Gud, finns han?
Citat från Orks
Allt är information, och fakta existerar inte. Du älskar allt och inget?
Fakta existerar, vare sig du vill förlita dig på det eller inte.
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Allt är information, och fakta existerar inte. Du älskar allt och inget?
Fakta existerar, vare sig du vill förlita dig på det eller inte.
Om du inte kan bevisa något fullt ut kan du inte veta att fakta existerar.
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Koncept är verkligheter, med varierande relativt värde.
Det är inte verkligheter i det anseendet av vad som verkligen är.
De är verkligen verkligheter i det avseendet som verkligheten dikterar vad som är verkligt.
Tills vidare.
Citat från Orks
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Allt är information, och fakta existerar inte. Du älskar allt och inget?
Fakta existerar, vare sig du vill förlita dig på det eller inte.
Om du inte kan bevisa något fullt ut kan du inte veta att fakta existerar.
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Koncept är verkligheter, med varierande relativt värde.
Det är inte verkligheter i det anseendet av vad som verkligen är.
De är verkligen verkligheter i det avseendet som verkligheten dikterar vad som är verkligt.
Absolut kunskap existerar inte och fakta är inte absolut kunskap.
Oh shut up.
Citat från ErikSchwartz
Absolut kunskap existerar inte och fakta är inte absolut kunskap.
Läs på lite om vad fakta faktiskt innebär.
Som sagt, tills vidare.
Citat från Orks
Citat från Sacrifize
Orks:
"Vad gör tanken så annorlunda från objektet? Det enda sättet du kan förstå ett "objekt" på är genom tanken. Objekt är dina tankar."
Det var dock inte det jag syftade på. Jag har redan skrivit svaret men jag får en känsla av att det verkar lite svårt att förstå.
Ett fysiskt objekt, exempelvis spagetti-monstret, renderas inte ut av en fysisk tanke bakom det. Att påstå att det fysiska spagetti-monstret är detsamma som tanken är på ungefär samma nivå som att förklara en banan och en gurka likadana objekt.
En fysisk tanke är en sak och objektet är en annan. Det hela är väldigt lätt faktiskt.
Du är inte riktigt "on point". Självklart är "det flygande spaghetti-monstret" ett resultat av konceptionen av fysiska objekt, egentligen tankar med konret uppskattningsvärde, sammansatta till en slutsats. Som jag ser det vill du förmedla budskapet att en tanke är desto mer verklig, om dess värde kan hänvisas till singulära uppskattningar. Det är en bra poäng, men är du säker på att den kan styrkas?
Nej du har helt missuppfattat det. Monstret är inte ett resultat av konceptionen av fysiska objekt. En tanke är heller inte mer "verklig", vad det nu innebär, om dess värde kan hänvisas till singulära uppskattningar, som du så fint lade fram det. Det är heller ingenting jag har påstått kunna styrkas.
En tanke som enskilt fenomen är alltid verklig, precis som du har argumenterat för. Produkten av tanken och dess reguljära innebörd samt existens är dessvärre mer svårtydlig. Om man ska påstå att "monstret" är en konception av fysiska objekt krävs det fysiska objekt för att monstret ska kunna uppstå på tankenivå samt den basis detta innefattar. Detta är enligt de fysiska lagarna helt absurt och inte ekvivalent med empirin då jag som egensinnad varelse kan skapa en social illusion av ett fenomen där dessa lagar ej är en påverkande kraft. Detta raderar det faktum att tankens produkt skulle existera i empirin då det skulle gå om intet och inte vara ciselerat i empirin som fungerande material.
"The fundamental question underlying the Critique of Pure Reason is the possibility of metaphysics, understood as philosophical (as distinct from mathematical) knowledge that transcends the bounds of experience. And, as the title suggests, the means for answering this question once and for all was to be a “critique of pure reason,” by which Kant understood a critical examination of the faculty of reason itself and of its capacity to acquire knowledge independently of experience or a priori. But already in the Preface to the first edition of the Critique, Kant distinguishes sharply between such a critique, whose task is to determine the possibility and limits of metaphysics, and a “system of pure (speculative) reason,” which he states that he hopes to deliver subsequently under the title “Metaphysics of Nature” (A xxi). Thus, the Critique is initially presented as distinct from, and as a propaedeutic to, metaphysics, which remains the ultimate goal of philosophical enquiry, and which is itself defined as “nothing but the inventory of all we possess through pure reason, ordered systematically” (A xx)."
Allison, Henry E. (Editor); Heath, Peter (Editor). Theoretical Philosophy after 1781.
Port Chester, NY, USA: Cambridge University Press, 2002. p 2.
Orks: Ett annat citat som stämmer väldigt mycket in på den synen du har på det hela. Här påpekar även författaren hur svagt det hela är och hur mycket tvivel som uppstår.
"Davidson is also a token-physicalist, however; and so in one (very weak) sense he endorses a form of realism. Davidson’s view is that each particular (or ‘token’) belief or desire possessed by an individual thinker will be (will be identical to, or none other than) some particular state of their brain. So each token mental state or event will be a real physical state or event. And Davidson secures a causal role for the mental by maintaining that it will be these token brain-states which causally determine the person’s behaviour. But for Davidson there is no more reality to the mental state types (for example, belief as opposed to desire,or the belief that P as opposed to the belief that Q) other than that they are involved in our interpretations of behaviour in the light of our normative principles. On Davidson’s view a good theory of interpretation must maximise agreement between interpreter and interpretee, and we must even ‘take it as given that most beliefs are correct’ (1975). Why? The thought is that in order to do so much as identify the subject matter of someone’s beliefs we must attribute to them ‘endless true beliefs about the subject matter’. Attributing false beliefs to an interpretee about some object undermines the identification of that object as the subject of their thoughts. For example, someone may have remarked on how blue the water of the Pacific is, leading us to attribute to them the belief that the water of the Pacificis blue. But if it turns out that they think the Pacific can be seen from the beaches of Spain, we will start to doubt whether that attribution was correct."
Carruthers, Peter; Botterill, George. Philosophy of Psychology.
Port Chester, NY, USA: Cambridge University Press, 1999. p 27.
Problemet är ju att vi aldrig kan veta vad som är "ren" upplevelse. Verkligheten skulle kunna vara en enda stor dröm, eller illusion. Verkligheten kan aldrig bli mer verklig än den upplevs av personen.
Däremot förstår jag distinktionen som vill göras mellan upplevelse och resonemang, och att "överrensstämmelsen måste maximeras mellan tolkaren och den tolkade". Detta utifrån principen att vi kan utvärdera andras upplevelser, och att de är separata från våra egna. Sunt förnuft och logik må appliceras i den mån att vi kan förena våra koncept med vår uppfattning av verkligheten.
Nej. Men om han gör det, så sköter han inte sitt jobb.
^
That.
Nej jag tror verkligen inte det.
ja
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet