Gud, finns han?
Jah
Kille, 33 år
Är det fel av någon att inte vara trygg i sig själv, ska man skälla på denne för att h*n behöver stöd för att hitta sig själv, och sin trygghet?.
Och om just denne hittar stöd, trygghet och kärlek hos Gud, varför då se ner på denna fiktionella varelse, och fördömma alla som tror på honom?
B_Orridge
Kille, 32 år
Citat från norbhit
Är det fel av någon att inte vara trygg i sig själv, ska man skälla på denne för att h*n behöver stöd för att hitta sig själv, och sin trygghet?.
Och om just denne hittar stöd, trygghet och kärlek hos Gud, varför då se ner på denna fiktionella varelse, och fördömma alla som tror på honom?
Because it's easy.
haexhammaren
Kille, 31 år
Citat från norbhit
Är det fel av någon att inte vara trygg i sig själv, ska man skälla på denne för att h*n behöver stöd för att hitta sig själv, och sin trygghet?.
Och om just denne hittar stöd, trygghet och kärlek hos Gud, varför då se ner på denna fiktionella varelse, och fördömma alla som tror på honom?
jag fördömer inte dom som säger att dom tror på gud, jag fördömer dom som säger att dom är kristna, eftersom kristendomen är så puckad och för att personen som enligt utsago då tror på bibeln i många fall inte ens har läst den
Jah
Kille, 33 år
Citat från m0ralpappan
jag fördömer inte dom som säger att dom tror på gud, jag fördömer dom som säger att dom är kristna, eftersom kristendomen är så puckad och för att personen som enligt utsago då tror på bibeln i många fall inte ens har läst den
men diskussionen involverar inte enbart den kristna tron.
man kan tro på Gud utan att ta del i nån religion.
det är ju många som säger att de tror att det finns någon högre kraft.
Mynta
Tjej, 33 år
Citat från norbhit
Är det fel av någon att inte vara trygg i sig själv, ska man skälla på denne för att h*n behöver stöd för att hitta sig själv, och sin trygghet?.
Och om just denne hittar stöd, trygghet och kärlek hos Gud, varför då se ner på denna fiktionella varelse, och fördömma alla som tror på honom?
Jag ser det ungefär som att hitta på en låtsasvän för att man inte har några vänner. Visst om man gör det när man är 7 år och pga ofrivilliga omständigheter inte har några vänner, men varför ska man fortsätta leva med denna låtsasvän istället för riktiga vänner livet ut? Uppenbarligen finns ett problem (t.ex social fobi), och målet måste ju i längden vara att lösa problemet, eller hur? Att istället lura sig själv med en falsk känsla av social tillfredställning ser jag som en sorts drogmissbruk, för det är att gå runt den ämnade processen.
Därför frågar jag mig ofta: är det "drogberoendet", ignoransen eller rädslan för att ta tag i själva problemet som håller kvar denna motsvarande grupp av kristna vid Gud?
Jah
Kille, 33 år
Citat från EvigLidelse
Jag ser det ungefär som att hitta på en låtsasvän för att man inte har några vänner. Visst om man gör det när man är 7 år och pga ofrivilliga omständigheter inte har några vänner, men varför ska man fortsätta leva med denna låtsasvän istället för riktiga vänner livet ut? Uppenbarligen finns ett problem (t.ex social fobi), och målet måste ju i längden vara att lösa problemet, eller hur? Att istället lura sig själv med en falsk känsla av social tillfredställning ser jag som en sorts drogmissbruk, för det är att gå runt den ämnade processen.
Därför frågar jag mig ofta: är det "drogberoendet", ignoransen eller rädslan för att ta tag i själva problemet som håller kvar denna motsvarande grupp av kristna vid Gud?
Jag håller inte med. Jag är rätt säker på att de som tror på Gud inte har honom ungefär som en låtsasvän.
Det skulle väl mer vara som att tänka på sina döda förfäder, att man hittar stöd osv hos dem. Precis så är väl Gud, som då skulle vara allas pappa/mamma (eftersom han tydligen skulle skapat oss).
Jag tvivlar på att det är liknande ett "drogberoende" eftersom jag är rätt så säker på att man inte får fysiska bieffekter när man inte har bett till Gud på några dagar ^^. Fast om du tänkte på något annat, så förklara gärna, jag lyssnar :)
haexhammaren
Kille, 31 år
Citat från norbhit
Citat från EvigLidelse
Jag ser det ungefär som att hitta på en låtsasvän för att man inte har några vänner. Visst om man gör det när man är 7 år och pga ofrivilliga omständigheter inte har några vänner, men varför ska man fortsätta leva med denna låtsasvän istället för riktiga vänner livet ut? Uppenbarligen finns ett problem (t.ex social fobi), och målet måste ju i längden vara att lösa problemet, eller hur? Att istället lura sig själv med en falsk känsla av social tillfredställning ser jag som en sorts drogmissbruk, för det är att gå runt den ämnade processen.
Därför frågar jag mig ofta: är det "drogberoendet", ignoransen eller rädslan för att ta tag i själva problemet som håller kvar denna motsvarande grupp av kristna vid Gud?
Jag håller inte med. Jag är rätt säker på att de som tror på Gud inte har honom ungefär som en låtsasvän.
Det skulle väl mer vara som att tänka på sina döda förfäder, att man hittar stöd osv hos dem. Precis så är väl Gud, som då skulle vara allas pappa/mamma (eftersom han tydligen skulle skapat oss).
Jag tvivlar på att det är liknande ett "drogberoende" eftersom jag är rätt så säker på att man inte får fysiska bieffekter när man inte har bett till Gud på några dagar ^^. Fast om du tänkte på något annat, så förklara gärna, jag lyssnar :)
haha, don't get norbhen started on drugs!
men han menar väl antagligen bara det psykiska, och inte det fysiska
Jah
Kille, 33 år
Citat från m0ralpappan
haha, don't get norbhen started on drugs!
men han menar väl antagligen bara det psykiska, och inte det fysiska
hur vet du det? jag tyckte inte att det framgick, för att vara ärlig.
Kandagore
Kille, 34 år
Citat från norbhit
Är det fel av någon att inte vara trygg i sig själv, ska man skälla på denne för att h*n behöver stöd för att hitta sig själv, och sin trygghet?.
Och om just denne hittar stöd, trygghet och kärlek hos Gud, varför då se ner på denna fiktionella varelse, och fördömma alla som tror på honom?
Var någonstans rackar jag ner på dem som inte är trygga i sig själva? Jag vill inte vara fördömande, men jag tror nog att man gör sig själv en större tjänst genom att jobba med sig själv, än att förlita sig på en högre makt.
Vem är jag, och hur vill jag vara?
Varför tänker jag som jag gör?
Varför känner jag som jag gör?
Sådana frågor tror jag endast att man kan söka svar hos sig själv, varför det i mina ögon ter sig som onödigt att tro på en högre makt.
Jah
Kille, 33 år
Citat från Kandagore
Var någonstans rackar jag ner på dem som inte är trygga i sig själva? Jag vill inte vara fördömande, men jag tror nog att man gör sig själv en större tjänst genom att jobba med sig själv, än att förlita sig på en högre makt.
Vem är jag, och hur vill jag vara?
Varför tänker jag som jag gör?
Varför känner jag som jag gör?
Sådana frågor tror jag endast att man kan söka svar hos sig själv, varför det i mina ögon ter sig som onödigt att tro på en högre makt.
Det har jag inte sagt.
Det kan jag också tycka, men jag samtidigt kan jag förstå dem som söker trygghet hos en högre makt.
Jag tror att man kan söka svaren hos denna högre makt, men finna dem i sig själv. Och om denne högre makt
har hjälpt en bit på vägen, så ser jag inget fel med att tro på denne.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet