Gud, finns han?
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Det är det jag sagt hela tiden, och det står fast.
Daaaah.
Det finns en person som kan använda "duh" på rätt sätt, och det är James Randi, inte du.
Ni förstår att världen är fysikalisk, va?
Kunskap är inget attribut man tillskriver fysikaliska funktioner. Kunskap beskriver vår interaktion med världen.
Citat från Orks
Ni förstår att världen är fysikalisk, va?
Kunskap är inget attribut man tillskriver fysikaliska funktioner.
Det är en fråga som jag vill fråga dig.
Du verkar missa totalt att kunskap i form av ett lagringsmedium är en fysisk konstruktion som kommer existera och innehålla kunskap oavsett om ett medvetande existerar eller inte.
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Ni förstår att världen är fysikalisk, va?
Kunskap är inget attribut man tillskriver fysikaliska funktioner.
Det är en fråga som jag vill fråga dig.
Du verkar missa totalt att kunskap i form av ett lagringsmedium är en fysisk konstruktion som kommer existera och innehålla kunskap oavsett om ett medvetande existerar eller inte.
Precis det här jag försökte få fram, men mina språkkunskaper svek mig.
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Ni förstår att världen är fysikalisk, va?
Kunskap är inget attribut man tillskriver fysikaliska funktioner.
Det är en fråga som jag vill fråga dig.
Du verkar missa totalt att kunskap i form av ett lagringsmedium är en fysisk konstruktion som kommer existera och innehålla kunskap oavsett om ett medvetande existerar eller inte.
Kunskap är inget lagringsmedium. Kunskap är innehållet, det du lagrar.
Om du vill påstå att informationen på en dator är kunskap i sig självt kan du lika gärna påstå att DNA är det, eller att atomnummer är det.
Citat från Orks
Kunskap är inget lagringsmedium. Kunskap är innehållet, det du lagrar.
Om du vill påstå att en informationen på en dator är kunskap i sig självt kan du lika gärna påstå att DNA är det, eller att atomnummer är det.
Nej, det är inte det jag har sagt heller.
Ett lagringsmedium är den konstruktionen som innehåller kunskapen.
Denna kunskap kommer att existera oavsett om ett medvetande existerar eller inte.
"i form av ett lagringsmedium..." Grammatik.
Nej, du har fel. Den enda anledningen till att du kallar det kunskap är för att du potentiellt rättfärdigar att du eller någon kan ta del av det.
Brb.
Synda, döm, gör dåliga saker sen göm dig bakom bibeln och du är en bra människa igen o får en biljett till himlen, ja om du nu betalar till kyrkan varje år. Är du en bra människa men skiter i att läsa bibeln eller att betala kyrkan så ska du lida i all evighet. Sjukt att man kan ens tro på något sånt bs.
För de som är har en teistisk tro med en religion bör tänka om & öppna ögonen.
Är själv deist/agnostiker. Kan säkert finns något utöver det vi kan se, men långt ifrån det religioner försöker säga(böckerna är skrivna av helt vanliga människor, har många brister och fel samt saker som motbevisats - vart är trovärdigheten? ingenstans.)
Läsvärt citat:
"Not everyone who has faith is an idiot, but a lot of people do have faith because they are stupid. Believing in something, because you have been told to, is a lot easier than thinking. It takes time and effort to acquire knowledge, whereas any fool can acquire faith instantly and without effort. If it took effort, a lot more people wouldn’t bother with it. It’s a lot about lazy stuff – submission, surrender; don’t ask question, here are your moral values accept them."
Att försvara en felaktig argumentationsform:
När man för en diskussion, och ska försöka enas om termerna för en slutsats, är det vanligtvis inte givande att man förkastar de vedertagna definitioner som existerar för att man vill försvara en poäng som är beroende av definitionen.
Om jag säger att kunskap är resultatet av vårt vetande, och den andra parten accepterar definitionen, men förnekar min slutsats (att kunskap inte existerar oberoende) pga att hans slutsats utgår från en annan definition, innebär det att han har förnekat slutsatsen på orimlig grund.
Påstående: "Definitionen kanske är sådan, men det förändrar inte verkligheten, alltså har du fel", är ett logiskt felslut, då det förnekar betydelsen av min definition, och byter ut den mot en annan betydelse som är inkorrekt.
Verkligheten är som den är. Det som räknas är att vi talar om den på samma sätt.
Citat från Orks
Att försvara en felaktig argumentationsform:
När man för en diskussion, och ska försöka enas om termerna för en slutsats, är det vanligtvis inte givande att man förkastar de vedertagna definitioner som existerar för att man vill försvara en poäng som är beroende av definitionen.
Om jag säger att kunskap är resultatet av vårt vetande, och den andra parten accepterar definitionen, men förnekar min slutsats (att kunskap inte existerar oberoende) pga att hans slutsats utgår från en annan definition, innebär det att han har förnekat slutsatsen på orimlig grund.
Påstående: "Definitionen kanske är sådan, men det förändrar inte verkligheten, alltså har du fel", är ett logiskt felslut, då det förnekar betydelsen av min definition, och byter ut den mot en annan betydelse som är inkorrekt.
Verkligheten är som den är. Det som räknas är hur vi talar om den.
Det är väl snarare tvärtom, det som är relevant är hur verkligheten är, inte hur vi talar om den?
Vad vi talar om då. Var det allt?
Jag har lite svårt att förstå hur det här ska kopplas till Guds existens dock.
Det var ett sidospår från medvetande, som hade med buddhism att göra.
När vi säger att det finns mycket kunskap i världen menar vi att det finns mycket att lära. Kunskap är insikten i hur saker fungerar eller upplevelser av någonting, inte saken i sig.
Jag spånar lite om medvetande i ett annat sammanhang:
Som jag ser på det kan i princip det mesta i världen förklaras utifrån den vetenskapliga metoden, i alla fall med en materialistisk grund. Det finns dock en sak jag inte upplever kan förklaras tillfredställande, och det är medvetandet.
För att förtydliga, jag anser att huvuddelen av medvetandets funktioner kan förklaras med hjälp av naturalistiska principer, utom det som definierar "jag-upplevelsen".
För att vi ska kunna tala om "ditt" medvetande eller "din" upplevelse är det nödvändigt att vi kan definiera vad "du" är. Du är den upplevelse som bara du har, som är oberoende av allt annat vi kallar medvetande. Du är en subjektiv verklighet i en objektiv värld, som är unik på det sättet, eftersom inget annat är subjektivt.
Vilken plats har vår individuella subjektivitet i detta objektiva universum? Hur förklarar vi dess existens?
Som jag ser på det är det nödvändigt för att vi över huvud taget ska kunna börja existera att vi alltid har existerar potentiellt i någon form, för att vår påbörjade existens ska kunna kopplas till ett existerande värde, som vi sedan definieras som vår subjektiva, individuella verklighet.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet