag som inte hade skurit mig på nästan två år.
Får sån jävla ångest när någon visar intresse för mig också, känner att jag ändå inte kan leva upp till deras förväntningar och det slutar med att jag ignorerar dem (/"dissar". Snacka om att få dåligt rykte av fel anledning)
Det är ju knappast normalt.
Pallar inte gå in på alla sätt jag mår dåligt på. Vet inte ens själv. :@@@@ så jävla jobbigt
edit: Har försökt ta livet av mig två gånger, ohälsosamt enough for you ec? <33 puss
^ Nej, men har funderat på att göra det på sistone. Jag har helt enkelt alltid levt såhär (det började i lågstadiet lol) och är för van för att känna att det är nödsituation.
Citat från hobo
^ Nej, men har funderat på att göra det på sistone. Jag har helt enkelt alltid levt såhär (det började i lågstadiet lol) och är för van för att känna att det är nödsituation.
en nödsituation behöver det ju inte vara. sökte själv hjälp nu för några veckor sedan, och det har ju också "alltid varit så" för mig med. bara känslan när man tar tag i det är häftig, och sen kan du ju få det stöd du behöver för att bryta dina negativa mönster och du kan även få hjälp med anpassad skolgång och liknande så du slipper kraven på att du SKA och MÅSTE vara där alla dagar i veckan, vilket bara brer på ångesten om man misslyckas.
jag rekommenderar starkt du ringer till BUP, det är sjukt värt det. rekommenderar också att du inte bara börjar på mediciner utan försöker ta tag i grundproblematiken innan man tar till något så drastiskt då medicinerna är personlighetsförändrande.
Åh .. hade ingen aning att man kunde få hjälp med skolan. Jag ligger ju efter redan, och alla lärare tror att jag skolkar pga. lathet och har tappat förtroendet för mig. Mitt liv skulle bli tusen gånger lättare om jag fick hjälp med just skolan. Resten också såklart, men det har jag som sagt egentligen lärt mig leva med. Utskällningar varje gång jag redan mår dåligt och tar en paus från kraven är lite jobbigare att klara av, vecka ut och vecka in. Ska defenitivt överväga att söka någon slags hjälp nu.
Citat från hobo
Åh .. hade ingen aning att man kunde få hjälp med skolan. Jag ligger ju efter redan, och alla lärare tror att jag skolkar pga. lathet och har tappat förtroendet för mig. Mitt liv skulle bli tusen gånger lättare om jag fick hjälp med just skolan. Resten också såklart, men det har jag som sagt egentligen lärt mig leva med. Utskällningar varje gång jag redan mår dåligt och tar en paus från kraven är lite jobbigare att klara av, vecka ut och vecka in. Ska defenitivt överväga att söka någon slags hjälp nu.
ja gör det, det kan vara en otrolig hjälp. när jag var 15 och hade djup depression så fick jag mindre krav på prestation i skolan, jag kunde gå från lektioner eller stanna hemma när det var jobbigt ibland. viktigaste är att man ändå känner nån slags motivation så man inte stannar hemma för mycket och inte klarar av skolan pga det. du kan ju också ta med i beräkningen att behöva gå ett halvår/år extra i skolan också men det kan det ju vara värt om du klarar av det och samtidigt klarar av dig själv liksom.. men ring BUP och boka tid, det är det värt.
Jag hatar att folk ska säga att dom vet precis hur det är och att det inte är så "farligt" när de själva inte ens har vart där.
Jag hatar hur folk alltid ska gnälla på att de är deprimerade och då på något magiskt jävla vis vara avsagda från allt ansvar över sitt liv. En deprimerad kan påverka sin situation lika mycket som en psykiskt frisk människa.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet