Otrohet
Citat från Legilimency
Det behöver inte vara ett problem partner 1 i ett förhållande har sexuella eller romantiska relationer med andra, utanför dens förhållande med den partner 2. Problemet är om detta sker utan att den partner 2 har givit sitt medgivande till en icke-monogamisk relation. Då sviker partner 1 partner 2s förtroende. Om partner 1 däremot pratat med partner 2 om dess önskan att även vara romantiskt och sexuellt involverad med individer utanför förhållandet, och de båda skrivit under på att det vore ok, hade det varit hur kosher som helst för partner 1 att hoppa runt i sänghalmen med och kära ned sig i vilka människor den kände för.
När det väl kommer till kritan, handlar det snarare om respekt för det kontrakt de relevanta parterna bildligt talat skrivit under på, när de ingick i ett visst typ av förhållande. Det handlar också om hänsyn för ens partners (singular som plural) känslor. Att inte visa hänsyn eller att bete sig respektlöst mot sin(a) respektive, är det som människor tenderar att hytta fingret emot. Det anses vara ett moraliskt klandersteg; etiskt brottsligt, om man så vill.
Du ..
Är ..
Smart <3
Citat från Feujlip
Äsch, det vet jag inte! Men tack för orden, fellow EC:are. (^______^)=b
Nu kommer antagligen alla hata mig.
Men, om någon har varit otrogen mot en bör man fråga sig själv vad man själv har gjort.
En människa som är nöjd med sitt förhållande skulle aldrig vara otrogen.
Otrohet handlar om missnöje, vilket den otrogna inte bara kan vara anledningen till.
Personen är antagligen inte tillfredsställd, på sexfronten eller kärleksfronten.
Självfallet är det en jobbig sak att gå igenom, bli utsatt för eller utsätta för,
men sluta lacka balle och fråga vad det är som är fel.
Om man är missnöjd så borde man bara säga som det är, istället för att såra genom otrohet :3 Men förstår din tanke Mat c: <3
Mat: Är det då inte mer moget av personen som varit otrogen att ta upp det denne har problem med istället för att gå bakom någons rygg på det viset? Otrohet är i mina ögon så jävla fegt. Om problem i förhållandet- ta då upp det istället för att utsätta någon för det svek otrohet innebär.
Jag vart inte ordentligt sexuellt tillfredsställd på fyra år i ett förhållande. Inte fan gick jag och var otrogen för det. (I alla fall itne enligt mina egna kriterier(fysiskt umgänge med anra))
Jag tänker att man får försöka visa någon typ av förståelse även för vänsterprasslaren. Det är svårt att visa sina känslor eller att prata om sådana saker, då det finns risk att det sårar ens partner eller av andra anledningar känns väldigt jobbigt. Det gör inte otrohet ok, men däremot tror jag att viss sympati för båda sidor och att se saken mer nyanserat och konstruktivt, vore önskvärt. Människor begår misstag.
Citat från mandis_
Mat: Är det då inte mer moget av personen som varit otrogen att ta upp det denne har problem med istället för att gå bakom någons rygg på det viset? Otrohet är i mina ögon så jävla fegt. Om problem i förhållandet- ta då upp det istället för att utsätta någon för det svek otrohet innebär.
Försvarar det inte. Säger inte att det är det rätta sättet, säger bara faktumet att det handlar om missnöje. Och även om det är otroligt fegt och fel, så bör man inte enbart anklaga sin partner. Man bör även överväga ens egen skuld i det hela.
Mat: Hur bär man skuld i det handlande som ens partner begår? Man kanske har orsakat missnöjet, men man har verkligen inte orsakat handlingen i sig.
Mat: Om den otrogna partners inte kommunicerat sitt missnöje eller olycka över något i förhållandet till sin partner, tycker åtminstone jag att man inte rimligen kan hålla den ansvarig för den andres otrohet.
Well, man har ändå en liten skuld i det. Det har man i precis allting.
Och man kan inte enbart se från de utsattas perspektiv. Det är oftast bakomliggande orsaker. Och det är inte säkert att personen i fråga inte har tagit upp det innan. Varför tar alla det för givet?
Man kan mycket väl ha tagit upp det - utan att någon förändring har skett.
Mat: Om ingen förändring skett, varför avslutar man inte bara förhållandet då?
Otrohet = *fock off*...bara det
Då blir det snarast, i mina ögon, att båda delar på skulden. Båda gör sig skyldiga till ett respektlöst och hänsynslöst beteende; den ena genom att vara otrogen och den andre genom att inte försöka göra något åt det som ena parten upplever vara negativt i förhållandet. Har båda försökt jobba på det, men inte lyckats nå ett önskat resultat, kanske det vore bättre att de inblandade gick skilda vägar.
Citat från mandis_
Mat: Om ingen förändring skett, varför avslutar man inte bara förhållandet då?
Hur ska jag kunna veta det?
Finns väl en miljon olika anledningar.
Att man fortfarande älskar personen, separationsångest, att vilja fortsätta kämpa etcetc.
Man planerar oftast inte otrohet (självfallet kan man göra det), det bara händer.
Vilket inte gör personen i sig till en dålig person. Misstag händer alla och om man är missnöjd i förhållandet, någon attraktiv människa visar attraktion så är det inte så konstigt att det blir så.
Sedan att det är fel, är en annan sak.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet