Life Is Strange

Whoa. Sista episoden. Holy hell.
Mitt huvud gör ont :(

De ska tydligen ha droppat ledtrådar om att det är han.

Tycker slutet var ganska platt, men det är nog för att efter ep4 så kunde de inte göra på annat sätt pga kaosteorin.

Från att jag började spela höll jag på och jämföra med typ Donnie Darko där timetravel-grejen faktiskt FÖRKLARAS och man typ känner sig satisfied men helheten i Life is Strange känns mest... random? Typ? Visst att man fattade HUR man kunde göra men inte VARFÖR och nä jag vet inte. Varför skulle just typ EN tornado i en liten skitstad vara resultatet av att ha fuckat upp _allt_? plus att jag vet inte, känns som att de typ krystade hela grejen med att Max skulle ha förstört allt för alla. hon hjälpte ju way fler än hon dödade... unless man offrade staden at the end, like I did. men ah. var de tvungna att ha hela MAX DU SUGER VAD HAR DU GJORT-twisten när hon egentligen gjorde mer gott än ont? ughhhhh så teenage angst

^ Blev också lite konfunderad angående time travel-förmågan. Satt och väntade på en förklaring, och en ba... happ :|

Inte helt nöjd med ep5 men i det stora hela var det ett riktigt mysigt spel. Har dock gått omkring och känt mig rätt tom sen jag klarade ut det häromdan, blev rätt fäst vid Max, Chloe och deras relation.

Jag förväntade mig att Max skulle dö efter all time-travel. Tycker att det var rätt många plothole men även rätt platt story igenom spelet. Blev minst sagt irriterade igenom spelet då antal gånger kände mig rastlös pga av Max kommentarer om saker omkring henne(JAG LED) i något i stil med "Undrar hur det är att vara en boll", ville seriöst att hon skulle dö. Så mot slutet gjorde jag alla fel jag kunde och var rentav elak, vilket även slutade med att jag inte räddade någon och offrade staden. Cloes reaktion på det var fantastisk, "okej du offrar min mamma och staden men jag följer dig hela livet" :D:D.

Spelets tempo var även väldigt segt, det tog lång tid att komma in i det. Och vanliga fall vid spel som man blir uppslukade utav och håller
krampaktigt i kontrollen som resulterar att inte kunna sluta. Här gick det att trycka några knappar ibland för att det hände aldrig något stressigt. Man kan alltid spola tillbaka(nackdelen med timetravel spel).

Men känns inte som man kan spela spelet "rätt" eftersom du kommer ändå hamna vid slutet, där du hamnar oavsett vad du sa till rektorn i första episoden. förutom det gillade jag faktiskt slutepisoden med artsy vinklar och scener som räddade spelet lite.

Men Det är inget spel jag kan tänka mig spela om. Känns trist att man får välja endings utifrån ett val i slutet.
Om man gillar alternativa slut är det nog bättre med Walking dead, beyond two souls och Heavy Rain.

Men saker jag ge cred för är atmosfären, musiken, grafiska delar!