Litteratur - nice grejer.
Jag måste ta mig igenom en hel Kafkabok någon gång haha. Läst halva Processen, början av Slottet och Förvandlingen. Av det som jag läst så gillade jag Slottet mest, Processen var ganska tradig men det var länge sen jag läste den så jag förstod nog inte ironin. Förvandlingen verkade intressantare efter att jag förstod tvetydigheten i tyska språket som gått förlorad. Det känns dock som att Kafka inte lämpar sig för översättning, om jag bara orkade fixa ordförrådet i tyskan så ... var ju därför jag valde tyska öht. haha.
Anser ej att man bör må dåligt över att inte gilla böcker som andra gillar tho, fast blir lite rabiat när folk dissar Kafka för oftast så känns det som att de går in med inställningen att det ska vara som att läsa sedvanliga deckare som är hollywoodfilm i textformat för att de hört att Kafka är "bra." Felaktiga premisser kan förstöra så mycket. :(
Förvandlingen är den Kafka jag varit tillräckligt koncentrerad för att kunna säga mig ha läst på riktigt, fniss. Och den jag tycker fantastiskt mycket om. Och någon kortare, I Straffkolonin eller vad den heter. Processen gick alldeles för snabbt och jag minns inte att jag kände värsta (mer än att jag måste ha missat något); har tänkt att dra igenom någon gång igen bara för att se om jag kan skriva om vårt "det är inte du, det är jag!"-avslut. Slottet har jag inte läst än, så återstår att se om jag slängde bort en presentplats (hädelse).
På tal om att bikta sig om litterära pinsamheter ("")..... jag gillar inte Emma. Så, now it's out there. Seriöst. Det var ett tag sedan, något år, och jag minns inga större detaljer or whatever, men Gud vad helvetiskt irriterad jag blev på fittan och att hon ändå fick kukfanskapet i slutet! NOT OK. The kinda pathetic girl whose name I don't remember - Jessica? Janey? - I was rooting for you! Jättetråkig, JÄTTETRÅKIG. Jag minns Emma som en trångsynt och arrogant skvallerkärring med näsan ständigt i blöt, och KASS PÅ DET också. Och kanske just den biten av det sociala skiktet som bara får mig att vilja zzZzzpy... eller åtminstone när huvudpersonen är född i silversmeten. Och tycker inte att språket var värsta märkvärdigt heller, eller inget jag minns som var AWSHIET. Fattar inte grejen alls.
Hm. Varför en pinsamhet? Jag är av känslan att det finns Bra Litteratur och så finns det litteratur som inte är Bra, men som kanske är bra (eller dålig), och att detta kan utrönas objektivt. Jag har inga som helst belägg (än), mer än en känsla. MIN KÄNSLA ÄR ETT BELÄGG OK? För att jag vet inte, någonstans i metaetern kopplar jag samman etik och estetik och om etik/moral kan vara objektivt (vilket jag tror) och att handla mot etik klandervärt så gäller detsamma estetiken, p.g.a. de hör ihop - skrev hon, utan att bry sig om att underbygga med shit p.g.a. oförmögen. But there it is. Så därför blir jag lite orolig när jag inte SER det; jag menar, jag behöver inte tycka något är fantastiskt bara för att det är en klassiker. Men jag tenderar ändå att se varför detta är Bra Litteratur. Även om jag kan säga "jag tycker inte om Dostojevskij" (not true, jag dyrkar honom), så tycker jag att jag absolut - rationellt? - kan säga att "Dostojevskij är en Bra Författare och han skapar Bra Litteratur." Motsägelselöst. Oavsett vad jag tycker. Och att detta är Sant. Förstår ni hur jag menar? Så för mig handlar det inte så mycket om att andra tycker det är bra, utan att det faktiskt ÄR Bra, objektivt, och jag tycker att jag kan känna det/se det/förstå det. Och om jag får för mig att något ÄR Bra (p.g.a. klassiker or whatever), men jag inte ser det, innebär det att jag brister i mina rationella, eller emotionella kanske också, förmågor. #storhetsvansinne
Såå... om en någonstans har denna övertygelse eller åsikt att det finns objektivt Bra Litteratur, eller konst generellt, eller skönhet osv., så är det inte konstigt att en sämstar sig över att inte recogniza den. Vet ej om detta gäller alla med Sämst-stämplar, men gäller mig i alla fall :(
Men det kan också vara så att en inte alls behöver oroa sig för att en inte ser det andra ser för andra kan ju ha fel i huruvida boken är Bra, eller merely bra. Eller kass. Eller så kan de kriterier vi använder för att bedöma vad som är Bra suga osv. Så, ja. Kvittar egentligen helt vad andra tycker (beror på vilka förvisso, folk med rationella förmågor nog att snappa upp det objektiva har ju ändå något legit (i bemärkelsen "Bra Litteratur") att säga till om), om det så är Nobelkommittén eller min farmor (som inte kan läsa). Jag begår säkert tio fel när jag agerar efter en premiss som jag inte har bevisat rationellt ens för mig själv än, men äsch. Det börjar med en vision... så, FUCK YOU EMMA (for now..).
Med det sagt innebär det inte att folk inte får tycka vad de vill - om de så tycker att Twilight är bättre än Brott och Straff (mmmmmmmmmmmhmhmmm..) - det innebär bara att det (kanske) finns olika skikt att grunda sin åsikt i, och vissa skikt sträcker sig närmare det objektiva, Sanningen, än andra. Kanske. Nåväl, är ju bara i utvecklingsfasen. Poängen är att det kan finnas more to it än att en inte håller med ones peers och att detta är no-no. Om jag känner att något är Sant, eller får veta detta or whatever (på välvalda grunder, kanske "klassiker" är en kass grund), men jag inte förstår det eller inser det (trots att jag (status: informerad) har redskapen att göra det eller möjligheten att skaffa mig redskapen att göra det), så är det i viss mening klandervärt. P.g.a. detta diffusa band mellan estetik och etik som jag slänger med. Som är ett avhandlingsämne, minst. Inser jag, när jag skriver och märker att det inte riktigt håller vid klandervärdheten. Aja. Hellre detta än institutionalism.
Och när jag ändå är igång kan jag skriva att jag läste halva Odysseus och slängde sedan ifrån mig den, hetsgråtandes (not the good kind). Den enda bok jag inte avslutat.
^tryhard
Shut your mouth, you empirist whore!
^Wuw you
JOYCE ÄR SÅ JÄVLA ÖVERSKATTAD HELVETE
och bitches Brontë före Austen anyday
Tack. TACK.
F.ö, det här med att författare man tycker om går och blir nobelpristagare stör mig något så innerligt. Vart sjuhelvetes glad över att Murakami slapp undan, det gör ont i mig när folk roffar åt sig Munro och hon nu blir ett must-read, det är som om uppskattningen inte alls är lika genuin då :(
Fast Murakami bby är väl redan lite "den sortens författare". Menar, när jag började läsa honom så hade ingen ever hört talas om honom men nu - typ fem-sex år senare - så är han ju skitN och ah blivit film och grejer och varannan spårvagnssnubbe har Kafka on the Shore i näven.
Skyller det på Beatles... hah det är hemskt. Kafka on the Shore är fan den jag tycker minst om thou, kanske för att jag förväntade mig Kafka och fick Murakami, dessutom den första jag läste av honom. Sputnikälskling är däremot lovely.
Men ja, är som om Nobelpriset mer förstör. Läste någon krönika också om att författare som får priset oftast ja, slutar sin karriär för att pressen blir major.
Citat från Heroin
Har inte läst så många författare som sedan gick och fick Nobelpris, så vet inte riktigt! Men hur menar du att uppskattningen inte är lika genuin? Att folk bara läser det p.g.a. nobelpriset eller?
Kan se det som positivt att folk kommer i kontakt med litteratur de förmodligen annars ej kommit i kontakt med. Men det är sant att hela nobelprisskimret kan påverka åt en läsning som är något annat än för läsningens skull, ex. Och att ens åsikter påverkas åt att det MÅSTE vara bra p.g.a. Nobelpriset and all.
Håller med sattyget! De där icke "genuina" läsarna lär väl inte stick around for long ändå. Det där med press och många läsare är väl dock sånt man får dras med i och med any success - Nobelpris-orsakat or not. Ska man vara så tjurig (*host*paulauster*host*) så kan man la låta bli att ge ut sina böcker. Jag tackar fan (och akademien) för att jag fick chansen att upptäcka Mo Yan förra året iaf.
Citat från sattyg
Ja! Att författaren ifråga får nobelpriset-jaha då måste personen ifråga vara the shit om den fick det högsta litteraturpriset liksom
Lite som de s.k klassikerna inom läsning, men klassikerna har ju åtminstone majoriteten av folket okejat att ja, det här var ju rätt bra. Nobelpriset tar hänsyn till många petitesser gemene man inte gör vid bokval varav läsupplevelsen blir en besvikelse eller mer, meh var väl okej men var det nobelprisokej?! mjaaah
Sen stämmer det du säger med, den positiva poängen är att man upptäcker någon man kanske aldrig annars hade tagit i med tång ens.
Citat från molly
Har köpt två av hans, inte hunnit läsa ännu, VILL (går att säga om ca 100+ andra böcker hemma hos mig).
Citat från Heroin
En sak jag tycker är bra med Nobelpriset - men jag vet inte riktigt om det är välgrundat för jag tänkte på det just nu - är att i jämförelse med klassiker så tenderar det att bredda sig bortom västerländskt mycket mer; eller har jag fel? Fast fan det har jag nog, i mitt huvud räknade jag nämligen in Ryssen som västerländskt lol (damn you Dostojevskij).... men känns som att vi kanske varit drabbade av lite kulturell blindhet när klassikerna blev KLASSIKER, så att säga. Europacentrering, inte nödvändigtvis rent territoriellt, men idémässigt, eventmässigt osv. (finns givetvis undantag). Med Nobelpriset så kommer vi kanske ifrån det lite - även om de också bedömer från en kulturell bakgrund.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet