Polyamori!! Vara kär i och bli ihop med flera personer.
Citat från iTranscend
Jag har läst på om ämnet men det jag även har läst är att frågan hurvida det genetiskt kopplat är relativt outforskat, såvitt jag fattat det. Att det har med kultur och göra är det inget snack om saken om men samma sak kan ju som sagt sägas om sexualiteter då också eftersom de också beror på sociala faktorer, enligt forskare och historiker.
Du skriver jämt ifrån dina egna erfarenheter och du skrev alldeles nyss att de du känt nästan alltid bara varit monogama av just de anledningarna jag skrev innan. Jag vet inte hur jag ska tolka din uppfattning annorlunda då.
Att antyda att monogami endast är norm vi lärt oss rätta oss efter kan säkert på många stämma men jag skulle inte helt utesluta det faktum att somliga kanske bara funkar på det sättet.
Bara för att monogami rent historiskt sett varit ovanligt betyder ju inte det att alla egentligen är poly till naturen. Polygami kan ju också vara delvis kulturellt och socialt liksom.
Alltså det enda jag känner till att man har kommit fram till och som jag har sett användas som argument för monogami som något genetiskt betingat är att människor till skillnad från många andra arter kan bilda emotionella band till varandra, vilket förklaras med hur vi svarar till utsöndringen av signalsubstanserna oxytocin och vasopressin. Dock ser jag inte hur detta lägger någon sorts biologisk grund för monogami. Jag skulle snarare vilja påstå att det lägger grunden får våran förmåga att känna kärlek. Emotionella band kan ju förstås knytas till flera personer osv. Så på så sätt blir det ju lite utav en begging the question. Sexualitet har däremot en betydligt starkare, biologisk förklaring.
Det jag ville säga med orsakerna jag räknade upp är att det så gott som aldrig handlar om att monogama personer inte kan känna för flera personer samtidigt. Tvärtom så hör jag oftare att de faktiskt kan det, men att de trots det väljer att leva monogamt av andra skäl. Och jag är inte ute efter att helt utesluta att det kan finnas en viss biologisk grund för monogami någonstans, åtminstone hos vissa individer. Det finns alltid undantagsfall som bryter mot regeln. Det enda jag vill få fram är att monogami generellt sett är kulturellt och socialt betingat, och att mono/poly generellt sett inte är nåt man föds som utan nåt man gör.
Visst kan det mycket väl vara så att även poly som förhållningssätt till relationer är socialt betingat. Jag menar, bara en sån sak som att sexuellt öppna förhållanden är mer vanligt bland homosexuella tyder ju på det (om det nu inte är en svagare mononorm i sig som gör det förstås). Jag hade nog aldrig börjat leva som poly om det inte vore för att jag fick chansen att lära mig av andra som redan levde som poly. Istället hade jag nog varit alldeles vilsen. Men bara för att jag kanske inte hade fått chansen att lära mig hur man kan ha relationer på andra sätt så innebär inte det att jag skulle sakna förmågan att känna för flera personer samtidigt. För det är jag starkt övertygad om tills det att jag kan hitta någon förklaring till varför jag och så många andra skulle vara annorlunda.
Tja. Då kan man lika gärna ha en djup vänskap med de personerna? Jag älskar mina bästa vänner, vi har allt förutom sexuell attraktion. Är jag då redan poly, eftersom jag delar kärlek med flera människor... Om man nu har polyamorösa förhållanden, så behöver man ju inte ha något sexuellt med alla... Jag delar ju nästan mer med min bästis än med min partner, men samtidigt älskar jag min partner på ett helt annat sätt. Så kärleken är lite luddig. Jag tror att de flesta upplever den ganska olika och att vi inte har rätten att definiera den
Citat från Tovetuss
Tja. Då kan man lika gärna ha en djup vänskap med de personerna? Jag älskar mina bästa vänner, vi har allt förutom sexuell attraktion. Är jag då redan poly, eftersom jag delar kärlek med flera människor... Om man nu har polyamorösa förhållanden, så behöver man ju inte ha något sexuellt med alla... Jag delar ju nästan mer med min bästis än med min partner, men samtidigt älskar jag min partner på ett helt annat sätt. Så kärleken är lite luddig. Jag tror att de flesta upplever den ganska olika och att vi inte har rätten att definiera den
Nåt som kan förvirra är väl att jag också är relationsanarkist, och inte definierar mina relationer, ännu mindre enligt det konventionella vän/partner. Så jag har absolut inga problem med att säga att jag älskar (är kär i) en person som jag inte är fysiskt eller sexuellt intim med. Men det är bara jag. Det har inget med poly att göra, utan med hur jag tänker, känner och uttrycker mig. Men visst kan man ha kärleksrelationer till flera som poly. Dessutom finns det ju en hel del asexuella polys som inte har några sexuella relationer.
