Gud, finns han?
1984
34 år
det var typ världens bästa argument.
.
.
.
eller så menar han inte allvar.
Orks
37 år
Tror inte att bilden borde tas väldigt seriöst.
Lite intressant är det dock, om man tänker i generella termer om vad vi faktiskt kan veta och testa. Vilka möjligheter kan finnas osv.
Sharon
Tjej, 34 år
Hahahaha, den där bilden. <3
Orks
37 år
Lite poetiskt är det faktiskt.
Hur kan barnen som inte är födda känna till något om världen utanför livmordern?
1984
34 år
Citat från Orks
Tror inte att bilden borde tas väldigt seriöst.
Lite intressant är det dock, om man tänker i generella termer om vad vi faktiskt kan veta och testa. Vilka möjligheter kan finnas osv.
Om man nu tar bilden seriöst, så tycker jag ateistbrodern (hur mycket bilden än driver med ateism) har rätt ståndpunkt, även om det senare visar sig att han har fel.
Orks
37 år
Man borde inte säga något om något man inte vet. Man borde lämna möjligheter oklara eller ospecifika.
Det handlar ju lite om medvetande. Kan någon del av oss gå vidare efter det här livet? Är det rimligt att tro på att någon form av identitet förblir?
Det är inte helhetligt enkelt att ge ett svar, då vi inte riktigt vet vad medvetande är. Vi vet att det har något att göra med hjärnor, och att hjärnor kan generera tanke, men vi kan inte förklara detta fenomen som vi upplever.
Iaf, jag tycker att man ska vara ödmjuk och agnostisk, och inte dra några förhastade slutsatser om det ena eller andra, och helst inte bemöda sig med slutsatser alls, om det inte finns någon mening med det.
Skvettis
Kille, 31 år
Citat från Orks
Man borde inte säga något om något man inte vet. Man borde lämna möjligheter oklara eller ospecifika.
Det handlar ju lite om medvetande. Kan någon del av oss gå vidare efter det här livet? Är det rimligt att tro på att någon form av identitet förblir?
Det är inte helhetligt enkelt att ge ett svar, då vi inte riktigt vet vad medvetande är. Vi vet att det har något att göra med hjärnor, och att hjärnor kan generera tanke, men vi kan inte förklara detta fenomen som vi upplever.
Iaf, jag tycker att man ska vara ödmjuk och agnostisk, och inte dra några förhastade slutsatser om det ena eller andra, och helst inte bemöda sig med slutsatser alls, om det inte finns någon mening med det.
Fast detta vet man väl egentligen?
Såvitt jag fått höra under mina biologilektioner, så är vårt medvetande elektroniska och kemiska signaler i vår hjärna.
Därför så upphör vårt medvetande att existera då hjärndöd inträffar, något som vårt medvetande dock verkar ha problem med att föreställa sig - då detta går tvärtemot det mänskliga egot, som är en del av vår överlevnadsinstinkt? (Lite som "Det kommer aldrig hända mig"-tänket).
Orks
37 år
Citat från Misanthropia
Citat från Orks
Man borde inte säga något om något man inte vet. Man borde lämna möjligheter oklara eller ospecifika.
Det handlar ju lite om medvetande. Kan någon del av oss gå vidare efter det här livet? Är det rimligt att tro på att någon form av identitet förblir?
Det är inte helhetligt enkelt att ge ett svar, då vi inte riktigt vet vad medvetande är. Vi vet att det har något att göra med hjärnor, och att hjärnor kan generera tanke, men vi kan inte förklara detta fenomen som vi upplever.
Iaf, jag tycker att man ska vara ödmjuk och agnostisk, och inte dra några förhastade slutsatser om det ena eller andra, och helst inte bemöda sig med slutsatser alls, om det inte finns någon mening med det.
Fast detta vet man väl egentligen?
Såvitt jag fått höra under mina biologilektioner, så är vårt medvetande elektroniska och kemiska signaler i vår hjärna.
Därför så upphör vårt medvetande att existera då hjärndöd inträffar, något som vårt medvetande dock verkar ha problem med att föreställa sig - då detta går tvärtemot det mänskliga egot, som är en del av vår överlevnadsinstinkt? (Lite som "Det kommer aldrig hända mig"-tänket).
Det är inte svårt att säga att medvetandet är en produkt av bla bla i hjärnan. Problemet är att förstå exakt hur detta fungerar, hur medvetandet genereras, var det "äger rum" och "rör sig". Vi förstår oss inte direkt på processen av inlärning, minesslagring, återkoppling etc, även om vi vet vilka funktioner som är förknippade med minneslagring.
Dvs, vi har komponenterna till det vi uppfattar som ett medvetande, men vi förstår inte exakt hur de hör ihop eller fungerar.
Förstod vi oss på hjärnans funktion, eller intelligens, helt och hållet, hade vi kunnat skapa en artificiell intelligens, med liknande funktioner redan, men det har vi alltså inte gjort. Det är inte en teknologisk fråga först och främst.
Orks
37 år
Jag tycker att det är mer fantastiskt att man över huvud taget kan vara medveten.
Oavsett hur många medvetna individer som tillkommer ändrar det inte det faktum att du endast är en av dem, en finit del i allt detta. Var i detta universum har "jag" en plats? Dvs, varför jag?
Skvettis
Kille, 31 år
Citat från Orks
Citat från Misanthropia
Citat från Orks
Man borde inte säga något om något man inte vet. Man borde lämna möjligheter oklara eller ospecifika.
Det handlar ju lite om medvetande. Kan någon del av oss gå vidare efter det här livet? Är det rimligt att tro på att någon form av identitet förblir?
Det är inte helhetligt enkelt att ge ett svar, då vi inte riktigt vet vad medvetande är. Vi vet att det har något att göra med hjärnor, och att hjärnor kan generera tanke, men vi kan inte förklara detta fenomen som vi upplever.
Iaf, jag tycker att man ska vara ödmjuk och agnostisk, och inte dra några förhastade slutsatser om det ena eller andra, och helst inte bemöda sig med slutsatser alls, om det inte finns någon mening med det.
Fast detta vet man väl egentligen?
Såvitt jag fått höra under mina biologilektioner, så är vårt medvetande elektroniska och kemiska signaler i vår hjärna.
Därför så upphör vårt medvetande att existera då hjärndöd inträffar, något som vårt medvetande dock verkar ha problem med att föreställa sig - då detta går tvärtemot det mänskliga egot, som är en del av vår överlevnadsinstinkt? (Lite som "Det kommer aldrig hända mig"-tänket).
Det är inte svårt att säga att medvetandet är en produkt av bla bla i hjärnan. Problemet är att förstå exakt hur detta fungerar, hur medvetandet genereras, var de "äger rum" och "rör sig". Vi förstår oss inte direkt på processen av inlärning, minesslagring, återkoppling etc, även om vi vet vilka funktioner som är förknippade med minneslagring.
Dvs, vi har komponenterna till det vi uppfattar som ett medvetande, men vi förstår inte exakt hur de hör ihop eller fungerar.
Förstod vi oss på hjärnans funktion, eller intelligens, helt och hållet, hade vi kunnat skapa en artificiell intelligens, med liknande funktioner redan, men det har vi alltså inte gjort. Det är inte en teknologisk fråga först och främst.
Detta talar ju dock fortfarande väl för att medvetandet upphör att existera vid hjärndöd?
BUBBL3
Kille, 33 år
Misantrophia: Du utgår ifrån att vi, mänskligheten vet allt om hjärnan eller medvetande, vilket är långt ifrån sanningen. Vår vetskap inom dessa områden (och allt) utvecklas ständigt och förstummar oss gång på gång.
Jag tycker att det är ganska ignorant att utgå ifrån att vi har någon som helst absolut vetskap om någonting.
Orks
37 år
Citat från Misanthropia
Citat från Orks
Citat från Misanthropia
Citat från Orks
Man borde inte säga något om något man inte vet. Man borde lämna möjligheter oklara eller ospecifika.
Det handlar ju lite om medvetande. Kan någon del av oss gå vidare efter det här livet? Är det rimligt att tro på att någon form av identitet förblir?
Det är inte helhetligt enkelt att ge ett svar, då vi inte riktigt vet vad medvetande är. Vi vet att det har något att göra med hjärnor, och att hjärnor kan generera tanke, men vi kan inte förklara detta fenomen som vi upplever.
Iaf, jag tycker att man ska vara ödmjuk och agnostisk, och inte dra några förhastade slutsatser om det ena eller andra, och helst inte bemöda sig med slutsatser alls, om det inte finns någon mening med det.
Fast detta vet man väl egentligen?
Såvitt jag fått höra under mina biologilektioner, så är vårt medvetande elektroniska och kemiska signaler i vår hjärna.
Därför så upphör vårt medvetande att existera då hjärndöd inträffar, något som vårt medvetande dock verkar ha problem med att föreställa sig - då detta går tvärtemot det mänskliga egot, som är en del av vår överlevnadsinstinkt? (Lite som "Det kommer aldrig hända mig"-tänket).
Det är inte svårt att säga att medvetandet är en produkt av bla bla i hjärnan. Problemet är att förstå exakt hur detta fungerar, hur medvetandet genereras, var de "äger rum" och "rör sig". Vi förstår oss inte direkt på processen av inlärning, minesslagring, återkoppling etc, även om vi vet vilka funktioner som är förknippade med minneslagring.
Dvs, vi har komponenterna till det vi uppfattar som ett medvetande, men vi förstår inte exakt hur de hör ihop eller fungerar.
Förstod vi oss på hjärnans funktion, eller intelligens, helt och hållet, hade vi kunnat skapa en artificiell intelligens, med liknande funktioner redan, men det har vi alltså inte gjort. Det är inte en teknologisk fråga först och främst.
Detta talar ju dock fortfarande väl för att medvetandet upphör att existera vid hjärndöd?
Poängen är att medvetande kan uppstå om det ges rätt förutsättningar. Vi behöver inte anta att människor på denna jord är de enda som är kapabla till det.
Det spekuleras ofta hur framtidens informationsteknik kan påverka frågan om artificiell intelligens. Tex, är det möjligt för en medvetenhet att födas ur ett massivt informationsnätverk, om tillräckligt många kretsar är hopkopplade?
Är biologiska kretsar nödvändiga? Skulle optiska eller kvantmekaniska kopplingar kunna vara lika kapabla att generera något som påminner om medvetande? Det finns inget som hindrar det egentligen - det är en fråga om omständigheter.
I vetenskapliga sammanhang diskuteras det om hur ett mänskligt medvetande skulle kunna överföras till en digital enhet, tex.
1984
34 år
Om vi säger att en hjärna består av kretsar och kopplingar och sånt så skulle man kunna anta att det går att skapa medvetande.
Skvettis
Kille, 31 år
Citat från Ricco
Misantrophia: Du utgår ifrån att vi, mänskligheten vet allt om hjärnan eller medvetande, vilket är långt ifrån sanningen. Vår vetskap inom dessa områden (och allt) utvecklas ständigt och förstummar oss gång på gång.
Jag tycker att det är ganska ignorant att utgå ifrån att vi har någon som helst absolut vetskap om någonting.
Jag har inte påstått det, det är vad jag har blivit lärd, och det utgår jag ifrån när jag argumenterar.
Har jag fel lär jag gärna om.
hej
Kille, 30 år
om gud hade funnits så hade jag haft bil körkort, en nissan gt-r. en mitsubishi Lancer Evolution 8 och gratis bensin
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet