Gud, finns han?
Citat från Occultist:
Exakt som Abrasumentee skriver, ''Gud'' är egentligen mest en metafor för allt det som går över all form av mänskligt förstånd - början och slutet på allt! Sedan att man definierar gud som ''god'' är bara ett mänskligt påfund.
edit: Var rock solid ateist och militant anti-teist innan jag snubblade in på existensiella funderingar och fann en sanning jag kunde nöja mig med.
Då skulle jag vilja säga att "Gud" blir mindre och mindre för varje dag tack vare människans dagliga framsteg samt att "Gud" varken är god (som du påpekat) eller omnipotent, utan endast en tillfällig "förklaring" på de områden vetenskapen ännu inte har nått.
En sanning är ingenting som man kan välja och nöja sig med, en sanning bara är, oavsett om man gillar den eller inte.
Citat från bluebob:
Citat från Occultist:
Exakt som Abrasumentee skriver, ''Gud'' är egentligen mest en metafor för allt det som går över all form av mänskligt förstånd - början och slutet på allt! Sedan att man definierar gud som ''god'' är bara ett mänskligt påfund.
edit: Var rock solid ateist och militant anti-teist innan jag snubblade in på existensiella funderingar och fann en sanning jag kunde nöja mig med.
Då skulle jag vilja säga att "Gud" blir mindre och mindre för varje dag tack vare människans dagliga framsteg samt att "Gud" varken är god (som du påpekat) eller omnipotent, utan endast en tillfällig "förklaring" på de områden vetenskapen ännu inte har nått.
En sanning är ingenting som man kan välja och nöja sig med, en sanning bara är, oavsett om man gillar den eller inte.
Vetenskapen når långt! Men vissa saker kommer vi troligen aldrig få ett svar på, samt att mänskligheten kommer hinna utrota sig själv inom en snar framtid.
Citat från Occultist:
Citat från bluebob:
Citat från Occultist:
Exakt som Abrasumentee skriver, ''Gud'' är egentligen mest en metafor för allt det som går över all form av mänskligt förstånd - början och slutet på allt! Sedan att man definierar gud som ''god'' är bara ett mänskligt påfund.
edit: Var rock solid ateist och militant anti-teist innan jag snubblade in på existensiella funderingar och fann en sanning jag kunde nöja mig med.
Då skulle jag vilja säga att "Gud" blir mindre och mindre för varje dag tack vare människans dagliga framsteg samt att "Gud" varken är god (som du påpekat) eller omnipotent, utan endast en tillfällig "förklaring" på de områden vetenskapen ännu inte har nått.
En sanning är ingenting som man kan välja och nöja sig med, en sanning bara är, oavsett om man gillar den eller inte.
Vetenskapen når långt! Men vissa saker kommer vi troligen aldrig få ett svar på, samt att mänskligheten kommer hinna utrota sig själv inom en snar framtid.
Vare sig vi kommer få svar på dom sakerna eller inte är endast spekulation, detsamma gäller tanken om att människan kommer att utrota sig själv inom en snar framtid (vilket jag inte heller ser som omöjligt).
Vetenskapen är konsten att finna sanningar. Allting har ett svar, oavsett om vi vet om svaret eller inte.
Allting som ses som övernaturligt blir naturligt när vetenskapen kommer med ett svar.
Om spöken eller Gud finns, då är de en del av det naturliga. Det finns inget som är övernaturligt, det är ett ologiskt begrepp.
På 200 år så har vetenskapen gett oss extremt detaljerade kartor över människans anatomi såväl som flera tusentals djurs anatomi.
Vetenskapen har gett oss djup förståelse om livets byggstenar, som allting består av. Vetenskapen har hjälpt oss kartlägga stora delar av universum, inte bara vårt solsystem.
Vetenskapen har hjälpt oss förstå uppbyggnaden av gigantiska himlakroppar, himlakroppar som är flera tusen gånger större än vår planet.
Vetenskapen har gjort så vi kan kommunicera med varandra direkt, även fast vi är på olika platser på jorden.
Vi har kartlagt hjärnan, vi kan SE känslor aktiveras, vi kan skapa de mest otroliga uppfinningarna och byggnaderna, sådant som är bortom många människors förstånd.
Vi har liksom gjort stora delar av Star Trek till verklighet, och det är på knappt 200 år.
Det är svårt att förstå hur fort det går framåt, och det går bara snabbare och snabbare, så jag tror inte alls att "Gud" är något hot mot vetenskapen, snarare tvärtom.
Oavsett så är "God of the gaps"-argumentet bara en tillfällig förklaring, som enligt mig inte håller.
Människan uppfann Gud för att förklara det vi inte förstod då
"Jag är fadern
Jag är sonen
Jag är anden"
Detta betyder rent ut sagt, du är först dotter/son och sedan blir du far/mor och alltid är du dig själv, ditt medvetande, ditt psyke. Ditt jag.
Du skapar din egen värld runt om dig med de val du gör i livet. Du är gud.
Gud finns på visar dagar trots att jag inte tror på honom ^-^
Citat från Yuanjia_Yamada:
Gud finns på visar dagar trots att jag inte tror på honom ^-^
Va?
Citat från Ganondorf:
Citat från Yuanjia_Yamada:
Gud finns på visar dagar trots att jag inte tror på honom ^-^
Va?
men typ gud kan finnas vissa dagar när nåt bra händer annars så noppppe ^-^
jag är min egen gud
Citat från SnappleBapple:
"Jag tror inget annat än att religionen var ett sätt att försöka förklara för oss vad medvetandet är och hur det fungerar samt hur vi ska te oss kring det. "
RIGHT ON.
Så kul att de som läst psykologi och filosofi förstår detta så väl medan andra snackar om något spöke haha.
Citat från bluebob:
Citat från Occultist:
Citat från bluebob:
Citat från Occultist:
Exakt som Abrasumentee skriver, ''Gud'' är egentligen mest en metafor för allt det som går över all form av mänskligt förstånd - början och slutet på allt! Sedan att man definierar gud som ''god'' är bara ett mänskligt påfund.
edit: Var rock solid ateist och militant anti-teist innan jag snubblade in på existensiella funderingar och fann en sanning jag kunde nöja mig med.
Då skulle jag vilja säga att "Gud" blir mindre och mindre för varje dag tack vare människans dagliga framsteg samt att "Gud" varken är god (som du påpekat) eller omnipotent, utan endast en tillfällig "förklaring" på de områden vetenskapen ännu inte har nått.
En sanning är ingenting som man kan välja och nöja sig med, en sanning bara är, oavsett om man gillar den eller inte.
Vetenskapen når långt! Men vissa saker kommer vi troligen aldrig få ett svar på, samt att mänskligheten kommer hinna utrota sig själv inom en snar framtid.
Vare sig vi kommer få svar på dom sakerna eller inte är endast spekulation, detsamma gäller tanken om att människan kommer att utrota sig själv inom en snar framtid (vilket jag inte heller ser som omöjligt).
Vetenskapen är konsten att finna sanningar. Allting har ett svar, oavsett om vi vet om svaret eller inte.
Allting som ses som övernaturligt blir naturligt när vetenskapen kommer med ett svar.
Om spöken eller Gud finns, då är de en del av det naturliga. Det finns inget som är övernaturligt, det är ett ologiskt begrepp.
På 200 år så har vetenskapen gett oss extremt detaljerade kartor över människans anatomi såväl som flera tusentals djurs anatomi.
Vetenskapen har gett oss djup förståelse om livets byggstenar, som allting består av. Vetenskapen har hjälpt oss kartlägga stora delar av universum, inte bara vårt solsystem.
Vetenskapen har hjälpt oss förstå uppbyggnaden av gigantiska himlakroppar, himlakroppar som är flera tusen gånger större än vår planet.
Vetenskapen har gjort så vi kan kommunicera med varandra direkt, även fast vi är på olika platser på jorden.
Vi har kartlagt hjärnan, vi kan SE känslor aktiveras, vi kan skapa de mest otroliga uppfinningarna och byggnaderna, sådant som är bortom många människors förstånd.
Vi har liksom gjort stora delar av Star Trek till verklighet, och det är på knappt 200 år.
Det är svårt att förstå hur fort det går framåt, och det går bara snabbare och snabbare, så jag tror inte alls att "Gud" är något hot mot vetenskapen, snarare tvärtom.
Oavsett så är "God of the gaps"-argumentet bara en tillfällig förklaring, som enligt mig inte håller.
Ja men visst är det så! Men förr eller senare kommer vi troligen för att citera H.P Lovecraft:
''The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far. The sciences, each straining in its own direction, have hitherto harmed us little; but some day the piecing together of dissociated knowledge will open up such terrifying vistas of reality, and of our frightful position therein, that we shall either go mad from the revelation or flee from the light into the peace and safety of a new dark age.''
ok förlåt för jag inte orkar skriva jättemycket ://
Citat från DanneVafan:
Citat från SnappleBapple:
"Jag tror inget annat än att religionen var ett sätt att försöka förklara för oss vad medvetandet är och hur det fungerar samt hur vi ska te oss kring det. "
RIGHT ON.
Så kul att de som läst psykologi och filosofi förstår detta så väl medan andra snackar om något spöke haha.
Jag har läst psykologi och filosofi och jag kan se hur man kan tro det, men jag tror inte på den teorin.
Vi kan enkelt säga att medvetandet finns. Det kunde filosoferna under antika grekland förklara också.
Att man i ens förklaring skulle inkludera en massa tjafs om hur man bör förgöra de icke-troende, samt att medvetandet skulle vara fyllt med godhet och omnipotens, är i mina ögon orimligt.
Så jag ser inte hur detta är något att förstå.
Är "Gud" ens omnipotent? Och om inte, vad är det som gör just denna guden till "Gud"?
Tänk även på att polyteismen var större och om jag inte misstar mig kom innan monoteismen.
Citat från bluebob:
--------------------------------------------------------------------------
Jag har läst psykologi och filosofi och jag kan se hur man kan tro det, men jag tror inte på den teorin.
Vi kan enkelt säga att medvetandet finns. Det kunde filosoferna under antika grekland förklara också.
Att man i ens förklaring skulle inkludera en massa tjafs om hur man bör förgöra de icke-troende, samt att medvetandet skulle vara fyllt med godhet och omnipotens, är i mina ögon orimligt.
Så jag ser inte hur detta är något att förstå.
Är "Gud" ens omnipotent? Och om inte, vad är det som gör just denna guden till "Gud"?
Tänk även på att polyteismen var större och om jag inte misstar mig kom innan monoteismen.
Förmedlade en sida bak men kan citera det jag skrev här för de som ej hittar föregående sida.
"Jag är fadern
Jag är sonen
Jag är anden"
Detta betyder rent ut sagt, du är först dotter/son och sedan blir du far/mor och alltid är du dig själv, ditt medvetande, ditt psyke. Ditt jag.
Du skapar din egen värld runt om dig med de val du gör i livet. Du är gud."
Citat från bluebob:
Det du citerade var endast ett litet stycke av det jag skrev, här är resten:
"Tänk såhär:
Du är i kontroll utav ditt liv. De handlingar du utför fysiskt var innan en tanke du hade. Sedan verkligställde du den tanken.
Tänk dig nu att du har en idé. Den kom från ingenstans. Ingen har utfört din idé tidigare men du fullföljer din idé. Du skapar den fysiskt. Som gud skapar saker och ting fysiskt.
Jag tror inget annat än att religionen var ett sätt att försöka förklara för oss vad medvetandet är och hur det fungerar samt hur vi ska te oss kring det.
Ja, innan religion blev förvrängd utav kyrkan och missbrukad för att kunna ta makten. Omskriven och dikterad för att skrämma folk till lydnad. Så att ingen skulle sätta sig upp emot dåtidens status quo vilket var kungar, präster och 'Gud'.
Bara en liten tes jag lekt omkring med."
Citat från DanneVafan:
Rimlig tolkning av vad Gud skulle kunna vara, men bara för att du är skapare så betyder det inte att du är allsmäktig.
Det finns saker omkring dig som du inte kan kontrollera.
Du kan inte kontrollera haven, du kan inte kontrollera vulkaner, stormar. Du kan dock svara dom, välja hur du vill agera gentemot dom, hur du vill röra dig på spelplanen som du befinner dig på.
Detta låter inte alls som definitionen av "Gud", som något en allsmäktig varelse skulle vara tvungen att göra.
"Gud" rör sig inte på spelplanen, "Gud" skapar spelplanen.
Det mest orimliga är hur skapelseberättelsen skulle vara del av denna teorin.
Du kan uppleva världen och svara på stimuli, men har du verkligen skapat världen? Är du början och slutet till allt?
Med denna teori så syftar ni alltså på att ditt medvetande är allt som finns, och att ingenting existerar utanför ditt medvetande.
Varifrån kommer då de religiösa idéerna om liv efter döden? Idéerna om hur flera medvetanden agerar tillsammans med varandra?
Kyrkan var inte början av religion, utan det är en tolkning av judendomen.
Innan dessa så fanns flera andra religioner som bland annat offrade barn och slavar till gudarna (polyteism som sagt).
Skapelseberättelser har alltid funnits med religioner, innan kristendomen, och de har alltid talat om någon eller några allsmäktiga entiteter som skapat allting som finns.
Bara för att vi kan hitta mönster och leta fram en koppling mellan vårt medvetande och den abrahamitiska (främst den kristna) versionen av "Gud" så betyder det inte att det är så det är, minst sagt att den ursprungliga tanken är en förklaring till medvetandet och att miljontals människor har misstolkat detta, både efter denna tiden såväl som under den tiden.
Citat från Occultist:
Lovecraft är en favorit!
Jag håller dock inte alltid med honom.
"...and it was not meant that we should voyage far."
Vem kan säga vad människan är menad att göra, varför måste människan som grupp ha ett syfte, och vem är det som bestämt detta isåfall?
Jag gillar Dawkins svar till dessa typer av argument.
"What is the purpose of mountains", "what is the color of jealousy", "not every question deserves an answer".
Vi kan förklara hur berg kom till, vad som hände så att de blev just berg, men varför finns de?
Allting har inte ett syfte, vissa saker bara är.
Jag kan säga vad mitt syfte i livet är, för att jag har skapat och valt syftet själv, men jag kan inte säga vad tanken bakom berget är, just för att jag tror inte på att det är medvetet skapat.
Men ja, jag håller med Lovecraft i att verkligheten är tuff, människor gillar att fly från den!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet