Har du skurit dig någon gång? [Självskada, EJ papercuts osv]

Citat från Pansartax

OMG! You just won the emo-thread of the year award!

Citat från Elisabet

brukade göra.
olika perioder mådde jag svindåligt och då blev det så.
vänster ben o vänster arm, på armen är det typ 22 är, 8 av dom är stora och står ut o sånt. på benet är det helt täckt så det går direkt inte att räkna.

det är sjukt dumt att göra sånt, men ibland stod jag bara inte ut.
jag döljer inte mina ärr, för de är en del av mig, något jag måste leva med. men, jag är verkligen inte stolt över det.

^
Sålänge du inte skäms över ärren, det ska man verkligen inte göra.

Jag har aldrig skärt mig.
Men jag har gjort illa mig själv med en penna, det kanske låter rand0m. Men det var en stift penna som jag tryckte in och gnuggade mot min arm så det tillslut såg ut som om jag hade cuttat mig själv.
Och jag gjorde det för att jag hade psykisk smärta så jag ville bli av med den på ''bästa'' sätt så att jag inte behövde gråta resten av den kvällen för att jag ville sova eftersom att jag var trött. Har inte direkt skadat mig själv något mer med det utan har som bara haft en jävla psyk smärta och tänkt på självmord och kanske gråtit mig till sömns vissa kvällar.
Jag brukar annars slå mig själv, alltså ge mig själv en hård örfil bara för att jag ska få slå någon då jag är ledsen eller arg istället för att någon annan ska få ta smällen. Oftast är det för att jag är arg/ledsen på mig själv än om det inte alltid är mitt fel.
Har också försökt ta självmord genom att legat på tågrälsen och väntat på tåget, men som tur så kom aldrig tåget.
För jag vill klara av livet än om min psykiska smärta kommer och går. Ibland vill jag bara dö men ibland försöker jag iallafall att tänka posetivt.
Har hänt saker i mitt liv som sabbat mitt liv lite grann, men saker som jag försöker komma över och så, ibland försvinner känslorna men ibland kommer dom tillbaks.
Har ganska länge haft problem med mitt psykiska, har egentligen aldrig mått såhär ''bra'' sedan jag började 4:an och var elva år eller tidigare, jag minns inte direkt och orkar inte heller direkt vara så noga.

Älskar mig själv för mycket för att göra det.

waaat noo waai.

Tycker det är jävligt äckligt med folk som har ärr från sånt med.

Jag ''gömmer'' inte mina ärr alls. Om folk känner sig äcklade så är det deras problem.
Jag tänker gå runt i dom kläder jag tycker är snygga.
Folk vill att jag ska gå runt i långärmat? Jaha meneh.. fuck them, för jag bry mig ärligt talat inte om andra blir äcklade. Jag ser ut så, deal with it.
Jag kanske inte heller tycker det är snyggt. Jag går inte runt och flashar, men jag går inte och gömmer dom bara för att någon tycker dom är äckliga.

nej, orka skära sig...... har aldrig mått så dåligt så jag har haft ett behov av att göra illa mig själv, tur det.

skar mig galet mycket ett tag, på armen höfterna och benen.
det på armen är bara små, de på höfterna är biffigare, syns som fan -.-
sen de på benen är värst, stora, i massor, och jag fick sy ihop mig en gång, 7 fina stygn har jag på benet... tog i nerverna och muskeln så benet är rent åt helvette.
varför? jag har mått skitdåligt, och då kändes det så himla skönt, det förklarade typ den psykiska smärtan... har också panikångest och depressioner så ibalnd kommer bara tankarna upp i huvet, har varit nära att gå rejält över gränsen ett tag och ta självmord, men det blir bättre nu och så :) jävla emotext här asså^^
men har slutat nu, så jävla ovärt att skära sig asso^^

Hade ett par år av den där skiten. Jag skadar säkert mig själv fortfarande på olika vis, men på sätt som är mer accepterat.
Det är ett helvete att komma ur självskadandet när man väl ramlat ner. Men det går, jag skär mig inte längre efter ca. 3 år. Keep fighting honeybees

ja

Haha ja, var 13 år, förvirrad, depp och wemo.

Jag skär mig inte, har aldrig ens funderat på det då jag varit deprimerad för jag har redan sett och läst om så otroligt många som skärt sig som är lyckliga idag.
Jag vet att jag kommer säkert vara lycklig i framtiden men om jag skär mig nu så har jag ju kvar ärren i framtiden och kommer bara minnas den dåliga tiden i mitt liv. Sånt vill inte jag.
Jag pratar heller med någon, eller bara låter allting få flöda genom mina tårar.
Och ibland så räcker det med en promenad eller springa ut då det spöregnar x)
För mig så är det mer som om regnet sköljer bort allting, för stunden åtminstone och jag har vänner och familj omkring mig som alltid får mig på bra humör, så nej. Jag kommer nog Aldrig att skära mig, om jag verkligen vill känna smärta så tänder jag bara ett ljus och häller hett vax över mina armar, handleder och händer eller nått :s
Lite fail kanske.. Men bättre än att få ärr^^