Jag håller dock med mig. Alla är unika och upplever allting på olika sätt. Så att ta sig tolkningsföreträde på begrepp som kärlek är ju förstås en dålig idé. Det är därför jag ofta menar med begreppet när jag använder det, och frågar andra om vad de menar med det. Annars finns det ju ingen chans att man förstår varandra.
Citat från iTranscend
Citat från Tovetuss
Tja. Då kan man lika gärna ha en djup vänskap med de personerna? Jag älskar mina bästa vänner, vi har allt förutom sexuell attraktion. Är jag då redan poly, eftersom jag delar kärlek med flera människor... Om man nu har polyamorösa förhållanden, så behöver man ju inte ha något sexuellt med alla... Jag delar ju nästan mer med min bästis än med min partner, men samtidigt älskar jag min partner på ett helt annat sätt. Så kärleken är lite luddig. Jag tror att de flesta upplever den ganska olika och att vi inte har rätten att definiera den
Nåt som kan förvirra är väl att jag också är relationsanarkist, och inte definierar mina relationer, ännu mindre enligt det konventionella vän/partner. Så jag har absolut inga problem med att säga att jag älskar (är kär i) en person som jag inte är fysiskt eller sexuellt intim med. Men det är bara jag. Det har inget med poly att göra, utan med hur jag tänker, känner och uttrycker mig. Men visst kan man ha kärleksrelationer till flera som poly. Dessutom finns det ju en hel del asexuella polys som inte har några sexuella relationer.
Jag håller dock med mig. Alla är unika och upplever allting på olika sätt. Så att ta sig tolkningsföreträde på begrepp som kärlek är ju förstås en dålig idé. Det är därför jag ofta menar med begreppet när jag använder det, och frågar andra om vad de menar med det. Annars finns det ju ingen chans att man förstår varandra.
Knasigt, hela diskussionen. Vi kommer ju absolut inte fram till någonting! Men jag vill att den jag älskar ska vara lycklig, och att jag också ska vara det. Så kärlekens regler ska man inte bry sig om, så länge ingen blir sårad.
Brukar man göra det i såna här diskussioner? ;)
Det är precis så jag tänker jag med!
Citat från iTranscend
Brukar man göra det i såna här diskussioner? ;)
Det är precis så jag tänker jag med!
haha, tja.. på ec kommer man aldrig fram till något iallafall.
Men när man pratar om känslor så är allt så individuellt, det är omöjligt att komma fram till något annat än att man tycker på sitt egna sätt. Men tråden har iallafall fått mig att fundera.
Jag personligen skulle nog känna mig otillräcklig om min partner vill leva i ett polyförhållande, men det är ju schysst att det verkar fungera så bra för många. Gillar själva idén men ja som sagt, det är nog inget för mig.
Varför denna besatthet med att vara något? (poly/mono, hetero/bi/homo/trans/a)
Enligt mig så lever man monogamt, bisexuellt etc. Eller så har man t.ex. en monogam relation.
Att behöva göra denna aspekt av livet till en hel identitet tycker jag kan vara ett problem då det kan skapa "identitetskriser" som sätter press på individers val samt gör själva normbrytandet tydligt. Visst, det kan vara ett statement att synliggöra andra alternativ än normen men vi måste väl ändå enas om att det bästa vore normfrihet? Därför är det icke-produktivt att ställa sig utanför samhället istället för att se sig själv som lika legitim som alla andra
Jag tror inte att man föds till det ena eller det andra utan att man själv antingen kan utvecklas i en riktning till följd av normer/sin omgivning eller helt enkelt välja fritt själv. Det valet behöver inte vara slutgiltigt, och utvecklingsprocessen anser jag kunna vara konstant.
melilot:
Den enda anledningen till varför jag t.ex kallar mig poly är för att lättare kunna matcha mig själv med andra som vill ha relationer på samma sätt. I övrigt så håller jag med dig. Identiteter/etiketter separerar, och är en grogrund för fördomar vilket slutar i förväntningar och krav.
Citat från iTranscend
melilot:
Den enda anledningen till varför jag t.ex kallar mig poly är för att lättare kunna matcha mig själv med andra som vill ha relationer på samma sätt. I övrigt så håller jag med dig. Identiteter/etiketter separerar, och är en grogrund för fördomar vilket slutar i förväntningar och krav.
Men tidigare skrev du bekände dig till relationsanarkismen, vilket jag också gör. Men för den skull identifierar jag mig inte med poly. Det enda relationsanarkism och poly har gemensamt är att de inte är mono, dvs är normbrytande. Att klumpa ihop sig med människor pga utanförskap är välkänt men när man begränsar sig till begreppen mono och poly så blir det en extremt tydlig polarisering. Säger jag att jag inte är mono så blir jag automatiskt poly t.ex.
Jag definierar poly som att vara öppen för att ha intima relationer med flera personer samtidigt, och det är vad jag vill säga om mig själv när jag identifierar mig själv som poly. Sen så ser jag absolut fördelarna i identitetsanarki för min del då mina behov skiftar konstant. På så sätt generaliserar jag ju bara när jag kallar mig själv för poly. Jag säger dock inte att man måste identifiera sig som antingen eller, identitet är ju preskriptivt. Dock ser jag mono och poly som deskriptiva begrepp som motpoler då jag ännu inte introducerats till några andra möjligheter. Är det så att det finns några fler så skulle jag vara superintresserad av att få reda på mer om det! :)
Vad är intima relationer? Är det vad folk kallar "mer än vänner"? För inom relationsanarki så skulle jag säga att man undviker definiera olika typer av relationer överhuvudtaget (inte bara låter bli att ordna dem hierarkiskt). Om man lever poly har man väl valt ut ett fåtal/antal personer att vara närmare än andra, medan man med ett relationsanarkistiskt synsätt inte skulle välja någon/några på ett så uttalat sätt som ett förhållande innebär.
Edit: Jag känner inte till några ytterligare begrepp, men det finns problem med att man måste välja antingen det ena eller det andra. Vill man inte kännas vid något av begreppen har man mycket svårare att göra sig förstådd. Det är som när det bara fanns man/kvinna. Det finns gråzoner inom allt (Faktiskt skulle jag påstå att allt är inom gråzonen)
Citat från melilot
Vad är intima relationer? Är det vad folk kallar "mer än vänner"? För inom relationsanarki så skulle jag säga att man undviker definiera olika typer av relationer överhuvudtaget (inte bara låter bli att ordna dem hierarkiskt). Om man lever poly har man väl valt ut ett fåtal/antal personer att vara närmare än andra, medan man med ett relationsanarkistiskt synsätt inte skulle välja någon/några på ett så uttalat sätt som ett förhållande innebär.
Nu använde jag begreppet "intima relationer" som ett samlingsnamn för alla typer av relationer där normen är exklusivitet. Annars använder jag det mer som ett samlingsnamn för att beskriva relationer där parterna är t.ex emotionellt, fysiskt och/eller sexuellt intima. Då oftast i formen "vi är väldigt intima" osv. För min del så har jag inga problem med att beskriva relationer, och jag ser inte hur det skulle vara oförenligt med relationsanarki. Att beskriva är inte att rangordna eller att definiera. Och utan att beskriva så har jag svårt för att se hur man kan skulle kunna ha någon uppfattning av vad en relation innebär för en själv.
Vad menar du när du säker att någon med ett relationsanarkistiskt synsätt inte kan välja någon/några på ett så uttalat sätt som ett förhållande innebär?
Jag förstår vad du menar. Jag inser nu att människors synsätt på och behov rörande relationer kan variera så pass kraftigt att mono/poly dikotomin blir väldigt otydlig, eftersom det inte nödvändigtvis finns någon tydlig definition av vilka relationer man är flersam med eller inte. Så begreppen kan ju således bli väldigt exkluderande, framförallt för de relationsanarkister som inte beskriver eller vill beskriva relationer med stereotypa begrepp.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet