Polyamori!! Vara kär i och bli ihop med flera personer.
YES. äntligen en tråd om poly.
Citat från Spruffen
Hur upplever ni till exempel att det är att vara kär i flera olika personer? Tycker ni om någon mer än en annan, bor ni alla tillsammans, är det psykiskt jobbigt att vara kär i flera samtidigt och så vidare?
min dröm är att få kunna bo tillsammans med alla mina partners, men just nu är det inte möjligt då en av dem är tyvärr i grund och botten monogam, men vill bryta sig ut ur det. jag känner mig lika beskyddande av alla mina partners och jag tror inte att jag "tycker om" någon av dem mer än den andra. de fyller ju i olika delar av mitt liv och står för olika saker jag behöver, så det är lite mer som att ibland känner jag mer för att vara med just den ena eller den andra bara för att jag känner för att göra just de sakerna jag bara kan göra med den.
de enda gångerna det är psykiskt jobbigt att vara kär i flera är när en av dem har problem med att acceptera mina känslor till den andra. det vill säga då jag själv känner att jag inte fyller min roll som en bra flickvän i den personens ögon för att den känner sig otillräcklig eller oälskad, när sanningen är att i mina ögon är den alltid både älskad och tillräcklig som den är.
Citat från molly
spaceman: Det beror väl helt på vad man är för sorts person, vilken sorts personer man dras till, och därmed hur ens förhållanden ser ut. Jag har haft mycket få förhållanden eftersom jag tycker om tanken på att ha just DEN DÄR, en person som är ens allt. Och det är svåruppnåeligt. Kanske även ologiskt just därför, men så himla konstigt kan det väl ändå inte vara? Det är ju definitivt - om inte annat - mindre att hålla reda på, haha.
Absolut, men jag tror även att man är för inpräntad att det ska finnas en drömpartner. Jag menar inte att det inte finns EN partner som uppfyller ens önskningar/krav, men att lägga den bördan på en person att den ska uppfylla allt? Är inte det ganska elakt, egentligen?
Kvalité framför kvantitet.
Citat från spaceman
Citat från molly
spaceman: Det beror väl helt på vad man är för sorts person, vilken sorts personer man dras till, och därmed hur ens förhållanden ser ut. Jag har haft mycket få förhållanden eftersom jag tycker om tanken på att ha just DEN DÄR, en person som är ens allt. Och det är svåruppnåeligt. Kanske även ologiskt just därför, men så himla konstigt kan det väl ändå inte vara? Det är ju definitivt - om inte annat - mindre att hålla reda på, haha.
Absolut, men jag tror även att man är för inpräntad att det ska finnas en drömpartner. Jag menar inte att det inte finns EN partner som uppfyller ens önskningar/krav, men att lägga den bördan på en person att den ska uppfylla allt? Är inte det ganska elakt, egentligen?
Beror nog återigen på personen, hur man fungerar. Om någon sade till mig att jag är precis allt hen vill ha skulle jag bara bli otroligt glad. Känner man likadant för denne och man är villig att ge precis lika mycket så lär det ju knappast vara en börda för någon. Nu verkar människor i allmänhet ha svårt att hitta den balansen så jag kan förstå att tanken är skrämmande osv, men att utgå ifrån att det bara skulle vara en börda... känns cyniskt even for me, hahaha. Hur många procent av personer som tycker om dig skulle tycka att du var elak om du sade att de tillför allt du behöver i ditt liv? (Dåligt exempel kanske, men eh, you get my point)
Citat från spaceman
Citat från molly
spaceman: Det beror väl helt på vad man är för sorts person, vilken sorts personer man dras till, och därmed hur ens förhållanden ser ut. Jag har haft mycket få förhållanden eftersom jag tycker om tanken på att ha just DEN DÄR, en person som är ens allt. Och det är svåruppnåeligt. Kanske även ologiskt just därför, men så himla konstigt kan det väl ändå inte vara? Det är ju definitivt - om inte annat - mindre att hålla reda på, haha.
Absolut, men jag tror även att man är för inpräntad att det ska finnas en drömpartner. Jag menar inte att det inte finns EN partner som uppfyller ens önskningar/krav, men att lägga den bördan på en person att den ska uppfylla allt? Är inte det ganska elakt, egentligen?
Vet inte om jag skulle anse det elakt det ska ju föreställa ömsesidigt. Dock håller jag med om att när man beskriver det så låter polygami smartare och effektivare men de här frågorna försöker jag ha som undantag där jag inte tänker så mycket på va andra tycker eller vad som är logiskt. Jag upplever dock som Molly att när man väl faller huvudstupa så har i alla fall jag inte känslor över för någon annan för jag är så upprymd med dem redan som det är. Andra bleknar till och med bort.
Ska kanske läggas till att det var länge sedan jag hittade någon jag ansett var intressant nog att orka dejta någon längre period så jag är väll lite hycklare också kanske men jag är nog ändå mest ute efter ett vanligt förhållande.
Har varit i ett polyamariförhållande, och jag diggar det. Min pojkvän var den enda jag hade känslor för, men att ligga med andra var grymt.
Skiter dock i sånt nu och vill bara hitta ett "vanligt" förhållande meep.
Sex och kärlek är ju inte samma sak riktigt, så det kan nog definitivt funka, men de jag vet som har haft sådana förhållanden har alltid slutat med att folk blir sårade på ett eller annat vis, så föredrar nog vanliga förhållanden! ^^
Låter som my kind of thing. Har väldigt svårt att hålla mig till en person. Och om det ska funka måste man kunna se skillnad på kärlek och bara sex
Nasty.
*Hur/när/var/varför upptäckte ni att ni var polyamorösa? Och när testade ni på det för första gången?
Efter mitt sista monogama förhållande som gick i stöpet började en tänka efter typ, och kände att jag under vårt förhållande inte endast varit intresserad av hen. Detutvecklades till konversationer med människor som kunde mer, och sen banade det en mycket enkel naturlig väg typ.
*Hur hanterar man svartsjukan som kan uppstå på bästa sätt? Tillsammans som ett team eller var för sig? Kanske en kombination?
Definitivt tillsammans skulle jag vilja påstå. En partner som är för svartis kanske en inte klarar av, men vill en vara med personen är kommunikation sjukt viktigt. Alla relationer behöver bra med kommunikation, vilket jag tycker monogama förhållanden ofta saknas då regler bara antas och ej fattas i samförstånd.
*Är det tabu att prata svartsjuka i polyrelationer? (har själv märkt av att det är det på vissa håll)
Jag tror att en hel del människor som lever polyamoröst blir rädda/är rädd för svartsjuka. Och det är viktigt att en fortfarande kan känna svartsjuka, men att en måste hantera den på annat sätt än att vilja sätta klorna i någons kropp och stänga in den.
*Regler angående relationerna - vad är okej/mindre okej/inte okej alls för dig/er?
Regler bör fattas tillsammans genom samtal. Personligen har jag nog inga föredragna premisser, men så fritt som möjligt med starka intima band till varandra. Mycket kommunikation, annars känner jag mig inte trygg. En ska inte tycka att det ärjobbigt eller läskigt att prata om relationen en har med en annan människa.
*Hur prioritera så att alla får tid, plats och uppmärksamhet?
Det beror väl på lite hur personerna en har relationer med ser ut och fungerar också. En del behöver ej så mycket uppmärksamhet, medan andra behöver massor. Jag har en relation som funkar otroligt fint, med en person som jag pratar med typ 2-3 gånger i månaden, och träffar ännu mer sällan. Men vi har otroligt bra relationskommunikation. Och sen har jag haft relationer som kräft ganska mycket uppmärksamhet och kraft och liknande, och då är det viktigt att även tänka på sin egen energikälla.
Jag ser att en hel del människor i den här tråden kan tänka sig typ att ha en primärrelation med någon, och ligga med andra också. Kan en inte vara lika frigiven i sitt hjärta och med sina känslor också? En letar ej efter tex den perfekta kompisen att dela livet med. Varför just den perfekta partnern? Det är egentligen inte konstigare än att en känner samma för flera olika människor, fast alla har en individuell våglängd på kärleken typ. Precis som med polers. En delar något fint med olika människor, och den ena är ej den andre lik.
Citat från Ozscyr
Sex och kärlek är ju inte samma sak riktigt, så det kan nog definitivt funka, men de jag vet som har haft sådana förhållanden har alltid slutat med att folk blir sårade på ett eller annat vis, så föredrar nog vanliga förhållanden! ^^
tyckte bara att det var lite lustigt att du verkar antyda att människor i "vanliga" förhållanden inte blir sårade på ett eller annat vis när ett sånt förhållande slutar. men det blir de ju. alla blir sårade oavsett och blir någon sårad i ett förhållande, oavsett om det handlar om poly eller mono, så är grunden till det inte typen av förhållandet utan bristen på kommunikation eller att den andra, tredje, fjärde (osv) partnern var helt enkelt inte värt besväret.
Citat från JohnLemon
Kvalité framför kvantitet.
och ibland kan man få båda samtidigt.
Sharing is caring!
Nejmen, har haft mer än en kk åt gången förut, men aldrig något förhållandeliknande.
Skulle inte vilja ha det nu och inte heller vara del av det för någon annan.
Citat från Tryffelgaffel
(Ligga runt == Sjukdomar) i min åsikt.
HA, JO MEN TJENA. SOMNADE DU PÅ SEXUALUNDERVISNINGEN I SKOLAN?
Finns kondomer :s
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet