Polyamori!! Vara kär i och bli ihop med flera personer.
Citat från melilot
Lexyphoria: Det finns så många i världen som kommer försöka övertyga dig om att det är "commitment issues", men det är ju bara ett problem om du själv vill binda dig till någon men inte kan/vågar. Om du just nu känner som du gör, kör på det så länge du vill. Du behöver inte kalla dig något speciellt, men att du funderar på detta innebär ju att du har tänkt ett steg längre än de flesta.
Dock skulle jag säga att det är naturligt för oss att gilla flera samtidigt, men att de flesta väljer en person och undertrycker känslorna för resten.
Jo, det är det jag också tänker, därför jag funderar på vilket av dem det kan vara.
Just delen där jag faktiskt har otroligt lätt att crusha på folk fast jag är lycklig i ett förhållande, att jag älskar fler samtidigt osv, gör att jag tror att det kan röra sig om polyamori. Men jag är inte alls säker, utan snarare väldigt förvirrad. Grejen är väl det att jag längtar efter alla aspekter i ett förhållande, men inte vill hålla mig till bara en då det känns så otroligt begränsande. För jag vet att dagen kommer komma där jag går och kärar ner mig i, eller bara vill vara med någon annan också, haha.
Sen behöver man väl inte nödvändigtvis sätta etiketter på allt. Men det skulle ändå vara skönt att veta, trots att det inte har något större betydelse egentligen.
Citat från Lexyphoria
På senaste tiden har jag träffat olika personer samtidigt, som jag känt kompletterat varandra på olika sätt och fyllt olika funktioner, både känslomässigt och sexuellt. Dvs har jag tyckt om och/eller älskat alla, men bara tanken på att vara med enbart en av dem skrämmer mig så enormt. Om jag fick välja, så skulle jag liksom vara med allihop, samtidigt som jag på ett annat sätt inte vill vara med någon alls sådär enbart.
Vad tror ni, hörni - är det typ någon slags fear of commitment som spökar, eller kan det vara polyamori?
Skulle uppskatta seriösa svar osv.
Du älskar flera människor. Det är självaste definitionen av polyamori. Sen så är det helt upp till dig hur du vill förhålla dig till det. Det låter dock som att du är inne på rätt spår, så det finns nog inte så mycket jag skulle kunna säga. Många polys pratar just om vad du beskriver. Att ingen är perfekt, att alla människor är olika, och att flera människor därför kan komplettera varandra. Det är ju inte så himla svårt att greppa egentligen. Du behöver inte välja en, förutsatt att de andra parterna inte har nåt emot att du är intim med flera människor förstås.
Det där med att man skulle vara rädd vid att binda sig är ett typiskt påhopp som man brukar få ta som poly. Jag kan förstå om du oroar dig för det, men släpp det. Gör vad som gör dig lycklig. Du behöver inte göra som alla andra.
^ Åh, tack så jättemycket för det du skrev. Kände mig faktiskt väldigt lättad av att läsa ditt inlägg.
Det är precis som du skrev, som jag känner - ingen kan ju vara allt för någon, samtidigt känner jag att flera människor tillsammans kan bilda det perfekta för mig, med alla deras olika egenskaper och personligheter. Dock betyder väl detta inte heller att jag inte skulle klara av att vara i ett monogamt förhållande, men jag har märkt att jag faktiskt mår bäst med fler i mitt liv så att säga.
Det jobbiga är väl att de flesta verkar helt monogama, just iom att detta går emot samhällets normer och är "tabu". Det tyckte jag ju liksom själv för inte så längesedan. Men ja, tack så mycket åter igen! Känner att jag fått lite mer closure på det hela i alla fall.
Citat från Lexyphoria
Funderar starkt på om jag är polyamorös, något jag inte reflekterat över eller ens haft tankar om förrän idag. Polyamori har känts helt jävla efterblivet för mig, något tabu och konstigt och något jag förknippat med att "ligga runt". Tills jag insåg att jag själv har varit kär i flera samtidigt ett x antal gånger, har undermedvetet flirtat med andra trots att jag haft partners, haft crushes på andra trots att jag haft partners och så vidare.
Det låter mest som gamla normer som spökat, tror de flesta av oss varit så, och jag vet att jag själv haft mycket ångest över hur dålig jag varit på monoförhållanden som sen spätts på av andras press att man bör ha en enskild partner.
Med tanke på hur du reflekterar så skulle jag säga att du bör köra (eller i alla fall testa ett tag) på att ha flera partners, har nog inget med "fear of commitment" att göra, även om det är det som många lär anta.
Huvudsakligen så anser jag att om du känner ett behov av flera partners så backa inte för någon som försöker pressa eller shamea dig in i något som du inte känner dig bekväm med!
Det är nog inte speciellt lätt att gå och "testa ha flera partners", beror ju även på om man känner behov av att ha någon partner överhuvudtaget eller helt enkelt beter sig som en vanlig singel
det där är ju bara semantik
Citat från Lexyphoria
^ Åh, tack så jättemycket för det du skrev. Kände mig faktiskt väldigt lättad av att läsa ditt inlägg.
Det är precis som du skrev, som jag känner - ingen kan ju vara allt för någon, samtidigt känner jag att flera människor tillsammans kan bilda det perfekta för mig, med alla deras olika egenskaper och personligheter. Dock betyder väl detta inte heller att jag inte skulle klara av att vara i ett monogamt förhållande, men jag har märkt att jag faktiskt mår bäst med fler i mitt liv så att säga.
Det jobbiga är väl att de flesta verkar helt monogama, just iom att detta går emot samhällets normer och är "tabu". Det tyckte jag ju liksom själv för inte så längesedan. Men ja, tack så mycket åter igen! Känner att jag fått lite mer closure på det hela i alla fall.
Alltså jag har seriöst svårt för att greppa att du känner dig osäker, för du har ju verkligen förstått precis allting. Jag är verkligen imponerad. Dock kan jag väl förstå att du behöver någon sorts bekräftelse eftersom du mer eller mindre ger in dig i outforskad vildmark som det ser ut nu, men jag kan säga att du är inne på helt rätt spår. Du äger dig själv, och får ha relationer precis som du vill. Och vad du beskriver nu öppnar upp för helt fantastiska möjligheter vad det gäller relationer. Jag menar, du verkar ha släppt hela myten om "den rätta", och anpassat dig efter verkligheten. Människor kommer att försöka intala dig om att vad du gör är fel, att du riskerar att såra andra, att du minsann kommer att hitta "den rätta" för dig någon dag, och en massa annat skit. Men ta inte åt dig av det, fortsätt bara följa det som känns bra för dig. Det finns inget mer rätt att göra.
Har tagit emotionellt avstånd från mina relationer på sistone och även fysiskt avstånd från en av dem. Känns lite som mina känslor har svalnat en aning pga. det. Jag vet inte, kan bero på att jag mått lite dåligt ett tag pga universitetsstress med studier osv. Kan också bero på att jag inte blir riktigt tillfredsställd i sängen och när det blir så om och om igen byggs en irritation upp. Eller så är det för att de inte ger mig intellektuell stimulans. Liksom skrev nyss med den ena om p-piller och han visste inte att det inte är 100 % säkert, att man kan bli gravid och jag känner att det är allmänbildning att ha kunskap om det. Bara en sådan sak stör jag mig grovt på. De tycks inte ha något vettigt att säga om någonting någonsin. Något som jag VERKLIGEN FUCKING SAKNAT i relationer är a) intellektuell stimulans b) sexuell tillfredsställelse. Vet inte vad jag ska göra, en av dem kommer till mig imorgon och jag vill inte vara sur och bitter.
Det är jävligt svårt att hitta alla egenskaper man söker i bara en person. Det kanske är rätt väg att gå egentligen, om man inte hittar någon som är perfekt på alla sätt, vilket är osannolikt, så kanske man borde ha fler som ger en allt man behöver. Men sedan behöver det ju inte vara romantiska förhållanden, ibland räcker vänskap. Men jag har aldrig varit kär i flera...
Citat från Tovetuss
Det är jävligt svårt att hitta alla egenskaper man söker i bara en person. Det kanske är rätt väg att gå egentligen, om man inte hittar någon som är perfekt på alla sätt, vilket är osannolikt, så kanske man borde ha fler som ger en allt man behöver. Men sedan behöver det ju inte vara romantiska förhållanden, ibland räcker vänskap. Men jag har aldrig varit kär i flera...
Indeed. Min upplevelse är att det här med att släppa myten om "den rätta" verkligen är det mest fantastiska man kan göra, för det finns ingen som är perfekt då ens egna och andras behov förändras hela tiden. Det är ju dessutom helt hemskt för andra och en själv om man går runt och förväntar sig perfektion, och dumpar folk hit och dit för diverse brister. De kommer alltid att finnas där. Visst kan man lösa såna problem inom relationer, men det resulterar ofta i kompromisser och frustration. Att kunna lösa problemen utanför relationen med andra personer vinner i slutändan alla parter på.
Citat från Radhusdisco
http://www.emocore.se/sida/t/KAN-MAN-DELA-PA-EN-MAN-O_10339
EC 2008<3
Det känns som att de flesta fortfarande är sådär idag, haha.
Citat från iTranscend
Citat från Tovetuss
Det är jävligt svårt att hitta alla egenskaper man söker i bara en person. Det kanske är rätt väg att gå egentligen, om man inte hittar någon som är perfekt på alla sätt, vilket är osannolikt, så kanske man borde ha fler som ger en allt man behöver. Men sedan behöver det ju inte vara romantiska förhållanden, ibland räcker vänskap. Men jag har aldrig varit kär i flera...
Indeed. Min upplevelse är att det här med att släppa myten om "den rätta" verkligen är det mest fantastiska man kan göra, för det finns ingen som är perfekt då ens egna och andras behov förändras hela tiden. Det är ju dessutom helt hemskt för andra och en själv om man går runt och förväntar sig perfektion, och dumpar folk hit och dit för diverse brister. De kommer alltid att finnas där. Visst kan man lösa såna problem inom relationer, men det resulterar ofta i kompromisser och frustration. Att kunna lösa problemen utanför relationen med andra personer vinner i slutändan alla parter på.
Synd bara att det finns svartsjuka, dåligt självförtroende, och andra saker som begränsar detta och som man eventuellt behöver jobba på hela sitt liv. Önskar att jag klarade av att dela den jag älskar med andra och tvärt om, för det skulle nog vara bra
Det är svårt att komma undan ja, och monogami är ju ett sätt att undvika svartsjuka på. För min del slog det mig bara en dag att om en person jag älskar, vars lycka jag värderar högt, blir lycklig av att vara med någon annan så är ju det alldeles fantastiskt. Att begränsa andra pga dåligt självförtroende känns för mig väldigt fel, så jag sätter mig hellre öppet och pratar om det och försöker lösa det om såna känslor dyker upp. En tankebana som hjälper mig väldigt mycket är att någon inte behöver älska eller uppskatta mig mindre bara för att denna känner detsamma för någon annan. Man älskar ju inte sitt första barn mindre bara för att man skaffar ett till. Kärlek är inte en begränsad resurs.
Så höll hakan högt. Polyamori är inget man föds till, det är inte som en sexualitet. Det är något man uppnår genom att jobba med sig själv, att träna bort inlärda idéer om relationer, för att sedan ha relationer på sitt sätt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet