Filosofi!
Mer utav en fysisk fråga.
Om hästar är en frukt som inte finns... Var ligger landet där man böjer hästarna? Always wondered about that.
Citat från SeiKun
Vad är tid egentligen är en väldigt fascinerande fråga.
Enligt vissa är tid en konsekvens av momentum, något som jag tycker är rätt lätt att greppa. :P
Citat från CharlesKattmat
Mer utav en fysisk fråga.
Metafysik. ;)
Citat från CharlesKattmat
Metafysik. ;)[/i]
Förklara hur tid är ett metafysiskt koncept.
Citat från CharlesKattmat
Citat från CharlesKattmat
Metafysik. ;)
Förklara hur tid är ett metafysiskt koncept.
Metafysik behandlar väl allt-teorier och begrepp som existens, tid och rum? :)
Citat från hippolepsi
Metafysik behandlar väl allt-teorier och begrepp som existens, tid och rum? :)[/i]
Det är fortfarande en fysikalisk fråga som förklaras med fysikaliska medel, att klumpa in den under Wikipedias förklaring av metafysik känns som en förenkling utav metafysiken.
Citat från pepparkaka
Om hästar är en frukt som inte finns... Var ligger landet där man böjer hästarna? Always wondered about that.
xD hehe fan va kul å påhittigt skämt
Höll på att köpa On Physics and Philosophy av Bernard d'Espagnat för ett par dagar sedan. Ångrar mig lite, så sjukt fint ämne.
Låter apintressant. Kommer köpa.
Moralisk relativism... någon som känner sig sugen på att diskutera?
Var står du i frågan?
Jag tror att många värden är relativa, men att det finns några grundläggande värden som är allmänmänskliga. Och att många av de värden vi anser vara relativa egentligen härleds ur värden som är gemensamma för alla människor.
Men jag är ändå osäker vad detta gör för moralen. Exempelvis, att ingen människa vill utsättas för onödigt lidande (antar jag) innebär nödvändigtvis inte att detta ska stå som grund för vad som är moraliskt fel att göra. Känns som man måste komma överens om den här grunden för moralen först. Men detta verkar samtidigt innebära att vi väljer själva vad moralen ska bygga på och att denna grund kan i så fall ändras... och då är väl moralen relativ igen?
Lite åt det hållet.
Citat från CharlesKattmat
Citat från hippolepsi
Metafysik behandlar väl allt-teorier och begrepp som existens, tid och rum? :)
Det är fortfarande en fysikalisk fråga som förklaras med fysikaliska medel, att klumpa in den under Wikipedias förklaring av metafysik känns som en förenkling utav metafysiken.
Jo, metafysik är ju allt annat än simpelt då den behandlar teorier som ska kunna förklara allt. Och att det förklaras med fysikaliska medel innebär väll inte att metafysiken inte kan ses som en gren inom filosofin? Vad wikipedia tycker om metafysik har jag inte riktigt känt nödvändigheten att kolla upp, utgår från att det man läser i skolan och diverse böcker är mer omfattande och legitimt. :)
Citat från hippolepsi
Jo, metafysik är ju allt annat än simpelt då den behandlar teorier som ska kunna förklara allt. Och att det förklaras med fysikaliska medel innebär väll inte att metafysiken inte kan ses som en gren inom filosofin? Vad wikipedia tycker om metafysik har jag inte riktigt känt nödvändigheten att kolla upp, utgår från att det man läser i skolan och diverse böcker är mer omfattande och legitimt. :)[/i]
Jag har inte sagt att metafysik inte är en gren inom filosofi....
Det det innebär att det är en naturfilosofisk fråga och inte en filosofisk alt. metafysisk.
Men den här diskussioner är i grund och botten otroligt onödig.
Har en väldigt intressant kurs i självbedrägeri. Tänkte bajsa lite om debatten här, kanske någon har någon intressant input: do share.
I vilket fall har självbedrägeri traditionellt sett definierats utefter interpersonell bedrägeri, och gällande interpersonell bedrägeri är det så att A bedrar B, genom att veta att p är falskt, men vilja få B att erhålla åsikten (the belief) att p ändå. Så vid ett läge finns det en person som har the belief att p är falskt, samtidigt som det finns en person som har the belief att p är sant.
I interpersonell bedrägeri handlar det också om att A bestämmer sig för att bedra B gällande p, and sets out to do it.
När detta traditionellt sett har applicerats på självbedrägeri har två paradoxer uppkommit:
1) är det möjligt att inneha två motstridiga beliefs? ("to believe that p and not-p, at the same time?")
2) hur lyckas en set out to bedra sig själv, om en är medveten om alla planer?
... och diverse justeringar av dessa två.
Många har försökt visa att 1) inte är nödvändig då personen i fråga ej behöver ha två motstridiga beliefs samtidigt, det handlar snarare om en gradskala där en rör sig från ena änden till den andra över tid. 2) blir svårare, och här blir också förklaringarna för de som vill klamra sig fast vid den intentionella synen också lite roligare. De blandar in högre eller mindre grad av medvetande, undermedvetna, second and higher order beliefs osv.
MEN, vissa tycker att det är helt onödigt att slingra sig runt på det sättet när det finns en mycket enklare och passande förklaring på skiten. Hence har en annan syn på självbedrägeri presenterats och drivits fram av i första hand Alfred Mele. Det är en anti-intentionell syn som menar på att när människor bedrar sig själva gör de detta ej avsiktligt. Det är snarare att deras motivation och deras känslor spelar roll för att skapa motivationally/emotionally biased beliefs. Detta utvecklas genom att en person som har en viss motivation/emotion åt en viss riktning också kommer att omedvetet erhålla och behandla fakta på ett partiskt sätt.
This way kringgår anti-intentionalisterna de två paradoxerna och detta tycks också stämma bra i everyday cases av självbedrägeri.
Problemet här uppkommer gällande moraliskt ansvar. Konsensus vill mena på att en person ÄR moraliskt ansvarig för att ha bedragit sig själv, oavsett om en håller den traditionella synen på självbedrägeri eller den anti-intentionella. Men hur skulle det gå ihop? Jag ser det enbart (ur ett anti-intentionalistiskt) som möjligt i de fall personer är medvetna om vad självbedrägeri innebär och vad en kan göra för att minska riskerna för att bedra sig själv. Men där denna information uteblir är det svårt att se hur folk kan hållas moraliskt ansvariga för sin självbedrägeri.
Sen är frågan huruvida det är moraliskt rätt eller fel att bedra sig själv eller inte, eller är det likgiltigt? Hela vår kultur tycks centrera kring KNOW THYSELF and whatnot, och SANNINGEN har upphöjts till Allah. Men frågan är, är det verkligen så viktigt? Studier visar att människor som bedrar sig själva om sig själva åt en positiv riktning mår och presterar generellt bättre än människor som är mer pessimistiska, även om de pessimistiska i överväldigande grad träffar närmare sanningen. Vi verkar ej må sämre av att lura oss själva lite.
På detta har det kommit en del slippery slope argument som inte riktigt går hem, men också argument om att det finns karaktärsbrister hos de personer som bedrar sig själva och en holistisk syn på karaktären medför att detta kan komma att påverka andra delar av ens karaktär och därmed också andra människor vid interaktion.
Och de som förespråkar sann självkännedom och sanning generellt failar med att argumentera varför det är att föredra framför något annat, varför är det så bra egentligen i dessa fall? Motsatsen ger bättre effekter. Men sen är en kanske inte en konsekventialist (med all rätt) och vill peka på något essentiellt värde i SANNING. Gör det gärna. Mitt enda är att det är en starkare grund på skiten, mer objektivt. Men värderingen är ju knappast mer objektiv.
Varför är självbedrägeri så viktigt? Well. You tell me. Jag läser bara kursen för att jag måste. Och något om identitet, moral, autonomi och ansvar.
OMG spårvagnen går om tre. Måste kuta. Bajs kunde inte göra något roligt av detta, men ah. Hoppas det var någorlunda intressant osv. Filosofi är bäst, plugga det, etc., etc.
PS. Missade :(
PS2. SKITERI.
"Filosofi är att leva i harmoni med universum".
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet