Polyamori!! Vara kär i och bli ihop med flera personer.
Citat från kattbajz
eller så förklarar du bara (alternativt håller käften) istället för att dryga?[/i]
Eller så kollar du lite mer än titeln innan du skriver i tråden. Vad poly är och inte är har förklarats på nästintill varje sida. Fattar du fortfarande inte grejen så rekommenderar jag att du googlar på det.
Det är fruktansvärt irriterande att inte kunna diskutera sin relationsform för att det ständigt kommer monogama personer och ba:
"Jag vet ju inte vad detta är, men det låter fan asskumt och dumt och ni gör det bara för sexet *slutshaming* För mig räcker det med en partner och ni kommer få en massa sjukdomar hurr durr naturen och våra instinkter är emot att vi är kära i flera *biologism*".
Visa lite respekt och ta inte upp onödigt utrymme i tråden om du inte har något vettigare att säga än det. Svaret på dina frågor är redan besvarade multipla gånger i tråden.
Finns det några vettiga relationsanarkister i den här tråden med många års erfarenhet?
Hur har ni gjort när gamla monogama tankesätt smyger sig tillbaka på?
Det händer mig då och då, och jag vet att jag ej mår bra i ett monogamt förhållande, men det är samtidigt ganska svårt när en får lite "extra" starka känslor för någon att inte ramla tillbaka i monogama banor. Och det tänker jag ej göra, för det leder endast till keffa livssituationer och svek/sorg typ på grund av att jag just inte fungerar i monogama förhållanden osv.
Har redan gått igenom de flesta scenarios som går i huvudet, men det vore kul med lite fler synvinklar.
Hur gör ni? Kram!
Jag vet inte, jag tror att jag har insett att jag är monogam med vissa personer, och poly med andra. Det handlar nog egentligen i regel om hur trygg jag är med personen i fråga. Pojken som jag har nära mig nu, som jag helst inte sätter någon typ av stämpel på känner jag mig dock monogam runt, och, jag tror att det skrämmer mig så jag förstår hur du menar Guacamole. Jag kanske dock skulle må bra i en monogam relation, men tanken på det får mig att vilja fly och gör mig fruktansvärt orolig.
Jag är också lite osäker på hur jag praktiskt kommer "hantera" min polyamori då jag ärligt talat vill ha barn och kanske i utsträckning familj i samband med det. Så jag kan relatera till det Guac säger också. Och ibland blir jag labil och känner att allt det här är skitsamma om jag bara för vara med henom fastän jag fullhjärtat förstår teorin och så. Känslor är flipp och stör med logiska val (även om jag anser att polyrelationer är betydligt mer emotionellt stabila också)
Citat från detaerforvildt
Citat från kattbajz
eller så förklarar du bara (alternativt håller käften) istället för att dryga?
Eller så kollar du lite mer än titeln innan du skriver i tråden. Vad poly är och inte är har förklarats på nästintill varje sida. Fattar du fortfarande inte grejen så rekommenderar jag att du googlar på det.
Det är fruktansvärt irriterande att inte kunna diskutera sin relationsform för att det ständigt kommer monogama personer och ba:
"Jag vet ju inte vad detta är, men det låter fan asskumt och dumt och ni gör det bara för sexet *slutshaming* För mig räcker det med en partner och ni kommer få en massa sjukdomar hurr durr naturen och våra instinkter är emot att vi är kära i flera *biologism*".
Visa lite respekt och ta inte upp onödigt utrymme i tråden om du inte har något vettigare att säga än det. Svaret på dina frågor är redan besvarade multipla gånger i tråden.
Du vet att jag tycker om dig asmycket, alltså du är bäst på att förklara! Håller med dig till fullo!!
Citat från Guacamole
Finns det några vettiga relationsanarkister i den här tråden med många års erfarenhet?
Hur har ni gjort när gamla monogama tankesätt smyger sig tillbaka på?
Det händer mig då och då, och jag vet att jag ej mår bra i ett monogamt förhållande, men det är samtidigt ganska svårt när en får lite "extra" starka känslor för någon att inte ramla tillbaka i monogama banor. Och det tänker jag ej göra, för det leder endast till keffa livssituationer och svek/sorg typ på grund av att jag just inte fungerar i monogama förhållanden osv.
Har redan gått igenom de flesta scenarios som går i huvudet, men det vore kul med lite fler synvinklar.
Hur gör ni? Kram!
Undrar exakt samma sak. Men jag antar att de personer som känner så, antingen väljer att ingå i det eventuella förhållandet för att det känns okej i nuet och märker konsekvenserna senare, eller håller stenhårt på sina principer och kanske mår dåligt över det ett tag, men sedan "kommer över det" för att det är bäst i längden.
Citat från unsterblich
Jag är också lite osäker på hur jag praktiskt kommer "hantera" min polyamori då jag ärligt talat vill ha barn och kanske i utsträckning familj i samband med det. Så jag kan relatera till det Guac säger också. Och ibland blir jag labil och känner att allt det här är skitsamma om jag bara för vara med henom fastän jag fullhjärtat förstår teorin och så. Känslor är flipp och stör med logiska val (även om jag anser att polyrelationer är betydligt mer emotionellt stabila också)
Det har jag också tänkt på. Jag har i flera år varit fast besluten om att inte skaffa barn av diverse skäl. Kan kort och gott säga att det är inget jag är intresserad av och jag har erfarenhet av att uppfostra ett barn (min lillasyster), det enda jag inte upplevt är att föda, amma och känna det känslomässiga bandet som föräldrar har gentemot sina barn. Men det finns polyamorösa föräldrar som klarar det finfint med barn! Här har du en intressant artikel om det som jag hittade för ett bra tag sen. http://www.dn.se/insidan/bade-latt-och-svart-att-leva-polyamorost/
Jag tror och hoppas att det kommer bli lättare för alla polyamorösa att leva ihop med andra ju säkrare en är i sig själv och gällande att hantera svartsjukekänslor så har jag upplevt att det blir bättre och bättre med tiden, det handlar om att tänka på ett helt annat sätt än vad en tidigare gjort om en har levt i många mono-förhållanden innan (vilket jag har gjort).
Citat från wewe
Artikeln du länkade var kanske väldigt kort och enkel, men den satte fingret precis på det hela. Jag hoppas också verkligen att polyamori kommer tas upp på fler utbildningar på universitetsnivå, då jag har märkt att otroligt många psykologer, psykiatriker och läkare inte har någon aning om hur de ska hantera den infromationen när patienten avslöjer att denne har fler partners. Det finns ju en väldigt stor risk att eftersom ämnet inte forskas kring och inte är så välomtalat så kan till exempel diagnostiseringen av psykiska störningar och sjukdomar försämras. Jag har själv fått udda blickar från mina terapeuter varje gång jag nämnde "min pojkvän (...) och min flickvän (...) sen den andra pojkvännen" osv osv. Till slut började jag undvika att tala om mitt levnadssätt på grund av rädsla för att bli bedömd som "sjukare" än vad jag egentligen är eftersom människor som tog hand om mig inte hade koll på polyamori.
Citat från Multifoliate
Oj jisses. Det låter vettigt att framtida psykologer, psykiatriker, läkare, socionomer osv bör lära sig om polyamori och RA för att ha större förståelse för oss som tillhör den kategorin. Det som inte är vettigt alls är att ens kärlek till flera skulle leda till att en får en försämrad diagnos av sin psykolog/läkare som följd av det. Visste inte om att det förekom. Du har en väldigt bra poäng!
Här får ni se lite bilder som serietecknaren Karolina Bång står för som beskriver alternativa relationsformer på ett bra sätt!
"9 November 10:24 PM
LOL
Om man verkligen känner att man är kär i nån känns det nog inte så"
tack människa på facebook för din djupa insikt i hur kärlek fungerar #gårochblirmono
:P
Funderar starkt på om jag är polyamorös, något jag inte reflekterat över eller ens haft tankar om förrän idag. Polyamori har känts helt jävla efterblivet för mig, något tabu och konstigt och något jag förknippat med att "ligga runt". Tills jag insåg att jag själv har varit kär i flera samtidigt ett x antal gånger, har undermedvetet flirtat med andra trots att jag haft partners, haft crushes på andra trots att jag haft partners och så vidare.
På senaste tiden har jag träffat olika personer samtidigt, som jag känt kompletterat varandra på olika sätt och fyllt olika funktioner, både känslomässigt och sexuellt. Dvs har jag tyckt om och/eller älskat alla, men bara tanken på att vara med enbart en av dem skrämmer mig så enormt. Om jag fick välja, så skulle jag liksom vara med allihop, samtidigt som jag på ett annat sätt inte vill vara med någon alls sådär enbart.
Vad tror ni, hörni - är det typ någon slags fear of commitment som spökar, eller kan det vara polyamori?
Skulle uppskatta seriösa svar osv.
Lexyphoria: Det finns så många i världen som kommer försöka övertyga dig om att det är "commitment issues", men det är ju bara ett problem om du själv vill binda dig till någon men inte kan/vågar. Om du just nu känner som du gör, kör på det så länge du vill. Du behöver inte kalla dig något speciellt, men att du funderar på detta innebär ju att du har tänkt ett steg längre än de flesta.
Dock skulle jag säga att det är naturligt för oss att gilla flera samtidigt, men att de flesta väljer en person och undertrycker känslorna för resten.
Hm jag vettefan asså, tror inte det är något för mig även om det kanske kan va kul i sängen ;);)))
Tycker dock flera partners verkar knepigt, alltid någon som känner sig utanför typ kan jag tänka mig, lol, eller har ingen aning faktiskt.
Vad är kärlek ens liksom? :o
#staypure doe
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet